Meriter

1. Johan Alexander (i U. S. A. John Alexis) Edgren, f. 20 febr. 1839 på Östanå bruk, Älvsbacka sn (Värml.), d. 26 jan. 1908 i Oakland, Kalifornien, U. S. A. Föräldrar: bruksförvaltaren Axel Hjalmar Edgren och Johanna Mathilda Berger. Undervisning i hemmet och 1849–52 i Karlstads elementarskola; gick till sjöss 1852; elev vid Stockholms navigationsskola 1854; styrmansex. där våren 1855; återupptog (efter långa färder på sjön) studierna där 1858; sjökaptensex. (primus) 16 april 1859; ytterligare färder på olika fartyg; navigationslärarex. 5 febr. 1862; överflyttade till U. S. A. våren s. å.; sjöofficersex. vid örlogsvarvet i Brooklyn; löjtnant i Nordstaternas flotta under inbördeskriget, i vilket hans broder Hjalmar (se denne) redan deltog; avsked våren 1863; studerade teologi vid presbyterianernas seminarium i Princeton, New Jersey,: 1863–64; återinträdde i nordstatsflottan våren 1864; avsked efter krigets slut våren 1865; återupptog de teologiska studierna hösten 1865 vid Madison (senare Colgate) Univ., Hamilton, New York; ord. till baptistpastor 10 juni 1866 i Mariners' Baptist Church, New York City; reste omedelbart som Baptist Missionary Unions »missionär» till Sverige; lärare i matematik och naturvetenskapliga ämnen vid det hösten 1866 grundade Betelseminariet för utbildning av baptistpastorer till ht. 1868; tjänstgjorde några månader som Uppsala baptistförsamlings pastor; biträdande predikant i Göteborgs baptistförsamling vintern 1869–70; reste våren 1870 åter till U. S. A.; pastor i Chicago första baptistförsamling till den stora Chicagobranden okt. 1871; studerade teologi vid Baptist Union Theological Seminary, Chicago, och »graduerade» där 9 maj 1872; lade som lärare grunden till en skandinavisk avdelning vid detta seminarium; dess föreståndare till sommaren 1884; ledare för de svensk-amerikanska baptisternas fristående teologiska seminarium; avsked därifrån 1887 på grund av bl. a. ohälsa; levde sedan i tillbakadragenhet i Kalifornien till sin död; Doctor of Divinity vid Baptist Union Theological Seminary, Chicago, 1883.

G. 10 april 1866 i Hamilton, New York, U. S. A., m. Annie Abbot Chapman, f. 29 sept. 1846 i Becket, Massachusetts, U. S. A., d. 7 jan. 1909 i U. S. A., dotter av sågverksägaren och missionären Theodor Chapman och Julia Eloga Wadsworth.

Biografi

Alexis E. växte upp på Agnetebergs gods nära Arvika, dit föräldrarna flyttade, innan han var två år gammal. Hans studieväg gick i flera kurvor, tills han slutligen växlade in på den teologiska banan. Icke heller där valde han den för en svensk vanliga vägen. Efter ett hedersamt deltagande i nordamerikanska inbördeskriget erhöll han rekommendation till befordran i flottan men var nu fast besluten att lämna sjöfart och navigation. Han hade bestämt sig för att bli baptistpredikant. Detta stod givetvis i samband med hans religiösa utveckling. Redan vid sitt första besök i New York hade E. kommit i förbindelse med den energiske metodistpastorn och sjömansmissionären O. G. Hedström, som med Bethelskeppet som central utövade en vidsträckt verksamhet i New Yorks hamn. En stormig natt i febr. 1857 upplevde E. sin religiösa omvändelse, och något senare i en kritisk situation avgav han ett högtidligt löfte, att, om han räddades, han skulle ägna sina återstående dagar åt evangelii tjänst. Han blev emellertid icke metodist, ty, som han säger i sina »Minnen», det fanns något i deras läror, »som föreföll mig överspänt». Bland presbyterianerna kände han sig mera hemma men anslöt sig icke heller till dem. En dag kom han att besöka ett möte i den bland sjöfolket bekanta Mariners' Baptist Church, New York. Enligt egen uppgift hade han då knappast hört talas om baptisterna men rycktes med av andan i mötet och avgav ett »vittnesbörd» om sin omvändelse. Den nitiske pastorn, som hade sammanträffat med flera svenskar, tog tillfället i akt och talade med E. om dopet, och efter någon tids studier och samtal med metodister och andra kom E. till den uppfattningen, att han borde taga dopet, vilket skedde i nämnda kyrka i april 1858. Detta steg väckte ett visst uppseende i hans hem, men från denna stund var E. klar i sin religiösa hållning.

Vid en färd över Atlanten höll E. sin första predikan juldagen 1859, och under sina studier i Stockholm vintern 1861–62 predikade han ofta hos baptisterna. Han blev intim vän med dessas ledare, Anders Wiberg, bodde någon tid i hans hem och var honom behjälplig i arbetet. Wiberg uppmanade E. att lämna sjön och ägna sig åt predikoverksamhet, men denne kände sig ännu icke beredd därför. Föräldrarna voro missbelåtna med sonens samarbete med baptisterna i huvudstaden, men E. besökte fädernehemmet och predikade även där, ehuru ordningsmakten tog illa vid sig av sådan lekmannaverksamhet. Genom Wibergs bemedling vid ett besök i Amerika bereddes E. hösten 1863 inträde i presbyterianernas seminarium i Princeton, och genom Wibergs försorg antogs E. våren 1866 som det amerikanska baptistmissionssällskapets tjänare; i Wibergs sällskap begav han sig till hemlandet. Flera orsaker bidrogo till att E. kom att stanna endast omkring 2 1/2 år som lärare i Betelseminariet. Främst synes detta ha berott på att han icke var till freds med att enbart undervisa i de profana ämnen, som där hade anvisats honom. Hustruns hälsa hade också varit nedsatt efter ankomsten till Sverige, och detta gjorde, att E. icke heller länge fortsatte sin verksamhet som pastor i Uppsala och Göteborg utan snart begav sig åter till Amerika, där han 1870–87 helt ägnade sina krafter åt det uppväxande svensk-amerikanska baptistsamfundet. E. var predikant, lärare, tidskriftsutgivare och teologisk författare.

E. var utan tvivel en betydande begåvning med särskild fallenhet för naturvetenskapliga ämnen, varigenom han gjorde snabb studiekarriär. Hans insatser på teologiens område varken böra eller kunna bedömas som vetenskapliga prestationer. Där var han främst den religiöse förkunnaren med ett praktiskt syfte, men hans treåriga teologiska studier vid tre olika institutioner förde honom i kontakt med det teologiska forskningsarbetet. I Madison University hade han en betydande forskare som lärare i Nya testamentets grekiska, och bibelvetenskapen blev också hans huvudfack. Genom fortsatta energiska studier utvidgade E. sina språkkunskaper och torde i detta avseende ha överträffats av mycket få svensk-amerikaner i sin generation. Språkbegåvning och konstnärliga intressen utmärkte hans släkt, och E. hade fått sin del därav. Han var också en skicklig tecknare, vilket illustrationerna i hans »Minnen» visa. Även för större tidskrifter utförde han ibland teckningar.

I sin allmänna teologiska åskådning var E. strängt konservativ, utan öppenhet för nya idéströmningar. Hans hållning var biblicistisk med en viss benägenhet för allegorisering, och han kämpade mot all »modernism» i teologiskt avseende. Men han bekämpade också den luterska dopläran, den »Waldenströmska» försoningsläran, »den öppna kommunionen» och »oklara» läror om Kristi andra tillkommelse. I dessa frågor visade han en enveten ståndaktighet, som ibland ledde till svåra konflikter även med hans egna baptistiska trosvänner. Sådana motsättningar spelade en viss roll, både när han beslöt att lämna det amerikanska seminariet i Chicago 1884 och när han avgick som föreståndare för det svenska seminariet 1887. Dessutom var E- puritansk i sin livssyn och ogillade, liksom andra svensk-amerikanska präster, alla »hemliga ordnar» samt kritiserade icke sällan det något friare amerikanska kyrkolivet. Denna hans teologiska och etiska rätlinighet uppkallade en stundom hård kritik. Särskilt var detta fallet, då han sommaren 1884 bröt med det amerikanska seminariets ledning. Motståndarna beskyllde honom för att intaga en oamerikansk hållning och satte till och med hans medborgarlojalitet i fråga. Detta får ses mot bakgrunden av amerikanernas önskan att genom sitt seminarium övervinna immigranternas partikularistiska tendenser, vilka i stället genom E:s upprättande av ett svenskt seminarium ansågos tilltaga. Det ekonomiska och administrativa arbetet för detta seminarium synes ha tyngt E. hårt och blivit honom övermäktigt. Detta jämte hans ganska svaga hälsa bidrogo till att han redan vid fyrtioåtta års ålder drog sig tillbaka från det offentliga livet.

Under sina återstående år i Kalifornien sysslade E. med olika uppgifter, konstnärliga och merkantila, men han behöll alltjämt sitt intresse för teologien och sitt kyrkosamfund. Ekonomiskt stöd hade han i en liten statspension och någon inkomst genom sitt författarskap. Han påbörjade en översättning och utläggning av Nya testamentet, men utgivandet kunde icke fullbordas. I tryck utkom endast Matteusevangeliet. – E. beskrives av närstående och lärjungar som en anspråkslös och osjälvisk man, som utövade ett starkt personligt inflytande.

Författare

Gunnar Westin.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Försoningen. [Närmare uppgift saknas; enligt Klingberg, se nedan: Källor]. – Den öppna kommunionen i Skriftens ljus. U. o. o. å. [1867?] 4 s. (Rubr.-titel). – Biblen, en gudomlig uppenbarelse. En bok för folket. Sthm 1867. VI s., 1 bl., 168 s. – Sabbaten och Herrens dag. [Enligt Ahlstrom, se nedan: Källor]. — Minnen från hafvet och kriget af Alexis E. Härnösand 1872. 3 bl., 103 s., 8 pl.-bl. & omsl. (Pseud.) [Ny uppl.:] Minnen från hafvet, kriget och missionsfället. Chicago 1878. 110 s., 1 pl.-bl. – Efter döden. En skrift för folket. Chicago 1874. 32 s. & omsl. . – Bibeln Guds bok. Chicago 1880. 2 bl., 112 s., 1 vikt bl. (= Öfversigt). . – Epiphaneia: a study in prophecy. Chicago 1881. [105 s., enl. Ahlstrom]. – Bibeltolkningens lagar. Af handling i hermeneutiken. Chicago, 111., 1883. 194 s. [Även Oakland, Cal., 1890, enl. Ahlstrom]. — Brännande frågor på det religiösa området. Sthm 1884. 2 bl., 95 s. – Kristlig troslära. Uppstäld för barnen. Stromsburg, Neb., 1886. 2 bl., 27, (1) s. – Biblisk troslära. Chicago 1890. [=2:a uppl., 248 s., enl. Ahlstrom]. – Nya testamentet. [Matteus evangelium]. H. 1 & Arg. 1: Nr 2*. Philadelphia (1: tr. San Francisco, Cal.) 1894[–95]. 64 s. & omsl., s. 65–128 & omsl. – På lifvets haf jemte andra föredrag och uppsatser. San Francisco, Cal., 1898. 208 s. [Enl. Library of congress, Catal. on cards]. – Utgivit: Zions väktare. Chicago, 111., 1871: maj–sept. – Zions wakt. Chicago, 111., 1874, maj–1875, St. Paul o. Minneapolis, Minn., 1876. – Evangelisk tidskrift. Chicago, 111., 1877: nov.–1880; senare medarbetare i denna.

Källor och litteratur

Källor: Medlemsmatrikel och anteckningar i Mariners' baptist church, New York; Brev i American baptist foreign mission society's arkiv, New York; Brev i Betelseminariets arkiv, 'Stockholm. – L. J. Ahlstrom, John Alexis Edgren. Soldier, educator, author, journalist (1938); J. O. Backlund, Swedish baptists in America (1933); A. H. Edgren, Från Johan Edgren... härstammande släkter (1923); A. G. Hall, Svenska baptisternas historia, 2 (1900); J. E. Klingberg, Litteraturhistoriska studier [1933]; E. W. Olson, History of the Swedes of Illinois, 1 (1908); The Swedish element in America, ed. by E. G. Westman, 2 (1931).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Alexander Edgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/16614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Westin.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:16614
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Alexander Edgren, urn:sbl:16614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Westin.), hämtad 2024-04-19.