Meriter

2. Carl Pontus af Buren, f. 26 mars 1835 på Boxholm i Ekeby socken, Linköpings stift, d. 11 apr. 1905 i Stockholm. Föräldrar: brukspatronen Didrik Pontus af Buren och friherrinnan Karolina Mariana Ehrenkrona. Student i Uppsala 23 maj 1853; avlade kameralexamen 14 dec. 1854. Förvaltare på Karlsberg i Ekeby socken; e. o. kammarskrivare i postverket 5 jan. 1855 och i kammarkollegiets andra provinskontor 16 febr. s. å.; tf. postmästare i Boxholm 1856; postmästare, därstädes 15 mars 1858; delägare i Boxholms bruk 1864; ensam ägare därav 1865-—72; disponent vid Boxholms a.-b. 1872—73; anlade Flemminge järnverk 1875; adelsman vid faderns död 20 mars 1878; ägare av Boxholms säteri 1880; landstingsman i Östergötlands län 1886—87 och 1898—1904; erhöll avsked från postmästartjänsten 1 juni 1885; ledamot av riksdagens första kammare för Blekinge län 1887 A—1904 och var därunder bl. a. ledamot av opinionsnämnden 1888, valman vid justitieombudsvalen 1889—91 och 1899—1904, ledamot av bevillningsutskottet 1891—1901 samt v. ordförande i riksdagens interparlamentariska grupp 1902—04; ledamot av styrelsen för Svenska patronhyls a.-b. 1895—99; ägare av Edshults och Fagerhults lantegendomar i Edshults socken 1900. RNO 1893; KV02kl 1900.

Gift 21 sept. 1859 på Edshult med sin kusin Lovisa Ulrika Amalia Key, f. 4 dec. 1836, d. 4 okt. 1912, dotter till kaptenen Karl Johan Key å Edshult.

Biografi

B. övertog redan under faderns livstid Boxholms bruk, som han under högkonjunkturen 1872 omhildade till aktiebolag. Ledningen av detta lämnade han visserligen redan året därpå, men som ägare av Boxholms säteri, vilket han (1880) tillträdde efter faderns död, intog han alltjämt en framskjuten ställning i sin hembygd och hade länge tagit livlig del i dess allmänna angelägenheter, då han under tullstriden på 1880-talet framträdde såsom en av de ivrigaste förkämparna för ett vidsträckt tullskydd. Med anledning härav blev han av Blekinge läns landsting insatt i första kammaren (1886), där han kvarstannade nästan ända till sin död. Utan att tillhöra kammarens ledande män intog han en ganska bemärkt plats på protektionisternas yttersta flygel, och hans orubbliga ståndpunkt i detta avseende förskaffade honom under många år en plats i bevillningsutskottet. Av hans talrika motioner gällde ett stort antal införandet av nya eller förhöjda tullar; hans krav sträckte sig ända till exporttull å järnmalm och trävaror, varom han väckte förslag (1889, 1895). Då frågan om Luleå—Ofotenbanans byggande var före (1898), uppträdde B. som förslagets motståndare, huvudsakligen med den motiveringen, att den svenska malmen därigenom lättare skulle kunna utforslas' oförädlad över Narvik. B:s utrerade och ofta patetiskt framförda synpunkter och deklarationer gjorde ej alltid lycka, såsom då han under debatten om industritullarna 1892 avbröts av talmannen i ett vittsvävande, med citat späckat anförande och desavuerades av egna meningsfränder. Liksom B:s prononcerade förkärlek för den inhemska förädlingsindustrien måhända vittnar om obrutna traditioner från Karl Daniel Burens tid, delade han.även med denne sin stamfader intresset för jordbrukets och skogsvårdens befrämjande. Han motionerade om lånefond eller anslag till skogsodlingens främjande (1899, 1901), om anslag för bildande av statsskogar och om åtgärder för bildande; av allmänning och gemensamhetsskogar (1895, 1896, 1902, 1903, 1904), om undervisning i skogsvård i skolorna (1903) osv. Hans motion om inrättandet av ett nytt statsdepartement för jordbruk, skogar och domäner (1898) avslogs visserligen av formella skäl men torde i sin mån ha bidragit till att förbereda frågans lösning genom regeringens initiativ (1900). I en viktig fråga kom B. under sin senare riksdagstid att bestämt avvika från majoriteten inom första kammaren, nämligen i fråga 'om inskränkning i eller förbud för bolags förvärv av jordegendom i Norrland och Dalarna. Då detta spörsmål blev aktuellt vid riksdagarna 1901 och 1903, var B. eri av de få i kammaren, som yrkade på omedelbara positiva åtgärder; den medicin, som föreslagits, var enligt hans mening icke behaglig men ett nödvändigt ont, som måste tillgripas.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Är svenska jernhandteringen i behof af skyddstullar? Föredrag (Blad för bergshandteringens vänner, Bd 4, 1882—85, s. 157—190; även sep. Norrköping 1884. 36 s.; anon.). — Anförande i frågan om industritullarne den 6 maj 1892. Linköping 1892. 20 s. — De höga hypoteksräntoraa. Motion till Östergötlands hushållningssällskap. Linköping 1894. 1 bl. fol. (Ur Östg. correspondenten 1894.) — I skogsfrågan. Sthm 1896. 4: o 13 s.

Utgivit; Fr. A. Loven, Lönar det sig att i vårt land producera skog på kal skogsmark? Linköping 1903. 22 s.

Källor och litteratur

. _ _ Källor: Riksdagens prot. och handl.; samtida tidningar; [J. Brag], En visit hos senatorerna under 1893 års lagtima riksmöte, af Fabius Commentator (1893); V. Spångberg, Förstakammargärningar (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Pontus Burén, af, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17165, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17165
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Pontus Burén, af, urn:sbl:17165, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.), hämtad 2024-04-16.