Meriter

1. Nils Dobblare, d. 1570. Var 1553—55 rotmästare vid Stockholmsfänikan samt under ryska kriget vid Hans Krafts Smålandsfänika; chef för den nyorganiserade Jämtefänikan 1565; förde 1568 fänika i Estland, var åter i Stockholm 30 juni och chef för en fänika bland konungens trupper vid statsvälvningen i sept. s. å.; fogde på Lode, Estland, 1568—69.

Biografi

I nov. 1568 kom D. jämte Erik XIV: s tidigare fängslade tjänare Eskil Finne till Reval, som då innehades av Henrik Classon Horn, vilken förmodades komma att hålla fast vid den nyss avsatte konungen. D. hade uppdrag av Johan III att överrumpla Henrik Classon och Reval men misslyckades och fängslades av Horn. När denne inom kort överlåtit Reval till sin av Johan utsedde efterträdare, kom D. i ny ställning och fick efter frigivandet nytt uppdrag av liknande art som förut. I jan. 1570 intog den livländske krigsöversten i svensk tjänst Clas Kursell förrädiskt Revals slott genom nattlig kupp och behöll det som pant för obetald sold; på något sätt var även hertig Karl inblandad i denna intrig. D. befann sig då bland de svenska trupper, som innehade Domberget, och höll förbindelse med två knektar, vilka flytt till slottet. Han skaffade nu dessa pengar för att anställa spelparti bland Kursells besättning; vinsten skulle de sedan använda till »öl och lustighet». Knekthopen berusades omsorgsfullt, och från ett hemlighus i slottets översta våning drogo D: s två trogna upp en repstege, med vars hjälp D. jämte 300 knektar tog sig in i slottet (mars el. april 1570, enligt uppgift 24 mars). Besättningen överrumplades fullständigt, och D. återtog under hot »med långa rör», vad han kostat på spelpartiet och ölgillet; Clas Kursell och andra betydande män togos till fånga. Johan III tillskrev D. om det lyckade företaget 24 april 1570, och D. fick även av konungen tillstånd att behålla Kursells guldkedja; de viktiga brev, som tagits, inlöstes senare av konungen. I juli 1570 deltog D. i anfallet mot Leal, varvid han enligt krönikornas uppgifter stupade. — D: s för dessa års baltiska krigföring synnerligen typiska levnadsöde har litterärt behandlats av Gustaf Janson i romanen »Nils Dobblare». Det synes antagbart, att den för honom brukliga formen av efternamnet rymmer en reminiscens från det lyckade »spelpartiet» på Revals slott.

Författare

Ingvar Andersson.

Källor och litteratur

Källor: A. Ahlén, Bidrag till det ryska krigets historia under konung Johan III :s regering, 1 (1869); J. A. Almquist, Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523—1630, 4 (1922—23); Th. Annerstedt, Svenska väldet i Livland 1564—1570 (1877); Th. Hiärn[e], Ehst-, Lyf- und Lettlasndische Geschichte (Monumenta Livoniae antiquai, 1, 1835); J. Messenius, Scondia illustrata, 7 (1702); P. Nyberg, Vem var Nils Dobblare? (Vecko-journalen 1927); dens., Sibbo sockens historia, 1 (1931); B. Riissow, Livländische Chronik (1845); W. von Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit (1940); F. Ödberg, Om Klas Kurssell, k. Erik XIV:s och Johan III :s kriesöfverste i Livland (Redogörelse för allm. lärov. i Skara... 1898—99, Bil., 1899).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Dobblare, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17576, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17576
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Dobblare, urn:sbl:17576, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Andersson.), hämtad 2024-04-18.