Meriter

5. Gustaf Drake, son till D. 3, dp 14 dec.^[1] 1634 på Hagelsrum, Målilla sn (Kalm.), d. 16 nov. 1684 i Ripsa sn (Söd.). Hovjunkare hos Karl X Gustav; ryttmästare vid Finska adelsfanan mars 1661; för sjöröveri dömd biltog 1663; K. benådning 10 sept. 1668.

G. 1) 18 jan. 1662 m. friherrinnan Anna Christina Skytte af Duderhof, f. 9 nov. 1643 i Stockholm, d. 21 jan. 1677 på Hagelsrum, dotter av presidenten friherre Jacob Skytte af Duderhof och Anna Nilsdotter Bielkenstierna; 2) 27 nov. 1677 på Håvsjö, Bringetofta sn (Jönk.) m. Beata Christina Silfverhielm, levde 1704, dotter av överstelöjtnanten Göran Silfverhielm och Catharina^[2] Oxe, samt sedermera omg. före 4 juni 1686 m. överstelöjtnanten Johan Pilefelt.

Biografi

D. har gjort sig mest känd som sjörövare. Den 20-årige G. A. Skytte hade sedan 1657 drivit sjöröveri, och då hans syster Anna 1662 äktat D., slöto sig makarna till sällskapet. Dittills hade Skytte drivit sin hantering i Östersjön, särskilt kring Öland, men nu beslöto han och D. att utsträcka verksamheten till Kattegatt och begåvo sig på en rövad holländsk jakt upp mot Göteborgs skärgård. Svåra stormar och sjuklighet bland besättningen tvingade dem att återsegla till Öresund. Här fingo de syn på en holländsk bojert, som var på väg från Amsterdam till Norrköping och senare befanns lastad med salt, sill, vin och specerier; de överenskommo att plundra densamma. Då de kommit något över Bornholm, satte de till alla segel och jagade fartyget; med besättningen, 15 man, kastade man lott om vem, som först skulle bestiga bojerten — både D. och Skytte synas då ha varit rätt berusade. Man upphann bojerten, stormade den och sköt ner de värnlösa besättningsmännen, som med stenar bundna om fötterna sänktes i havet. Fartyget plundrades och borrades i sank, men sjörövarna fortsatte uppåt Kalmar, i vars närhet D. steg i land. Lasten gömdes dels på ön Jungfrun dels på Skyttes egendom Strömserum på småländska kusten. En augustinatt 1662 upptäcktes vraket av den holländska bojerten drivande mot Ölands kust. Man anade, att ett nidingsdåd begåtts, och rykten kommo i svang, som utpekade D. och Skytte som brottslingarna. Holländska sändebudet i Stockholm, Nicolaus Heinsius, avlät till svenska regeringen en skarp not, vari påyrkades stränga åtgärder mot dessa farliga pirater. Regeringen gav landshövdingarna i kusttrakterna order att hålla skarp utkik samt efterspana och gripa D. och hans kumpaner. Skytte och fem medbrottslingar blevo gripna, rannsakades vid en kommissorialrätt i Kalmar och sedan inför Göta hovrätt samt dömdes till döden och avrättades. Däremot lyckades D. och hans hustru fly till Danmark. Då han på kallelse icke inställde sig, dömdes D. på grund av Skyttes och de andras bekännelse av hovrätten biltog över allt Sveriges rike samt att mista allt sitt gods, löst och fast (1663). Efter ett par år återkom D. mot lejd till Sverige men blev nu gripen och åtalades inför Göta hovrätt. Hans dom blev överraskande mild: han skulle sona sitt brott med endast 1,000 dlr smt i böter — vilka skulle tillfalla hovrätten i avräkning på ledamöternas löner — varjämte han skulle betala 4,000 dlr smt som ersättning för det kapade skeppet. Domen väckte stort uppseende och ådrog hovrätten en allvarlig skrapa av regeringen, som förklarade, att handläggningen av målet innebar »en oförsvarlig försummelse och obetänksamhet» (13 juni 1665); de hovrättsledamöter, som deltagit i domen över D., dömdes att återbära bötesbeloppet, 1,000 dlr smt, och i stället erlägga detta till Jönköpings kyrka. Ehuru regeringen alltså ansåg sig ha allt skäl att bruka rättvisa såväl mot D. som mot hans försumliga domare, förklarade den isig dock ej vilja skärpa domen över D. utan ville »låta detta komma på Edra samveten och försvaras inför Gud». Sitt misshag mot D. visade regeringen genom att förklara honom i onåd och förbjuda honom att »vistas på de orter och ställen, där Vi oss personligen uppehålla». Efter några år (19 aug. 1668) anhöll D. hos regeringen om pardon för sin ungdomsskuld under åberopande av »de trogna tjänster, som hans förfäder gjort Kungl. Maj:t och kronan». Regeringen resolverade (10 sept. 1668), att den tagit D. i sin nåd igen, »tillstädjande honom att så härefter som tillförene inställa sig och uppvakta, varmed honom hans brott alldeles skall varda eftergivet». D. levde hädanefter som välbeställd godsägare. Utom sina ärvda gods Hagelsrum och Ekenäs i Kalmar län hade han själv förvärvat Hovby, Västra Eneby sn (ög.), och Högsrum i Kalmar län. Kalmarsnäs i Uppland, vilket tillhörde hans hustru, bortsåldes för gäldande bl. a. av böterna och skadeersättningen.

D. är huvudfiguren i Viktor Rydbergs roman »Fribytaren på Östersjön». I motsats till Skytte, som av författaren idealiserats till en förkämpe för rättvisan, framställes D. som en storslagen skurk, vilken för ett dubbelliv som å ena sidan en förnäm godsägare, å andra sidan grym fribytare. Att döma av vittnesmålen vid rättegången synes D. också ha varit den våldsammaste och mest aktive såväl under förberedelserna till överfallet som under striderna och plundringen ombord på det holländska fartyget. En barsk och hård herre tyckes han också ha varit under sitt följande liv, även om vissa goda sidor, såsom frikostighet mot släktingar, kunna skönjas. Sylvander har sökt mildra domen över D. genom påpekandet, att sjöröveriet gällde enbart holländska fartyg under den politiskt kritiska perioden 1657-60 — en synpunkt, som må lämnas åt sitt värde.

Författare

G. Jacobson.

Arkivuppgifter

Skrivelser av D. finnas i Biographica i Riksarkivet och Krigsarkivet; handlingarna i sjöröverimålet och dess efterspel finnas bland Justitierevisionens utslagshandlingar (14 april 1663, 13 juni 1665) i Riksarkivet. I Drakeska samlingen i Uppsala univ.-bibliotek finnas reduktionshandlingar och likvidationer, som angå D.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: ovan angivna källor i RA, KrA och UB; Drakeska släktarkivet, UB; G. Drake, The gamble Drakar. Början till en släktkrönika, maskinskrift i RA och UB. — Johan Ekeblads bref, utg. af N. Sjöberg, 2 (1915); Handl. rör. Skandinaviens historia, 31 (1850), s. 157. — G. Bendz, Göta hovrätt genom seklerna (1935), s. 140 ff.; B. Schöldström, Damer och knektar (1902); dens., En Viktor Rydbergsk 'diktgestalt i historisk belysning (Förgät mig ej 1901, juln:r, s. 2—6); G. V. Sylvander, Kalmar slotts och stads historia, 3 (1865—741. _ .

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Drake, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17630, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17630
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Drake, urn:sbl:17630, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Jacobson.