Meriter

Bohle, Friedrich, f. 17 maj 1601 i Mitau, d 4 apr. 1658 i Stettin. Son till en borgare i Köslin, som var hertiglig pommersk hovskräddare. Omtalas 1630 som hertigens av Pommern sekreterare; densammes länssekreterare och arkivarie 1631; synes efter den pommerska regeringens upplösning ha levt utan tjänst; svenskt hovråd 25 aug. 1640 (ed 30 sept.); assistensråd hösten 1642 (K. brev till Johan Oxenstierna 7 okt.); adlad 10 dec. 1646; utnämnd att deltaga i kommissionen angående pommerska statens inrättande 31 jan. 1652 men entledigades såsom omistlig i regeringen från detta uppdrag 13 mars s. å.; legat till riksdagen i Regensburg 2 okt. 1652; kansler i pommerska regeringen; representerade Sverige vid kretsdagen i Leipzig 1654 samt vid riksdeputationsdagen i Frankfurt a. M. 1654 (instruktion 16 sept.)−1655.

Gift med Marta Elisabet Starcke, f. 20 nov. 1619 i Köslin, d aug. 1668, dotter till borgaren Staffan Starcke i Köslin.

Biografi

B., stamfadern för den svenska adliga ätten Bohl, omtalas första gången i den historiska litteraturen, då han som pommerskt ombud vid kurfurstedagen i Regensburg 1630 fick uppbära indignationsstormen med anledning av Stettins uppgivande åt Gustav Adolf. Den svenska regeringens ynnest vann han, då han efter den gamla regimens upplösning på våren 1638 beredvilligt ställde sina insikter och sin förmåga till den nyskapade svenska förvaltningens förfogande vid dess försök att bevara åtminstone elementen av en borgerlig ordning i landet. Hans förtjänster belönades (1640) med en hovrådsbefattning, som skänkte honom en årsinkomst av 800 rdr mot en allmän förpliktelse att stå till disposition; särskilt räknade man på hans — den förutvarande arkivariens — sakkunskap beträffande hertigdömets gamla sedvänjor, akter och annat dylikt, varom den med landets förhållanden obekanta administrationen kunde tarva upplysning. B. har tydligen motsvarat förtroendet, ty redan efter ett par år erhöll han på Johan Oxenstiernas rekommendation ordinarie assistensrådsbefattning med 1,000 rdrs lön, en befordran, vilken var desto anmärkningsvärdare, eftersom regeringen tidigare såsom en maxim fastställt att endast bruka infödda svenskar på dylika poster. Några år senare följde adelskapet (1646). B:s väsentliga verksamhet i svensk tjänst tillföll regeringskollegiets dagliga förvaltningsarbete, i vilket han förstod att göra sig ganska oumbärlig. Han blev sålunda en av sin regering högt värderad medarbetare i det reorganisationsarbete, som först hjälpte Pommern fram över krigsårens vedervärdigheter och sedan inorganiserade det som en lem i det svenska väldet. Endast mera tillfälligtvis skilja sig därvid hans insatser från de kollegiala; så brukades han (1640) vid förhandlingar med det pommerska rådet Filip von Horn, var i nov. 1640 och ofta senare som regeringens representant närvarande vid ständersammankomster, nyttjades (1642−43) vid tillvaratagandet av det hertigliga arkivet och biblioteket och installerade (1643) de nyutnämnda domarna i Hinterpommern; under fredsunderhandlingarna med Danmark 1645 påminte han okravd om vikten av att göra slut på de danska särrättigheterna på Rügen, ett yrkande, som vare sig B:s erinringar bidragit till att först fästa uppmärksamheten därpå eller ej, framdeles (i Roskildefreden) skulle genomföras.

Vid ett besök, som B. avlade i Stockholm 1649, togs hans sakkunskap beträffande Pommern stundom i anspråk av regeringen; bl. a. fick han (11 maj) jämte Joakim Transehe träda i konferens med ett i Stockholm närvarande brandenburgskt sändebud. Hans insikter i tyska rikets angelägenheter förskaffade honom längre fram ett betydelsefullare diplomatiskt uppdrag, i det han (1652) jämte Mattias Biörenklou utsågs att representera Sverige vid riksdagen i Regensburg och i förväg sändes till riksdagsorten för att bevaka de svenska intressena samt därpå ensam fick företräda sitt nya fädernesland vid ett par till riksdagen anknutna sammankomster. Under denna beskickning upphöjdes B. genom utnämning till pommersk kansler till en av de viktigaste posterna i sitt hemlands regering. Beskickningen till riksdagen i Regensburg var Sveriges debut som tyskt riksstånd och saknade sålunda ej betydelse. Regeringens politik lämnade dock ej utrymme för några mera positiva insatser av dess ombud. Den allmänna tron var, att Sverige skulle betrakta det som sin uppgift att stödja de federativa rörelser, vilka utgjorde fortsättningen på ständernas självständighetskamp, men Kristina valde som bekant i stället att söka trygga de uppnådda resultaten genom ett närmande till Österrike. Sedan en förklaring av henne till förmån för kejsarens son (23 apr. 1653) underlättat valet av romersk konung och gränstvisten med Brandenburg avslutats genom den stettinska recessen (4 maj), undanröjde en kejserlig indultförklaring det hinder för Sveriges admission till riksdagen, som. låg i den ännu ej beviljade investituren för dess tyska besittningar. I det. väsentliga förfelades emellertid Sveriges politik på riksdagen. Dess orientering åt den kejserliga sidan dömde dess ombud till en oklar förhalningspolitik gentemot de aktivare ständernas ivriga yrkanden på kretsrustningar, men oaktat allt tillmötesgående mot Österrike lyckades det ej att uppnå det mål, som närmast låg den svenska regeringen om hjärtat, att förhindra erkännandet av staden Bremens riksomedelbarhet (jan.−mars 1654). Under sådana förhållanden voro de fortsatta förhandlingar, som blevo en följd av riksdagens beslut om vissa kretsrustningar och vid vilka B. hade att företräda Sverige, av ringa intresse: hans förnämsta uppgift blev att på den översachsiska kretsens konvent i Leipzig neutralisera Brandenburgs ivriga yrkanden på ständerrustningar. På sommaren 1657 användes B. än en gång på den tyska diplomatiens fält, i det han efter Ferdinand III: s död fick sondera de översachsiska kretsständerna beträffande deras ställning till det förestående kejsarvalet.

Redan under den hertigliga tiden hade B: s lönevillkor förbättrats genom godsupplåtelser, däribland ett beneficium vid S:t Maria stiftskyrka i Stettin i byn Hohenzadel (expektans 19 nov. 1631; tilltr. 1635), vilket han förenade med det — obekant när — inköpta arvlänet Pritzlow, vars ägor lågo teg om teg med Hohenzadels. Det låg honom synnerligen om hjärtat att bibehålla denna possession i familjens ägo, och han lyckades också utverka successionsrätt till beneficiet åt en av sina söner. Mindre lycklig var han — i likhet med sina kolleger inom den svenska förvaltningens alla grenar — då det gällde att under dessa krigiska tider utfå sin lön. Denna hade vid utnämningen till kansler höjts till 1,200 rdr men nedsattes genom en av Karl Gustav utfärdad stat, gällande från 1 juli 1654, till 1,000 rdr. Vida allvarligare var emellertid, att lönen praktiskt taget knappast kunde utbetalas. Under sitt sista år hade B. nått upp till en lönefordran på 4,500 rdr, som han ivrigt ehuru förgäves bemödade sig om att förvandla i likvidare anspråk; först efter hans död utanordnades 1,000 rdr till hans begravning, och ännu 1669 var affären oreglerad.

Författare

B. Boëthius.

Källor och litteratur

Källor: Riksregistr., B:s skrivelser till Karl Gustav som pfalzgreve och som konung (Pommeranica), till Axel, Johan och Erik Oxenstierna samt till Alexander Erskein, hans arvingars supplik till K. M:t 30 sept. 1669 (Pommeranica), allt i RA; M. Bär, Die Politik Pommerns während des dreissig-jährigen Krieges (1896); Hj. Crohns, Sveriges politik i förhållande till de federativa rörelserna i Tyskland 1650—58, 1 (1901); G. Jacobson, Sverige och Frankrike 1652—1654 (1911); O. Malmström, Bidrag till sv. Pommerns historia 1630—1653 (1892): C. T. Odhner, Sveriges deltagande i westfaliska fredskongressen (1875).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Friedrich Bohle, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/17862, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:17862
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Friedrich Bohle, urn:sbl:17862, Svenskt biografiskt lexikon (art av B. Boëthius.), hämtad 2024-04-18.