Meriter

8. Fredrik Carl Boye af Gennäs, den föregåendes kusin, f. 7 juli 1773 i Stralsund, d 8 febr. 1857 i Stockholm. Föräldrar: dv. ryttmästaren friherre Fredrik Boije af Gennäs, sedermera postdirektör i Stralsund samt titulär landshövding, och Fredrika Karolina von Blessing. Volontär i Blixenska regementet 1 juni 1775; kvartermästare i Västgöta kavalleriregemente 6 juni 1776; kornett i samma regemente 6 juni 1777; fick kornetts indelning 4 nov. 1784 (jfr statsrådsprot. 25 okt.); löjtnant 21 nov. 1789; student i Uppsala 13 nov. 1788; erhöll löjtnants indelning 27 apr. 1797; passerade graderna 1798 och tjänstgjorde sedan utan avbrott, vid regementet; stabsryttmästare 29 mars 1798; ryttmästare på stat 9 febr. 1805; major i armén 27 nov. 1810; tredje major vid regementet 21 juli 1812; placerad på Engelbrechtsens regemente 3 juni 1813; överstelöjtnant i armén 23 maj 1814 (jfr statsrådsprot. 12 juli); kammarherre hos drottningen 1816; utgav Konst- och nyhetsmagasin för medborgare af alla klasser, senare (fr. o. m. 1823) kallat Magasin för konst, nyheter och moder 1818−44; erhöll avsked ur krigstjänsten 20 dec. 1820; riddarhusdirektör 20 nov. 1823; ledamot av Konstföreningens inköpsnämnd 1838−46. RSO 1815; LKrVA 1817; LFrKA 1840; CXIVJM 1855.

Gift 16 jan. 1795 med Ulrika (Ulla) Hjerta, f. 14 maj 1763 i Karlskrona, d 31 mars 1854 i Stockholm, dotter till överstelöjtnanten Johan Lorens Hjerta.

Biografi

B. erhöll sin första uppfostran i Stralsund, varför tyskan blev det språk, han först behärskade; långt senare kallade han också tyskarna sina landsmän. Han studerade emellertid även någon tid i Uppsala, där han bl. a. hörde D. Boëthius och J. Fr. Neikter, och blev bunden vid ett svenskt regemente. År 1805 och 1806 gjorde han överadjutants tjänst hos generalen Gustav Wachtmeister vid den svenska armén i Hannover, var med regementet i Pommern 1807 och vid norska gränsen 1808, tjänstgjorde 1809 som överadjutant hos landshövdingen i Göteborg, kommenderades till den fångne konungens bevakning på Drottningholm s. å. och bevistade fälttågen 1813−14 i Tyskland och Norge samt förtjänade därunder sin överstelöjtnantsfullmakt. Medan B:s bröder kvarstannade i Pommern och övergingo i preussisk tjänst, var han med alltför starka band fästad vid Sverige. Sin militärtjänst lämnade han emellertid några år efter fredsslutet för att odelat ägna sig åt konstnärlig och litterär verksamhet. Som förmedlare mellan konsten och allmänheten fyllde han en uppgift, för vilken han ägde goda förutsättningar tack vare sin öppna blick för vad som rörde sig i tiden och sitt varma intresse för de unga konstnärerna.

B:s första litterära försök, några 1797 på ännu knagglig svenska nedskrivna aldrig tryckta berättelser från trettioåriga kriget (i »Militäriske samlingar», KB) och en 1804 tryckt »Handbok för dragon- och infanterieofficerare», återspegla ännu hans militära yrkesintressen. Samtidigt hade han emellertid även börjat försöka sig som utövande konstnär. Ett år 1801 i tusch laverat landskap från Rügen, som bevarats i nationalmuseum, röjer visserligen endast svaga artistiska anlag, men en vinjett, som han graverade för sin »Handbok», är ett vackert arbete, som pryder verket. År 1811 deltog han första gången i Konstakademiens utställning, och senare visade han där då och då i olja målade kopior av andra mästares verk. Det var dock uteslutande som grafiker, han gjorde sig ett konstnärsnamn. Hans verksamhet i denna konstart bestämdes väsentligen av den periodiska publikation, det välkända »Boyes magasin», som han i tjugusex år utgav och till vilken han år efter år lämnade de flesta planscherna. Redan 1815 hade B. börjat gravera modeplanscher, och dessa ofta nätta och läckert kolorerade bilder, vilka äga ett betydande kulturhistoriskt värde, blevo en utmärkt grundval för magasinet och befäste dess stora popularitet ej minst bland damerna. Av de fyra planscher, som regelbundet ingingo i varje häfte, utgjordes alltid en av en dylik modeplansch, åtföljd av beskrivning. De övriga bestodo av porträtt, vyer, avbildningar av festliga anordningar, nyuppfunna maskiner, monument och allehanda konstnärliga alster, såsom skulpturer, målningar, teckningar och byggnader från hem- och utlandet. Själv uppträdde B. mest som reproducerande gravör, men många andra bidrogo med originalarbeten, så J. G. Ruckman, J. V. K. Wahlbom, A. K. Wetterling, K. Fr. Akrell och V. M. Carpelan. Ursprungligen hade det varit den nyuppfunna litografien, som kommit B. att hoppas på framgång för sitt företag. Han samverkade därför med de båda tyska stentryckarna Ludvig Fehr och Karl Müller, men resultatet blev osäkert och bilderna ganska svaga. B. måste emot sin ursprungliga avsikt utföra allt flera av bilderna i gravyr, och nu nådde han hastigt i olika tekniker såsom etsning, mjukgrundsgravyr, akvatinta och stålstick en viss habil precision. 1820-talets bilder vittna fördelaktigast om B:s smak. Så småningom växlade emellertid tidskriftens karaktär. Vid namnbytet 1823 ändrades dess format på ett för planschernas utseende icke lyckligt sätt, och snart började illustrationsmaterialet träda mindre i förgrunden. Texten hade från början varit kortfattad och mera bildande och saklig än populär. Men med tiden började textbidragen inflyta så rikligt, att sid-antalet blev fyrdubbelt mot planscherna. — B: s magasin kan betecknas som en föregångare till de senare illustrerade tidningarna på 1850-, 60- och 70-talen och de moderna journalerna och tidskrifterna. Vad omsorgen om den konstnärliga utstyrseln beträffar, har den äldre publikationen knappast överträffats av sina efterföljare.

Mellan B:s tidskriftsföretag och hans övriga publiceringsverksamhet rådde ofta ett nära samband. Han och Ruckman hade utkastat det storartade projektet att reproducera K. museets teckningar av gamla mästare, men endast ett första foliohäfte utkom (1820) och bilderna inflöto senare i magasinet. På motsatt sätt förfor B., då han av fransmannen Jules David's moraliserande serie »Vice et vertu», som han kopierat i 1838 års årgång av magasinet, gjorde en särskild bok att användas som julklapp åt hantverkares och menige mans barn. Även eljest vände han sig med ABC-böcker, som upplevde flera upplagor, och en undervisning om papparbeten till en bredare publik. Till tanken att sprida kännedom om museets konstskatter återvände han, då han 1821−23 jämte Wetterling i två häften utgav »Kongl. svenska museum», som illustrerades med konturteckningar, vilka betecknande nog för tidens estetik ansågos giva en mer artistisk uppfattning av originalet än mera måleriskt behandlade reproduktioner. Samma teknik använde B. i sitt arbete »Riksdags-historien», som utkom 1825−27. Sedan han blivit medlem av riddarhusdirektionen, utverkade han (29 dec. 1823) tillstånd att låna hem lantmarskalkarnas porträtt ett och ett i och för deras reproducering i nyssnämnda arbete. Avritandet anförtroddes åt den unge K. J. Billmark, som B. året förut hjälpt in på Kr. D. Forssells ateljé. Själv använde han tillfället till att restaurera tavlorna — en välbehövlig åtgärd, som tack vare hans initiativ i riksdagen utsträcktes även till museets tavlor. Anmärkningsvärt såsom det enda försöket i sitt slag i vårt land är det lilla »Målare-lexikon», som B. utgav 1833. Det är ingalunda fritt från misstag i fråga om biografiska data, som okritiskt hämtats ur utländska lexikon, men det ger utom konstnärsporträtt och monogram även förklaring1 på allmänna konstnärliga och historiska uttryck och termer. B. skrev även vers av mera tillfällig karaktär. En visa om »Magnetismen», till vilken han även satte musik, vann stor spridning. Bland hans sånger kan nämnas »Jag drömde att jag henne såg». I den egentliga skönlitteraturen har B. ingen hemortsrätt, men hans vårdade penna satte sin prägel på vad han utgav och främst på det allmänt omtyckta magasinet.

Som ung löjtnant hade B. under en kommendering i Karlskrona förälskat sig i den tio år äldre Ulla Hjerta och levde med henne i ett nära sextioårigt, sällsynt lyckligt äktenskap. År 1837 inköpte han huset Kinstugugatan n:o 5 och hade sedan där sitt gammaldags trevna hem. Ett livligt och milt lynne förskaffade honom en stor vänkrets. Hans intresse för de unga konstnärerna sträckte sig även till deras personer, och de hade honom att tacka för mycken hjälpsamhet. Wahlbom fick trycka sina första etsningar i hans magasin (1829 och 1830), och G. V. Palm vände sig förtroendefullt till honom, då han på 1840-talet ville försöka sälja sina tavlor på Konstföreningen. Sin vapenbroder Wetterlings från Paris hemsända teckningar visade B. för kronprins Oskar (1828) och arbetade för att åt vännen skaffa ett resestipendium. Under denna tid av stillastående och tillbakagång möter han alltid de nya männen med förhoppningsfull entusiasm. Tack vare en utmärkt hälsa bevarade B. långt in på sena ålderdomen sin spänstighet. Först vid sjuttio års ålder tog han avsked av utgivarskapets besvärligheter med ett sista häfte, som avslutas av ett litet kväde och ett vackert självporträtt, helt visst den sista gravyr som utförts på svensk botten av en svensk kopparstickare av gamla skolan. Ännu åtta dagar före sin död var åttiofyraåringen närvarande vid riddarhusdirektionens sammanträde.

Författare

G. Wengström.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Utkast till en hand-bok för dragon- och infanterieofficerare i synnerhet uti de mindre grader. Skara 1804. (8), X, 206, (2) s., 5 pl. — Kongl, svenska museum. Samling af contur-teckningar med en analytisk och critisk beskrifning öfver hvarje ämne. H. 1—3. Sthm 1821—23. (109) s., 72 pl. (Tills, med A. C. Wetterling.) — Riksdags-historien ifrån 1627 till och med 1823 i sammanhang med samtelige landtmarskalkers porträtter, copierade efter de original-taflor, som förvaras på riddarhuset jemte dessa herrars biografier. D. 1—2. Sthm 1825—27. XXXVIII, 811, (8) s., 48 pl. — Fruntimers central-förswar. Sthm 1829. (4 s.) (Anon.) — Grundlig undervisning för fruntimmer at förfärdiga alla slags arbeten i papp till nytta eller tidsfördrif. Sthm 1830. (11), 33 s., 3 pl. (Anon.) — Målare-lexikon til begagnande såsom handbok för konstidkare och taflesamlare. Sthm 1833. (8), 405 s., 2 pl. (Till större delen bearb. från tyskan.) — Prinsessans ABC-bok. Sthm 1835. (4), 82 s., 26 pl. Ny uppl. Sthm (tr. Örebro) 1842. (4), 82 s., 26 pl. (Uppl. 1842 även med titel: Prinsessans barnabok.) ¦— Den dygdiges och den lastfulles vandel och öden, moraliskt föreställde i 12 bilder. Julklapp til upmunlran och varning för handtverkares och menige mans barn. Sthm 1838. Tv. 8: o (15) s., 12 pl., 2: a uppl. Örebro 1839. Tv. 8: o (15) s„ 12 pl. — Sånger och visor, se texten. 

Översatt: B. Wolff, Walter Scott. Et skämt i två akter, öfvers. från tyskan. Sthm 1825. 55 s., 1 portr. (Anon.)

Utgivit: Dessins & croquis des plus celebres maltres de toutes les ccoles; calqués sur leurs dessins autographes qui se trouvent dans le musée royal suédois. T. 1*. Sthm 1820. Fol. IX, (4) s., 4 pl. — Alphabet et chiffres récréatifs d'aprés 40 dessins par Victor Adam. A 1'usage des gouvernantes, gravés et publiés, suivis d'un texte instructif. Sthm 1839. 92 s., 40 pl.

Redigerat: Konst- och nyhetsmagasin för medborgare af alla klasser. Årg. 1—5. Sthm 1818—23. 4: o. [Forts, under titel:] Magasin för konst, nyheter och moder. En månadsskrift. Årg. 1—21. Sthm 1823—44. Handskrift: Militäriske samlingar (Chr. Eichhörns saml., KB; defekt).

Källor och litteratur

Källor: Brev från B. i nationalmuseum, nordiska museet, KB och UB; militaria: ansökn. och meritförteckn. samt meritlistor, bouppteckn. i Svea hovrätts arkiv, allt i RA; riddarhusdirektionens prot., riddarhusarkivet; Konstakademiens matrikel och prot. — Samtida tidningar; nekrolog i Illustr. tidn., 21 febr. 1857; Konstakademiens expositionsförteckningar och Konstföreningens årsredogörelser; K. Wåhlin, J. W. K. Wahlbom 1810—57 (1901).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik C Boye, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18026, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18026
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik C Boye, urn:sbl:18026, Svenskt biografiskt lexikon (art av G. Wengström.), hämtad 2024-04-19.