Meriter

Braad, Christopher Henric, f. 28 maj 1728 i Stockholm, d 11 okt. 1781 i Norrköping. Föräldrar: fabrikören i Norrköping Paul Kristoffer Braad och Gertrud Planström. Erhöll privat undervisning i Norrköping; student i Uppsala 28 mars 1743. Auskultant i kommerskollegium 30 jan. 1745 och i manufakturkontoret 31 jan. s. å.; skeppsskrivare vid ostindiska kompaniet juli 1747; anträdde sin första resa i dess tjänst jan. 1748; förste assistent 1753; superkargör 1760–62; erhöll assessors titel 3 apr. 1764.

Gift 1) 21 juli 1763 med Maria Kristina Westerberg, f. 3 sept. 1739, d 6 juni 1768, dotter till handlanden Karl Magnus Westerberg i Norrköping; 2) 2 mars 1769 med Vilhelmina Hülphers, f. 15 dec. 1749, d 18 febr. 1771, dotter till handlanden och rådmannen Abraham Hülphers i Västerås; 3) 4 juni 1772 med Sara Margareta Kuhlman, f. 1754 (döpt 3 febr.), d 12 dec. 1797, dotter till handlanden Henrik Kuhlman i Norrköping.

Biografi

B:s håg stod enligt hans egen uppgift egentligen till akademien eller kansliet. Redan efter ett par års universitetsstudier inträdde han emellertid i den förvaltningsgren, som hade näringslivets befrämjande till sin uppgift, och övergick efter någon tid till ostindiska kompaniet, i vars tjänst han deltog i långfärder jan. 1748−juli 1749, apr, 1750−juni 1752,1753−59 och apr. 1760−aug. 1762. Under den andra resan vistades B. en längre tid i Surat och andra hamnar på Malabarkusten. Nästa resa (1753) hade han avancerat till förste assistent. Kompaniet hyste nu planer på att utvidga sin verksamhet, och B. erhöll därför i Kanton befallning att inhämta underrättelser om handelsförhållandena i Indien. Med ett engelskt fartyg reste han (nov. 1754) till Bengalen. Det var hans avsikt att stanna där det följande året för att sedan fortsätta efter Koromandelkusten, men på grund av de dyra kostnaderna kunde han ej fullfölja sin plan. I stället tog han sitt högkvarter i Surat, som ännu vid denna tid var en av den indiska handelns huvudorter, och företog därifrån resor till Ceylon och på Malabarkusten samt till södra Arabien, som dock ej motsvarade hans förväntningar, då Mokka alldeles icke spelade samma roll som förr. I rapporter till kompaniet, som delvis befordrades genom franska mellanhänder, redogjorde han för sina iakttagelser, t. ex. om danskarnas handel i Bengalen och preussiska handelsplaner. För att ej väcka de engelska myndigheternas misstankar, uppträdde B. som en resande vetenskapsman med uppdrag av Vetenskapsakademien. Han blev väl mottagen, om man än på vissa håll, såsom i Kalkutta, sökte utforska hans förehavande; av engelsmännen i Surat behandlades han som en landsman. Hemresan anträdde B. på ett engelskt fartyg 1758 men detta led skeppsbrott vid Limerick, varvid hans samlingar till stor del förlorades. Resultatet av B:s undersökningar i Indien var, att det väntade kriget mellan England och Frankrike kunde anses som en gynnsam konjunktur för de svenska planerna. En svensk nederlagsplats borde förläggas till Surat, där kostnaderna skulle bli väsentligt mindre än i Bengalen och där stora fördelar erbjödo sig. Man skulle där finna avsättning för sina varor och i stället kunna köpa bomull m. m. för export på Kina. I apr. 1760 avseglade B. som superkargör på skeppet Riksens ständer för att förverkliga sina planer på ett svenskt faktori i Surat. Företaget kom dock ej att krönas med framgång. Engelsmännens misstro vållade många svårigheter, och förhållandet till de inhemska makthavarna blev spänt. I tjugu dygn höllos B. och några av hans omgivning inspärrade i det svenska faktoriet av trupper, som utsänts av den infödde fursten. På grund av »försiktigt tagna steg» undvekos dock alla svårare påföljder och resan kunde fortsättas till Kina.

Över sina båda första resor författade B., antagligen med stöd av noggranna dagboksanteckningar, värdefulla relationer, som ingåvos till kompaniet och tillvunno honom hans förmäns ynnest. Den äldre relationen utgör uteslutande en redogörelse för egna iakttagelser, den senare söker även lämna historiska och geografiska skildringar av de olika länderna och orterna, ett förfaringssätt, som väl låter B:s beläsenhet framträda men till ej ringa del berövar hans meddelanden karaktären av förstahandsiakttagelse. B. ägde vaken iakttagelseförmåga, och hans intressen omfattade såväl kultur-som naturförhållanden. Målande är i den första relationen skildringen från Kanton av den livliga rörelsen på floden och kinesernas liv på denna. Redogörelserna för religion och samhällsförhållanden stanna emellertid mera på ytan. Kineserna karakteriseras som vinningslystna, »spekulativa, händiga, snara att fatta en sak». I den senare relationen behandlar det värdefullaste partiet Indien, särskilt Surat. Originalet har gått förlorat, men arbetet har bevarats i en avskrift, som kommerserådet M. Lagerström låtit taga. Denne hade för avsikt att ge ut ett utdrag därav, men B. protesterade, då han ej var nöjd med sin beskrivning. I en anteckning av år 1767 karakteriserar han den som en ynglings verk, särskilt beträffande stilen. Fördjupade erfarenheter, vunna under de följande resorna, läto även åtskilligt för B. framträda i en annan dager. Kulturförhållandena synas nu särskilt ha lagt beslag på hans intresse. I ett brev till J. K. Stricker från Surat 2 dec. 1760 omtalade han, att han lyckats skaffa »en hop utdrag och translationes utur detta folkets egna skrifter», med vilkas hjälp han hoppades bli i stånd att »presteraen ackuratare beskrivning över Indien än någon annan resande ännu gjort». Även för andras räkning samlade B. Karl von Linné fick från honom naturaliesändningar, som mottogos med livlig tacksamhet, så frön av »silverträdet», i Linnés tacksägelsebrev kallat »ibland allt vad Gud skapat på jordklotet det vackraste», och ett herbarium från Surat, kvitterat med orden, att B. »nu fägnat mig så hederligen och präktigt, att jag ej ville det bortbyta för 1/4 år vid kungeligt bord. Gud välsigne hr superkargören för var evige ört.»

Ehuru erbjuden en direktörsplats i kompaniet, drog sig B. efter sin fjärde resa, trött på sjön, tillbaka och bosatte sig i Östergötland, där han förvärvade egendomen Kårsäter i V. Husby socken. Vintrarna tillbragte han i Norrköping. Han kunde nu ägna sin tid åt litterära sysselsättningar. Hans avsikt var otvivelaktigt att bearbeta sina samlingar rörande de geografiska, kulturella, religiösa, ekonomiska och politiska förhållandena i de av honom besökta delarna av Asien, men han fullbordade endast några smärre meddelanden till Vetenskapsakademien av den praktiska syftning, som tiden omhuldade, nämligen rön om indigoträdet och indigofärgens beredning (1759), om kaffeodlingen och handeln i Jemen i Arabien (VA Handl., 1761) och om sagoträdet (ibid., 1775). Anledningen till att den stora reseskildringen, som ännu på ålderdomen sysselsatte B:s tankar, aldrig blev skriven var, att hans intresse länkades in på de biografiska och bibliografiska studier, som burit hans namn till eftervärlden.

B. blev efter sin hemkomst nära förbunden med den krets av lärda samlare, som under 1700-talet skapade de grundläggande och alltjämt oumbärliga hjälpmedlen för behärskandet av den historiska litteraturen och de historiska källskrifterna i vidsträckt bemärkelse. Med sina vänner underhöll han en flitig brevväxling av det slag, som vid denna tid väsentligen fick ersätta ett senare skedes lärda tidskrifter och effektivt organiserad bokhandel. Bland hans korrespondenter återfinner man Jonas Apelblad, N. R. Broocman, S. L. Gahm-Persson, K. Kr. Gjörwell, , O. Knös, J. H. Lidén, J. K. Stricker, D. Tilas, E. Tuneld, K. G. Warmholtz och S. Älf. Genom breven hölls B. ständigt underrättad om sina lärda vänners studier och intressen, Tilas skrev om sina genealogiska forskningar, Apelblad meddelade uppgifter på anonymer och sökte uppmuntra B. att utgiva beskrivningar från sina resor, Warmholtz, med vilken B. ofta utväxlade böcker, berättade om sitt stora bibliografiska verk och sina studier, bl. a. rörande drottning Kristina. Man meddelade varandra nyheter och bedömde ny litteratur. Själv undertryckte B. ingalunda sina meningar. Medan hans beundran för Sven Lagerbring ofta framträder, kunde han uttala sig rätt skarpt om t. ex. Olof Celsius d. y. och K. Niebuhrs reseskildring. A. A. von Stiernman blev som bibliograf omilt bedömd i hans och Warmholtz' brevväxling. B:s eget specialfack blev biografiska och bibliografiska undersökningar. Så uppgjorde han registret till Lidéns disputationskatalog. I Norrköpings magazin, där han började medarbeta 1767, framlade han 1769 som en frukt av sina studier en serie biografier över östgötar, ett företag, som snart nog avstannade på grund av bristande samförstånd med boktryckaren men förebådar hans livs huvudverk, det ryktbara bibliografiska samlingsverket »Ostrogothia literata», vilket anses vara ett mönster för arbeten av denna art. B. ägnade femton års arbete däråt. Dess fem digra handskrivna band innehålla kronologiskt ordnade biografier över lärda östgötar med rikhaltiga bibliografiska uppgifter. Från 1200-talet lämnas bl. a. en redogörelse för Petrus de Dacia och hans verk, men egentligen inledes arbetet med en framställning av Birgittas biktfäder Mattias och Petrus Olai Vadstenensis. Biografierna från senare tid svälla ofta ansenligt, så Erik Lindschölds. Under arbetet torde B:s lokalpatriotism ha fått stark näring. Vastovius ville han räkna som östgöte, och han ondgjorde sig över att Knös fördristade sig att räkna E. Gripenhjelm som västgöte. Ett hjälpmedel vid utarbetandet av »Ostrogothia literata» hade B. i en matrikel, som han uppgjort över östgötar, som studerat i Uppsala, Lund och Åbo. Verket vilar delvis på material, som B. fick av sina vänner såsom Stricker, Apelblad och Älf. Uppgifter ur kyrkböckerna erhöllos av präster, och en rad lärda insände självbiografier, bland dem S. Loenbom, T. Tiburtius och E. Tuneld. Verket rönte redan av samtiden mycket erkännande, och Apelblad önskade, att liknande arbeten skulle göras för andra landskap såsom en förberedelse till en fullständig »Historia literata». B. donerade sin »Ostrogothia literata» till stiftsbiblioteket i Linköping jämte en summa av 300 rdr sp., varav räntan skulle gå till bibliotekariens lön mot förbindelse från dennes sida att »continuera lärde öst-götars literaire förtjänster i någon särskild bok». Som ett supplement till det bibliografiska arbetet planlade B. en »Ostrogothia illustris» i tabellform. B. företog sig även att söka uppgöra en »Bibliotheca historica Suiogotica». Ursprungligen avsett att bliva en kortfattad översikt, växte verket under hans händer ut till ett »livstids arbete». Enligt meddelande till Stricker 1776 skulle det omfatta de isländska och medeltida författarna, källorna till medeltidshistorien och skrifter om »origines et antiquitates» samt kungahistorien fram till Gustav Vasa. Därtill skulle komma särskilda kapitel om bibliotek, numismatik, genealogi, heraldik och statsrätt. Meningen var att upptaga ej blott självständiga arbeten utan även uppsatser. B. nöjde sig ej med att återge titlarna utan ville även lämna innehållsredogörelser. Till den egentliga bibliografien kom en förteckning över handskrifter i antikvitetsarkivet. Den stora bibliografien var enligt en anteckning av B. blott avsedd till »egit minnes hjälp», och han fann ej heller nödigt att upphöra med arbetet på grund av Warmholtz' liknande verk, som ju genom större fullständighet och bättre planläggning ställt hans eget i skuggan men då ej var tillgängligt och dessutom enligt vad B. trodde meddelade blott titlarna.

Författare

Erik Naumann.

Arkivuppgifter

B: s efterlämnade papper förvaras numera på skilda håll. Större delen av hans manuskript förvärvades efter hans död av J. A, A. Lüdeke. På auktionen efter denne (1840) inköptes ett antal handskrifter av Uppsala universitetsbibliotek, medan andra inropades av J. Westin för att sedan med dennes papper komma till samma institution. Huvudhandskriften av »Ostrogothia literata» förvaras såsom redan omtalats i Linköping, konceptet jämte åtskilliga bilagor finnes i Uppsala universitetsbibliotek (Westinska saml. N:o 609—611). B:s brevväxling förvaras i Helsingfors universitetsbibliotek. Brev från honom finnas flerstädes, så till Gjörwell, Stricker, Tilas och Warmholtz i K. biblioteket samt till Älf i Linköpings stiftsbibliotek och till P. Wargentin i Vetenskapsakademiens bibliotek. År 1784 utbjöds B: s värdefulla bibliotek på 3,000 band utan att finna någon köpare. Sedermera kom det till J. A. A. Lüdeke, vilken 1834 sålde en del därav efter att för sin samling ha uttagit det värdefullaste.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Berättelse om coffé-planteringen och handelen uti Yemen eller Lyckliga Arabien (VA Handl., 1761, s. 252—258). — Runor ristade vid fru Maria Christina Braads, född Westerberg, graf den 12: te junii 1768 af en sörjande make. Norrk. 1768. 4: o (4) s. — Östgöthars minne. Saml. 1*. Norrk. 1769. 51, (7) s. (Anon.) (Utgavs urspr. i Norrköpings weko-tidningar 1768 såsom 'Biographier öfver döde'; en 'continuation' härav påbörjades i Norrköpings magazin 1769, men avstannade snart.) — Anmärkningar om sago-trädet och den derutaf tilredda föda (VA Handl., 1775, s. 142 —147). — Därjämte registret till J. H. Liden, Catalogus disputationum, in academiis et gymnasiis Sveciae habitarum (1778—80) samt fyra översättningar i Norrköpings weko-tidningar, 1767, N: o 7 o. 9, 10, 13—14, 17—18. Handskrifter: Berättelse om resan med skeppet Hoppet..-, från Götheborg till Canton i China, 1748—1749. (Orig. UB, sign. X. 389; annat ex. i VA bibi. I UB även en skeppsjournal under samma resa samt en därunder förd annotationsbok jämte konceptet till resebeskrivningen, sign. X. 390— 392.) — Resebeskrifning til Surat, Malabar och China, åren 1750—1752, med skeppet Götha Leijon. (Orig., ett 'msc. in folio imellan 6 a 700 sidor, med någre och 60. tabeller ritade', gick förlorat genom skeppsbrott 1758, men en avskrift fanns enl. B. i Göteborg, nu i Göteb. stadsbibi., och cn annan hos Vetensk.-akademien, nu i VA bibi.) — Åtskilliga anteckningar och samlingar, journaler m. m. från förutnämnda och följ. resor. (UB, sign. L. 181— 183, 185, 185 a, 186—190.) — Diverse anteckningar och brev av B. under hans resor till Ostindien åren 1748—1762 m. m. (UB: W. 163.) — Ostro-gothia literata. Det lärda Östergötland ifrån äldre tider framstäldt och till närvarande fortsatt. T. 1—5. (Huvudhandskr. i Linköpings stiftsbibl., konc. i UB, sign. W. 609—611, med självbiografier av ett flertal av de biografe-rade.) — Matrikel på Östgöta studerande i Uppsala 1546—1779, i Lund 1668 —1778 och i Åbo 1640—1772. (Med register.) (UB : W. 939—940). — Matrikel på Östgöta prästerskap. (Med register.) (UB: X. 141, 141 a.) — Förteckning på Sveriges rikes råd sedan christendomens början (till år 1747). UB: X. 123; Warmholtz N:o 7214.) —¦ Samlingar till en Bibliotheca historica SvioGothica. Vol. 1—3." (RA.) — Samlingar om Norrköping (UB: W. 1028.) — Collectanea de Ostrogotia ejusque antiquis regibus ut et urbe principe Norcopia. (UB: W. 1030.) — Strödda anteckningar m. m. av huvudsakligen bibliografiskt och lärdomshistoriskt innehåll (Westinska saml., UB, passim). — B. omnämner även i Ostrogothia literata sina under vistelsen i Asien gjorda samlingar rör. Arabien, Persien, Indien, Malabar, Bengala, etc. samt en i form av brev skriven vol. Historiska anmärkningar om Bengala, dess invånare och närvarande tillstånd 1754, vilket allt det var hans avsikt att senare få bearbeta, vidare en samling till en Ostrogothia illustris med genealogiska tavlor, som det dock krävde 'god tid att fullborda', och slutligen ett år 1776 uppsatt Kort försök till en oeconomisk beskrifning öfver staden Norrköping ifrån äldre till närvarande tider. (Delar av dessa samlingar måhända identiska med de ovannämnda nu i UB befintliga.)

Källor och litteratur

Källor: B:s självbiografi i Ostrogothia literata; ansökan om assessors titel, biografica, RA; brev till C. C. Gjörwell, J. C. Stricker, D. Tilas och C. G. Warmholtz, KB; brev till P. Wargentin, VA bibi.; B:s brevsamling i Helsingfors univ.-bibl. — Lärda tidningar 1769, N:b 73; Nya lärda tidningar, 1775, N:o -50—51; Upfostrings-sälskapets tidningar, 1771, N:o 84, 95, 1781, N:o 95, 1782, N: o 190—191, 1785, N:o 80; Bref och skrifvelser af och till C. von Linné, I: 3 (1909). — S. Aberstén, Bibliographia Gotho-burgensis (1922); C. M. Carlander, Svenska bibliotek och exlibris, 2: a uppl., 2 (1904); J. A. C. Hellstenius, Bidrag till svenska ostindiska compagniets historia (1860); J. F. Nyström, De svenska ostindiska kompanierna (1883); K. G. Oden, Östgötars minne (1902); E. Ringborg, Till Norrköpingskrönikan (1917); H. O. Sundelius, Norrköpings minne (1798).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christopher H Braad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18029, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18029
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christopher H Braad, urn:sbl:18029, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Naumann.), hämtad 2024-04-25.