Meriter

2. Rudolf Fredrik (Fritz) Berg, den föregåendes son, f. 31 maj 1846 i Stockholm, d 8 dec. 1907 därstädes. Lärjunge vid Maria l. elementarläroverk 1856 och vid Stockholms gymnasium 1862; avlade mogenhetsexamen i Uppsala 26 maj 1865; inskrevs vid teknologiska institutet 4 sept. s. å.; avlade avgångsexamen därstädes 10 juni 1868. Anställd vid Finnboda beckverk och därpå vid Ljusne sågverk 1868—72; disponent för Liljeholmens vinfabrik 1872—73: disponent för skånska cement-a.-b. och föreståndare för dess fabrik i Lomma 14 mars 1873; föreståndare för en större söndagsskola från 1876; ordförande i Malmö luterska missionsförening, som 1885 övergick i Evangeliska missionsföreningen Betel, från 1878; deltog i stiftandet av Limhamns hamn-a.-b., (ordförande i styrelsen sept. 1881); ledamot av stadsfullmäktige i Malmö 1882 (v. ordförande 1907); deltog i stiftandet av a.-b. förenade kalkbrotten (styrelseledamot 20 mars 1884), Malmö ångköks-a.-b. (styrelseledamot och v. ordförande 1 sept. 1884), hotell Temperance (styrelseledamot och v. ordförande s. d.), Limhamns handels-och bageri-a.-b. 1887, Malmö-Limhamns järnvägs-a.-b. (verkställande direktör 18 febr. 1888), faellesagenturet for Faxe-Limhamns kalkbruk 15 mars 1889 (v. ordförande), a.-b. Malmö snickerifabrik (ordförande 24 okt. 1889), svenska cementförsäljnings-a.-b. (ordförande jan. 1893); ledamot av frihamnskommittén 5 okt. 1894—22 juni 1895; stiftade a.-b. skånska cementgjuteriet (verkställande direktör 27 apr. 1895), skandinaviska skorstensbyggnads-a.-b. (ordförande 1897), Limhamns rederi-a.-b. 1898 (ordförande), Stranden i Limhamn 3 mars 1900 (ordförande till 1902), Gottlands förenade kalkbrotts försäljnings-a.-b-. sept.—okt. 1901 (ordförande), svenska kalk-försäljnings-a.-b. (ordförande jan. 1903), skånska tegelförsäljnings-a.-b. (ordförande 3 jan. 1903), a.-b. glassand 24 febr. 1903, Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening 1906 (ledamot av centralstyrelsen), skandinaviska eternit-a.-b. (styrelseledamot 1906) samt Gottlands kalkverk jan. 1907 (ordförande); ordförande i styrelsen för sydsvenska gjuteri-a.-b. 1 jan. 1904 och för a.-b. Sana s. d.; stiftade Föreläsningsföreningen i Malmö (ordförande 1905) och Malmö stadsbibliotek 1905; styrelseledamot i sydsvenska kraft-a.-b. 1906; ordförande i Malmö frihamnskommitté 11 maj s. å.; stiftade Allmänna arbetsgivareföreningen (ordförande 1907); styrelseledamot i Svenska arbetsgivareföreningen 1907. RVO 1889; RNO 1897; KVO 2kl 1906; innehade dessutom en dansk orden.

Gift 1) 7 nov. 1872 med Syster Amelie Bagge, f. 16 jan. 1846, d 7 juli 1884, dotter till assessorn Karl Gustav Bagge; 2) 6 febr. 1889 med Hedvig Charlotte Stefanie Westman, f. 29 okt. 1849, dotter till lektorn i Linköping Per Westman.

Biografi

Huvuddelen av B: s livsgärning har tillfallit cementindustrien, vars utveckling till större betydelse i Sverige går tillbaka till den tid, då han övertog ledningen av den nyanlagda cementfabriken i Lomma. En svårighet, som genast mötte honom, var anläggningens olämpliga lokalisering. Företaget var baserat på kalksten från Limhamn och lera från Lomma, men mot 75 enheter kalksten behövde det endast 25 enheter lera. Kostnaderna för materialtransporten blevo alltså mycket större genom fabrikens förläggning vid Lomma, som dock hade fördelen av en lämplig hamn, medan Limhamn saknade sådan. Det dröjde länge nog, innan den av B. önskade förflyttningen till Limhamn kunde helt försiggå. Ett huvudsakligt hinder var svårigheten för arbetarna att flytta: de voro fästa vid orten, och andra sysselsättningar stodo dem ej där till buds. På B: s initiativ bildades därför först ett hamn- och järnvägsbolag, varigenom Limhamn skulle erhålla de Kamfärds-medel, som voro nödvändiga för platsens utveckling till industrisamhälle. År 1889 fullbordades en stor fabriksanläggning, och meningen var att så småningom till Limhamn sammanföra all bolagets cementtillverkning. Alltifrån början var B. angelägen att inom industrien åvägabringa nya och förbättrade tillverknings-och avsättningsmetoder. Sålunda var han den, som först insåg ringugnens betydelse för tegelbränning och därför införde densamma, därigenom föranledande en fullständig revolution på detta område (Svedberg). Vid B: s frånfälle hade Limhamnsfabrikens årliga produktionskapacitet nått upp till omkring en miljon fat cement, och en ny, utvidgning av anläggningen med de mest moderna anordningar, som dittills tillämpats inom denna industri, hade just i de. dagarna fullbordats. Av stor betydelse för avsättningen av tillverkningen var ett gemensamt försäljningskontor för olika, förut på marknaden konkurrerande cementfabriker, vilket på B: s initiativ kom till stånd. B. utmärktes av en utomordentlig företagariver, som ej kunde helt absorberas av hans krävande uppgifter i skånska cementaktiebtolagets tjänst. Han grundlade eller deltog som ledande kraft i grundläggandet av ett trettital olika företag, och hans verksamhet präglades av en sällsynt nobel hängivenhet för det svenska näringslivet. Det var först och sist hänförelse för själva produktionen, som eggade honom till hans rastlösa verksamhet. Tekniskt bildad och tekniskt intresserad, var han dock i främsta rummet den ekonomiske organisatören, genom sina personliga egenskaper ovanligt framgångsrik både som affärsman och som företagsledare. B. utvecklade mycken energi för ång färjeförbindelsernas åvägabringande, och framför allt spelade han en ledande roll i förberedelserna för Malmö frihamn; i samband härmed stå hans betydande insatser som kommunalman i Malmö. Ledamot av riksdagen blev han däremot aldrig, ehuru uppställd som kandidat. Stiftare av Skånska ingenjörsklubben, var han under flera olika perioder dess ordförande och deltog för övrigt gärna i tekniska överläggningar och diskussioner i huvudstaden och annorstädes.

På arbetarfrågans område gjorde sig B. särskilt bemärkt, och detta i två motsatta riktningar. I samband med en arbetsinställelse i Lomma år 1889 förde han en hård och följdriktig kamp mot den socialistiskt färgade fackföreningen och blev därigenom under flera års förlopp föremål för mycken bitterhet från den framträngande arbetarrörelsens sida. Småningom förändrade emellertid B. fullständigt sin hållning gentemot arbetarorganisationerna som sådana; han till och med ställde sig i viss mån förstående gentemot deras socialistiska syftning, ehuruväl han alltjämt förblev en utpräglad antisocialist, intagande en principiellt liberal ståndpunkt och behärskad av en religiöst filantropisk känslostämning inför de samhälleliga problemen. Betecknande för den åskådning, till vilken han mot slutet av sin levnad hade ikommit, är den självförklaring, han en gång gav i ett föredrag (i Karlskrona 1906): »Det har kostat mig att offra många fördomar och många gamla axiom; att utbyta många gamla tankar emot nya; att släppa äran av att vara en välgörande patriark och att utbyta den mot att glädjas över ett folk, som kan hjälpa sig själv. Det har lyckats mig, så att jag nu vida föredrar denna glädje framför den gamla äran». Det program, som B. under sina sista levnadsår utvecklade med en tilldragande framställningsförmåga, alltid präglad av den starka personlighetens varma känsla och praktiska sinne, var detta: de största möjliga ömsesidiga organisationer av arbetsgivare och arbetare skulle bildas, och dessa organisationer skulle med kraftfull central ledning stå såsom parter i kollektivavtal, vilkas upprätthållande yttermera vore tryggat genom organisationernas karaktär av »juridiska personer», m. a. o. deras rättskapacitet. Föreningsrörelsen bland arbetsgivare och arbetare skulle kompletteras genom ett offentligt medlings- och skiljedomsinstitut. Energiskt hävdade han arbetsgivarnas »befälsrätt» över arbetarna. Samtidigt ställde han arbetarorganisationernas höga positiva mål som förebilder för arbetsgivarnas föreningsrörelse och var optimistisk nog att tro på arbetarorganisationernas fredsvänlighet. Såsom en av initiativtagarna till Svenska järnvägarnas arbetsgivareförening och ledamot av dess styrelse utövade B. särskilt ett betydelsefullt inflytande på förverkligandet av programmet genom det märkliga huvudavtal, som, ehuru först efter hans död, år 1908 upprättades mellan nyssnämnda förening och Svenska järnvägsmannaförbundet. B:s intresse sträckte sig jämväl till flera andra social-politiska områden. Sålunda ägnade han stor uppmärksamhet åt egnahemsfrågan. Sitt nit för den populära föreläsningsverksamheten ådagalade han genom personligt arbete för främjandet av denna och den därmed nära förbundna biblioteksfrågan i Malmö. Tidigt nog gripen av en stark religiös stämning av pietistisk färg, utövade B. en mångårig verksamhet som söndagsskollärare och religiös talare; han intog en mellanståndpunkt mellan stats- och frikyrkorna, dock med en tydlig dragning åt den riktning, som representeras av Svenska missionsförbundet.

Det Limhamn, som grundlagts av B. och behärskades av honom i hans egenskap av chef för skånska cementaktiebolaget, hade tack vare hans sociala intressen, hans företagsamhet och hans ordnande kraft i flera avseenden fått karaktären av ett mönstersamhälle. Omedelbart stodo vid hans bortgång under hans ledning omkring tolvhundra arbetare såsom anställda hos nämnda bolag; medelbart voro andra stora skaror föremål för hans bestämmande makt och omsorger. Efter Lommastriden hade han aldrig att utkämpa någon öppen lönekonflikt. Redan före denna kamp avhållen av sin arbetarkårs stora majoritet, vann han alltmer sina underordnades sympati. »En slutgiltig dom om honom (B.) som arbetsgivare måste bli gynnsam», skrev vid hans bortgång i tidningen Arbetet en ung författare, som sedermera kommit att intaga en framskjuten ställning inom det socialdemokratiska partiet; och han tillade: »Som människa var han god, givmild och oegennyttig, sällsynt varmhjärtad och hjärtevinnande.»

Författare

E. H. Thörnberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Förslag till sjukhusbyggnad vid Sabbatsberg (Tekn, tidskr., Årg. 1, 1871, s. 123—124; referat; tills. m. S. Loven). — Om sandcement. Föredrag (Industrien, Årg. 2, 1893, s. 191—194; även sep. Gtbg 1893. 13 s.). — Köpenhamns frihamn och dess betydelse för norden. Föredrag (Tekn. tidskr., Årg. 23, 1893, Allm. afd., N:o 48—50, 2 pl.). — Söndagsskolans i Malmö historia. Malmö 1901. 15 s. — Limhamns hamn (Tekn. tidskr., Årg. 33, 1903, Afd. f. väg- o. vattenbyggn., s. 91—92, pl. 33—34). — Råd angående urinbrunnar och gödselstäder. Malmö 1904. 8 s. (Medföljde Malmötidningen 1905, N : o 248). — Arbetarefrågan. Upps. 1905. 24 s. (Sv. politik. Fören. Heimdals föreläsningar läsåret 1905—06, 1.) 2: a uppl. Upps. 1906. 27 s. (Sv, politik. Fören. Heimdals polit. småskr., Bd 1:1). — I arbetsgifvarefrågan. Föredrag... Sthm 1906. 16 s. (Centralförb. f. socialt arbete, N: o 2.) — Papphus för egnahem, villor, sjukpaviljonger m. m. [Malmö 1906.] (7) s. — Dessutom inledningsföredrag vid skand.' naturfor. skarnes 12 :e möte i Stockholm 1880 (Sthm 1883; även i Tekn. tidskr. 1883); föredrag och diskussionsinlägg vid 2: a teknologmötet i Stockholm 1886 (Sthm 1887; även i Tekn. tidskr. 1887), vid 2: a och 4:e svenska teknikermötena i Malmö 1896 (Malmö 1897) och i Norrköping 1906 (Sthm 1907) och vid nordiska teknikermötet i Stockholm 1897 (Sthm 1898).

Källor och litteratur

Källor: Nekrologer av Ivar Svedberg i Tekn. tidskr. 1907, N:o 51, av G. i Arbetet 1907, N:o 286, och av W. de S[harengrad] i Sydsvenska dagbladet 1907, N:o 336.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Rudolf Fredrik (Fritz) Berg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18559, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. H. Thörnberg.), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18559
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Rudolf Fredrik (Fritz) Berg, urn:sbl:18559, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. H. Thörnberg.), hämtad 2024-04-16.