Meriter

1. Johan Edward Bergh, f. 29 mars 1828 i Stockholm, d 23 sept. 1880 därstädes. Föräldrar: kommissionären Severin Bergh och Emma Forsström. Student i Uppsala 3 mars 1846; studerade där först naturvetenskap, sedan juridik och erhöll tillika undervisning i målning av J. Way; avlade hovrättsexamen 1 juni 1849. Auskultant i Svea hovrätt 1 okt. 1849; e. o. kanslist i justitierevisionen; auskultant vid rådhusrätten och kämnärsrätterna i Stockholm 5 okt. s. å.; e. o. notarie vid kämnärsrättens fjärde avdelning 7 dec. s. å. (ed 21 s. m.). Intogs i målarakademiens principskola 17 nov. 1849; besökte Düsseldorf 1851; elev vid akademiens antikskola 18 okt. 1852; uppflyttad i högre antikskolan 1853; vann på självvalt ämne (Motiv från Göta älv) K. medaljen s. å.; företog en treårig utländsk resa med akademiskt resestipendium 1854—57. Tf. lärare i landskapsmålning vid Konstakademien med professors titel 5 juli 1861; professor 5 apr. 1867. AgréFrKA 1854; LFrKA 1858; RVO 1863; RNO 1869.

Gift 24 maj 1855 med Amanda Josefina Amalia Helander, f. 22 apr. 1825, d 12 okt. 1888, dotter till prosten Sven Helander i Göteborg.

Biografi

B. hade redan hunnit inträda på tjänstemannabanan, innan hans kallelse för målarkonsten tog ut sin rätt. Tidigt hade han väl försökt sig med smärre landskap (Utsikt av Bergs kyrka i Jämtland 1848, Skurusund 1849), men till en början nöjde han sig sig med att söka utveckla sina anlag vid sidan av sina universitetsstudier och tjänsteplikter. Konstakademiens utställning 1850, däri flera norska målare från Düsseldorf, bl. a. H. F. Gude och A. Tidemand deltogo, stegrade emellertid hans längtan efter att helt få ägna sig åt konsten. Efter ett besök i Düsseldorf 1851 målade han sin första relativt större duk, en »Utsikt från Fräkensjön i Dalarna», som blev inköpt av Konstföreningen. Sina framgångsrikt bedrivna studier i konstakademien fortsatte han 1854 i Düsseldorf, där Gude blev hans lärare. Sedan besökte han Paris under världsutställningen 1855, stannade där tre veckor men fann sig föga tilltalad av den franska landskapsmålning, han där fick se, reste så till Schweiz samt tillbragte två månader vid Vierwaldstättersjön och vintern i Geneve, där han slöt sig till de schweiziska målarna A. Calame och Fr. Diday, som båda målade Högfjällslandskap med frisk naturkänsla och omsorgsfullt och kraftigt behandlingssätt. Efter sommarstudier vid Genévesiön begav sig B. söderut över Milano — där Salvator Rosas romantiska landskap väckte hans beundran — och vidare över Genua till Rom. Där fullbordade han en stor »Utsikt vid Simplonpasset». Våren 1857 reste han norrut, över Venedig och Munchen, och kom hem på hösten samma år. Kallad till ledamot av Konstakademien, erbjöd han sig att utan ersättning ge lektioner i landskapsmålning, ett anbud, som av akademien genast antogs. Detta blev upphovet till dess land skåps skola, vid vilken B. sedan 1861 förblev knuten såsom lärare. — Under sitt tidigare skede påverkades B. framför allt av Andreas Achenbach och av Calame. Han svärmade för det storslagna, imponerande i naturen, målade med förkärlek vilda, romantiska fjällandskap med skummande forsar och tallar, som böja sig för stormen. (Landskap med vattenfall från Uri 1858, Skogslandskap med vattenfall från Småland 1862, stora dukar, som båda förvaras i nationalmuseum.) Till Konstakademien lämnade han som receptionsstycke en kopia efter Calame, »Storm bland fjällen». Han målade sedan dels svensk vildmarksnatur med stenig mark, forsar och marig tallskog, dels kustbilder från Skåne eller Danmark med fisklägen, uppdragande storm och hemvändande fiskarbåtar — stämningar, som starkt påminna om Andreas Achenbachs behandling av liknande motiv. Efter en studieresa till Norge 1869 behandlade han många år framåt fjordmotiv därifrån (Romsdals-horn, Molde, Nordfjord, Gudvangen m. fl.). Med ledning av studier från sina vandringsår målade han likaså gärna motiv från Rhen, Tyrolen, Italien, Schweiz (Sommarlandskap 1875, nationalmuseum), Holland (Rhenlandskap 1859, Ulriksdal, I pinielunden, italienskt parkmotiv s. å, Tyrolerlandskap 1864, Göteborgs museum, ett stort, effektfullt sammanställt Landskap från Trasimenersjön 1866, nationalmuseum, Amalfi 1870, Fiskhandel i Scheveningen 1872, Sommarlandskap från Schweiz 1875, nationalmuseum). Det var likväl huvudsakligen som skildrare av mellersta Sveriges natur, han vann sin stora och berättigade popularitet. Han målade sin varma, blida naturkänsla, stillheten i skogen mellan de höga granarna (I barrskogen 1868, nationalmuseum), björkdungar och insjöstränder under klar, solig sommarhimmel med vita, lugnt vilande moln, med kor ute i vattnet och betande får i hagen (Landskap med får 1868, Göteborgs museum, Landskap från Blekinge 1877, nationalmuseum). Mälarens och den inre skärgårdsnaturens idyll tolkade han älskvärt och kärleksfullt. Hans samtid kunde finna framställningen djärv, och Julius Lange spårade rent av impressionism i hans behandlingssätt, i det han i B: s målningar fann en strävan att återgiva »det första, rent omedelbara och fenomenala naturintrycket» — en uppfattning, som förefaller vår tid ganska överraskande. B. var en nära nog vetenskaplig iakttagare av naturens detaljer; han var besjälad av en djup och personlig naturkänsla och var dessutom en skicklig och outtröttlig arbetare. Under hans senare skede kunde de hopade beställningarna på tavlor med upprepande av de motiv, som blivit mest omtyckta, medföra en viss virtuosmässig torrhet i behandlingen. Men hans naturkärlek mattades aldrig, ej ens då ett slaganfall 1874 fjättrade honom vid rullstolen. Från detta år är »Utsikt över Sofiero» (i konungens ägo). — Konstföreningen anordnade 1881 en minnesutställning över den avlidne konstnären. Förutom i nationalmuseum, där flera studier av B: s hand visa hans intresse för olikartade motiv och hans varma känsla inför naturen, är han representerad i Göteborgs museum (7 nummer), Östergötlands museum (Skogsinteriör), Köpenhams konstmuseum (Under björkarna 1870) och Kristiania nationalgalleri (Björkskog 1876). Konstakademien äger tre porträtt i olja, framställande B., ett målat av F. Fagerlin (Düsseldorf 1854), ett av G. Saloman (1875) och ett av Richard Bergh (1880).

Författare

Georg Nordensvan.

Tryckta arbeten

Tryckta skrifter: Från Innsbruck till Meran. Ur mitt album af E B (Ny illustr. tidn 1866, N:o 7-8). - Carl Henning Lutzow d'Unker (ibid.," N:o 14; nekrolog, undert. E. B.). — Villegiatura vid Como-siön. Ur mitt album af E. B. (und., N:o 22-23). - En liten tur i Neckardalen. Ur mitt album af E. B. (ibid., 1867, N:o 7). — I skärgården på vestra kusten. Ur mitt album af E. B. (ibid., 1868, N: o 2). — En tur vid stränderna af Meuse och Mosel. Ur mitt album af E. B. (ibid., N: o 28—29). — En resetur i Norge. Ur mitt album af E. B. (ibid., 1870, N:o 14).

Redigerat: Förteckning öfver de konstarbeten som bortlottades i konstföreningen (1859—65).

Källor och litteratur

Källor: Akademiens f. de fria konsterna matriklar och handl.; Jul. Lange. Nutids-Kunst. Skildringer ok Karakteristiker (1873); G. Nordensvan. Sv. konst och sv. konstnärer (1892).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Edward Bergh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18607, Svenskt biografiskt lexikon (art av Georg Nordensvan.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18607
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Edward Bergh, urn:sbl:18607, Svenskt biografiskt lexikon (art av Georg Nordensvan.), hämtad 2024-04-20.