Meriter

1. Axel Magnus von Arbin, f. 30 mars 1717 i Stock-holm, d 27 dec. 1791 på Kista i Spånga socken. Föräldrar: fortifikationskamreraren Nils Eriksson Arbin och. dennes andra hustru, Anna Brita Blomhjelm. Efter slutade skolstudier e. o. kanslist under fortifikationssekreterarens inseende 1732; volontär vid fortifikationen 19 febr. 1733; undergick examen i fortifikationsvetenskaperna 1737; konduktör 5 mars 1741; löjtnant 3 aug. s. å.; modellörlöjtnant 24 juli 1744; kapten 24 nov. 1747; major 5 apr. 1754; adlad 31 mars 1762; generalkvartermästarlöjtnant 2 maj 1764; överste 4 juni s. å.; ledamot av arméns generalkrigsrätt 1768; generalkvartermästare och direktör av fortifikationen 15 jan. 1773; generalmajor 9 mars 1775; generallöjtnant 1 sept. 1782; erhöll begärt avsked 26 sept. 1784. — RSO 1750; ledamot av patriotiska sällskapet 1768; LVA 1772 (preses 1773 och 1782).

Gift 13 maj 1771 med Adolfina Fredrika Hästesko-Fortuna, f. 12 okt. 1743, d 15 nov. 1816, dotter till kaptenen Lars Henrik Hästesko-Fortuna.

Biografi

Det var ej endast fallenhet för matematik och ritning utan även i hemmet insupen håg (modern var dotter av E. Dahlberghs vän,, den framstående fortifikationskamreraren Jöran Blåman-Blömhjelm), som lockade A. till fortifikationen, där han först tjänstgjorde i ritkontoret och även övade sig i algebra och »krigsböckers läsande» samt biträdde med unga officerares privata undervisning. Vid finska krigets utbrott placerades han på fältstaten, varefter han 1741 och 1742 utförde en del skansarbeten och rekognosceringar samt var i elden vid reträtten från Suttula och Domarby liksom framför lägret å Helsinge malm. Kapitulationen i Helsingfors avstyrkte A. i likhet med de andra fortifikationsofficerarna, enär han ej ansåg armén vara »råkad i sådan förlägenhet», som berättigade till ett så nesligt steg. Vid återkomsten från Finland överlämnade A. till sin chef generalmajor G. Cronstedt »en karta jämte relation och mina oförgripeliga anmärkningar över de sista reträtter, läger och andra fältoperationer, som föreföllo, mest för slutet av kampagnen». 1743 biträdde A. med anordnandet av kantonerkvarter kring Uppsala för den kavallerikordong, som skulle förhindra den upproriska dalallmogens vidare framfart, och sedan utsåg han kvarter och posteringsplatser för det kavalleri, som skulle hålla strand vakt mellan Grisslehamn och Norrtälje, samt deltog därpå i överste Lagercrantz' första tåg upp till Dalarna. Sedermera placerades-A. på fältstaten vid den i Bohuslän sammandragna armén och uppgjorde där ritningar och förslag till bagerier och magasin, varefter han sändes till Dalsland för att utarbeta kartor över vägar och pass vid norska gränsen. De följande åren voro fyllda av talrika uppdrag av olika slag. Så blev han 1745 ledamot av finska fästningskommissionen och erhöll 1747 i uppdrag att inlämna betänkande om försvarsverken i Stockholms skärgård. Hans mesta arbete ägnades dock åt Landskronas vid 1747 års riksdag beslutna utflyttning »på havsgrunden» och befästning. A. fann sig därvid, föranlåten att utarbeta en annan och billigare plan än den, Ehrensvärd upprättat inom sekreta utskottet, och hans förslag, vann även efter någon omarbetning fastställelse. År 1748 utarbetade han »Inondations-charta» kring Kristianstad och ritning till denna fästnings norra fronts fullbordande; 1749 uppdrogs åt honom att »ad interim» förestå majorsdetaljen vid fortifikationen, varvid han fick tillfälle att visa sin förmåga att leda och ordna expeditions arbeten av olika slag. År 1751 kommenderades han att tillsammans med dv. majoren von Strussenfelt i Holland, Brabant och Flandern studera byggnaders anläggande i vatten och under; senaste krig utförda befästningsarbeten. Efter hemkomsten började han 1752 på grandet Gråen efter en av honom föreslagen ny och billigare metod anlägga citadellet Adolfsfäste. Han erhöll även inseendet över den nya stadens uppförande och uppgjorde, ritningar till åtskilliga sten- och korsvirkeshus efter den »allmänt gillande smak, som framl. hr överhovint. bar. Hårleman införfaw 1 sept. 1757 beordrades A. från Landskrona till Pommern. Under, kriget utförde han talrika rekognosceringar och befästningsarbeten, förrättade vid flera tillfällen generalkvartermästartjänst, förstärkte Anklam, bidrog under återmarschen till svenska Pommern 1758 till grova artilleriets räddande, avslog ett anfall;på en under, arbete varande redutt framför Strassburg samt utmärkte; sig' vid Löcknitz och särskilt vid Gützkower fähr 1759, i det han vid huvudarméns reträtt på ett fintligt sätt lyckades utrymma ett brohuvud, som han börjat anlägga, och trots fiendens eld utan förlust förde de 170 man, han hade under sitt befäl, över strömmen på en pråm. Även eljest var han flera gånger i elden. Bland hans arbeten från denna tid må nämnas en, »militärkarta» över Rugen, vilken dock fullbordades först efter krigets slut, rekognosceringsinstruktion för fortifikationspfficerare (1758), förslag till skyddande av inmarschvägarna till svenska Pommern (1760), relationskarta över 1760 års operationer samt ett utkast till instruktion för en svensk ingenjörkårs tjänstgöring, i fält (1761), vilket efter granskning av general von Lantingshausen trycktes s. å. Även planen för sommarfälttågets detaljer 1761 var hans verk. Han ombesörjde också utarbetandet av en topografisk karta över Pommern och av operationskartor för varje krigsår samt deltog slutligen i granskningen av stilleståndsvillkoren och upprättade efter fredsslutet marschroute till hem orterna för samtliga regementen. A. hade redan 1756 gjorf ansökan om adelskap och hoppades uppnå dylikt som belöning föi den ovannämnda ingenjörkårsinstruktionen av 1761. »Vid den tidens ställning i rikets allmänna ärenden» måste han emellertid till en början nöja sig med ett kejserligt romerskt riksadelskap, som von Lantingshausen utverkade åt honom, och först följande år, 1762, vann han den åtrådda utmärkelsen. 1763 återgick A. till fästningsbyggnaden i Landskrona; längre fram utarbetade han med anledning av ett vid 1769—70 års riksdag väckt förslag en plan till Adolfsfästets sammandragning, vilken sedan gillades. Men därjämte erhöll han talrika andra uppdrag, bland vilka det viktigaste torde ha varit ledamotskapet i den 23 apr. 1766 tillsatta finska fästningskommissionen. Han deltog i rekognosceringarna i Finland, sammanskrev över dem en relation, som lades till grund för kommissionens betänkande, samt ombesörjde för detta utarbetandet av nödiga kartor och desseiner. År 1767 förordnades A. att i riksarkivet, och bland publika handlingar i övrigt samla alla »kartor, planer och relationer» om Karl XI: s och Karl XII: s samt Stenbocks krigståg »för att erhålla materialier till en fullständig militärhistoria över de krig, som förts på Sveriges gränser». Detta arbete blev dock ej slutfört. Under hans direktörstid påbörjades kronverket »Ehrensvärd» på Sveaborg efter av honom utarbetad plan. Vidare uppgjorde han dessein till Tavastehus förstärkande, vilket arbete 1777 påbörjades, samt utarbetade plan till en ny stad vid Tavastehus (fastställd 1778). 1779 gillades och igångsattes A:s förslag till förbättrande av Karlsten och övriga äldre fästningsverk samt till uppförande av nya befästningsverk och fyr vid Marstrand, 1781 uppgjorde han desseiner till Gustavsborg och Fredriksborg därstädes; vidare inlämnade han sedermera berättelse över en av honom och riksrådet Karl Sparre utförd rekognoscering över försvarsanordningarna vid Göta älvs mynning, Göteborg och Bohus jämte förslag till deras förbättrande. — A. var, ehuru i huvudsak, utom vad de fortifikatoriska vetenskaperna beträffade, självbildad, dock en ganska beläst och i mångt och mycket kunnig man. Han var sålunda väl hemma i latin samt franska och tyska språken, i matematik, fysik och civil byggnadskonst samt i militärt vetande i allmänhet och försummade aldrig att, när tillfälle därtill yppades, söka ytterligare förkovra sina insikter. Under umgänge i kammarrådet, sedermera landshövdingen friherre Klas Rålambs hus, dit han införts av äldste sonen Hans, som också var fortifikationsofficer, ingavs A. genom D. von Dalin, som där var informator, »håg för vitterhets-övningar, delte mellan vinnläggande om svenska språkets renhet och genealogiska undersökningar på lediga stunder». A: s inval i vetenskapsakademin var därför ej blott ett erkännande åt den framstående fortifikationsofficeren utan även ett uttryck för akademins önskan att vinna hans medverkan i dess arbete. Som officer var A. synnerligen nitisk i sin tjänst och som chef human och välvillig men också mycket fordrande. Uppfinningsrik och spekulativt anlagd, införde han åtskilliga militära förbättringar av olika slag, utarbetade nya tjänsteföreskrifter och formulär samt förenklade arbetsmetoder, genom vilka enkelhet och reda åstadkoms samt ofta avsevärda besparingar tillskyndades kronan. Själv hade däremot A. att alltifrån ungdomen dragas med ekonomiska bekymmer, som följde honom, även sedan han blivit chef och efter avskedstagandet, varför han gång efter annan ingick till K. M:t med underdåniga suppliker ej blott om befordran (i juli 1774 begärde han att bliva landshövding i Vasa) utan även om penninghjälp i en eller annan form. Av sin levnadstecknare i vetenskapsakademin skildras han som »trogen, oegennyttig, nitfull, tapper och skicklig».

Författare

L. W:son Munthe.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: En swensk ingenieur-corps uti fäldt med dess tillhörige sysslor. Greifswald 1761. (8), 96, (8) s. — Tal om Kongl. svenska fortifications-statens inrättning. [1—2.] Sthm 1773, 87. 92, 127 s. (VA Prassidietal 5 maj 1773, 5 febr. 1783.) — Åminnelsetal, öfver framledne herr fältmarskalken m. m.grefve August Ehrensvärd. Sthm 1774. 64 s. (VA Åminnelsetal 23 febr. 1774.) — Åminnelse-tal, öfver Kongl. Maj:ts för detta troman, öfversten vid dess fortification och finska brigaden .. . herr Carl Fred. Nordensköld. Sthm 1781. 44 s. (VA Åminnelsetal 31 jan. 1781.)

Översatt: [Fredrik II], Krigs-vetenskapen. Skalde-qväde. Öfversatt af fransöskan. Sthm 1770. (5), 69 s. — Öfwersättning af några til Swerige lämpeliga afhandlingar, uti den i Frankrike på trycket utgifna undersökning om puozzolana, om kalk-theorien och om ordsaken til murbruks hårdhet, af H:r Favjas de Saint Fond, 1778 (Hushålln. journal, apr. 1781, s. 20—39; juni s. å., s. 3—15). [Jmfr Hushålln. journal, sept. 1781, s. 16—22, där några av generalmajor von Stussenfelt på A: s anmodan i brev til! denne framställda 'anmärkningar' vid dessa översättningar äro införda.]

Handskrifter: General majoren m. m. von Arbins journal under dess på konungens nådiga befallning företagne resa till Holland och Neder-länderne 1751. (Egenh., med teckningar, i fortifikationsarkivet.) — Generalmajoren, general qvartermästar- och directeurens för Kongl. fortification. . . Axel Magnus von Arbins underdånigste tjenste förteckning jemte 2: ne bilagor lit:ae A och B [innehållande A: s 'Fäderne' och 'Möderne']. • Författad år 1781. (Egenh.; inb. tills. m. ett antal brev till och' från A. och andra honom berörande papper; i fortifikationsarkivet). — Dessutom talrika tjänstememorial, desseiner, kartor m. m., särskilt i fortifikations- och krigsarkiven.

Källor och litteratur

Källor: Biographica samt militaria: ansökn. och meritförteckn., RA; biographica och meritförteckn., krigsarkivet; rullor, diarier och brevböcker samt A:s tjänsteförteckn., fortifikationsarkivet; Åminnelsetal över A. i VA 6 dec. 1817 av G. W. af Tibell.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Axel Magnus Arbin, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18760, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:son Munthe.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18760
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Axel Magnus Arbin, von, urn:sbl:18760, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:son Munthe.), hämtad 2024-04-20.