Meriter

Aveelen, Johan van den, f. i mitten av 1600-talet i Nederländerna, d 18 maj 1727 i Stockholm. Skicklig tecknare; hade med mycken framgång studerat kopparstickarkonsten; inkallades 1698 till Sverige; kopparstickare vid fortifikationen »för svenska topografins (Suecia-verkets) förfärdigande» s. å.; överfördes till kanslikollegiets e. o. stat 1703; återförflyttad till fortifikationsstaten 13 febr. 1721 med minörkonduktörs lön på Stockholmsbrigaden; mottog efter Suecia-verkets avstannande 1715 tillfälliga beställningar samt meddelade undervisning i teckning; föreläsare i holländska kyrkan i Stockholm; ägde en gård å ofri grund i kvarteret Bergsgruvan mindre (Maria Magdalena församling).

Gift två gånger, andra gången med Anna Maria de Haan, d 4 maj 1742.

Biografi

När A. inkallades till Sverige för att ersätta Willem Swidde^[1], överenskoms med honom om 300 rdr »apart artists lön» för arbete till Suecia-verket, varjämte han fick 100 rdr i respenningar, och 3 juli 1698 utfärdades pass för honom. Ända från 1674 hade en kopparstickare arbetat åt antikvitetskollegiet, men sedan K. M:t 17 juli 1684 förklarat sig hellre vilja själv förlägga Dahlberghs Suecia-verk än låta det gå till någon främmande makt, lyckades Dahlbergh 22 okt. 1686 utverka, att kopparstickarens lön m. m. (600 dlr smt och lika mycket i arbetslön för varje färdig kopparplåt) finge tagas av e. o. fortifikationsmedel, vadan denne sistnämnde nu överflyttades till fortifikationsstaten. Dahlbergh var emellertid ej väl död, förrän A. 1703 uteslöts från fortifikationsstaten i Stockholm och i stället uppfördes på kanslikollegiets e. o. stat men fortfarande dock »till det historiografiska verkets fullbordande, som intituleras Suecia antiqua et hodierna». Från 1709 fick A. åtnjuta endast halv lön, och 1714 meddelades honom, att med Suecia-verket skulle t. v. anstå; härigenom blev han nu utan även den halva lönen. Han sökte visserligen upprepade gånger ehuru alltid förgäves utfå något från kanslikollegiet och ingick slutligen 1719 till K. M:t med bön om hjälp, ty han hade nu med hustru och sex då levande barn råkat i elände; men först 1721 hörsammades hans begäran, såtillvida som han då återigen fick lön på fortifikationens stat. Genast vid sin ankomst till Stockholm hade A. gripit sig an med sitt arbete, och ej mindre än fem blad graverades det året. Sedermera utförde han minst fyra, högst tretton signerade blad under vart och ett av de följande åren till och med 1715. Tillsammans har han signerat 136 blad, av vilka tjugufyra upptaga två teckningar. Sjutton av bladen utgöra vapenplanscher, och ett är titelblad. Enligt H. Hildebrand skall han hava graverat ännu ett (osignerat) sådant, och utan tvivel hava åtskilliga andra osignerade blad utförts av A., om vars skickliga stickel de nämligen bära otvetydigt vittne. Hans stick äro omsorgsfullt och väl gjorda, ehuruväl hans större byggnader blivit något hårda; men så mycket mjukare äro hans landskap och figurgrupper, och hans vapen- och titelblad äro fantasirikt och livfullt komponerade. Han måste därför betecknas som en av Suecia-verkets mera talangfulla kopparstickare. Han har emellertid även utfört andra gravyrer såväl i Holland som sedan i Sverige, där han även gav någon undervisning i sin konst, bl. a. åt den sedermera som ganska skicklig kopparstickare kände prästmannen Etik Geringius.

Författare

L. W:SON MUNTHE.

Källor och litteratur

Källor: K. brev, diarier, brevböcker och rullor i fortifikationens arkiv;-biographica, RA; register över statskontorets brev och assignationer 1702, krigsarkivet; Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna (originaluppl. och H. Hildebrands uppl.); L. W:son Munthe, Kongl. fortifikationens historia, 3:1 (1908) och 6:2 (1919); N. Östman, Förteckning öfver Stockholmsbilder, 3 (Sankt Eriks årsbok, 1919-20^[2]).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan van den Aveelen, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18945, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:18945
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan van den Aveelen, urn:sbl:18945, Svenskt biografiskt lexikon (art av L. W:SON MUNTHE.), hämtad 2024-04-18.