Meriter

1. Olof Johannsen Bagger, f. 10 mars 1607 i Odense på Fyen, d 11 mars 1677 i Lund. Föräldrar: rådmannen Johann Borchardsen och Karen Nielsdatter Bagger. Immatrikulerad vid Köpenhamns universitet 23 mars 1626 under namn av Olaus Johannis Otthoniensis; baccalaureus därstädes 19 maj 1628, då han skrev sig Baggerus; magister därsammastädes 12 maj 1635; företog en sexårig studieresa genom Tyskland, Frankrike, Holland och England. Sökte hösten 1636 förgäves ett ledigt professorsämbete vid Odense gymnasium; sysselsatt med privatundervisning i Köpenhamn 1636–38, varvid hans berömdaste lärjunge var sedermera biskopen i Själlands stift Hans Wandal; rector scholae i Lund febr. 1638; tillika kyrkoherde i Fjälie (prebende) 1640; teol. lektor och professor vid gymnasiet i Lund samt kyrkoherde i Stångby och Vallkärra prebendeförsamlingar 1650; prost i Torna, härad s. å.; ex officio ledamot av Lunds domkapitel; dess generalprokurator 1656; innehade tillika andra därunder sorterande ämbeten och namnes sålunda i 1656 års förteckning över »deputati ad officia» notarius causarum matrimonialium, procurator civitatum Malmogiensis et Lundensis, procurator coemeterii och sacristanus; var även notarius synodi och vid 1664 års riksdag en av stiftets representanter; vid gymnasiets upplösning och universitetets inrättande överflyttad på det sistnämndas stat med bibehållande av prebendet och utnämnd till theologiae professor secundus 29 nov. 1667; universitetets förste rektor, intill 15 juni 1668; theologiae professor primarius s. å.; ånyo rektor 20 dec. 1675–25 juni 1676.

Gift 1) 1639 med Marie (Marine) Lauritzdatter, d i Lund 30 aug. 1650; 2) med Benedikta Jensdatter Jahn, som överlevde honom.

Biografi

Genom sin högt ansedda mödernesläkt befryndad med åtskilliga av Danmarks mest framstående präst- och borgarsläkter och under studieåren snart bekant som en duktig orientalist, hade B. tidigt förvärvat sig talrika gynnare, av vilka den förnämste, Köpenhamns universitets kansler Kristian Friis, genom sitt personliga ingripande, mot Lundakapitlets önskan förskaffade honom rektoratet vid domskolan i Lund. Om hans verksamhet här och vid gymnasiet är föga känt; däremot kan man i de bevarade domkapitelsprotokollen från 1655–68 följa hans arbete i kapitlet, där han som innehavare av dess viktigaste ämbete, generalprokuratelet, hade att förvalta kapitlets fonder, öva allmän uppsikt över kapitelmedlemmarna m. m. 1662 har han uppsatt en ännu bevarad sammanfattning av domkapitlets privilegier. Då efter Roskildefreden en stor del av kapitelgodsen överflyttades på svenska händer, inträdde snart en tydlig brytning mellan de svenska och danska donatarierna; B. har synbarligen trots sin fredliga läggning varit det danska partiets ledare. Av praktiska skäl kom universitetets första läraruppsättning att till ansenlig del bestå av de i Lund befintliga gymnasielärarna. Till följd härav blev »Mäster Olof» professor vid universitetet och såsom innehavare av den enda ordinarie lärostolen i teologiska fakulteten, ur vilken enligt konstitutionerna den förste rektorn skulle tagas, Lunds universitets förste rektor. B. var den äldste av de nyutnämnda professorerna, och trots hans allmänt erkända redlighet och nit klagas det snart över att han var för gammal och icke kunde upprätthålla teologiska fakultetens anseende, så att de studerande från de skånska provinserna drogo till Köpenhamn i stället för Lund. En hans kollega säger dock, att han »tillförene varit estimerad som en god hebræus och en vacker lärd man». Av konsistoriets protokoller framgår, att B. varit en foglig och fridsam personlighet, som ofta manar till »ro och enighet» i de lärda gräl, som fylla största delen av Lundaakademins första årtionde. Sina sympatier för sitt gamla fädernesland torde han alltid hava bevarat men svek aldrig den trohetsed, han svurit Sveriges krona. B. var en av de få professorer, som kvarstannade i Lund vid krigsutbrottet; han avled här under kriget och begrovs i det numera nedrivna Dionysii kapell i domkyrkan; ett ståtligt epitafium, uppsatt av änkan, finnes ännu i behåll. Av B:s litterära verksamhet återstå inga andra spår än de sju program, han under sina rektorat utfärdat. Vid akademins invigning höll han en oration »De scholarum regni Sueciæ incrementis et periodis», som aldrig tycks ha blivit tryckt och som nu är förkommen. Även manuskripten till tvenne andra arbeten, »Lexicon Syriacum» och »S. Isaacus, Liber Syriacus qui inscribitur causa omnium causarum Latine versus», äro numera förlorade; de funnos i den Resenska donationen till Köpenhamns universitetsbibliotek och förstördes vid dettas brand 1728.

Författare

Gunnar Carlquist.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Program 1668—76: se P. Sjöbeck, vid Lunds universitet 1667—1867 (1912—15).

Källor och litteratur

Källor: Lunds univ:s arkiv och de Stenbockska papperen, LB; Lunds domkapitels prot. 165—68, Lunds landsarkiv; P. G. Ahnfelt, Lunds universitets historia, 1 (1859); A. Halling, Meine Vorfahren, 1—2 (1905); J. E. Rietz, Skånska skolväsendets historia (1848); M. Weibull och E. Tegnér, Lunds universitets historia, 1—2 (1868).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olof Johanssen Bagger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Carlquist.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19010
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olof Johanssen Bagger, urn:sbl:19010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Carlquist.), hämtad 2024-04-20.