Meriter

Balck, Viktor Gustaf, f. 25 apr. 1844 i Karlskrona. Föräldrar: handlanden Anders Gustav Balck och Karolina Hagström. Ägnade sig först åt sjömansyrket; seglade på handelsfartyg 1856–58 och på örlogsfartyg 1859–60; kadett vid krigsskolan 4 mars 1861; utexaminerad 31 maj 1866; underlöjtnant vid Närkes regemente 19 juni s. å.; genomgick gymnastiska centralinstitutet 13 sept. s. å.–15 maj 1868; kommenderad såsom lärare i gymnastik och vapenföring vid ridskolan å Strömsholm 15 sept. 1870–15 mars 1872, varunder B. även genomgick en tvåårig utbildningskurs i ridning; löjtnant 24 aug. 1872; biträdande lärare vid gymnastiska centralinstitutet 1 sept. s. å.; utexaminerad från infanteriets skjutskola 12 sept. 1874; extra lärare vid gymnastiska centralinstitutet 28 sept. s. å.; tf. lärare i gymnastik och vapenövningar vid flera av huvudstadens läroverk; gymnastiklärare vid nya elementarskolan från vårterminens början 1877; transporterad till tjänstgöring såsom gymnastiklärare vid norra latinläroverket 1 sept. 1880; kapten i armén 21. dec. 1883; kapten av andra klass 7 nov. 1884; lärare vid gymnastiska centralinstitutet. 12 sept. 1885; överlärare därstädes 31 dec. 1887; erhöll avsked från lön vid regementet och från gymnastiklärarebefattningen vid nya elementarskolan s. d. samt från kaptensbeställningen vid Närkes regemente med tillstånd att i dess reserv kvarstå 13 febr. 1891; ledamot av kommittéerna angående instruktion i sabelfäktning för kavalleriet och instruktion i sabelfäktning till fots 29 jan. 1889–18 mars 1890; ledamot av kommittén angående förslag till gymnastik- och bajonettfäktningsreglemente 4 jan. 1892 (bet. 16 och 21 maj 1900); major i armén 9 febr. 1894; överste i armén 22 apr. 1904; föreståndare för gymnastiska centralinstitutet 13 sept. 1907; erhöll avsked från föreståndare- och överlärarebefattningarna 1 okt. 1909; erhöll generalmajors titel 24 apr. 1914. RVO 1877; RSO 1890; KVO2kl 1901; KVO1kl 1912; erhöll medaljen »Illis quorum meruere labores» i adertonde storleken 1919; innehar förtjänstmedalj i guld från alla de förnämsta idrottssammanslutningarna i riket samt ett stort antal utländska utmärkelsetecken.

Gift 24 febr. 1883 med Anna Kristina Forsberg, f. 4 mars 1859, dotter till krigsrådet Karl Ludvig Forsberg.

Biografi

B., som redan under kadettiden gjorde sig bemärkt såsom en framstående gymnast och fäktare, har sedermera under hela sin levnad med rastlös energi verkat för gymnastikens och idrottens utveckling. Det torde knappast finnas någon bland dess grenar, där hans arbete ej lämnat spår efter sig. En bland hans första omsorger blev att söka driva fram den frivilliga gymnastiken, som trots vårt förträffliga gymnastiksystem förde ett tynande liv. I denna avsikt bildade han 1875 Stockholms gymnastikförening, vars övningar han personligen ledde till 1884, då han överlämnade ledarskapet åt yngre krafter, under det att han kvarstod såsom föreningens ordförande till 1917. B. föranstaltade gärna uppvisningar på skilda orter i vårt land. Med en utvald trupp gymnaster, vilken till en början nästan uteslutande rekryterades bland föreningens medlemmar, framvisade han även den svenska gymnastiken i flera av Europas huvudstäder (däribland Bryssel 1877 och 1880, London 1880 och 1889, Paris 1889 och 1900, Aten 1906, Petersburg 1910, Berlin 1900, 1906 och 1914). På detta sätt lyckades han både giva utländska auktoriteter på den fysiska fostrans område mera inblick i den hittills föga kända svenska gymnastiken och i hemlandet väcka den stora allmänhetens intresse för saken. Bildandet av Stockholms gymnastikförening kan visserligen ej sägas hava givit första uppslaget till de numera så talrika föreningarna för frivillig gymnastik, ty äldre dylika funnos redan förut i Göteborg och Uppsala, men det var först tack vare B. och hans trupp, som det kom riktig fart i det gymnastiska föreningslivet.

Samtidigt inlade B. ett ytterst energiskt arbete för den allmänna idrottens utveckling. Han var sålunda initiativtagare till eller styrelseledamot i ett flertal av de sammanslutningar, som nu bildades i idrottsligt syfte eller för fysisk fostran i allmänhet. Sålunda var han en bland stiftarna av Stockholms gymnastik- och fäktklubb 1876, där han fungerade såsom ordförande under åren 1880–1917. I Stockholms roddförening, bildad 1880, innehade han ordförandeplatsen åren 1881–1901. 1891 tog han initiativet till bildandet av svenska gymnastikförbundet, vilket 1896 ombildades till svenska gymnastik- och idrottsförbundet. I detta förbund beklädde han ordförandeplatsen, till dess att det 1904 uppgick i svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund. Bland stiftarna av denna livskraftiga sammanslutning återfinnes naturligtvis B., och hans trägna arbete i idrottens tjänst förskaffade honom genast rangplatsen såsom förbundets vice ordförande, i vilken egenskap han kvarstannade till 1914. I Sveriges centralförening för idrottens främjande, som på B:s initiativ bildades 1897, har han nedlagt ett mångårigt, förtjänstfullt arbete, dels såsom ordförande i förvaltningsutskottet, dels såsom förste sekreterare i styrelsen, där han tillika sedan 1916 fungerar såsom vice ordförande. De medel, över vilka centralföreningen förfogade under sin första verksamhet, innan statsmakterna ännu lämnat något understöd till idrotten, hopbragtes till största delen genom B: s förmåga att bland sina personliga vänner finna och intressera mecenater för föreningens fosterländska verksamhet. Ej mindre betydelsefullt är B: s arbete i föreningen för skolungdomens vapenövningar, där han, vilken ännu fungerar såsom föreningens skattmästare, fick på sin lott att ordna de varje höst återkommande tävlingsskjutningarna. Dessa omfattade till en början endast Stockholmsläroverken, men så småningom lyckades B. locka deltagare även från ett stort antal av landsortsstädernas läroverk. För stockholmarna hava dessa tävlingsskjutningar med den stämningsfulla morgongudstjänsten i Kungsträdgården och den högtidliga prisutdelningen på »Gärdet» blivit nationella högtidsdagar, vid vilka B. ända till de senaste åren spelade huvudrollen. Under resor i England har B. mäktigt tilltalats av den högt uppdrivna färdighet i allsköns lekar och idrott, som åtminstone den lyckligare lottade delen av detta lands skolungdom förvärvat under ett härdande friluftsliv. För att bereda den svenska skolungdomen tillfälle till liknande utbildning framdrev han år 1887 bildandet av »sällskapet för befrämjande av skolungdomens fria lekar» och åtog sig från början att ombestyra sekreterar- och skattmästarsysslorna, som han ännu bibehåller.

Skridskoidrotten har varit ett bland B:s skötebarn. Såsom gymnastiklärare vid norra latinläroverket lät han å dess gårdsplan anlägga skridskobanor, där på sin tid mycket uppmärksammade tävlingar höllos, framför allt i konståkning. Då Stockholms allmänna skridskoklubb 1883 bildades, var B. en bland stiftarna och blev dess ordförande 1892. Följande år mottog han ordförandeplatsen i det internationella skridskoförbundet, vilket organiserats 1892. I denna egenskap har han lett förhandlingarna vid de flesta internationella skridskokongresser, som hittills ägt rum, och kvarstår ännu såsom förbundets ordförande. Ej minst för att tillgodose det växande behovet av skridskobanor i huvudstaden intresserade sig B. för Idrottsparkens anläggning 1895 och beklädde ordförandeplatsen i dess styrelse till 1910, då Idrottsparkens område med erkännansvärd offervilja uppläts till byggnadsplats för Stadion. Även för skidlöpningens utbredande i Sverige har B. gjort sin insats. Han deltog sålunda i bildandet av »Stockholms skidlöpareklubb» 1879, den första sammanslutningen för skididrott i Sverige, och har därjämte tillhört styrelsen i den 1892 stiftade föreningen för skidlöpningens befrämjande i Sverige till 1909. Bland övriga föreningar och sällskap, där han nedlagt ett mera betydande arbete, må nämnas: svenska turistföreningen, vars styrelse B. tillhört sedan dess stiftelse, från 1910 i egenskap av vice ordförande, kronprinsens, efter 1907 K. lawn-tennisklubben samt skandinaviska, efter nov. 1905 svenska gymnastiklärarsällskapet, bland vars flitigaste debattörer och föredragshållare han kunde räknas under en lång följd av år. B. förskaffade sig redan som ung officer mycket goda internationella förbindelser, vilka han sedermera underhållit såväl genom en synnerligen omfattande korrespondens som genom talrika besök i utlandet, varunder han, delvis med offentligt uppdrag, gjorde studier vid Danmarks, Tysklands, Englands, Frankrikes och Österrikes militära gymnastik- och fäktundervisningsanstalter. B. har härigenom blivit en självskriven representant för Sverige, vare sig det gällt någon mera betydande idrottsutställning såsom i Scheveningen 1892, Chicago 1893, Berlin och London 1907, eller någon kongress för idrott eller kroppskultur i allmänhet såsom i Paris 1894 och Le Havre 1897. Härmed sammanhänger B:s verksamhet för de olympiska spelens återupprättande. Tidigt medlem av den internationella olympiska kommittén, deltog han ej blott i dennas årliga sammanträden utan erhöll även en framskjuten ställning vid samtliga de olympiska spel, som försiggått under de senaste decennierna. Att Sverige erhöll i uppdrag att organisera 1912 års olympiska spel i Stockholm, var till stor del B:s förtjänst, och hans energiska arbete för deras lyckliga genomförande är desslikes allmänt erkänt. Framför allt var Stadions anläggning och Östermalms idrottsplats moderniserande, dessa varaktiga minnesmärken av 1912 års olympiska spel, föremål för B: s omsorger. År 1901 tog B. i syfte att främja det idrottsliga samarbetet mellan Nordens folk initiativet till de tävlingar, speciellt i vinteridrott, vilka under namn av nordiska spel sedermera hava återkommit vart fjärde år. Vid ej mindre än fyra av dessa utövade han såsom ordförande i organisationskommittén den högsta ledningen.

För att sprida kännedom om idrotten och dess nationella betydelse samt utvidga kunskapen om Sveriges natur och folk har B. utövat en omfattande föreläsarverksamhet ej blott inom vårt eget land utan även flerstädes i Tyskland, England, Belgien, Grekland och Ungern. Han har även varit medredaktör i skandinaviska gymnastikläraresällskapets organ Tidskrift i gymnastik, vilken tillkom på B:s initiativ, och redaktör för den av honom 1881 uppsatta Tidning för idrott. Då denna 1897 ombildades till Ny tidning för idrott, överlämnade B. redaktörskapet i andra händer men tillhör alltjämt redaktionen. Av hans övriga författarskap må särskilt framhållas det på sin tid mycket beaktade samlingsverket »Illustrerad idrottsbok».

Författare

S. Drakenberg.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Tabeller i sabelfäktning. Sthm 1876. 56 s. — Handbok i bågskjutning och spjutkastning. Sthm 1879. 36 s. 2: a uppl. Sthm 1883. 40 s. — Om militärgymnastiken i Tyskland, Danmark och Frankrike (KrVA Tidskr., Årg. 52, 1884, s. 645—556, 680—691). — Bollspel. Sthm 1889. (4), 136 s. (Illustr. bibliotek för idrott, 2.) — Gymnastik. Sthm 1889. IV, 240 s. (Illustr. bibliotek för idrott, 4; tills, med O. Scherstén.) — Värjfäkt-ning. Sthm 1888. VIII, 208 s. (Illustr. bibliotek för idrott, 5.) — Vinteridrott. Sthm 1889. III, 34, 41, 6, 12, 26, 6 s. (Illustr. bibliotek för idrott, 9; tills, med E. Collinder m. fl.) — Rodd. Sthm 1889. (4), 108 s. (illustr. bibliotek.för idrott, 1.0; tills, med T. Blanche m. fl.) — Idrottstäflingar och lekar. Sthm 1888. (4), 84 s. (Illustr. bibliotek för idrott, 12.) [Samtliga sex föregående ingå därjämte i den av B. utgivna Illustrerad idrottsbok, D. 1—3 (se nedan).] — Tyska militära gymnastikanstalten i Berlin (KrVA Tidskr., Årg. 65, 1897, s. 241—'253). — Militäröfningarna vid rikets läroverk. Sthm 1899. 4: o 21 s. — La gymnastique suédoise (L'éducation physique par Ph. Tissié, Paris 1899, 4: o, s. 67—71). — Sveriges deltagande i olympiska spelen i Athén 1906. Redogörelse. Sthm 1906. Fol. 81, (1) s. — Olympiska spelen i Stockholm 1912 (Sv. turistfören. årsskr., Årg. 28, 1913, s. 168—178). — Smärre uppsatser och notiser i Tidning för idrott och Ny tidning för idrott m. m.

Utgivit och redigerat: Illustrerad idrottsbok. Handledning i olika grenar af idrott och lekar... D. 1—3 jämte suppl. Sthm 1886—88. VIII, 494; IX, 648; XVIII, 574; 292 s. [En dansk bearb. av detta verk av V. Hansen utkom i Köpenhamn 1890—93.] — Illustreradt bibliotek för idrott. 1—12.- Sthm 1888—89. — Tidning för idrott. Årg. 1—17. 1881—97. (Tills, med G. Meyer, C. Smith och A. Lindman.) — Ny tidning för idrott. Årg. 1 o. följ. 1898 o. följ. (Tills, med A. Lindman, Cl. von Rosen och S. Hermelin.) — Olympiska spelens tidning. The olympic news. N:o 1—32. 1912 (17 juni—27 juli).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Viktor G Balck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19016, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Drakenberg.), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19016
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Viktor G Balck, urn:sbl:19016, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Drakenberg.), hämtad 2024-04-25.