Meriter

Barbro Stigsdotter var dotter till bergsfogden Stig Hansson på Jönshyttan i Tuna och blev gift med Arent Persson (se denne), sedan en annan, mindre förnäm friare, Svante Stures sven Bengt Eriksson, under förevändning av hennes ungdom avvisats.

Biografi

Trots den ryktbarhet, hon förvärvat som Gustav Vasas räddarinna undan mannens försåt, känner man i övrigt intet säkert om henne. Händelsen berättas hos Peder Swart i följande ordalag: »Men Aron Pedersons hustru... var då så dygdelig, att hon gav Gustav förvarning, fick honom häst, åketyg och dräng och skyndaden till herr Jon i Svärdsjö». Krönikeförfattaren känner således icke ens hennes namn. Detta förekommer i en handskriven genealogi från 1500-talet, troligen av Rasmus Ludvigssons hand, och kan sålunda anses riktigt. En yngre, på 1700-talet upptecknad tradition, som berättar, att hon efter Gustavs flykt skulle levat i ovänskap med mannen, är däremot osannolik. K. G. Kröningssvärd och J. Lidén ha båda genom feltolkning av källor konstruerat upp hennes liv så, att hon skulle blivit skild från mannen 1521 och sedan bosatt sig i Holm i Stora Tuna samt under årens lopp varit föremål för konungens välvilja på flera sätt. Allt detta är oriktigt, ty den hustru Barbro i Holm, som omtalas i åtskilliga handlingar från Gustav Vasas tid, var dotter till Lars Tomasson till Årby och Hallkved och 1539 änka i sitt andra gifte efter frälsemannen Otto Nilsson i Holm.

Berättelsen om Gustav Vasas Ornäs-besök, sådan den här återgivits, torde kunna antagas återgå på en tradition, förmedlad av personer, som stått konungen nära. Emellertid existerar det en annan, tidigare obeaktad källa om samma sak, en polsk skrift, tryckt 1570, vilken återgiver en tradition, som fortlevat i hertig Johans omgivning. Enligt denna skulle det varit Stig Hansson, Barbros far, som lagt försåtet för Gustav, vilken räddats av husets dotter. Förloppet och Barbros roll i det romantiska äventyret skulle alltså i huvudsak bli desamma, medan rollen som Gustavs svekfulle värd överginge till Stig Hansson. Åtskilliga sannolikhetsskäl giva åt den polska källan ganska stor grad av tillförlitlighet, och dess framställning av händelsen synes rimligare än Peder Swarts; några långt gående slutsatser lär man dock icke kunna draga därav.

Författare

S. Samuelsson.

Källor och litteratur

Källor: Lidénska saml., RA; Diplomatarium Dalekarlicum, utg. af C. G. Kröningssvärd & J. Liden, 1—3, Suppl. (1842—53); Gustaf I:s registr.; Peder Swart, Kon. Gustaf I:s krönika, utg. af N. Eden (1912); G. Carlsson, Ett bref om Barbro Stigsdotter (Personhist. tidskr., 1916); dens., [Rec. av] G. Rudbeck, Skrifter till Sveriges historia, tryckta före 1600 (Nord. tidskr. for bok- och biblioteksväsen, 1920); S. Samuelsson, Källorna för Gustaf Vasas äfventyr i Dalarna (1910).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Barbro Stigsdotter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/19056, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Samuelsson.), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:19056
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Barbro Stigsdotter, urn:sbl:19056, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Samuelsson.), hämtad 2024-04-20.