Meriter

2 Strindberg, Johan August, brorsons son till S 1, f 22 jan 1849 i Sthlm, Nik (CIaI:17, p 134^[2]), d 14 maj 1912 där, Ad Fredr. Föräldrar: kryddkramhandlaren o ångbåtskommissionären Carl Oscar S o Ulrica Eleonora Norling. Elev vid Klara skola ht 57–ht 59, vid Jacobs l elementarlärov vt 60–vt 61, vid Sthlms lyceum ht 61, studentex där 25 maj 67, allt i Sthlm, inskr vid UU 18 sept 67, vik lär vid Sthlms folkskolor vt 68, informator ht 68, elev vid Teknologiska inst vt 69, vid K teatern ht 69, periodvisa studier vid UU ht 70–vt 72, red för Sv försäkr:tidn febr–juli 73, medarb i bl a DN 73–74, e o amanuens vid KB dec 74–aug 82. 

G 1) 30 dec 1877(–93) i Sthlm, Hovförs, m skådespelerskan Sigrid (Siri) Sofia Matilda Elisabet v Essen (bd 14), i hennes 2:a g, f 17 aug 1850 i Sthlm, Jak o Joh, d 21 april 1912 i Hfors (enl db för Sthlm, Maria), dtr till stabskaptenen Carl Reinhold v E (bd 14, s 550) o Elisabeth Charlotta In de Betou, samt tidigare g m frih Carl Gustaf Wrangel af Sauss; 2) 2 maj 1893(–97) i Helgoland, Tyskland, m journalisten o översättaren Maria Friedrike (Frida) Cornelia Uhl, f 4 april 1872 i Mondsee, Vöcklabruck, Österrike, d 28 juni 1943 i Salzburg, där, dtr till journalisten o författaren, hovrådet Friedrich U o Marie Watzl; 3) 6 maj 1901(–04) i Sthlm, Hedv El, m skådespelerskan Harriet Sofie Bosse (bd 5) i hennes 1:a g, f 19 febr 1878 i Kristiania (Oslo), Jakob, d 2 nov 1961 i Oslo (begr fam:grav Vår Frelsers), dtr till förläggaren Johan Heinrich Wilhelm B o Anne Marie Lehmann, samt senare g m skådespelaren Anders Gunnar Wingård o skådespelaren Gustav Edvin Adolphson.

Biografi

August S är utan tvekan den viktigaste sv författaren hittills, med stor betydelse för dramats utveckling också internationellt. Under sin levnad var han ständigt omstridd, men förblev hela tiden ett riktmärke för andra sv författare. Med S:s gärning sammanfattas 1800-talets modernisering av den sv författaren, och skapas en modell med stor bärkraft för 1900-talets utövare av yrket.

S:s modernitet kan förstås på olika sätt. Ett första är att se honom som marknadsförfattare: med S blev den sv litteraturen definitivt marknadsbaserad. S symboliserar här fullbordandet av en historisk utveckling som tar sin början då C J L Almqvist och den sv realistiska romanen gör sitt inträde, och fortsätter med författare som Fredrika Bremer (bd 6) och Emilie Flygare-Carlén (bd 7) m fl. Marknadsberoendet illustreras av hur S helt försörjde sig på sin penna, skrev i alla ämnen och de flesta genrer, publicerade sig i olika sammanhang, ständigt bytte förlag och ständigt spanade efter nya marknader, gärna utländska, att lansera sig på. I kontrast till en äldre författartyp – Diktaren – var S en skribent som levde av sin penna, och inte av beskydd från institutioner som hovet, SA eller kyrkan. Hans verksamhet begränsades heller inte till skrivandet: han intog en förhållandevis viktig plats i både det sv måleriets och fotografiets historia. Därtill verkade han inom naturvetenskaperna, främst som kemist, om än utan vetenskaplig bärkraft, och som likaledes självlärd forskare inom språkvetenskapen och tidigare även andra fält. Han gjorde dessutom viktiga insatser som praktisk teaterman.

Även estetiskt framstår S som symbolen för den sv litteraturens modernisering. Det gäller särskilt på dramatikens område, där S framträdde som modernisten som skapade en helt ny typ av dramatik, först ett naturalistiskt drama (Fadren, 1887 och Fröken Julie, 1888), sedan ett allegoriserande drama (Till Damaskus 1–2, 1898) som övergick i drömspelsdramatiken (Ett drömspel, 1902), med förlängning till kammarspelen. Men S förnyade också andra litterära former, och man kan med fog påstå att han skapade den moderna självbiografin i sv litteratur med Tjänstekvinnans (Tjensteqvinnans) son (1–2, 1886). I sin prosa öppnade han nya möjligheter för litteraturen att beskriva samhället, både direkt och i mer indirekta, parodiska former. Från mitten av 1890-talet övergick hans bejakande av det nya i en uttalad vilja till experiment.

S var fr o m genombrottet med romanen Röda rummet (1879) en offentlig och mycket omstridd person. Anledningen var av både ideologisk och estetisk karaktär. Den tidige S syftade i hög grad till att avslöja samhället och dess hyckleri, och han blev så framgångsrik i detta projekt att några rader om nattvarden i novellen Dygdens lön (i Giftas I, 1884) vållade ett åtal för hädelse. Den s k Giftasprocessen, vilken utmynnade i ett frikännande, fick stor betydelse för S:s fortsatta verksamhet och bidrog till att han stannade i mer eller mindre självvald exil – i Danmark, Tyskland, Schweiz och Frankrike – fram till slutet av 1890-talet. Därtill var han själv en kraftfull polemiker, som inte drog sig för några strider i skriftens form. Men även estetiskt förblev S en omstridd författare. Hans radikala förnyelse av särskilt dramatik och prosa välkomnades av många, men möttes också av en konservativ kritik, som ofta ville sjukförklara honom. Den sv offentligheten delades i två läger. Det ena såg S som befriaren av det sv språket, som realismens och det nyas förkämpe – det andra vägrade honom hederstiteln diktare och betraktade honom i stället som ”scribbler” och smutsförfattare.

S representerar alltså en ur både sociologisk och estetisk synvinkel modern författartyp. Ett tredje sätt att bestämma hans modernitet kan utgå från den människa han framställer i sina verk. Subjektet hos S är, i motsats till den självbild som det oscariska Sverige utvecklade, inte någon harmonisk, måttfull, ansvarstagande och rationell undersåte. Tvärtom är det splittrat, driftsbaserat, instinktstyrt, irrationellt, inbegripet i strider både med sig självt och med omgivningen. S:s subjekt är ofta placerat i den borgerliga familjen, där det är inbegripet i en maktkamp mellan man och hustru. En motsvarande maktkamp utspelas mellan subjektet och Gud, eller Makterna, och mellan subjektet och samhället.

Moderniteten framträder i S:s författarskap sålunda inte bara i form av telefoner och ånglok, även om denna typ av teknologiska innovationer var nog så viktiga för honom, utan främst i form av nya sätt att konstruera och gestalta subjektivitet. Eftersom detta skedde under en brytningstid fick problematiken en oerhörd kraft, förnimbar fortfarande långt senare. S fick sin centrala position i sv litteraturhistoria genom att hans exceptionella talang kom till uttryck samtidigt med offentlighetens förvandling. Under hans tid genomgick pressen en enorm utveckling, nya oberoende förlag etablerades (särskilt Bonniers), arbetar-, kvinno-, frikyrkorörelserna utvecklades och fann sina former, frågan om demokratin och yttranderätten blev central. Den borgerliga offentligheten genererade nya sätt att förstå medborgarskap, nya relationer mellan stat och individ upprättades, och frågan om subjektet fick därmed samhällelig sprängkraft. S blev den författare som en borgerlig offentlighet krävde för att kunna fortsätta utvecklas. I bakgrunden skymtade, också i S:s eget liv, reformpedagogik och folkskolereformer, medieteknologiska innovationer som skrivmaskinen, telefonen, fonografen m m. Resandet underlättades av järnvägsnätets spridning – faktorer som dessutom i sig bidrog till samhällets uniformering.

S kan i själva verket ses som en effekt av författaryrkets och författarrollens omvandling. Hans namn skänker identitet åt en rad texter av extremt varierande karaktär, av vilka många inte alls var ämnade att bli ”verk” men som genom författarnamnet inordnas under det begreppet – det gäller framför allt de många breven men också den ”litterära kvarlåtenskapen”: S:s efterlämnade anteckningar och utkast. Författarnamnet gör det möjligt att omfatta denna väldiga samling av texter och skänka den identitet och därmed göra den möjlig att hantera, klassificera och systematisera. Den disparata textmassa som S producerade har gjorts till en enhet genom att länkas till liv, psyke, nycker. Det för många obegripliga eller – med ett av tidens favoritord – paradoxala i S:s texter har kunnat bli begripligt genom att hänföras till personligheten och subjektiviteten. Den snabbt växande produktionen av texter kräver en författare som skänker en identitet åt texterna som inte bara är estetisk utan kanske framför allt juridisk: författarnamnet beskriver en ägandets ekonomiska och juridiska relation till texterna. Texten blir en egendom och en vara att omsätta i en litterär ekonomi. En ny syn på upphovsrätten växte också fram under S:s levnad.

Den betydelse författarnamnet får mot slutet av 1800-talet (S gav upphov till beteckningen ”Strindbergslitteratur”, vilken alltså omfattade texter som han alls inte skrev) signalerar samtidigt litteraturens allt viktigare funktion som medium för individualisering. Det är under borgerligheten som människan i konstens olika former får utveckla sin mänsklighet, det är i konsten hon kan utveckla sig själv och nå den individualitet som förnekas henne i arbetet och samhällslivet: litteraturen blir den enskildes spegel. Ingen illustrerar denna ”författarfunktionens” individualisering tydligare än S, som systematiskt använder sitt eget och närståendes liv som konstnärligt material på sätt som både samtid och eftervärld ofta funnit djupt problematiska eller tvetydiga. S har med sin person kommit att illustrera denna utveckling, genom att hans verk av samtiden men också av en litteraturhistorisk forskning identifierats med honom själv och gjort honom till den främste representanten för den moderna individ han skapat, söndersliten av kampen mellan samhällelig normalitet och den egna viljan till befrielse. Litteraturen blir med S en profan form för bekännelsen, och det är bara genom att bekänna sig som människan blir ett subjekt i denna dubbla mening av intentionellt handlande individ och undersåte.

Den bild av S som modernitetens författartyp som översiktligt givits ovan kan konkret spåras också i hans liv. Det första litteraturhistoriska porträttet av S, skrivet av hans tidigare vän Karl Warburg, inleds med en berättelse om hur en ung man åker till Uppsala för att vid stadens universitet ”avlägga graden”. Men den unge mannen misslyckas med detta och döms i stället till att i sitt kommande författarskap ge ”uttryck åt sitt uppslitande liv”. Warburg markerade härigenom att S var en ny, icke-akademisk typ av författare vars författarskap baserades på hans eget liv, inte på de ”objektiva ämnen” (nationella, historiska) som tiden gärna såg som litteraturens mest högtstående.

I själva verket fick det principiella problemet med relationen mellan liv och litteratur med S en ny påtaglighet och sprängkraft. Den stora kvarlåtenskapen, liksom flera forskares personliga bekantskap med S, gav en till synes solid grund för litteraturvetenskapens vilja att bli mer exakt vetenskaplig genom en biografisk inriktning. S har av samtid och eftervärld lästs som en i första hand självbiografisk författare, vilken bekänner sitt liv inför offentligheten. Mot detta kan invändas empiriskt, då hans texter sällan överensstämmer med hans liv, liksom mer principiellt att självbiografin är en fråga om retorik och skrivsätt och inte bara om det liv som levdes. Det går också att inför relationen mellan liv och litteratur i S:s författarskap ställa frågan om livet inte levdes litterärt, för att tillfredsställa litterära behov.

I det följande ges inget sammanhängande referat av S:s liv. Framställningen koncentreras istället till vad som framstår som viktiga knutpunkter för författaren S.

Den familj S själv växte upp i skilde sig i flera avseenden från den han senare ofta skrev om. Strukturen var traditionellt patriarkalisk med en auktoritär fader och familjeförsörjare. Föräldrarna levde, i likhet med många andra vid tiden, länge ogifta och fick också flera av sina barn före giftermålet. Syskonskaran kom att omfatta sju överlevande barn. Äktenskapet byggde på kärlek men hade också en mycket tydlig praktisk-ekonomisk funktion. Modern dog redan vid 39 års ålder varvid fadern inledde en ny förbindelse, återigen med en kvinna från en lägre samhällsklass, som anställts i familjen under moderns sjukdom. De familjer S senare skrev om och själv levde i, är mycket mindre, med färre barn, och den ekonomiska aspekten av äktenskapet har förskjutits så att kvinnan också kan arbeta, åtminstone konstnärligt och intellektuellt. Den känslomässiga relationen är helt avgörande, och barn före äktenskapet en moralisk omöjlighet. Den första familjetypen kan sägas ha funktionen att med aga och bestraffningar upprätthålla en maktordning genom en hierarki, med fadern i toppen, medan den andra försöker upprätthålla maktordningen genom normalisering och disciplinering av familjemedlemmarna.

S:s skolgång ägde rum under en brytningstid, då skolan i viss mån reformerats sedan den allmänna skolpliktens införande. Det innebar att S först längre fram sattes att studera ett hatat ämne som latin, att agan och bestraffningen som pedagogiskt redskap var på väg ut. De hade dock inte försvunnit och S ger i Tjänstekvinnans son en bild av den tidiga skolgången som präglad av lärarnas övergrepp och av elevernas krig med varandra. Men S mötte också mer liberala skolmiljöer, där målet inte endast var att mata eleven med kunskaper utan också att utveckla denne som människa, vilket avlästes i ”mogenhetsexamen”. S var ingen framstående elev, men utvecklade tidigt ett intresse för läsning, liksom för ny teknik, och uppenbarligen var det hans egna intressen som styrde valet av böcker och ämnen. I vuxen ålder verkade S själv som lärare i olika sammanhang: som informator, folkskole- och privatlärare. Han använde sig också gärna av en lärarroll i sitt författarskap, i form av ett ofta återkommande didaktiskt inslag.

Universitetsstudierna i estetik blev inte särskilt framgångsrika, men under studietiden utvecklade S sina litterära intressen. Även bekantskapen med estetikprofessorn C R Nyblom (bd 27), och dennes hustru, författarinnan Helena Nyblom (bd 27), blev viktig. S:s tidiga försök att bli författare skedde helt enligt tidens normer. I Uppsala verkade han inom litterära sällskap, han prövade sig i olika etablerade former för litteraturen – tragedin av grekisk-antik typ, sagan av isländsk typ. Hans diktförsök präglades i hög grad av tidens konventioner och smak, och redovisades genom uppläsning i förbundet Runa. Men S:s framgång som författare av traditionell typ blev begränsad. Han refuserades flera gånger och misslyckades med att fullborda påbörjade projekt. En första framgång var pjäsen Den fredlöse som spelades på Dramaten i Sthlm 1871 (tryckt 1880), och S belönades för denna med en dusör av Karl XV. Samtidigt hade S dock slagit in på en ny väg i sin utbildning till författare: dagstidningen. Från 1872 skrev S i olika ämnen i olika tidningar – viktigast blev med tiden DN, där han också under en tid var anställd. En konsekvens av hans mer journalistiska arbete var att han, efter ett par artiklar som påtalade den viktiga roll KB hade för sv samhälle, fick anställning vid nämnda bibliotek. Tiden som biblioteksamanuens blev viktig för S; i bokbeståndet fann han ämnen och motiv som han i sitt författarskap skulle utnyttja under hela sin levnad. I hans bildningsgång ser vi alltså hur två typer av författare bryts mot varandra: den ena prövar sig i av tiden angivna ämnen och former och belönas kungligt, den andra utvecklar blick och språk i det snabbare medium som dagstidningen var. Det handlar om de två offentlighetstyperna, den representativa, knuten till kungamakten, och den borgerliga, vilken kräver en annan typ av författare än den kungligt beskyddade. Samtidigt är dessa två offentlighetsformer invävda i varandra, och denna samexistens mellan borgerlighet och hovkultur blev sedermera måltavla för S i romaner som Röda rummet och Det nya riket (1882).

En motsvarande allians och motsättning mellan aristokrati och borgerlighet skulle S själv komma att leva i genom sitt äktenskap med Siri v Essen. Med henne fick han också tre barn. När de träffades 1874 var hon gift med kaptenen friherre C G Wrangel medan S var biblioteksamanuens och en ännu inte särskilt framgångsrik författare och skribent. Siri v Essen gjorde under äktenskapet med S en viss karriär som skådespelerska. Parets kärleks- och äktenskapshistoria var inte oproblematisk men också, eller just därför, produktiv. I relationen till hustrun ställs frågan om relationen mellan liv och litteratur på sin spets hos S. Vad kommer först, livet eller litteraturen? Återger texterna äktenskapet, eller är äktenskapet en sorts testbänk för litteraturen? Använder S livet bara som litterärt material?

För samtiden blev detta äktenskap i hög grad offentligt då man såg S som den typ av författare som bara kunde ”ge uttryck åt sitt uppslitande liv”. Därför kunde också S mötas av en massiv, moralisk kritik för att ha utlämnat sin familj, avslöjat vad som borde ha förblivit förborgat, gjort det privata offentligt. Särskilt romanen En dåres försvarstal (skriven på franska 1888 under titeln Le plaidoyer d’un fou, översatt och utgiven i Tyskland 1893, i Frankrike 1895, och i sv översättning 1914 som dock föregåtts av två piratöversättningar från tyska 1893 och 1903) mötte denna reaktion. Senare har dock litteraturvetenskapen frångått den enkla modell enligt vilken litterära texter speglar, och därmed troget återger, författarens värld och åsikter, och i stället betonat litteraturen som en konstruktion av värld, ställd i en tvetydig relation till den redan existerande verkligheten. S tvekade visserligen inte att utnyttja material från sitt eget liv och från sin närmaste omgivning i författarskapet. Men han omvandlade det, så att textens betydelse inte kan reduceras till enbart en fråga om verklighetsförebilder.

Efter skilsmässan från Siri v Essen ingick S äktenskap med den österrikiska journalisten Frida Uhl, och fick med henne en dotter. Även i sitt sista äktenskap, med skådespelerskan Harriet Bosse, för vilken S skrev en rad roller, fick S en dotter.

S:s författarliv innebar under 1880och 90-talen att han med sina familjer ständigt bytte adress. Som särskilt viktiga framstår de långa utlandsvistelserna i olika länder i Europa. Denna på en gång självvalda och påtvingade ”exil” satte S i kontakt med andra litterära traditioner och kulturer än den svenska, och blev konstnärligt mycket produktiv. S skrev också flera av sina viktigaste verk direkt på franska. Han lyckades dock inte riktigt etablera sig som en stor författare utanför Sverige. Mest framgångsrik var han i Tyskland där han också under sin levnad var flitigt spelad. I Paris väckte han under en period intresse och publicerades i franska dagstidningar, men något avgörande genombrott ägde egentligen aldrig rum.

Under hela sitt författarliv var S beroende av viktiga vänskaper, men han förbrukade dem också i hög takt. Syskonen, särskilt brodern Axel, förblev viktiga, andra vänner kom och gick. Exiltiden innebar intensivt umgänge i mer eller mindre radikala konstnärskretsar – särskilt bland bildkonstnärerna fann S ofta ett sammanhang han kunde ingå i. Hans författarkontakter var ofta brevburna, som hans vänskap med den danske kritikern och författaren Edvard Brandes. Men med några umgicks han, såsom Gustaf af Geijerstam (bd 17) och senare Verner v Heidenstam (bd 18). Samtalen med den senare framstår som viktiga för förnyelsen av författarskapet kring 1890, medan den förre i hög grad fick verka som medhjälpare till S. Båda dessa vänskaper skulle S bryta. Men han hade vänskapskretsar också utanför de direkt konstnärliga, såsom flera ungdomsvänner och även politikern Hjalmar Branting (bd 6), de s k Beethovengubbarna, en krets vänner som spelade och lyssnade på Beethoven hos den åldrade S, och andra. Även vännerna var ett material för S:s skrivande. Men det var knappast några nyckelromaner eller -pjäser, vännerna utgjorde ett material som han omformade.

Ett viktigt, men även omdiskuterat, inslag i S:s levnadshistoria utgör den s k Infernokrisen vid 1890-talets mitt. Den sammanföll med hans intensiva upptagenhet vid kemiska experiment, hans intresse för religion och ockultism och relativa tystnad som författare. Frågan är i vilken mån denna kris var en svår psykisk kris och i vilken mån den var en estetisk förnyelse. Krisen har ansetts vara personlig och psykisk – med symptom som ångest, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter och förföljelsemani – och har givits en rad olika medicinska och psykiatriska förklaringar, även av litteraturforskare. Andra har tonat ned det personliga momentet i förloppet och i stället betonat de konstnärliga experimenten, förnyelsen av formspråket och motsatt sig identifieringen av konstverket med upphovsmannen. Centralt i frågan står romanen Inferno (1898, sv översättning 1897), och huruvida den skall ses som självbiografisk (vilket S själv menade) och bekännande, eller som ett medvetet konstverk, som via andra texter konstruerar en ny typ av modernt subjekt. S använde i Inferno såväl Bibeln som äldre och nyare litteratur – Swedenborg och Dante respektive Baudelaire, Gérard de Nerval och andra. Denna konstruktion hade kanske även en förutsättning i S:s experimenterande med det egna jaget.

Efter de många åren utomlands återvände S 1898 till Sverige. Den första tiden tillbringade han i Lund där han umgicks bland yngre intellektuella och forskare och ivrigt registrerade deras enligt honom ockulta erfarenheter. 1899 bosatte han sig åter i Sthlm. S:s sista bostad var det s k Blå tornet på Drottninggatan, där sedermera ett museum inrättats.

I förordet till Giftas I, markerar S att hans samling ”äktenskapshistorier” skall redovisa ”ett rätt stort antal fall, vanliga fall, av förhållandet mellan man och hustru” och han betonar att han inte velat angripa kvinnan utan ”De Nuvarande Förhållanden”. Samlingen innehåller ingen som helst antydan om att dess grund skulle vara självbiografisk. Däremot skriver S i Företalets ”intervju” provokativt att hans bok är ”osedlig”, eftersom den härskande definitionen av sedlighet i själva verket är ”ett brott mot naturen”. Det åtal som boken gav upphov till, Giftasprocessen, gällde dock inte sedligheten.

S hade redan hunnit bli beryktad som en ”osedlig” författare, vilket förklarades med bristerna i hans karaktär. Samtidens konservativa opinion tenderade alltså att härleda författarskapet till författarens person, och den förklaringsmodellen för den ofta obegriplige S skapade också läsarter som hela tiden betonade det personliga i litteraturen. Det gällde också Giftas: var inte detta S:s eget liv som portionerades ut? I sitt skrivande närmade sig S hela tiden och från olika håll gränserna för vad som fick sägas offentligt. Kombinationen av personligt, politiskt och osedligt blev allt mer explosiv, och den i detta perspektiv till synes oproblematiska Giftas blev den text i vilken tidens förståelse av relationen mellan text och författare prövades. I författarrollens modernisering låg också att texten nu kunde och rentav förväntades överträda samhälleliga konventioner, samtidigt som den därigenom också blev straffbar: författaren identifierades både som ekonomisk ägare av texten och som dess rättsliga företrädare.

Åtalet gällde hädelse: S beskriver nattvardens sakrament som varor köpta från firmorna Högstedt och Letterström, inte som heliga symboler. Det är ett exempel på avslöjandets retorik hos S, hur han demonstrerar det samhälleliga ”skenet”. Åtalet och processen fick omedelbart symbolisk betydelse, och uppfattades i samtiden mer som ett åtal för osedlighet: S hade ju med en rad tidigare verk ”samlat ihop” till detta åtal. Därför var betydelsen av åtalet större än själva hädelseproblematiken – här ställdes i formell ordning den fråga som S själv ställt i text efter text: vad kan sägas, vad får sägas?

Trots att S frikändes gjorde rättsprocessen klart att författaren ansvarade för sin text och kunde ställas till svars för den. Identifieringen av litteraturen med författaren blev därmed stadfäst. Processen fick också stora efterverkningar. Stödet för S som företrädare för åttitalisterna och det moderna genombrottet sviktade alltmer, staten visade sin repressiva potential, vilket tillsammans med andra åtal i Norden ställde författarna inför risken att faktiskt straffas för det skrivna. S återvände till Schweiz, och när han märkte hur hans ställning försvagats blev exilen hans villkor fram till 1890-talets slut.

Giftasprocessen ställde frågan om rätten att tala som en för tiden helt avgörande problemställning. Även S:s motsägelsefulla ställning i offentligheten, där han dels sågs som genombrottsmannen, dels utmålades som osedlig, lögnaktig, lågsint och sinnessjuk, handlade om vem som hade rätt att tala, och på vilka villkor. Sedligheten och kvinnofrågan blev en brännpunkt för denna problematik, men samtidigt började helt nya grupper, såsom arbetar- och kvinnorörelserna, att formulera sig offentligt. Diskussionen om den nya litteraturens existensrätt var i själva verket spetsen på en genomgripande samhällelig problematik.

I sina texter framställer S gång på gång denna demokratiska fråga om vem som har rätt att tala. Det innebär att romaner som exempelvis Röda rummet inrymmer förtätade scener där frågan om talerätten ställs, så att den får giltighet också för själva det litterära verk där scenen ingår. Det texten till synes representerar går att förstå som en framställning av textens egen problematik. I Röda rummet kan detta exemplifieras med scenen i det s k arbetarförbundet Nordstjernan, där både Snickaren Eriksson och bildhuggaren Olle Montanus bryter mot den hierarkiska ordningen, kräver att få tala och framhärdar i ett personligt tal, vars legitimitet de garanterar med sina personer. Detta står i direkt motsats till det hycklande, representativa tal av floskler och klyschor som annars framförs av Nordstjernans potentater. Här pågår sålunda en kamp om ordet, och denna kamp förs också i den offentlighet där romanen själv är ett offentligt tal.

Romanen I hafsbandet (1890), utspelar sig bland en fiskarbefolkning vars näring sinat, men kan lika gärna läsas som en framställning av skriftens och den litterära representationens villkor. Fiskeriintendenten Axel Borg söker skapa illusionen av en italiensk renässansträdgård genom att skövla ett utskär, men bilden han framkallar är den av en kyrkogård. Upphovsmannen förmår, vare sig hans identitet uttyds som Borg, Gud eller författaren, inte kontrollera betydelsen av det skrivna, tvärtom riskerar det skrivna att alstra död.

På detta vis är S:s texter självreflexiva: de tematiserar sig själva som litterära skapelser och prövar sina villkor, inte minst den rätt att tala som de är beroende av och själva söker utnyttja. Frågan om skriften och rätten att tala är också kopplad till en fråga om makt: om överordning och underkastelse, om disciplin och upprätthållande av ordning. S:s författarskap är en insats i en kamp om makten.

Ingenstans framträder författarens uppgift att individualisera så tydligt som i S:s självbiografiska skrivande: litteraturens uppgift blir att framställa den skrivande själv, att bekänna jaget och i en offentlig form diskutera eller rentav dra upp gränserna för det individuella och det normala. Privatiseringen av litteraturens innehåll, utförd av såväl författare som samhälle, rymmer i själva verket en offentlig politik. Litteraturen framstår med självbiografin à la S som en profan variant av den kristna syndabekännelsen. S:s regelrätta självbiografi anses Tjänstekvinnans son vara.

Läses Tjänstekvinnans son som en självbiografi kan man konstatera att S tar sig friheter mot den ”verkliga” historien – han arrangerar och lägger till rätta, trots påbudet om en hänsynslös öppenhet. Samtidigt framstår verket som långt radikalare i sina sanningsanspråk än tidigare sv självbiografier, vilka oftast bestod i maktens mäns självberöm och ungdomsanekdoter. Men viktigare än överensstämmelser, eller brist på sådana, med den faktiska verkligheten är Tjänstekvinnans son som konstruktion av en individ. S visar hur individens tillblivelse alls inte är en fråga om mognad, tillväxt och självinsikt, utan om fostran, disciplin, underordning – d v s makt. Individen blir hos S till som en effekt av andras tal, av andras berättelser om jaget; individen är en effekt av den samhälleliga ordningen för vem som får tala, hur och när och var.

S klassificerade själv vid flera tillfällen vilka av hans verk som skulle ses som självbiografiska. Till dessa hörde, förutom Tjänstekvinnans son, också En dåres försvarstal. Romanens utgivningshistoria – skriven på franska och utgiven i Tyskland och Frankrike, piratöversatt till svenska och först efter S:s död utgiven i sv översättning från franska – demonstrerar hur upphovsrätten vid denna tid ännu inte hade fixerats, men skvallrar kanske också om den laddning romanen hade. Här tecknas inte längre jagets historia som en utvecklingshistoria, utan snarare ges en anatomi av ett äktenskap (mellan Axel och Maria): fortfarande är jaget en effekt av en relation till andra, men denna relation är nu alltmer krigisk till sin karaktär.

S använder sig i En dåres försvarstal av en juridisk retorik: termen försvarstal förutsätter att någon är anklagad. Romanen kan läsas som protokollet från en förundersökning, avslutad med en plädering där författaren svär sig fri från skuld. Den skrivande är sålunda, som inbegripen i denna juridiska process, tvingad att tala, jaget en effekt av en anklagelse. Samtidigt är denna roman en oförblommerad, skakande stark skildring av erotikens omvälvande kraft, djupt provocerande för sin samtid men också för efterföljande läsare när kärlekens närhet till hatet exponeras.

I sina självbiografiska verk – till vilka han även räknade Inferno, Legender (1898), båda huvudsakligen skrivna på franska, samt Ensam (1903) – visar S hur tanken om ett växande, mognande subjekt är en illusion: hans subjekt är en effekt av maktordningar och kampen kring dessa, en effekt av hur tal och mening konstrueras och distribueras. Denna bild av subjektskonstruktionen gör att S:s självbiografier framstår som avgörande insatser inte bara i den litterära genren utan också för en modern förståelse av vad en människa är.

Att S levde i en social och politisk brytningstid innebar också att hans idévärld var brokig och sammansatt. Den första viktiga impulsen var den kristna, länge av pietistisk karaktär, vilken han kom att förhålla sig och återvända till under hela sitt författarskap, också under den fas han själv kallade ateistisk. Liksom tiden kämpade S med frågan om Gud, om trons konsekvenser, om individens rätt i relationen till Gud. S:s tidiga kristendom fick via läsning av Kierkegaard ett skeptiskt tillskott.

S:s politiska intresse väcktes först av de liberala idéerna. Sedermera riktades det mot olika typer av socialistisk ideologi och under 1880-talet även anarkistiska tankar och praktiker. Men även här rörde sig S ideligen mellan ståndpunkter, intog sällan någon fullt ut, följde inte konsekvenserna av ett ställningstagande, blandade friskt. Särskilt under 1890-talet och de första åren efter sekelskiftet framstod S som politiskt reaktionär, innan han återigen rörde sig tillbaka mot tidigare, mer radikala ståndpunkter. Denna religiösa och politiska rörlighet kan ses som ett tecken på en enbart ytlig tillägnelse av riktningarnas idéer, men också som ett ytterst produktivt inslag i en konstnärlig världsbild.

Under 1880-talet blev, förutom socialismen, också vetenskaperna av stor betydelse för S. Särskilt gällde det psykologins olika riktningar, som italienaren Cesare Lombrosos kriminalantropologi. S utvecklade samtidigt ett starkt socialdarwinistiskt intresse av genetiskt slag, och hans naturvetenskapliga intresse fördjupades under hela årtiondet, för att under 1890-talet komma i förgrunden särskilt i form av de kemiska experiment han utförde och de skrifter i kemi han utgav. En avgörande bekantskap var också Nietzsche, som S läste mot slutet av 1880-talet och även hastigt växlade några brev med innan denne gick in i sinnessjukdom. Läsningen av Nietzsche gav S ytterligare kritisk ammunition, och bidrog åren kring 1890 till hans individualistiska samhällskritik.

Under 1890-talet intresserade sig S via naturvetenskapen alltmer för alkemin och för olika esoteriska läror. Hans kemiska experiment innefattade försök att framställa guld, och han trädde även i kontakt med flera av tidens ockulta berömdheter, som Papus (Gérard Encausse), ockultismens franske banérförare. En avgörande impuls blev läsningen av Swedenborg, som påbörjades 1896 i Österrike, och som S erövrade åt sitt författarskap i form av ”skuldrevy”, ”ödeläggelse”, upprepning o s v. Men den mest uppmärksammade delen av S:s idévärld handlar om kvinnan, om kvinnohat och antifeminism. Tidigt intog S vad han själv menade var en progressiv hållning i kvinnofrågan, vilket gav tydligast avtryck i Giftas I. Man kan ifrågasätta hur progressiv denna var, men tydligt är att S snabbt intog en allt mer konservativ hållning i frågan. Han försökte ge legitimitet åt sin hållning i en rad essäer, såsom exempelvis kvinnans underlägsenhet under mannen (1890 i Tryckt och otryckt I, se bidrag nedan). S påverkades av en starkt misogyn tradition, influerad av Rousseaus tankegångar, och som i den samtida tappningen hade naturvetenskapliga inslag. S kunde sålunda hävda exempelvis att kvinnan representerade ett tidigare, underlägset utvecklingsstadium än mannen, därtill inspirerad av bl a den österrikiske filosofen Otto Weininger. Kvinnofrågan svepte genom Europa vid denna tid, och hade en viktig utlösande orsak i kvinnorörelsen och i kvinnans sakta förändrade samhällsställning. S:s inställning i frågan var också framför allt antifeministisk, snarare än misogyn: han var politiskt en starkt konservativ motståndare till kvinnorörelsen, men knappast någon kvinnohatare. Även i andra frågor var S ofta på en gång tidstypisk och mer extrem än samtiden. Ett exempel är hans varierande antisemitism, vilken han själv diskuterade i essän Mitt judehat (1884, se bidrag nedan).

Under hela sitt författarliv var S en stor läsare, men han förhöll sig ytterst självsvåldigt i förhållande till det han tillägnat sig. Läsningen var inte vetenskapligt systematisk, utan snarare ett fritt strövande under vilket S plockade upp de fynd han trodde sig kunna ha användning för i sitt eget författarskap och som han gärna omformade så att det passade honom, utan att närmare bekymra sig om troheten mot det lästa. Här finns hos S ett godtycke, som retade samtidens vetenskap, men som gång på gång visade sig konstnärligt produktivt.

Redan i och med genombrottet 1879 började S att polarisera sin publik i ett ställningstagande för eller emot. Hans ställning i samtiden blev livet ut tvetydig och spänningsfylld. S:s konst är i grundläggande mening kritisk, och att en sådan väckte starka reaktioner i en kulturell miljö präglad av stillastående och samförstånd är inte förvånande. Ändå är kraften i ställningstagandena slående. S hälsades som en förnyare och ljusspridare och blev – dock motvilligt – en symbolisk ledargestalt för det moderna genombrottet och åttitalismen. Den positionen gjorde emellertid Giftasprocessen slut på och S stod därefter ensam, utan skolbildning omkring sig. Samtidigt väckte redan Röda rummet kritik, som med Det nya riket växte närmast till en storm. S skandaliserade sin samtid, hans parodiska prosa var mycket framgångsrik i demaskeringen av tidens retorik, samtidigt som den gynnade en läsart som syftade till att identifiera litterära gestalter med verkliga personer. En konservativ kritik kunde därmed angripa S för att vara en ”smutsförfattare” vars texter besudlade framstående medborgare. Men särskilt sedligheten blev den viktigaste vattendelaren. S beskylldes för att vara rå, grov och vulgär, en förförare av ungdomar och kvinnor och upplösare av samhällelig moral. Så småningom framträdde också en huvudfiende inom det konservativa lägret, akademiledamoten och kritikern C D af Wirsén, av S angripen redan i Det nya riket.

Den samtida konservativa kritiken hävdade att S:s sätt att skriva var obegripligt. Om inga rationella skäl fanns för de upprörande angreppen på samhälle och moral, måste orsaken sökas i författarens psyke. Och i takt med att författarskapet vann ryktbarhet och estetiskt radikaliserades, psykologiserades S allt mer och förklarades till sist sinnessjuk – någon annan förklaring till hans utfall kunde man inte finna. Innebörden i kritiken var att S borde förbjudas att publicera sig, och man vädjade till myndigheterna att ingripa. Dramat Fadren kan läsas som en bild av författarens ställning i tiden, omplanterad till ett familjedrama – ryttmästaren är den författare som av det borgerliga samhället görs sinnessjuk.

S hade emellertid samtidigt stöd i den liberala och socialistiska opinionen, även om också denna tid efter annan fann sig föranlåten att markera avstånd. För denna opinion var S länge en upplysningsman, som stred för underklassens sak och vars kritiska blick på det oscariska samhället var viktig. Men särskilt kvinnofrågan, och S:s allt mer konservativa inställning i den, vållade problem för anhängarna.

Både motståndare och anhängare stod i hög grad frågande inför den vändning S på 1890-talet gjorde mot religion och ockultism och som inte stämde med den förväntan som skapats kring honom. Mot slutet av sitt liv vann han dock genom den s k Strindbergsfejden åter vänsterns stöd, och på sin sista födelsedag uppvaktades han av ett medborgartåg. Även begravningen 1912 fick en stor folklig uppslutning. Fejden hade börjat med S:s kritik av den samtida litteraturen, representerad av bl a Heidenstam och Oscar Levertin (bd 22), men utvecklades snart till en oformlig polemik i skilda ämnen, som engagerade en mängd skribenter i en rad olika tidningar. Men ett viktigt tema kan urskiljas vid sidan av den litterära diskussionen: frågan om det nationellas innebörd.

Det är utan tvekan som dramatiker S haft störst litterär betydelse, och han kunde själv hävda att annat skrev han bara då han inte spelades på teatrarna. Redan från början stod teatern central för honom, han prövade in som skådespelare på Dramaten i Sthlm men misslyckades. Det var i Henrik Ibsens efterföljd S prövade sig som dramatiker, och Ibsen förblev den som S jämförde sig med. Flera av hans tidiga pjäsutkast refuserades likaså, och framgången med Den fredlöse blev inte varaktig. S:s stora satsning Mäster Olof, där ”prosaupplagan” från 1872 (tr 1881) refuserades, liksom också ”versupplagan” (1878) – den pjäs som brukar betecknas som det första moderna sv dramat spelades inte förrän 1881 (prosaupplagan) respektive 1890 (versupplagan). Ändå följde Mäster Olof tidens smak genom att vara ett historiedrama, men i pjäsens historiska problematik kring Olavus Petri och den sv reformationen skrev S också in vad som skulle bli ett av hans viktiga ämnen: konflikten mellan individ och samhälle, mellan människa och makt, person och Gud. I bakgrunden till pjäsen skymtar också den revolutionära Pariskommunen 1871: där blev dramats problematik samtidens.

S höll fast vid det historiska som yttre ram i sin fortsatta dramatik, när han efter genombrottet som prosaist återvände till dramat med Gillets hemlighet (1880) som utspelar sig under bygget av Uppsala domkyrka. De tidiga 1880-talsdramerna prövar temata och former som S senare kom att utforska djupare: individen mot samhället i Gillets hemlighet, samhället som sken och fernissa i det satiriska och mycket framgångsrika sagospelet Lycko-Pers resa (1882), äktenskapet som maktkamp i Herr Bengts hustru (1882). Nästa steg var att befria dramerna från den historiska förklädnaden och placera dem i den samtid som ändå åsyftades. För detta ändamål skapade S en naturalistisk dramatik, med pjäserna Fadren, Fröken Julie och Fordringsegare (1889, på svenska 1890). Pjäserna, som haft en ojämförlig betydelse för sv teater, refuserades av teatrar och även förlag, bl a därför att de lästes som självbiografiska rapporter från S:s eget äktenskap. Den läsarten – en effekt av författarrollens omvandlingar när varuformen helt kom att definiera också konstverket och sålunda gjorde författaren själv till en vara – drabbade återkommande S:s författarskap. Men Fadren handlar inte om S:s äktenskap utan om hur en maktkamp löses genom att den ena parten gör den andra galen, och denna galenskap kan mycket väl kopplas till litteraturen själv – också det naturalistiska dramat kommenterar sin egen status och roll som konstverk i det borgerliga samhället. Huvudpersonen, Ryttmästarn, går under därför att hans vapen i kampen är litterära, och därför otillräckliga.

Kring Fröken Julie har utspelat sig en gissningslek av denna biografiska typ, där dramats personer skall identifieras med förebilder ur verkligheten. S kunde själv underblåsa sådana lekar: de skänkte marknadsvärde. Men Fröken Julie är ett klassdrama, där kampen mellan över- och underklass (Julie resp betjänten Jean) psykologiseras till ett envig där positionerna kastas om och förbyts i varandra, en kamp som bara kunde sluta i kvinnans undergång: det borgerliga samhället krävde hennes offer.

Nästa banbrytande fas i S:s dramatik innebar, efter ett mellanspel med en rad korta enaktspjäser och återigen ett sagospel, en radikal modernisering av dramat. Med Till Damaskus skrev S ett drama som inte längre följde etablerade regler för scenkonsten – ett modernistiskt drama. Denna modernisering förutsatte ett återvändande till det medeltida mysteriespelet och den kristna allegorin, vilka blev viktiga källor för S. På samma gång var Till Damaskus ett samtidsdrama. Återigen spelade S i pjäsen medvetet med sitt eget liv, vilket skapade en biografisk tradition för både läsningen och framförandet av pjäserna, men centralgestalten bär ändå namnet Den okände. Denne är en författare på kollisionskurs med samhälle och sina närmaste, och hans vandring gäller försoning. Skeendet får en drömlik karaktär, upprepningar och förvandlingar är dramats grund snarare än en logiskt framåtskridande intrig. Det komplicerar ytterligare psykologin, som S redan i de naturalistiska dramerna gjort komplex. Gestalterna är inte sig själva, de är projektioner av andras berättelser, andras bestämningar av dem – de är fångar i omgivningens bilder av dem.

Än mer radikal är upplösningen av världens givna former i Ett drömspel. Under denna makalöst produktiva period hade S i Dödsdansen (1901) återvänt till det borgerliga äktenskapet i mer naturalistiska former men naturalismen där rymde också en stark metafysisk vision om livet som helvetet redan förverkligat. Ett drömspel är mjukare, mer lyriskt, präglat av S:s berömda ord i Företalet till pjäsen: ”Personerna klyvas, fördubblas, dubbleras, dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas.” Friheten är stor, gränsen mellan dröm och verklighet närmast godtycklig eller utsuddad.

Samtidigt som S skapade en modernistisk dramatik med Till Damaskus och Ett drömspel, förnyade han också den sv historiedramatiken. Hemkomsten till Sverige markerades med en svit historiedramer, och i det nationalistiska uppsving som rådde hälsades S välkommen hem med och till dessa ”objektiva” ämnen – men tiden skulle snart misstänka att S också i sina kungar och drottningar skrev in en hotfull subjektivitet, mer modern än historisk. De åtta dramerna ur sv historia sträcker sig från Folkungasagan (1899), om Magnus Erikssons tid vid makten, till Gustaf III (1903). Till höjdpunkterna i denna dramatik brukar räknas Carl XII (1901) och Kristina (1903). Pjäserna är förankrade i historien men samtidigt skrivna under ”drömspelsperioden”, och därför präglade också av dennas upplösning av givna former.

S mäktade ytterligare en dramatisk höjdpunkt, nämligen kammarspelen från 1907 – det mest kända är Spök-sonaten, de övriga Oväder, Brända tomten och Pelikanen, samt Svarta handsken (1909). I dessa, som återigen haft en stor formhistorisk betydelse för dramat, radikaliseras drömspelsvisionen och ges en absurd vinkling, samtidigt som den förankras i en naturalistisk miljö. Den borgerliga familjen är, som i Fadren och Dödsdansen, spelplatsen för ett drama som går långt utöver familjerelationernas koreografi. Men betydelsen av kammarspelen är inte bara estetisk. S skrev dem för Intima teatern; de var sålunda avsedda för en helt annan typ av scen än de stora institutionsteatrarna. Den enkelhet och stramhet som arbetet med Intima teatern fick till effekt i S:s skrivande har sedermera visat sig mycket utvecklingsbar och kammarspelen hör till S:s mest spelade verk.

Under ett par perioder av sitt liv var S indragen i ett mer konkret teaterarbete; han prövade sig som teaterman för att skapa en plattform åt sin egen dramatik. Han försökte tillsammans med Siri v Essen 1888–89 att bygga upp en scen för ny dramatik i Khvn, Skandinaviska försöksteatern, och han arbetade nära Intima teatern i Sthlm 1907–10, vilken han också hjälpte till att finansiera. S skrev sina kammarspel för Intima teatern, som efter tysk förebild skulle vara en ”litterär teater”, ägnad hans dramatik, och den gav under sin livstid mer än tusen föreställningar av olika pjäser av S. Direktör för teatern var August Falck (bd 15) som också, tillsammans med S i ett ofta konfliktfyllt samarbete, var konstnärlig ledare. S deltog dessutom i viss utsträckning i regiarbetet såtillvida att han tillsammans med Falck försökte lansera nya scenlösningar och nya sätt för skådespelarna att agera. Sina praktiska teateridéer meddelade S i en rad skrifter, formulerade som ”memorandum” eller ”brev” till teaterns skådespelare, och i en rad analyser av Shakespeares dramatik. Dessa texter är numera sammanförda till volymen Teater och Intima teatern (Samlade verk, del 64, 1999). Teatern lades ner efter svåra ekonomiska problem och under växande motsättningar mellan S och Falck.

S:s prosa har inte alls haft samma internationella genomslagskraft som dramatiken. Men i Sverige, och i viss mån Skandinavien, har prosan ändå haft stor betydelse och varit en väsentlig aspekt av moderniseringen av litteraturen. Genombrottet med Röda rummet ställde i ett slag en rad nya frågor om sv samhälle, vilket än mer underströks av Det nya riket. Det rör sig här om en satirisk och parodisk prosa, som genom att skrivas i klyftan mellan sken och verklighet vill låta samhället avslöja sig självt. I Röda rummet etablerade S också en hjältetyp som han kom att återvända till många gånger i både prosan och dramatiken, idealisten som måste få upp ögonen för världens sanna natur. Därmed också sagt att S hade viktiga inspirationskällor i den klassiska artonhundratalsromanen av Balzac och Dickens, men också många andra.

Det satiriska och parodiska draget försvinner i romaner som En dåres försvarstal och I havsbandet, men återkommer efter sekelskiftet i romanerna Götiska rummen (1904) och Svarta fanor (1907, dock skriven 1904). Även dessa är samhällskritiska sedeskildringar, och särskilt Svarta fanor uppfattades som direkt skandalös av samtiden. Man läste den självbiografiskt, identifierade en rad bemärkta personer som S tycktes smutskasta och skända, och han fick en mycket stark opinion mot sig. Men Svarta fanor har en djupare betydelse än den enkelt biografiska. Återigen fokuserar S hur en samhällelig självförståelse fungerar; denna gång emellertid inte – som i Röda rummet– bland brackorna utan snarare bland de intellektuella, till vilka han själv hörde.

En dåres försvarstal sveper däremot inte genom samhället utan stannar inom den klaustrofobiska kärleksrelationen, ofta förstådd som S:s egen med Siri v Essen även om romangestalterna hade andra namn. Det är en av de mest intensiva kärleksskildringar som skrivits och som gång på gång river gränsen mellan kärlek och hat i en ingående undersökning av vad relationen mellan könen kunde innebära när en manlig maktordning utmanades av kvinnan. Svärtan i En dåres försvarstal har få, om några, motsvarigheter i sv litteratur.

Vid denna tid skrev S också vad som skulle bli hans mest populära roman, Hemsöborna (1887). Skärgården tillhörde de platser som han ständigt återvände till, i liv såväl som i dikt. Där fann han ett rum för sina etnografiska intressen. Dessa utvecklade S också i reseboken Bland franska bönder (1889) och de var dessutom viktiga i ett tidigt skede av författarskapet, då Gamla Stockholm (1880–82, i samarbete med Claes Lundin) och Svenska folket (1881–82) tillkom. S studerade sin omgivning och dess seder och hans skärgårdsberättelser drar ideligen mot folklivsskildringen. Hemsöborna är emellertid också en studie i maktrelationer och hur dessa sätts i gungning när en utsocknes träder in i den slutna miljön och genom äktenskap erövrar en maktposition. Maktkampen tar, återigen, formen av en kamp mellan modernt och traditionellt. Samma sak kan sägas om I havsbandet. Här kommer den urbane fiskeriintendenten ut till ytterskärgården för att hjälpa till att reformera fisket. Romanen gestaltar en envig mellan övermänniskan och den lågt stående lokalbefolkningen, en kamp inte utan ockulta inslag. En viktig aspekt av S:s skärgårdsberättelser är den koloniala. De motsvarar den samtida europeiska litteraturens koloniala romaner, men låter kolonialismen äga rum i den stockholmska skärgården. Samtidigt diskuteras det konstnärliga skapandet, liksom konstnärens rätt att likt Gud skapa världen. Också den problematiken har en kolonial skuggning: vem har rätt att bestämma hur världen skall benämnas?

Störst internationell betydelse av S:s romaner har förmodligen Inferno haft. Den hör, tillsammans med Damaskusdramatiken och romanen Legender, till Infernokrisens tid, och återigen har läsningen här dominerats av ett självbiografiskt perspektiv. Men intressantare är kanske att läsa den som ett modernistiskt verk, där subjektivt bryts mot tradition. Bakgrunden till romanen är, återigen, den kristna allegorin som här används för att förstå ett modernt, komplext och upproriskt subjekt snarare än en troende undersåte. Inferno är en roman som i hög grad handlar om tolkning och förståelse, om hur de tecken som huvudpersonen ideligen möter skall läsas. Därmed dubblerar romanen den tolkningsakt som läsaren måste utföra, och återigen är en väsentlig aspekt den självreflexiva. Samma konstnärliga kraft har väl inte Legender, med undantag för dess avslutande del, Jakob brottas. Romanens alltför förutbestämda tolkning av världens ordning, får i slutdelen ge vika för en ny osäkerhet, och liksom i En dåres försvarstal använder sig S här av en juridisk form. Jakob brottas tar formen av ett försvar inför en anklagelseakt, och bekännelsen blir effekten av ett tvång. I den lilla romanen Ensam, som S alltså ville inordna bland sina självbiografiska verk, tar titeln fasta på en bestämning av människan som är genomgående i författarskapet, men som här ges en vackert melankolisk utformning.

Under hela sitt författarskap skrev S en lång rad noveller och kortare berättelser. De flesta av dem utgavs i samlingsverk, men inte alla. Den första samlingen var Svenska öden och äventyr, ursprungligen utgiven i häftesform med början 1882, men sedan utvidgad till att i två delar innefatta texter skrivna fram till 1890. Samlingen är av historisk natur, vilket tillät S att använda många läsefrukter i gestaltningen av villkoren för berättelserna. Men själva konflikten i texterna kunde lika gärna läsas som aktuella och samtida, framför allt brytningen mellan gammalt och nytt, tradition och modernitet. Utgiven i häftesform blev samlingen mycket spridd och uppskattad. Betydligt mer kontroversiell var alltså den nästföljande samlingen, Giftas, som utkom i två delar. I dessa noveller ville S i realistisk anda använda fall ur verkligheten för att åstadkomma vad som närmast var en sorts handbok i äktenskap. Särskilt den första delens noveller är spänstigt skrivna, den andra delens hårdare och bittrare. Giftas präglas av en programmatisk strävan till ljussättning av en problematik, men det är när S lämnar programmet som den blir riktigt intressant. Återigen kan man säga att den ställer frågor om moderniteten, nu lokaliserade till könen, kroppen och sexualiteten. Giftas II (1886) blev dock genom sin rättshaveristiska framtoning i förordet och genom sin förenklade oförsonlighet i berättelserna, till en grund för synen på S som kvinnohatare. De fyra novellerna i Utopier i verkligheten (1885) delar samma intensiva upptagenhet vid samhället och dess reformering. Återigen handlar det om en sorts programmatiskt bestämd konst, men nu är det socialismen som skall undersökas och belysas. Skärkarlslif (1888) har en etnografisk sida, men hör samtidigt till S:s mer fria berättande, inte så begränsat av programmatiska strävanden.

S:s sista samling berättelser av större betydelse blev Sagor (1903). De är knappast sagor i någon enkel mening, men speglar ändå tidens intresse för konstsagan. S var också en stor beundrare av H C Andersen. På ett plan kan dessa berättelser också ofta läsas som sagor, som i det återkommande motivet med ynglingen som lär sig världens vägar. Men S kunde inte heller nu begränsa sig till det traditionella: Sagor innehåller några av hans mest intressanta framställningar av moderniteten.

Av S:s fristående berättelser och noveller skall här framhållas tre. Silfverträsket (1898, se bidrag nedan) är en skärgårdsberättelse från en sommargästs perspektiv. Men berättelsen om ett äktenskaps sönderfall rymmer också, liksom särskilt romanen I havsbandet, en stark kolonial aspekt, vilket återigen innebär att modernitet står mot tradition. Taklagsöl (1906), skildrar en konservators sista dagar och närmar sig det modernistiska greppet med en inre monolog, framkallad av ljudet från en fonografrulle. Här skildras den sönderfallande människan som en mannekäng eller docka, som av omgivningen försetts med personlighet: den borgerliga individen avslöjad som en mekanisk apparat. S:s sista berättelse blev Syndabocken (1907). Som titeln säger handlar den om ett samhälle som tvingar på en individ sin skuld. Det är en märklig, stramt skriven och för författarskapet kanske otypisk allegorisk berättelse, som i sig rymmer ett stort mörker.

S skrev under hela författarskapet en mängd artiklar och essäer i skilda ämnen. Även dessa samlades till egna volymer. Grovt sett kan de delas in i två huvudgrupper: samhällskritik under den tidigare delen av författarskapet, naturvetenskap under den senare. En blå bok (1–4, 1907–12) innehåller dock korta texter i en rad skilda ämnen, från teologi till astronomi.

Den första samlingen essäistik är Likt och olikt, (1–2, 1884), där det viktigaste bidraget är Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel. Samlingen präglas av en samhällskritik, inspirerad av Rousseau, men har i efterhand kompletterats med en rad artiklar särskilt i estetiska ämnen och om kvinnofrågan. Den andra samlingen, Blomstermålningar och djurstycken (1888), riktar sig till ”ungdomen” och består i charmerande kåserier om trädgårdsodling och mete, om blommor och fåglar. Samlingen Tryckt och otryckt, (1–2, 1890, 3, 1891 och 4, 1897), bestod ursprungligen i mest skönlitterära texter och har sedermera fördelats på andra samlingar. Sveriges natur (1901), fortsätter det botaniska spåret i författarskapet.

Under 1890-talet skrev S på franska en rad naturvetenskapliga studier i främst kemi, men samtidigt också några av sina viktigaste essäer: Sensations détraquées [Förvirrade sinnesintryck] och Des arts nouveaux! ou Le hasard dans la production artistique [Nya konstformer! eller Slumpen i det konstnärliga skapandet] under 1894, och andra. Dessa texter, som hör till Inferno- och Damaskusdiktningens tid, är centrala för förståelsen av S som modernist: den första beskriver ett upplöst subjekt, den andra pläderar för en experimentell konst och diktning som inte kontrolleras av konstnären.

S:s kanske viktigaste essäistik återfinns i En blå bok. Enligt undertiteln utgör dessa fyra böcker en ”kommentar till Svarta fanor” men är i själva verket mycket mer än så. Ofta i form av korta dialoger mellan Mästaren och Lärjungen utlägger här den åldrande S sin världsbild. Samtidigt är formen tillräckligt långt driven för att skapa en spänning mellan åskådning och ideologi å ena sidan, skrivsätt och konkretion å den andra. Här finns många hugskott utan vetenskapligt värde, monotona klagosånger över världens och mänsklighetens förfall – men också konkreta studier i språkets sätt att fungera, ofta humoristiskt och överrumplande. Ämnena inordnas i registret under en rad rubriker, från litteraturhistoria och psykologi till mineralogi och astronomi. Men rubrikerna säger knappast allt om vad dessa, oftast mycket korta texter om någon sida handlar om. S kallade själv verket ett ”stenbrott”: i det finns slaggprodukter lika väl som glimrande fynd att göra.

Mot slutet av sitt liv, under Strindbergsfejden, samlade S också sina inlägg till ett par böcker: Tal till svenska nationen (1910), och Tsarens (Czarens) kurir (1912). S var en framstående polemiker, och även sent i livet kunde han ladda sina texter med både personangrepp och blixtrande formuleringar.

Minst till omfånget och kanske även till betydelsen är lyrikens del av S:s författarskap. Ändå är den inte utan intresse och har också den spelat en viktig roll för den sv lyrikens modernisering. Den första diktsamlingen är Dikter på vers och prosa (1883), som även den präglas av S:s polemiska vilja. Som bäst är det en explosiv och satirisk samhällskritik som här skrivs i diktens form, som sämst en sentimental idylldiktning nära tidens konventionella smak. Mer originell till sin helhet är samlingen Sömngångarnätter på vakna dagar – de fyra första ”nätterna” utgivna 1884, en femte 1890. Samlingen rör sig obesvärat mellan ämnen och tider, och bildar en generaluppgörelse med de officiella sanningarna: vetenskapliga, estetiska, nationella. Samlingen utgör också ett tidigt exempel på S:s förmåga att överge tidigare intagna ståndpunkter, och kanske är det denna dimension av självuppgörelse som ibland ingjuter hetta i dikten, samtidigt som den egentligen aldrig reflekterar över författarens egna ställningstaganden, till förmån för det som kritiseras. Den sista diktsamlingen av S blev Ordalek och småkonst (1905). Liksom de tidigare är den formmässigt skiftande, från hexameterdikt till nonsenspoesi, och i denna såväl ämnessom formmässiga frihetlighet består också en stor del av verkningskraften i S:s lyrik.

Som brevskrivare framträder S i tjugotvå volymer, tillsammans omfattande närmare niotusen brev i olika format. Här finns barndomens hälsningar till familjen, och ålderdomens ofta extremt korta brev och meddelanden. Några av brevsviterna har vunnit särskild berömmelse, t ex brevväxlingen med Siri v Essen, som S också ville utge som en brevroman under titeln Han och hon. I dessa brev tecknas en kärlekssagas uppgång och fall. En annan berömd svit utgör de sju, mycket långa breven till chefredaktören på GHT, Thorsten Hedlund (bd 18, s 486), tillika teosof. Inför denne, som han aldrig träffade, blottade S sina ockulta upplevelser och intressen, och breven utgör ett centralt led i förnyelsen av författarskapet under senare delen av 1890-talet. Andra brev, särskilt de till personliga vänner, kan vara absurda och groteska, grovkorniga och fyllda med umgängets jargong, medan breven till barnen är korta men fyllda med känslor. Genom breven kan man också följa S:s ofta trassliga och motsägelsefulla förhållande till sina förläggare, till vilka han skriver tiggarbrev eller praktiska anvisningar om hur verk skall sättas eller om storvulna planer på kommande verk med löften om framgång och berömmelse – idéer som i nästa dags brev är som bortblåsta. S:s brev framstår som en författarverkstad, där han prövar språk och tilltal, liksom även idéer. De utgör sammantagna en märkvärdig läsning.

Med större eller, oftast, mindre framgång framträdde S också med vetenskapliga anspråk i olika ämnen. Hans första vetenskapliga arbete var av bokhistorisk karaktär och tillkom under amanuenstiden på KB. S återkom mot slutet av 1880-talet till lärdomshistorien med studier i särskilt franskt inflytande på sv kultur, numera samlade i volymen Svensk-romanska studier (Samlade verk, 30, 1992). Hans viktigaste vetenskapliga arbeten är förmodligen de kulturhistoriska och etnografiska (Gamla Stockholm och Svenska folket), som i sin uttalade vilja att skriva en annan historia än den kungliga och officiella pekar framåt mot senare tiders sätt att skriva historia. På det naturvetenskapliga fältet försökte S göra sig gällande inom främst kemin. Det handlade om huruvida svavel var ett grundämne, och det kom även för S att handla om att i alkemistisk tradition försöka framställa guld. Det naturvetenskapliga intresset, som även innefattade botanik, och det kemiska arbetet resulterade i en rad volymer under 1890-talet, delvis skrivna på franska: Antibarbarus (skriven 1893, tr på svenska 1906), Introduction à une chimie unitaire (1895), Jardin des plantes (1896). Man läser gärna dessa arbeten som ett utslag av S:s grundmurade vilja att till varje pris ifrågasätta etablerade sanningar, liksom av tvånget att individualisera sig som författare. Mot slutet av S:s liv var det särskilt språkvetenskapliga frågor som intresserade honom. Utifrån tanken att alla språk går tillbaka på ett gemensamt urspråk – hebreiskan – studerade S en rad olika språk och upprättade långa listor över ordlikheter mellan dem. Han utgav också flera böcker i ämnet, vilka sedan av den förste utgivaren av S:s samlade skrifter, John Landquist (bd 22), fogades till volymen Språkvetenskapliga studier (del 52, 1920 – motsvarande texter i Samlade verk återfinns i Språkvetenskapliga skrifter I–II, del 69–70, 2009). På de språk- eller naturvetenskapliga fälten kan S dock knappast sägas ha gjort någon reell insats. Hans arbeten har tvärtom avfärdats som dilettantiska och fyllda med missförstånd, skrivna av en entusiastisk amatör. Deras värde är inte vetenskapligt utan består i den del av författarskapet de utgör och i vittnesmål om numera förlegade vetenskapliga arbetssätt och kulturer.

Som bildkonstnär har S i modern tid väckt intresse. Han vände sig till måleriet under flera perioder av sitt liv, varav den första inföll i början av 1870-talet. Under resten av decenniet var S dock mer kritiker än konstnär. Han intresserade sig också tidigt för franskt måleri, men var skeptisk till impressionismen. En viktigare period var andra hälften av 1880-talet, då S umgicks med skandinaviska konstnärer i Grez-sur-Loing utanför Paris. Särskilt Carl Larsson (bd 22) och Karl Nordström (bd 27) kom att betyda mycket, både då och senare: liksom han själv stod de i opposition till det härskande måleriet i Sverige. I början av 1890-talet ägnade sig S med stor kraft åt att måla, samtidigt som han umgicks med konstnärer som Edvard Munch i Berlin och Paris. Vid mitten av decenniet umgicks han med Paul Gauguin i Paris, och skickade honom också ett brev som denne använde som katalogförord till en utställning av sitt måleri. En sista målarperiod inföll under de första åren av 1900-talet.

S ställde 1892 ut sina målningar i Sthlm men kritiken uppfattade verken närmast som skämt, utförda av en amatör. Senare har dock S:s måleri omvärderats, och även hyllats som ett modernistiskt pionjärarbete. Oavsett om målningarna ses som en effekt av bristande kunnande, eller som experiment i nya formspråk, har de ofta en påtaglig kraft, påminnande om S:s texter. Det handlar oftast om landskapsmåleri, ibland med naturen i storm, så att ögat kan ha svårt att fixera motivet. Målningarna är också påtagligt befriade från människor: måleriet är ensamt.

Uppenbarligen hade S sin första kontakt med den moderna uppfinningen kameran redan som tonåring. Det var dock i samband med reportageresan 1886, som skulle resultera i Bland franska bönder, som han på allvar började intressera sig för fotografiets möjligheter. Något material från resan finns ej bevarat men S tog samma år, samt även 1891 och 1892, en rad fotografier av sin familj liksom en svit självporträtt. Under 1890-talet experimenterade han med kameran. Han prövade att fotografera i färg, och utan lins på kameran. Han skapade också ockulta foton, ”celestografier”, av stjärnhimlen, solen och molnen. Vid sekelskiftet lärde S känna fotografen Herman Andersson, som tog flera porträtt av honom. Men kontakten inspirerade också S till egna experiment, foton av molnformationer över Sthlm och självporträtt. Han skrev också om fotografiet, främst i essän Om ljusverkan vid fotografering (1897 i Tryckt och otryckt IV, se bidrag nedan).

På KB i Sthlm förvaras S:s litterära kvarlåtenskap, en rik samling utkast, anteckningar, varianter, ordlistor och slaktat tryck, känd som ”Gröna säcken”, efter den kappsäck S använde att förvara sitt material i under resor. Samlingen, som omfattar tusentals blad fördelade på 69 kartonger samt mappar och kuvert, är dock långt ifrån komplett, utan omfattar framför allt den senare delen av författarskapet. Ändå vittnar den om S:s arbetssätt, om hur hans litterära fantasi fungerade. Den framstår som materiell, riktad mot rum, miljöer, föremål, namn, personer, snarare än mot intriger och förlopp. S arbetade också extremt snabbt. Anteckningarna var normalt få inför ett verk, han klarlade för sig själv i anteckningens form villkor som personer och miljöer, men skrev sedan ofta sina verk mer eller mindre i ett svep. Hans produktivitet var extrem, och gärna koncentrerad till kortare perioder efter, som han uppgav, svåra ”krascher” i kärleks- eller vänskapsrelationer, då flera viktiga verk kunde tillkomma under mycket kort tid. Men de efterlämnade anteckningarna vittnar också om att han använde ”Gröna säcken” som en källa att gå tillbaka till, med olika pennor och kritor markerade han för sig hur idéer och uppslag kunde hanteras.

En särskild del av kvarlåtenskapen är den s k Ockulta dagboken, vilken S skrev mellan 1896 och 1908. Den består i mer konventionella dagboksanteckningar, men också i korthugget formulerade iakttagelser eller idéer, inklistrade notiser och lappar. Dagboken kan ses som ett eftersökande av dolda samband i världen, både på ett mer personligt och ett mer samhälleligt och politiskt plan. Dess ställning i författarskapet är osäker, såtillvida att S själv belade den med publiceringsförbud men samtidigt inräknade den bland sina självbiografiska skrifter. Den utgavs första gången i sin helhet i faksimiltryck 1977.

Redan i och med Röda rummet inleddes diskussionen om vari S:s förnyelse av den sv litteraturen egentligen består. Delvis är den innehållslig i den meningen att S öppnade nya ämnesfält för litterär gestaltning och skrev om sådant som egentligen inte fick sägas offentligt. Delvis är den språklig och stilistisk, men frågan om S:s stil måste också relateras till den litteratur och de språkformer som omgav honom, bland vilka en högstämd, nationell retorik var framträdande. Lågheten i S:s stil är genomgående: många samtida kritiker menade att S:s verk var grova, råa, fulla med anstötliga uttryck. Men i exempelvis Almqvists Det går an från 1839 finner man betydligt fler svordomar än i någon av S:s texter. Det handlar alltså om vad en tid tillåter, om vilka normer som råder vid en given tidpunkt: S verkade i en tid då en konservativ och kyrklig opinion kämpade för sin legitimitet, bl a genom krav på sedlighet i litteraturen.

I breven och den tidiga journalistiken, liksom i S:s tidiga litterära försök, kan man se hur en stil växer fram som kommer att bära genom författarskapet. I de tidiga breven använder sig S ofta av en mycket korthuggen stil, med tankestrecket som viktigaste skiljetecken. Effekten är en snabb och livfull rytm, varje sats står för sig, utan att harmoniserande flätas samman med de omgivande satserna. Många försök att bestämma S:s mogna litterära stil vill betona just det snabba – särskilt den dramatiska dialogen, som i Dödsdansen, kan vara oerhört rapp. Det har också sin betydelse att S skrev några av sina viktigaste verk på ett för honom främmande språk, franska, vilket i En dåres försvarstal och Inferno tvingade honom till en mycket effektiv stilistisk koncentration. Stilen kan vara låg och vardaglig men också fylld med lärda och utländska uttryck, någon gång är den också långrandigt beskrivande. Ett viktigt inslag är parodin: S härmar en annan text, men modifierar den så att dess språkliga hyckleri skall framträda – Röda rummet innehåller en rad exempel på detta. De stilarter S särskilt parodierar är det oscariska Sveriges blomsterstilar.

Kopplad till parodin är det kanske främsta stildraget hos S, särskilt i jämförelse med tidens litteratur, nämligen den antiretoriska karaktären. Formen är inte utsmyckad på samma sätt som i de stilar han parodierar: han söker det omedelbara och slående hellre än det utarbetade men i grunden konventionella. Det S demonstrerar genom sina stilistiska val är en kritik av den språkliga hållning som inte tar personligt ansvar för det sagda – att tala sant är hos S något som garanteras av den talandes person. Som allra tydligast och mest effektivt framträder kanske S:s antiretoriska stil i Ockulta dagboken och de efterlämnade anteckningarna, ofta reducerade bara till enstaka ord eller en kort sats.

S:s betydelse för den sv litteraturen kan knappast överskattas. Om än hans författarskap värderats mycket olika är det obestridligt att han på en rad olika sätt blivit en förebildlig författare som fått många efterföljare. Redan under hans levnad tvingades de nya författarna, t ex Verner v Heidenstam, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg, att förhålla sig till honom och att inspireras, men också markera avstånd och skillnad. Även efter sin död har S utövat ett enormt inflytande och inspirerat såväl enskilda verk som själva författarhållningen.

S blev tidigt läst också i breda befolkningslager tack vare billighetsboken som lanserades under hans verksamhetstid. Med den, och de alltmer spridda folk- och rörelsebiblioteken, fick helt nya läsargrupper tillgång till litteraturen. Särskilt inom arbetarrörelsen blev S därmed en viktig författare. Även om hans egen bakgrund var en annan användes och mytologiserades han – ”tjänstekvinnans son” – som titanisk upprorsman med enkel bakgrund. S fick därför också en viktig roll i en ny förståelse av vad medborgarskap och nationell identitet innebar.

Verk av S filmatiserades tidigt, och några fick avgörande betydelse i sv film- och televisionskonst: Fröken Julie (regisserad av Alf Sjöberg, 1951), och Hemsöborna (regi för tv av Bengt Lagerkvist, 1966). En rad romaner och pjäser har skrivits om S, bl a Tribadernas natt (1975) och manus till tvserien Strindberg: ett liv (1985) av P O Enquist. Röda rummet har även förvandlats till tecknad serie av Per Demervall (1986–88). Enskilda dikter har tonsatts, t ex Solsången ur Spöksonaten av Anton Webern (op 12, 1915), och hela verk har legat till grund för operor, såsom Ture Rangströms Kronbruden (1919) och Ingvar Lidholms Ett drömspel (1992). Birgit Cullberg förvandlade Fröken Julie till balett (1950).

Men det är framför allt teatern som hållit liv i och förnyat bilden av S som konstnär, och det är också som dramatiker han är mest spridd utanför Sveriges gränser. Av sv regissörer kan bland många framhållas Alf Sjöberg och Ingmar Bergman, av utländska – förutom pionjärerna André Antoine, Aurélien Lugné-Poe och Max Reinhardt – t ex italienaren Giorgio Strehler, amerikanen Robert Wilson eller engelskan Katie Mitchell.

Av författare utanför Norden som inspirerats av S kan som exempel nämnas Franz Kafka och ryssen Aleksandr Blok samt amerikanska dramatiker som Tennessee Williams och Eugene O’Neill. S var likaså avgörande för framväxten av en expressionistisk teater liksom för den absurda teatern, exempelvis Samuel Beckett, och har en plats i Europas (vänster)intellektuella historia som objekt för tänkare som Walter Benjamin, Theodor W Adorno och många andra. S har också varit föremål för en lång rad konstnärers intresse. Hans verk har givit upphov till bildtolkningar, och berömda porträtt av honom finns av bland andra Edvard Munch och Carl Eldh.

Forskningen om S:s författarskap fick redan från början, med litteraturhistoriker som Karl Warburg och Johan Mortensen, en bestämd biografisk inriktning. Forskarna kunde ibland utnyttja sin personliga bekantskap med S, liksom brev de fått från honom, i sina framställningar. Den biografiska inriktningen hade också att göra med att S framstod som en ny typ av författare, vars subjektivism och nyckfullhet bara kunde förklaras med personen och personliga omständigheter. Därtill var den tidiga litteraturvetenskapen i behov av vetenskaplig legitimitet, och den biografiska forskningen tyckte sig kunna belägga sina hypoteser genom hänvisningar till brev och andra dokument. S kan också sägas ha deltagit i denna biografisering genom att ständigt använda sig av sitt liv och sin omedelbara omgivning i sina verk.

Inriktningen på relationen mellan verk och liv, och behovet av vetenskaplig legitimitet, gjorde att forskningen också övertog den samtida kritikens och den tidiga psykiatrins sjukförklaringar av S. Han har påfallande ofta diagnostiserats som i någon mening sinnessjuk av både psykiatrer och litteraturforskare – som aldrig träffade patienten. Men också andra former av mytologiseringar har varit vanliga. S som himlastormare och revolutionär är en typisk sådan, i hög grad odlad inom vad man kan kalla vänsterns Strindbergsreception.

Endast långsamt har forskningen befriat sig från dessa fixbilder av S, och den utländska forskningen – dansk, tysk, fransk, amerikansk, brittisk – har här ofta varit pådrivande. En första vetenskaplig nivå nåddes med Martin Lamms studier i S:s dramatik och hans sammanfattande verk om denne i två delar (1940–42). Efter andra världskriget förfinades och moderniserades forskningen – liksom litteraturvetenskapen i stort – och fokuserade allt mer texterna och mindre författaren. Viktiga verk är t ex Gunnar Brandells Strindbergs infernokris (1950), som på en gång är en noggrann textläsning, en kulturhistorisk inplacering av S i tiden, och även en djupt problematisk sjukförklaring av honom. Brandell har också skrivit den viktigaste biografin, August Strindberg: ett författarliv, i fyra delar (1983–89). Även utanför den akademiska litteraturvetenskapen har biografier skrivits: av Olof Lagercrantz (1979) och Jan Myrdal (2000) m fl.

Forskningen om S har med åren blivit rik och bred, och nått en sådan omfattning att en kortfattad summering är svår att ge. Vid sidan av den biografiska fåran finns genrestudier i dramatiken, prosan respektive breven, studier av tematisk eller motivisk karaktär, monografier om enskilda verk, liksom forskning av mer marginell karaktär. Även nyare litteraturteoretiska perspektiv, som feministiska eller diskursanalytiska, har trots den traditionella forskningens aktiva motstånd och försvar av biografismens detaljkunskap vunnit insteg. Michael Robinsons bibliografi i fyra band, An international annotated bibliography of Strindberg studies 1870–2005 (2008), ger en bild av forskningens utveckling och bredd.

Nedan förtecknas några av de tyngst vägande Strindbergsstudierna. Ur ett modernt litteraturvetenskapligt perspektiv framstår dock vissa insatser mer än andra som åtminstone symboliska brytpunkter. En första problematisering av den biografiska förståelsen av författarskapet är Olof Lagercrantz redan nämnda biografi: Lagercrantz vänder på bilden av texten som en effekt av livet, och ser i stället livet som ett projekt underordnat författarskapet. En mer teoretisk utmaning av biografismen är Michael Robinsons Strindberg and autobiography (1986). Hans poststrukturalistiska betoning av det självbiografiska som retorik har sedan utvecklats och varierats av en rad forskare. Standardverket om S:s självbiografiska texter är Per Stounbjergs Uro og urenhed (2005).

Med biografismens försvagning har analyser av S:s text blivit en allt viktigare del av forskningen. Även här har viktiga initiativ tagits av utländska forskare, såsom Eric O Johannessons The novels of August Strindberg (1968), men även sv bidrag har bidragit till förnyelsen. Karl Åke Kärnells Strindbergs bildspråk (1962), är en uppslagsrik studie i S:s bildsättning av samtiden. Ulf Olssons Levande död (1996) är en textanalytisk undersökning av S:s prosa t o m Inferno. Egil Törnqvists noggranna analyser, alltifrån Strindbergian drama (1982), av olika aspekter av dramatiken skall också – liksom Fritz Pauls arbeten – framhållas.

S har även analyserats ur litteratursociologiska och kulturhistoriska perspektiv, ofta i rikt dokumenterade studier. Hit hör Ulf Boëthius Strindberg och kvinnofrågan (1969) och Björn Meidals Profet och folktribun (1982). Den förra landar i åtalet mot Giftas, den senare diskuterar S:s sista strider under Strindbergsfejden. Ulf Olssons Jag blir galen (2002) är en diskursanalytisk studie i hur S av samtid och eftervärld sjukförklarats.

Grundläggande studier av S som målare och fotograf är Göran Söderströms Strindberg och bildkonsten (1972) respektive Per Hemmingssons Strindberg som fotograf (1963).

Strindbergsforskningen är också ett fält under ständig utvidgning. Även om bilden av S idag inte har samma direkta politiska betydelse som för hans samtid, så är denna forskning fortfarande präglad av motsättningar. Någon övergripande konsensus om hur en vetenskaplig bild av S skall konstrueras finns knappast. Man kan betrakta fältets olika delar som ett utslag av metodisk pluralism, men också som en akademiskt etablerad, konservativ förståelseforms kamp för överlevnad när den utmanas av perspektiv grundade i helt andra vetenskapliga betraktelsesätt.

S:s Samlade verk är sedan 1981 under utgivning (2010) i den s k Nationalutgåvan. Texterna i denna utgåva granskas vetenskapligt och restaureras, så att tidigare felaktigheter och förvrängningar minimeras. Texterna och de vetenskapliga kommentarer som ingår i textvolymerna kommer också att göras tillgängliga i elektronisk form (de textkritiska kommentarer som publiceras separat kommer endast att publiceras i elektronisk form). Samlade verk om beräknade 72 volymer kommer att ersätta den äldre, av John Landquist redigerade, Samlade skrifter i 55 volymer (1912–20). Breven finns utgivna i sammanlagt 22 volymer (1948–2001), under redaktion av Torsten Eklund, (bd 1–15) och Björn Meidal (16–22). En katalog över de första tio kartongerna av S:s efterlämnade arbetsmaterial har utgivits av Barbro Ståhle Sjönell, Katalog över ”Gröna säcken” (1991). Av värde är också Hans Lindströms förteckning över S:s bokinnehav och -lån, Strindberg och böckerna (1977–90).

Författare

Ulf Olsson

Arkivuppgifter

Största delen av S:s efterlämnade handl:ar (ms, anteckn:ar, brev till över 500 mottagare i hans o andras saml:ar) utgörs av förvärvat o deponerat material i KB (”Strindbergsrummet”). Där finns även den kopiesaml som bygger på en världsomfattande inventering (genomförd fr a under 1980-talet) av S:s hs i offentlig o privat ägo. Saml:ar av ms, div skrifter, fotografier, korrespondens m m också i GUB, LUB, RA, UUB, Örebro UB (Mörnerarkivet), Bonniers förlagsarkiv (stort antal brev), Borlänge bibl, LSB, NordM, SA:s Nobelbibl, Teatermuseet i Statens musikbibl, Strindbergsmuseet o i VA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Förteckningen nedan skiljer sig på ett antal punkter från den praxis som normalt tillämpas i SBL. Med tanke på det stora antalet verk av S och för att i någon mån öka överskådligheten har samlade verk (i sin helhet eller för en särskild kategori: dramatik, brev etc) samt verk i urval brutits ur huvudsviten och getts egna avdelningar. Den första avdelningen omfattar därför endast enskilda verk av S med undantaget att de samlingsverk, som utkom under S:s livstid har placerats här och inte under urval. Det fåtal antologier, främst sådana för skolbruk, som publicerades under S:s livstid utan hans medverkan har dock placerats under urval. 

Översättningar av S:s verk har med några få undantag ej medtagits. I två fall har avsteg gjorts från denna princip. Det första avsteget är att då S författat en text på främmande språk (normalt franska) har översättningar av denna till svenska redovisats. I sådana fall har verket placerats under det år originaltexten publicerades med korshänvisning från det år den svenska översättningen trycktes. Det andra avsteget från principen att översättningar ej redovisas gäller de fall då ett verk av S först publicerats i översättning. I sådana fall görs korshänvisning från det år översättningen publicerades till det år originaltexten trycktes.

Under enskilda verk nedan noteras även uppgifter om i vilka samlade verk en text tryckts om. Dessa är (med använda förkortningar) följande:

I vårbrytningen (1880–81; IV)

Samlade romaner och berättelser (1899–1901; SRB)

Samlade dramatiska arbeten (1903–04; SDA)

Samlade skrifter (1912–20, red J Landquist; SS)

August Strindbergs dramatik (1962–70, red C R Smedmark; ASD)

Samlade verk (1981–, huvudred L Dahlbäck, P Stam; SV) samt därtill hörande Textkritisk kommentar (2005–, TK)

De tre förstnämnda av dessa utkom under S:s medverkan, och har i vissa fall omarbetade texter. Några hänvisningar i övrigt från enskilda verk till olika urvalsutgåvor görs ej utom beträffande de två kommenterade utgåvorna av G Brandell, Skrifter i 14 bd (1945–46) samt Strindberg i Aldus (1961–62).

I förekommande fall noteras även följdskrifter till S:s olika verk. Denna redovisning är dock begränsad till skrifter utgivna i bok/häftesform; för redogörelser om mottagandet av S:s verk i dagspress och tidskrifter hänvisas till kommentarerna till volymerna i SV.

För ett antal verk av S saknas separat utgåva. Detta gäller framför allt S:s kortare dramatik, och främst hans enaktare. I dessa fall har verket förts på det år det först publicerats i ett samlingsverk/samlade verk med uppgift om vilka samlade verk det ingår i. I de fall den (första) separata utgåvan har tryckts senare än den första förekomsten i samlingsverk/samlade verk har korshänvisning gjorts från det första publiceringsåret till det år den separata utgåvan kom ut.

I moderna utgåvor från 1900-talets senare hälft och framåt har S:s språk ofta moderniserats vad gäller stavning och verbformer. Dessa fall har ej noterats nedan.

Tryckta arbeten (egna verk: enskilda verk): Fritänkaren. Dramatiskt utkast. Sthlm: [omsl:] G Carlson i kommission, 1870. (Associations-boktr). 44 s. [Pseud: Härved Ulf. I samlade verk: SS1, s 5–59 (kommentar, s 330–331); ASD1, s 15–52 (inledning, s 7–14, kommentar, s 395–396); SV1, s 7–60 (kommentar, s 237– 243, ordförklaringar, s 255–259, textkritisk kommentar, se TK1, s 7–15).] – I Rom. Dramatisk situation i en akt. Sthlm: Flodin, 1870. 29 s. ([Omsl:] Bibliotek för teatervänner, 120). [Anon. I samlade verk: IV, h 3, [svit 2], 32 s (= 2. uppl); SDA1:1, s 5–35; SS1, s 165– 200 (kommentar, s 335–337); ASD1, s 145–171 (inledning, s 139–144, kommentar, s 415–419); SV3, s 7–42 (kommentar, s 236–244, ordförklaringar, s 259–262, textkritisk kommentar, se TK3, s 7–17). 2. uppl=IV.] – Hermione. Sorgspel. Af författaren till I Rom och Den fredlöse. Sthlm: Adolf Bonnier, 1871. 95, [1] s. [Anonym, men det finns även ett variantomslag med A S:s namn utsatt (se vidare TK1, s 27). Detta drama skrevs först som Det sjunkande Hellas (1869; tryckt 1960, se nedan) och omarbetades 1870 av S till Hermione. I samlade verk: IV, h 3, [svit 3], s 1–48; h 4, [svit 1] s 49–94 (=2. uppl); SDA1:1, s 37–136; SS1, s 61–163 (kommentar, s 331–335); ASD1, s 61–137 (inledning, s 53–59, kommentar, s 396–415 – innehåller även jämförelser med Det sjunkande Hellas); SV1, s 133–233 (kommentar, s 243–254, ordförklaringar, s 266–273, textkritisk kommentar, se TK1, s 25–44). 2. uppl=IV.] – Från Fjerdingen och Svartbäcken. Studier vid Upsala akademi [omsl: akademien]. Sthlm: Bonnier, 1877. [4], 97 s. [Sign: S-g. I samlade verk: IV, Sthlm [1880–]81, h 2, s 107–192, h 3, [svit 1], s 193– 216 (=2. uppl); SRB1, Sthlm 1899, s 121–241 (=3. uppl); IV, 3. uppl, Sthlm 1908, s 86–173 (=4. uppl; ibid, 4.–6. uppl, 1908–13=5.–7. uppl); SS3, s 5–108 (kommentar, s 209–216; billighetsuppl 1922); SV2, s 113–190 (kommentar, s 193–206, ordförklaringar, s 223–228). Ny utg 1971: Från Fjärdingen och Svartbäcken. Studier vid akademien, Sthlm: Askild & Kärnekull, 105, [1] s, (Aktuella klassiker). Kommenterad upplaga: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 1 (1945) under urval nedan. Se även: Från Fjärdingen och Svartbäcken och andra berättelser (1930, se urval nedan).] – Mäster Olof. Ett skådespel. [Versupplagan.] Sthlm 1878. (Centraltr). 109 s. [S 97–109:Efterspel. (Fragment). Praktupplaga i 100 numrerade exemplar 1909 för Allmänna svenska utställningen af konsthandtverk och konstindustri i Sthlm: Mäster Olof. Skådespel i fem akter, Sthlm: Geber, [5], 105, [1] s (utan efterspelet). I samlade verk: SDA1:1, s 169–282 (utan efterspelet); SS2, s 185–319 (kommentarer, s 332–335); ASD2, s 265–363 (inledning, s 249–264, kommentar, s 474–477); SV5, s 321–455 (kommentarer s 514–532, ordförklaringar, s 589–605, textkritisk kommentar, se TK5, s 67–122). Se även den textkritiska utgåvan av C R Smedmark: August Strindbergs Mäster Olof (1947–79) samt A Sjöbergs bearbetning nedan (1948). Följdskrift: J Hägg {pseud för B Meijer}, Några ord om herr Strindberg och hans nya skådespel. En oförgriplig recension. [Omsl:] Sthlm: N Gleerup, 1878. 23 s.] – Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarlifvet. Sthlm: Seligmann, 1879. 360 s. [Upplagor utgivna före 1915 har Röda rummet … författarlifvet och från 1915 och senare Röda rummet … författarlivet om inte annat framgår nedan. Dock har ej noterats de fall då undertiteln helt saknas. I samlade verk: SRB1, s 245–685 (=8. uppl); SS5 (kommentar, s 375–399); SV6 (kommentar, s 293–302, Epilog till Röda rummet, s 303–307 (tidigast tryckt i: Litterärt album, årg 4, 1882, s 187– 192), ordförklaringar, s 308–321, textkritisk kommentar, se TK6). 2.–5. uppl 1879–86. 6. uppl 1899: Geber. 7. uppl 1904: Med tvenne porträtt, 360 s, [2] pl-bl. 8. uppl=SRB1. 9.–14. uppl 1907–12: Sthlm: Bonnier, 336 s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Billighetsuppl (av SS5, exklusive kommentar) 1920 (författarelivet): Sthlm: Bonnier, 374, [1] s. Ny utg 1925: Med akvareller och teckningar av A Fougstedt, Sthlm: Bonnier, 355, [2] s, ill. {Omsl har … författarelivet. Nya tr 1970, 75 och 78.} Ny utg 1928 (författarelivet): Sthlm: Vårt hem, 309, [1] s, (Vårt hems vita bibliotek), (Svenska litteraturens pärlor). Ny utg 1944 (författarelivet): [Sthlm:] Forum, [1], 338, [1] s, (Forumbiblioteket, 2). {Ny uppl 1950: [7] s, s 10–354, [1] s.} Ny utg 1954 (författarelivet): Sthlm: Bonnier, 289, [3] s, ([Omsl:] Svalan 1954:9). Ny utg 1957: Oslo: Cappelen, 315, [4] s, (Cappelens nordiske bibliotek). Ny utg 1959: Sthlm: Folket i bild, 303, [1] s. {Ny uppl 1969.} Ny utg 1969: Höganäs: Bra böcker, 289, [1] s. Ny utg s å: Uddevalla: Niloé, 286 s. Ny utg s å: Med 34 bilder från TV-spelet, Uddevalla: Niloe, 320 s, fotogr, ([Omsl:] Niloe-biblioteket. [Röda serien]). {Ny tr 1985.} Storstilsutg 1970: Gbg: Data-repro, 303, [1] s. ([Förstorade böcker]). Ny utg 1973: Sthlm: Wihlke & son, 273, [1] s. Ny utg 1981: Johanneshov: Sinkonaförl, 273, [1] s. Ny utg 1983: Sthlm: Bonnier, 315, [3] s. {Osignerad inledning, s 3–4. Ny uppl 1995, (Svenska klassiker).} Ny utg 1986: Sthlm: Legenda, 273, [1] s. {2.–3. pocketutg 1993–2006: Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket).] Ingår 1991 i Röda rummet … (se urval nedan), s 7–228. Ny utg 1997: Nacka: Klassikerförlaget STENIQ, 271, [1] s. Ny utg 2004: Sthlm: Bonnier, 315, [3] s. Ny utg 2007: Sthlm: Bonnier, 268, [2] s. Kommenterade/bearbetade upplagor: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 1 (1945) samt Strindberg i Aldus, 2 (1961), bägge under urval nedan. Översedd och kommenterad av H Grevenius. Illustrerad med bilder från teveserien. Sthlm: Sveriges Radio, 1969. 304 s, fotogr. {Om tevefilmen Röda rummet, s 288–304.} Urval med inledning, förklaringar och arbetsuppgifter av A Werin. Lund: Gleerup, 1969. 159 s. ([Verso:] Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 108). Utg, illustrerad och kommenterad av G Söderström. Sthlm: Forum, 1979. 212, [3] s, ill, fotogr. {Kommentarer, s 189–213.} Texten red och kommenterad av C R Smedmark. [Höganäs:] Bokorama, 1986. 336 s. {Baserad på SV6. Av C R S:s kommentarer har dock endast ordförklaringarna medtagits (s 325– 336). I stället har ett förord av G Ollén tillkommit, s 7–11.}] – Berättelse om de i Stora Tartariet boende tartarer, som träffats längst i nordost i Asien, på ärkebiskop E. Benzelii begäran upsatt af Ambjörn Molin, ryttmästare vid Norra skånska cavalleri regementet 1725. [Rubr.] Sthlm 1880. (NDA:s tr). 7, [1] s. [Undert: Aug. Strindberg. Särtryck ur NDA, 14 jan 1880 (titel: Den äldsta svenska beskrifning öfver tschuktscherfolket). Lätt reviderad omtr i: Kulturhistoriska studier (1881), s 56–59. I samlade verk: SS4, s 79–83 (kommentar, s 265–266); SV7, s 62–65 (kommentar, s 379–387). Artikeln innehåller ett utdrag ur Molins berättelse om tschuktscherfolket (s 3–7). För S:s utgåva av handskriften se A Molin, Berättelse … (1880), under utgivit nedan.] – Den fredlöse. Sorgespel. Uppförd på Kongl. Dramatiska teatern 1872 [dvs 1871] (IV, Sthlm [1880–]81, h 4, 1880, [svit 2], s 1–50; h 5, 1881, [svit 1], s 51–52). [Även utgiven separat 1884, se kommentaren till IV. Dramat skrivet 1871 och omarbetat 1881 inför publiceringen. I andra samlade verk: SDA1:1, s 137–167; SS1, s 201–252 (kommentar, s 337–338); ASD1, s 183–220 (inledning, s 173–181, kommentar, s 419–437); SV3, s 43–93 (1871 års version: Den fredlöse. Dramatisk dikt i en akt), s 95–150 (1881 års version; kommentar, s 244–253, ordförklaringar, s 263–267, textkritisk kommentar, se TK3, s 19–26 (version 1), s 27–44 (version 2). I SV3 även: Prolog till Den fredlöse (dikt), s 257–268.] – Från hafvet; Här och der. Dikter och verkligheter (IV, Sthlm: Adolf Bonnier, [1880–]81, h 1, 1880, s 1–96; h 2, 1880, s 97–105). [Även utg separat 1884, se kommentaren till IV. I samlade verk: SRB1, Sthlm 1899, s 5–119 (=2. uppl); IV, 3. uppl, Sthlm 1908, s 86–173 (=3. uppl; ibid, 4.–6. uppl, 1908–13); SS3, s 109–208 (kommentar, s 209–216; billighetsuppl 1922); SV2, s 33–109 (kommentar, s 193–206, ordförklaringar, s 216–223). Kommenterad upplaga (omfattar ej Här och der): Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 1 (1945), under urval nedan. Se även: Från Fjärdingen och Svartbäcken och andra berättelser (1930, se urval nedan).] – Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor. Framletade, samlade och utg af C Lundin och A S. Sthlm: Seligmann, [1880–]82. xii, 638, [1] s, 1 vikt karta, ill. [Utg i 9 h. Någon 2. uppl av hela verket har ej förekommit, däremot trycktes häfte 1 om redan 1880 med beteckningen 2. uppl (för upplagehistoriken, se SV8, s 173– 177). 3., oförändrade uppl 1912: Sthlm: Geber. Faksimil av 3. uppl 1974: Sthlm: Gidlund i samarbete med Institutet för folklivsforskning vid Nordiska museet och Stockholms universitet, xii, 644, [2] s, [3] pl-bl,ill, musiknoter. {xii, 638 s utgör faksimilet. Efterskrift av M Rehnberg, Kring boken om ”Gamla Stockholm”, s 639–644. Ny uppl 1983.} I SS och SV har endast medtagits de åtta (av totalt 19) kapitel som S enligt egen utsago författat själv, dvs inledningskapitlet samt kapitel I, IV, IX, XI, XVI–XVIII. I samlade verk: SS6 (kommentar, s 207–246); SV8 (kommentar, s 173–233; ”Främmande sändebud”, ett avsnitt ur kapitlet ”Gratisnöjen”, s 234–239 {sannolikt författat av S}; Förordet till Gamla Stockholm 1882, s 240–243, textkritisk kommentar, se TK8).] – Gillets hemlighet. Comedi i fyra akter. Sthlm: Seligmann, 1880. [3], 132 s. [I samlade verk: SDA1:1, s 441–542; SS9, s 5–143 (kommentar, s 381–404); ASD1, s 295–393 (inledning, s 283– 293, kommentar, s 437–482); SV11, s 7–146 (kommentar, s 389–410, [12] pl-s, ordförklaringar, s 455– 468, textkritisk kommentar, se TK11, s 7–36). Kommenterad upplaga: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan.] – Anno fyrtioåtta. Lustspel i fyra akter (IV, Sthlm [1880–]81, h 6, 1881, [svit 2], s 1–16; h 7, 1881, s 17– 74). [Även utgiven separat 1884, se kommentaren till IV. I andra samlade verk: SS1, s 253–328 (kommentar, s 338); ASD1, s 225–281 (inledning, s 221–223, kommentar, s 437); SV3, s 151–231 (kommentar, s 244– 253, ordförklaringar, s 253–256 (s 257–258: Prolog till Den fredlöse), textkritisk kommentar, se TK3, s 45– 49).] – Kulturhistoriska studier. Med 5 illustrationer. Sthlm: Bonnier, 1881. 182, [1] s. [För förteckning över originalpubliceringarna för de bidrag som ingår i boken se SV7, s 436–439. I samlade verk: SS4 (kommentar, s 265–271); SV7 (kommentar, s 293–443). I SS4 ingår två brev till FT (s 193–210) vilka saknas i originalverket och ej ingår i SV7. De har i stället tryckts i SV4 (Ungdomsjournalistik), s 341–357. I SV7 ingår förutom de 15 texterna i Kulturhistoriska studier ytterligare 9 texter av liknande slag främst från samma tid (1877–81) som texterna i denna, men även med liknande tematik från senare 1880-tal.] – Mäster Olof. Skådespel i fem akter. Tryckt efter första manuskriptet 1872. [Prosaupplagan] (IV, Sthlm [1880–]81, h 5, 1881, [svit 2], s 1–94; h 6, 1881, s 95– 174). [Även utgiven separat 1881/82, se kommentaren till IV. I andra samlade verk: SDA2:1, s 161–279 (=3. uppl); SS2, s 5–184 (kommentarer, s 321–332); ASD2, s 23–148 (inledning, s 7–21, kommentar, s 467–472); SV5, s 7–194 (kommentarer s 463–505, ordförklaringar, s 552–576, textkritisk kommentar, se TK5, s 9–52). Se även den textkritiska utgåvan av C R Smedmark: August Strindbergs Mäster Olof (1947– 79). Ny utg 1899 (=2. uppl): Sthlm: Adolf Bonnier, 174 s. 3. uppl=SDA2:1. 4.–8. uppl 1908–13: Sthlm: Bonnier, 138 s. (9.–10. uppl ej utgivna). 11. uppl 1917: 182 s. {Nya uppl 1919, 21, 23, 26, 30, 34, 37, 41, 45, 49, 55. Fr o m 1926 års uppl med förtitel: Mäster Olof. Prosaupplagan. Tryckt efter … och med titelblad: Mäster Olof … akter samt 184 s.} Kommenterade/ bearbetade upplagor: Mäster Olof. Prosaupplagan. Skådespel i fem akter. Edited with an introduction, notes, and a vocabulary by J E A Alexis. Sthlm: Bonnier, 1921. xxiv, 256 s. (Bonnier’s college series of Swedish textbooks, 5). {Svensk text med notapparat på engelska.} Mäster Olof. Prosaupplagan. Tryckt efter första manuskriptet 1872. Med inledning och anmärkningar av G Lindblad. Sthlm: Bonnier (Sv bokförl), 1930. 161 s. ([Förtitel:] Svenska författare i urval för skolan, 14). {Förtitel: Mäster Olof. Skådespel i fem akter. 2.–3. tr 1935–39. 4.–9. tr 1942–55: Mäster Olof. Skådespel i fem akter. Prosaupplagan. Tryckt efter första manuskriptet 1872 … Sthlm: Sv bokförlaget; Bonnier, [2] s, s 5–161, ([Omsl:] Svensk författare … skolan).} Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946) under urval nedan. Bearbetad av A Sjöberg (1948), se nedan. Mäster Olof. Skådespel i fem akter. Prosaupplagan. Med inledning, förklaringar och arbetsuppgifter av C R Smedmark. Sthlm: Sv bokförl/Bonnier, 1955. [4], 178, [1] s. ([Förtitel:] Skönlitteratur i skolan). {2.–5. tr 1956–66: [4], 179, [1] s.} Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, 1 (1961), under urval nedan.] – Svenska folket i helg och söken, i krig och i fred, hemma och ute eller Ett tusen år af svenska bildningens och sedernas historia. Med illustrationer af C Larsson m. fl. Sthlm: Fritze [1881–]82. 2 bd. ([5], 500, [2] + [3], 480 s, ill). [Utkom 1881–82 i 14 häften numrerade 1–18/20. Nya häftesemissioner 1883–84 och 1885 samt en ny bokemission 1885. Häftena hade nya omslag med inlaga från den ursprungliga tryckningen, se vidare TK9/10, s 9–13. I samlade verk: SS7–8 (kommentar, SS8, s 479–483); SV9–10 (kommentar, SV10, s 371–537, ordförklaringar, SV9, s 255– 259; SV10, s 538–606, textkritisk kommentar, se TK9/10). Såväl SS som SV har moderniserad stavning ”söcken”. Piratupplaga 1892: Chicago, Ill: Swedish Book Co, u å, 2 bd i 1, ([6], 500 + [6], 465, [12] s, [1] pl-bl, ill). Piratupplaga 1896?: Worcester, Mass: Lundborg, u å, 2 bd i 1, ([6], 500 + [6], 465, [13] s, [1] plbl, ill). Piratupplaga 1905?: Chicago, Ill: Swedish Book Co, u å, 2 bd i 1, ([6], 500 + [6], 465, [12] s, [1] pl-bl, ill). {Omsl: Nordstjernans premium 1905 1906.} Samtliga dessa utgåvor har identiska förord av utgivaren. Faks-uppl 1974: Sthlm: Gidlund, Bd 1–2, ([3], 500, [2] + [3], 480 s, ill). {Ny tr 1978.} Faks-uppl 1980: Svenska folket. Uddevalla: Niloe, D 1–2, (Niloe-biblioteket. Universalserien). {Ny tr 1983.} D 1, Hednatiden – reformationen. [7], 500, [2] s, ill, musiknoter. D 2, Stormaktstiden – samtiden. [7], 480 s, ill.] – Herr Bengts hustru. Skådespel i fem akter. Sthlm: Looström, 1882. [3], 116 s. [I samlade verk: SDA1:1, s 351–439; SS9, s 145–263 (kommentar, s 404–408); ASD3, s 21–105 (inledning, s 5–19, kommentar, s 435–442); SV11, s 267–386 (kommentar, s 436–454, [4] pl-s, ordförklaringar, s 475–480, textkritisk kommentar, se TK11, s 55–78). Kommenterad upplaga: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan.] – Lycko-Pers resa. Sagospel i fem akter. Sthlm: Adolf Bonnier, 1882. 128 s. [I samlade verk: SDA1:1, s 263–349 (=4. uppl); SS9, s 263–380 (kommentar, s 408–414); ASD2, s 381–465 (inledning, s 365–379, kommentar, s 477–491); SV11, s 147–266 (kommentar, s 410–435, [12] pl-s, ordförklaringar, s 468–475, textkritisk kommentar, se TK11, s 37–54). 2.–3. uppl 1884–92. 4. uppl=SDA1:1. 5. uppl 1912: Sthlm: Bonniers, 127 s, ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker, 17). Ny utg 1920: 118 s, ([Svenska teatern, 290]). {Ny uppl 1928.} Kommenterad uppl 1921: Lycko-Pers resa. Skådespel i fem akter. Edited with notes and vocabulary by J T Sellin. Sthlm: Bonnier. vii, [1], 161 s. (Bonnier’s college series of Swedish textbooks, 6). {Svensk text med notapparat på engelska.} Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan. Skolupplaga 1949: Med inledning, förklaringar och arbetsuppgifter av H Gullberg. Sthlm: Sv bokförl (Bonnier), 1949. 126, [1] s, 1 pl-bl. ([Omsl:] Skönlitteratur i skolan). {2.–4. tr 1953–63: [2], 126 s, ([Förtitel:] Skönlitteratur i skolan, [enbart 2 tr:] 12).] – Det nya riket. [Omsl: Satiriska] skildringar från attentatens och jubelfesternas tidehvarf. Sthlm: Looström, 1882. [8], 192 s. [I samlade verk: SRB2, s 5–191 (=3. uppl); SS10 (kommentar, s 161–169); SV12 (kommentar, s 127–148, ordförklaringar, s 149–168). Följdskrifter: M Perrin {pseud för W A Bergstrand}, Det nyaste riket. Karakteristiska skildringar från tanklöshetens och oförsynthetens tidehvarf. I, ”Realisten”. Sthlm: Hedgren, 1882. 38 s. {2. uppl s å}; P Staaff, Det nya riket och dess författare. Ett utkast. Sthlm: Looström, 1882. 53 s. Senare uppl av Det nya riket: 2. uppl 1882. 3. uppl=SRB2. 4.–5. uppl 1907–08: Det nya riket. Skildringar … Sthlm: Bonnier, 143, [1] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). {5. uppl, nytt tilltr 1916.} Faks-uppl 1971: Sthlm: Björkmans eftr, [8], 200 s, (Tryckeri AB Björkmans eftr. Presentutgåva, 12). {S 193–200: Efterord av B Dahlbäck. Även utg som: Sthlm: Rediviva, (Suecica rediviva, 12).} Ny utg 1973: Det nya riket. Skildringar … tidevarv, Sthlm: Wihlke & son, 175, [1] s. Ny utg 1992: Förord av G Hägg, Sthlm: Fabel, xiv s, s 9–131, [2] s, (Fabel pocket, 18). Se även de kommenterade upplagorna av G Brandell, Skrifter av A S, d 14 (1946) samt Strindberg i Aldus, 13 (1962), bägge under urval nedan.] – Svenska öden och äfventyr. Berättelser från alla tidehvarf. Sthlm: Looström, 1882– 91. Bd 1–4:2. [Den första upplagan är ofullbordad, och avslutas mitt i berättelsen Stråmannen. I Ljusupplagan 1904–05 återges en fullbordad version, tillsammans med Tschandala (tidigare publicerad på svenska separat 1897) och den nyskrivna En kunglig revolution. I SRB4–5 samt i Gernandtupplagan 1899 saknas följande noveller: Herr Bengts hustru och Stråmannen; i 1899 års upplaga dessutom De lycksaligas ö och Vid likvakan i Tisteldalen. I 5. uppl 1911 ingår även novellerna i Nya svenska öden (1905), utspridda på de fem volymerna. Dessa har tagits bort ur senare upplagor. I samlade verk: SRB4, s 195–282 (De lycksaligas ö); SRB5 (hela volymen; övriga berättelser); SS11–12 (kommentar, SS11, s 333–358; SS12, s 483– 507); SV13–14 (kommentar, SV13, s 251–264, ordförklaringar, s 265–282; SV14, s 363–401, ordförklaringar, s 402–470). Kommenterade upplagor: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 6 (1946) samt Strindberg i Aldus, 4–5 (1961), bägge under urval nedan.] Bd I, (Medeltiden). [1882–]83. [4], 411, [1] s. [Utgiven i 5 häften.] Bd II, (1500-talet). 1883. [4], 399, [1] s. [Utgiven i 5 häften.] Bd III, (1600-talet). [1884–]90. [4], 386, [1] s. [Utgiven i 2 häften, numrerade 1 & 2 samt 3–5.] [Häftesomsl:] Bd IV, (1700-talet). 1890[–91]. 160 s. [Titelblad saknas eftersom verket blev oavslutat, 2 av 5 häften utgavs. H 2 har tryckår 1890 men utkom 1891.] [Ny uppl 1899:] Sthlm: Gernandt, 2 d, (222, [1] + 320, [1] s). [Ny uppl 1904–05:] Sthlm: Ljus, [3], 686, [1] s, ill. [Utgiven i 43 häften. Ill av G Lindberg.] [Ny uppl 1906:] Hfors: Söderström, [2], 686, [1] s. [Ill av G Lindberg.] [Ny uppl 1907:] Sthlm: Ljus, I–IV. [Utgavs i 25 häften.] I, Medeltiden. [4], 124 s. II. [5] s, s 126–233. III. [5] s, s 236–468. IV. [5] s, s 470–547, [1] s. 5. uppl 1911: Svenska öden och äventyr. Ill av G Lindberg. Sthlm: Bonnier. I–V. (186, [1] + 271, [2] + 226, [1] + 193, [2] s, ill). [Nytt tilltryck 1916 av II–V.] [Ny uppl 1921–22:] Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. Bd 1–2. (332 + 481 s). [Omsl tr 1924.] [Ny utg 1957:] Sthlm: Bonnier, I–II, (299, [4] + 290, [5] s), ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). [Ny uppl 1979.] [Ny utg 1973:] Sthlm: Wihlke & son, I–II, (294, [1] + 287, [1] s). [I saknar tryckår.] – Dikter på vers och prosa. Sthlm: Bonnier, 1883. vii, 204, [3] s. [I samlade verk: Samlade dikter, d 1 (1911; se samlade verk nedan; = 2. uppl); SS13, s 5–203 (kommentar, s 297–316); SV15, s 7–159 (kommentar, s 286–370, ordförklaringar, s 474–521). 2. uppl=Samlade dikter, d 1. Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 13 (1946), under urval nedan.] – Sagan om Herkules. (Ur: Det gamla riket.) Tryckt som handskrift. Sthlm 1883. (Centraltr). [4] s. [Anon. Utdrag ur en i övrigt opublicerad satirisk skrift, skriven tillsammans med P Staaff. I samlade verk: SS54, s 115–118 (kommentar, s 486); SV18, s 25–27 (kommentar, s 382–387, ordförklaringar, s 482–483).] – Giftas. Sthlm 1884–86. D [1]–2. [I samlade verk: SRB2, s 471–825; SS14 (kommentar, s 417– 447); SV16, s 7–159 (kommentar, s 286–370, ordförklaringar, s 474–521). Följdskrifter: E Asker, Ny angifvelse mot ”Giftas”. Sthlm 1884. (Asker). 32 s; T Helsing {pseud för O Limborg}, Ett gif akt med anledning af Strindbergska åtalet. Wexiö 1884. (Sporsén). 13 s; O J Hultgren, Några anmärkningar vid herr August Strindbergs ”Giftas”. Sthlm 1884. (Associations-boktr). 20 s; O J Leufstedt, Jesus Kristus och August Strindberg. Tankar och åsigter. Sthlm: Bokförlagsföreningen Svea, 1884. 20 s; Om ’Giftas’ och den Strindbergska juryn. Sthlm 1884. (Nya boktr). 8 s; Strindbergska målet. Strindberg frikänd! Sthlm 1884. (Nya boktr). 7 s; C O Berg, Lejon eller krokodil? Generalkonsuln och riddaren C. O. Bergs föredrag i Blasieholmskyrkan söndagen den 26 oktober 1884 stenografiskt upptecknad samt med inledning, noter och sluttillägg försedt av Doktor Sophron {E Edquist}. Upsala: E Edquist (i distr), 1885. [2], 58 s {föredraget återges på s 23–46 med åtskilliga fotnoter av utg}; Svenska pressen om August Strindberg och religionen. Utdrag ur svenska tidningsredaktioners omdömen om domen öfver ”Giftas” författare. Samlade och utg af H. S. Söderhamn 1885. (Söderhamns nya tr). vi, 73 s; J Personne, Strindbergs-litteraturen och osedligheten bland skolungdomen. Till föräldrar och uppfostrare samt till de styrande. Sthlm: Deleen (i kommission), 1887. 93, [2] s; {Svar till J P:} [S Adlersparre], Meddelande af Esselde. I, Det moderna sedlighetskrafvet i kamp emot reaktion och radikalism. (Finska kvinnors och mäns protester mot en svensk föreläsares uttalanden i sedlighetsfrågan.) Sthlm: Samson & Wallin, 1887. 15 s; G af Geijerstam, Hvad vill lektor Personne? Ett genmäle. Sthlm: Kungsholms bokhandel (i kommission), 1887. 37 s; I sedlighetsfrågan. Betraktelser med anledning af lektor Personnes broschyr ”Om Strindbergslitteraturen” af En federationsmedlem. Sthlm: Federationens byrå, 1887. 26 s. De avslutande skrifterna från J Personne och framåt behandlar även andra verk av S än Giftas. Enbandsutgåvor: Giftas. Äktenskapshistorier. Med teckningar av B Lybeck. Sthlm: Bonnier, 1928. 425, [1] s, ill. Ny utg 1949: 295, [3] s, ill, (Bokklubben Svalan, [1949:1]). Ny utg 1957: Giftas … I–II, Sthlm: Bonnier, 310, [7] s, ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). Ny utg 1968: Med ill i lineoleumsnitt av S Ehrén, Sthlm: Norstedt, [3] s, s 9–270, [2] s, ill, ([Omsl:] Bokklubben Vår bok, 90). Ny utg 1972: Giftas … 1–2, Sthlm: Bonnier, 263 s, ([Omsl:] Bonniers bokklubb). Ny utg 1973: Sthlm: Wihlke & son, 264 s. Ny utg 1979: Giftas … I–II, Sthlm: Bonnier, 310, [7] s, ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). Ny utg 1986: Giftas I–II, Sthlm: Legenda, 264 s. {2. pocketutg 1994: Giftas, Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket). 2.–3. tr 1998–2000. Ny uppl 2005.} Ny utg 2007: Giftas. Äktenskapshistorier I–II. Sthlm: Bonnier, 314, [1] s. Kommenterade upplagor: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 3 (1945) samt Strindberg i Aldus, 3 (1961), bägge under urval nedan.] [D 1,] Tolf äktenskapshistorier, med interview och förord. Sthlm: Bonnier, 1884. [5], 293, [1] s. [I uppl 3, 5–7 är novellerna Dygdens lön, Otur, Onaturligt urval och Reformförsök uteslutna. I urvalet Giftashistorier ingår alla noveller utom Dygdens lön. 2., oförändrade uppl 1885: Sthlm: Holmbergska bokhandeln (i distr), [5], 301 s. 3. uppl=SRB2. {4.} uppl 1905: Sthlm: Ljus, [4], 151 s, ([Omsl:] En-kronas biblioteket). {Omtr 1906.} 5.–7. uppl 1910–11: Giftas. Valda berättelser. I, 138, [1] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1915: Giftashistorier. [Saml 1], Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 158 s, ([Omsl:] Sveriges mest berömda böcker, 84). Ny utg 1918: Giftas. Äktenskapshistorier. [Eget titelbl:] D 1, Tolv … Sthlm: Bonnier, 215 s. Billighetsuppl (av SS14) 1923: 217 s. Piratupplaga 1888: Minneapolis, Minn: Svenska folkets tidnings förl, 175 s. {3. uppl 1890: 206 s.}] D 2, Aderton äktenskapshistorier. Med förord. Sthlm: Kungsholms bokhandel (i distr), 1886. (Helsingborg: Schmidt). [4], xxiii, [1], 250, [1] s. [Förtitel: Giftas. II. Förordet omfattade i korrekturupplaga även s xxii–xlv. Detta återges i SV16, s 352–366: Förord till Giftas II (den uteslutna senare hälften). I uppl 2, 4–6 är novellerna Omakar, Som duvor, De ideala kraven, Hans poem, Lurad, Affär, Övertro, Hans piga eller Debet och credit och Familjeförsörjaren uteslutna. I urvalet Giftashistorier ingår följande sju noveller: Höst, Barnet, Den brottsliga naturen, Mot betalning, Utan vigsel och med, Tvekamp, Det räcker inte. 2. uppl=SRB2. {3.} uppl 1905: Sthlm: Ljus, [3], 138 s, ([Omsl:] En-kronas biblioteket). {Omtr 1906}. 4.–6. uppl 1910–12: Giftas. Valda berättelser. II, 138, [1] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1915: Giftashistorier. Saml 2, Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 128 s, ([Omsl:] Sveriges mest berömda böcker, 122). Ny utg 1918: Giftas. Äktenskapshistorier. II. [Eget titelbl:] D 2, Aderton … Sthlm: Bonnier, 200, [1] s. Billighetsuppl (av SS14) 1923: 202, [1] s.] – Likt och olikt. Sthlm: Bonnier, 1884. 2 h. [I samlade verk: SS16, s 5–171 (kommentar, s 337–365); SV17, s 7–130 (kommentar, s 360–376, ordförklaringar, s 433–472). 2.–3. uppl 1911–13: 162, [1] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk).] H 1, Om det allmänna missnöjet, dess orsaker och botemedel. 123 s. [H 1 har verktiteln Likt och olikt endast på omslaget.] H 2, Lifsglädjen; Kulturarbetets öfverskattning; Nationalitet och svenskhet. 85, [1] s. – Notice sur les relations de la Suède avec la Chine et les pays Tartares depuis le milieu du XVIIe siècle jusqu’à nos jours. Paris: Leroux, 1884. [3], 24 s. [Särtr ur: Revue de l’Extrême-Orient, année 1, 1882, Paris: Leroux, 1883, s 499–522. I samlade verk: SV7, s 245–269 (kommentar, s 336–356). Texten baserad på artikeln Kina. Några gensagor mot gängse irrmeningar (Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling, N F, årg 1, 1877, tr 1878, s 473–505), senare uppdelad på två artiklar i Kulturhistoriska studier (1881): Kina. Några synpunkter och belysningar samt Sveriges relationer till Kina och de tartariska länderna.] – Samvetskval. Novell. Sthlm: Fredsföreningens styrelse, 1884. 40 s. (Fredsföreningens skrifter, 2). [Omtr i Utopier i verkligheten (1885) med titeln stavad Samvetsqval. I samlade verk: SS15 (Samvetskval), s 176–227 (kommentar, s 229–230, 235–237, 246– 250); SV19, s 141–179 (kommentar, s 184–188, ordförklaringar, s 235–247, textkritisk kommentar se TK19, s 9–10, 35–42, 49–50). Ny utg 1899: Samvetsqval, Sthlm: Gernandt, [7], 92 s, [1] pl-bl. Ny utg 1912: Samvetskval, Sthlm: Sv freds- och skiljedomsföreningen, 64 s. {Även utg som: ([Omsl: Fredsskrifter, utg av Sv freds- och skiljedomsföreningen, 11).} 3. uppl {av Sv freds- och skiljedomsföreningen} 1944: Sthlm: Freden, u å, 95 s. Faks-uppl 1977 (av 1912 års uppl): Sthlm: Pogo press, [4], 64 s. {Med företal av P A Fogelström.} Ny utg 1985: Örebro: Samspråk, 1985, 35 s, (Entimmesboken, 1).] – Sömngångarnätter på vakna dagar. En dikt på fria vers. Sthlm: Bonnier, 1884. [8], 72 s. [En kompletterande dikt, Uppvaknandet, publicerades först i Tryckt och otryckt, I, 1890, s 1–13 under titeln Sömngångarnätter. Hemkomsten. I 2. och 3. uppl av Sömngångarnätter … har dikten fått titeln Femte natten. Titeln i SV15 följer originalmanuskriptets titel (se vidare SV15, s 407). I samlade verk: Samlade dikter, d 2 (1912; se samlade verk nedan; =3. uppl); SS13, s 205–295 (kommentar, s 297–311, 316–329); SV15, s 161–234 (kommentar, s 370–414, ordförklaringar, s 521–561). {2. uppl 1900:} Sthlm: Gernandt, [8], 94 s, ill. 3. uppl=Samlade dikter, d 2. Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 13 (1946), under urval nedan.] – Utopier i verkligheten. Fyra berättelser. Sthlm: Bonnier, 1885. viii, 269, [1] s. [Den sista berättelsen, Samvetskval, tryckt separat 1884 (se ovan). I samlade verk: SRB2, s 193–270 (=2. uppl); SS15 (kommentar, s 229– 254); SV19 (kommentar, s 183–206, ordförklaringar, s 211–247, textkritisk kommentar se TK19). 2. uppl=SRB2. 3.–6. uppl 1907–12: Sthlm: Bonnier, 199 s. {Omsl: Utopier.} Billighetsuppl (av SS15, exklusive kommentaren) 1920: 227, [1] s. Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 3 (1946), under urval nedan.] – Marodörer. Komedi i fem akter. (Tryckt som manuskript.) Sthlm 1886. (Bonniers boktr). 127, [1] s. [Privattryck i 10 exemplar. Omarbetad publicerad som: Kamraterna (1888). I samlade verk: SV28, s 117–257 (kommentar, s 261– 285, ordförklaringar, s 294–298). I SS23 återges ej texten i sin helhet, däremot återger J Landquist i kommentaren skillnaderna mot Kamraterna (s 448– 511). En motsvarande redovisning finns i ASD3, s 447–487.] – Tjensteqvinnans son. Sthlm: Bonnier, 1886–1909. 4 d. [Självbiografi, författad 1886. Sviten omfattade ursprungligen fem delar, men den tänkta fjärde delen, Han och hon, refuserades av flera förlag och publicerades först postumt 1919. I likhet med SS och SV redovisas den separat nedan. Den sista delen, Författaren, publicerades först 1909. Samtliga utgåvor från 1909 och framåt stavar titeln Tjänstekvinnans son, och de flesta av dessa saknar delbeteckningar. I samlade verk: SS18–19 (kommentar, SS18, s 451–503; SS19, s 299–330); SV20–21 (kommentar, SV20, s 345– 359, [16] pl-s, Det icke medtagna förordet till Tjänstekvinnans son, s 370–375, Förord och efterskrift till andra upplagan av Tjänstekvinnans son, s 376–378, ordförklaringar, s 385–468; kommentar, SV21, s 233– 252, [32] pl-s, En tvivlares anteckningar, s 253–262, Förord till Författaren, s 263–267, ordförklaringar, s 268–345). Förkortad enbandsuppl: Tjänstekvinnans son. Sthlm: Lindblad, 1971. 239, [1] s, [16] pl-s, ill, fotogr. ([Omsl:] Litteratur för alla). Tvåbandsuppl: Tjänstekvinnans son. Sthlm: Wihlke & son, 1973. I–II. (284, [1] + 209, [1] s). {Ny utg 1986: Sthlm: Legenda. 2. pocketutg (i ett band) 1994: Sthlm: Natur och kultur, 491, [1] s, (NoK pocket) Ny tr 2000, 3. tr 2003. 3. pocketutg 2007.} Enbandsuppl 2007: Tjänstekvinnans son. I/II. [Sthlm:] Bonnier. 330, [1], 215, [1] s. Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 7 (1946) samt Strindberg i Aldus, 7–8 (1962), bägge under urval nedan. Supplement: S-A Stahre, Studiehandling. Sthlm: Brevskolan, 1973. 74 s. {Avsedd för d 1–2 av verket.}] [I,] En själs utvecklingshistoria. (1849–1867). 1886. [4], 261, [2] s. [2.– 7. uppl 1909–13: 193, [2] s, [2] pl-bl, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk, 1). {Med förord och efterskrift av S från 1909.} Ny uppl 1916: 215 s. Billighetsuppl (av SS18:1 utan kommentaren) 1920: 219, [1] s.] Ny utg 1980 med förord av G Ollén: Tjänstekvinnans son. En själs utvecklingshistoria. 1, Tjänstekvinnans son (1849–1867). Sthlm: Trevi. 216, [1] s. [Parallelluppl: Höganäs: Bra böcker, (Bra klassiker).] Ny utg 1985: D 1, En själs utvecklingshistoria. (1849– 1867). Sthlm: Litteraturfrämjandet. 221, [2] s. (En bok för alla). [Omsl: 1, Barndomen.] Ny utg 1999 (utan delbeteckning): Sthlm: Bonnier, [5] s, s 8–219, ([Omsl:] Svenska klassiker). [Ny utg 2004.] [Förtitel: II,] Jäsningstiden. En själs utvecklingshistoria. (1867– 1872). 1886. [4], 282, [1] s, [2. tus s å. 2.–4. uppl 1909–11: 205, [2] s, [1] pl-bl, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk, 2). Billighetsuppl (av SS18:2 utan kommentaren) 1920: [3] s, s 224–450, [1] s.] Ny utg 1980 med förord av G Ollén: Tjänstekvinnans son. En själs utvecklingshistoria. 2, Jäsningstiden (1867– 1872). Sthlm: Trevi. 223, [1] s. [Parallelluppl: Höganäs: Bra böcker, (Bra klassiker).] Ny utg 1985: D 2, Jäsningstiden. En själs utvecklingshistoria. (1868– 1872). Sthlm: Litteraturfrämjandet. 216 s. (En bok för alla). {Omsl: 1, Barndomen.}[Förtitel: III,] I Röda rummet. En själs utvecklingshistoria. (1872–1875). 1887. [4], 168, [1] s, [2.–3. tus s å. 2.–3. uppl 1910: 113, [2] s, [1] pl-bl, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk, 3). {Nytt tilltryck 1916.} Billighetsuppl (av SS19:1 utan kommentaren) 1920: 143, [1] s.] [IV,] Författaren. (1877–1887). 1909. 176, [1] s. [2. uppl 1909. 3.–4. uppl 1910–11: 135, [1] s, [1] plbl, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk, 4).] – Fadren. Sorgespel [omsl:] i tre akter. Helsingborg: Österling, 1887. 100 s. [I övers till franska av S: Père. Tragédie en trois actes. Précédée d’une lettre de É Zola. Sthlm: Bonnier, 1888. 88 s. I samlade verk: SDA1:2, s 5–69 (=3 uppl); SS23, s 5–96 (kommentar, s 421–434); ASD3, s 211–275 (inledning, s 193–210, kommentar, s 487–494); SV27, s 7–98 (kommentar, s 275–292, ordförklaringar, s 340–344). 2. uppl 1888. 3 uppl=SDA1:2. 4. uppl 1912: Fadern. Sorgespel i tre akter, Sthlm: Bonnier, 118 s, ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker, 32). Ny utg 1921: Fadren … 94 s, ([Svenska teatern, 394]). Kommenterade/bearbetade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan. Fadren. Sorgespel. Radiobearbetning G Ollén. [Sthlm: Radiotjänst,] 1948. 45, [1] s. ([Omsl:] Radiotjänst teaterbibliotek, 81). {Omsl: Radioteatern 1948.} Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, 6 (1961), under urval nedan. Fadren. Red och kommenterad av I Holm och G Lindström. Lund: Bokförl universitet och skola, 1965. 109 s, ill, fotogr. ([Verso:] Uniskols dramatikserie).] – Hemsöborna. Skärgårdsberättelse. [Verso:] 1. tus. Sthlm: Bonnier, 1887. 216 s. [2. tus s å. Se även Hemsöborna och Skärkarlsliv (1927; se urval nedan). I samlade verk: SRB3, s 5–212 (=2. uppl); SS21, 5–179 (kommentar, s 359–416); SV24 (ännu ej utgiven 2010). 1949 utkom en edition med texten reviderad av T Eklund. Senare upplagor av Hemsöborna har förts till denna textvariant endast i de fall det uttryckligen framgår av boken att det rör sig om denna text. 2. uppl=SRB. [3. uppl] 1904–05: Med ill av H Nyman, Sthlm: Frölén, [3], 255 s, ill. {Utkom i 33 häften tillsammans med Skärkarlslif, varav h 1–16 innehöll Hemsöborna. De bägge böckerna avsågs att bindas tillsammans. Samma ill även i uppl 1980 av Niloe.} 4.–5. uppl 1906: Sthlm: Bonnier, 158 s, ([Omsl:] De bästa böckerna). 6.–10. uppl 1907–11: 158 s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). {10. uppl (Nytt tilltryck) 1916.} Ny utg 1913: Gbg: Åhlén & Åkerlund, 159 s. Ny utg 1918: Sthlm: Bonnier, 175 s. {Nya uppl 1921, 26, 32, 35, 38, 40, 44, 45, 47, 48, 49, 50, 53, och 55.} Ny utg 1921: [4] s, s 7–218, [1] s, ([Omsl:] Bonniers universalbibliotek). Ny utg 1927: Med akvareller och teckningar av K Jungstedt, 162, [3] s, [8] pl-bl i färg, ill. {Teckningarna (oattribuerade) även i 1945 års Svalan-utgåva.} Ny utg 1938: Se Levande svensk litteratur, vol XX (under urval nedan). Ny utg 1940: 190, [1] s, ([Omsl:] Albert Bonniers cirkelböcker, 1). {Ny uppl 1941.} Ny utg 1945: 162, [3] s, ill. (Bokklubben Svalan). Ny utg 1959: 175 s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk i urval). Ny utg s å: [Omsl:] Hfors: Söderström & Co, 175 s. {Titelbl har Sthlm: Bonnier.} Ingår 1960 i Hemsöborna … (se urval nedan), s 13–125. Ny utg 1963: Med ill av B Jonson, Sthlm: Bokkonsum, 147, [1] s, ill. {Ny utg 1976: Sthlm: Stiftelsen Litteraturfrämjandet, 147, [2] s, ill.} Ingår 1963 i Hemsöborna … (se urval nedan), s 7–213. Ny utg 1965: [Verso:] Ill av U Nilsson, Sthlm: B Wahlström, 248, [6] s, ill, ([Skyddsomsl:] Wahlströms elitromaner. Blå serien, 1). {Ny utg 1966: ([Omsl:] TV-favoriten, [1]). (2. uppl 1971.) Ny utg 1981: (BWpocket).} Ny utg 1968: Sthlm: Kometförl, 221, [1] s, [32] pl-bl, fotogr, ([Skyddsomsl:] Filmbiblioteket). Ny utg 1970: Sthlm: Prisma, 175, [1] s, ([Omsl:] Prisma). {Med ordförklaringar, s 171–176. Parallelluppl: Sthlm: Prisma; Skolvärlden, (Elevbiblioteket).} Storstilsutg s å: Gbg: Data-repro, 213 s, ([Förstorade böcker]). Ny utg 1973: Wihlke & son, 197 s. Ny utg 1974: Sthlm: Trevi, 214, [1] s. {Förord av H Järv, s 7–17. Parallelluppl: Höganäs: Bra böcker. Ny utg 1980: [Höganäs:] LäsaBra.} Ny utg 1980: Med 48 ill av H Nyman, [Uddevalla:] Niloe, 223 s, ill, ([Omsl:] Niloe-biblioteket. Lila serien). {Nya tr 1983, 85. 2. uppl, 1. tr 1992: Sthlm: Klassikerförl Niloé (ej i serien).} Ny utg 1986: Sthlm: Legenda, 197 s. {2. tr 1989. 3. tr 1993: Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket). 4.–7. tr 1994–2003. 2. pocketutg 2007 (ej i serien).} Ingår 1991 i Röda rummet … (se urval nedan), s 229–333. Ny utg 1994: Lund: Klassikerförl, 165 s. {Med ord- och sakförklaringar, s 163– 165.} Ny utg 1997: [Höganäs:] Bra böcker, 248 s, (Bra böckers klassiker). Storstilsutg 2000: [Baambrugge: Grote letter bibliotheek] i samarbete med Natur och kultur, Sthlm, 245 s, (Storstilsbiblioteket, 492). Ny utg 2004: Sthlm: Bonnier, 149, [1] s. Ny utg 2007 (specialutg): Sthlm: Bonnier i samarbete med Expressen, 139, [1] s, (Klassiska böcker, 1). Reviderad uppl 1949: Ill av H Lindberg, [4] s, s 7–232, [3] s, ill. {Verso: Texten i denna upplaga av Hemsöborna har av T Eklund bringats i överensstämmelse med originalmanuskriptet.} Ny utg 1951: Sthlm: Forum, [7] s, s 10–182, [1] s. {Med kort förord av T Eklund, s 7–8. Ny uppl 1953.} Piratupplaga: Minneapolis: Svenska folkets tidnings förl, 1888. 116 s. Kommenterade/bearbetade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 2 (1945), under urval nedan. Hemsöborna. Med kommentarer av G Lokrantz. Sthlm: Sv bokförl/Bonnier, 1956. [5], 182, [1] s. ([Förtitel:] Skönlitteratur i skolan). {2. tr 1957. 3.–7. tr 1958–64: [5], 183, [1] s. 8.–9. tr 1980–87: Sthlm: Esselte studium. 1. uppl/10.–12. [tr] 1994–99: Sthlm: Almqvist & Wiksell, [6], 183, [1] s.} Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, 9 (1962), under urval nedan. Hemsöborna. Med arbetsuppgifter, förklaringar och ordlista av S Martinson. Sthlm: Liber, 1965. xxi s, s 7–229, [1] s, ill. (Litteraturserien, 4). {2. tr 1968.} Hemsöborna. Bearbetad av Busk Rut Jonsson. Bilder av H Nyman. Sthlm: LL-förl, 1994. 175 s, ill. (Lättläst). [Ny tr 1995. 3. tr 1998. 2. uppl, 1. tr 2004.} Hemsöborna. Bearbetad av A Lönneborg. [Verso:] Teckningar: E Rönnblom. 1. uppl. Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1995. 71 s, ill. ([Omsl:] Skriptorpocket). {Ordförklaringar, s 51– 68.}] – Blomstermålningar och djurstycken. Ungdomen tillegnade. Med 14 vignetter af G Åberg och A Sjöberg. Sthlm: Bonnier, 1888. [7], 136 s, ill. [I samlade verk: SRB4, s 539–636 (=2. uppl); SS22, s 203– 283 (kommentar, s 285–292, 314–329); SV29, s 165– 225 (kommentar, s 297–299, 313–316, ordförklaringar, s 346–354). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 14 (1946), under urval nedan. 2. uppl=SRB. 3.–4. uppl 1909: Sthlm: Bonnier, 113, [2] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1965 (utan undertitel): Med ill av G Brusewitz. [Sthlm:] Bokvännerna, 93, [1] s, ill, ([Verso:] Bokvännens bibliotek, 73). Beträffande utgåvorna 1964 och 1970, se urval nedan.] – Fröken Julie. Ett naturalistiskt sorgespel. Med ett förord av författaren. Sthlm: Seligmann, 1888. xxiv, [3], 84 s. [I samlade verk: SDA1:2, s 71–138 (=2 uppl); SS23, s 97–187 (kommentar, s 421–431, 434–439); ASD3, s 299–362 (inledning, s 277–295, kommentar, s 494–511); SV27, s 99–190 (kommentar, s 292–321, ordförklaringar, s 344–349). 2. uppl=SDA1:2. 3 uppl 1914: Sthlm: Bonnier, 91 s, ([Svenska teatern, 346]). {Ny uppl 1928.} Ingår 1994 i Fröken Julie … (se urval nedan), s 5–67. Ny utg 2000: Sthlm: Calidris; http://www.books-ondemand. com [distributör], 75 s. {Baserad på texten i SV27.} Kommenterade/bearbetade uppl: Fröken Julie. Radiobearbetning G Ollén. Sthlm: [Radiotjänst,] 1945. 39, [1] s. ([Omsl:] Radiotjänst teaterbibliotek, 64). Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946) samt Strindberg i Aldus, 6 (1961), bägge under urval nedan. Fröken Julie. Ett naturalistiskt sorgespel med ett förord av författaren. Utg och försett med kommentar, förklaringar och uppgifter av G Lindström. Lund: Gleerup, 1963. 118 s. ([Verso:] Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 94). {2.–3. tr 1964–66. Nya tr 1968, 71: 117, [1] s.} Följande läromedel innehåller även den fullständiga pjästexten (s 29–59) med kommentarer: Fröken Julie. Introduktion, materialsammanställning, studieuppgifter, improvisationsövningar och förslag till instudering av centrala scener av S-G Edqvist och K Ehnmark. Sthlm: Biblioteksförl, 1976. 152 s, ill. (Lilla dramatikserien). G Olléns utgåva från SV27 ingår 1992 i Fröken Julie … (se urval nedan), s 9–102 (kommentar, s 225–255, ordförklaringar, s 301–306). Lättläst utgåva: Fröken Julie. Återberättad av Busk Rut Jonsson. Bilder: F Fazeli. Sthlm: LL-förlaget, 2006. 100, [2] s, ill. ([Omsl:] Lättläst. Drama).] – Kamraterna. Komedi i fyra akter. Helsingborg: H. Österlings Förlag, 1888. 117 s. [Omarbetad version av: Marodörer (1886). I samlade verk: SS23, s 271–374 (kommentar, s 448–511); SDA1:2, s 215–283; ASD3, s 119–191 (inledning, s 107–117, kommentar, s 442–487); SV28, s 7–116 (kommentar, s 261–285, ordförklaringar, s 289–294). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Qvinnosaken enligt evolutionsteorin. Kjøbenhavn: Hoffensberg & Trap, 1888. 19 s. [Omsl. Särtr ur: Ny Jord, Bd 1, 1888, s 385–403. I samlade verk: SS17, s 118–144; SV17, s 307–326 (kommentar, s 426–427, ordförklaringar, s 525–530). Både SS och SV har titeln Kvinnosaken … ] – Den romantiske klockaren på Rånö (1888). [Ingår i: Skärkarlslif, s 1–90. För separata utgåvor se nedan under 1909.] – Skärkarlslif. Berättelser. Sthlm: Bonnier, 1888. xxi, [1], 212 s. [Berättelsen Flickornas kärlek (tr i Ny Jord, Bd 2, 1888, s 449–459) ströks mot S:s vilja och finns medtagen i SS21, SV26 samt i upplagor utgivna 1920 och senare om ej annat framgår nedan. 2.–4. tus s å. Se även Hemsöborna och Skärkarlsliv (1927; se urval nedan) samt Skärkarlsliv och I havsbandet (1973). I samlade verk: SRB3, s 213–410 (=2. uppl); SS21, s 181–357 (kommentar, s 359–368, 417– 450); SV26 (kommentar, s 167–189, ordförklaringar, s 190–218). 2. uppl=SRB3. [3. uppl] 1905: Med ill av H Nyman, Sthlm: Frölén, [3], 269 s, ill. {Utkom i 33 häften tillsammans med Hemsöborna, varav h 17–33 innehöll Skärkarlslif. De bägge böckerna avsågs att bindas tillsammans. Samma ill även i uppl 1980 av Niloe.} 4.–6. uppl 1907–10: Sthlm: Bonnier, 143, [1] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). {6. uppl (nytt tilltryck) 1916.} Billighetsupplaga 1920: Skärkarlsliv. Berättelser, [7] s, s 184–357, [2] s. Ny utg 1921: [4] s, s 7–221, [1] s, ([Omsl:] Bonniers universalbibliotek). Ny utg 1971: [Verso:] Omslag och ill i linoleum av S Ehrén, Sthlm: Norstedt, 185, [1] s, ill, ([Skyddsomsl:] Bokklubben Vår bok]). Ny utg 1980 (utan undertitel): Med 48 ill av H Nyman, [Uddevalla:] Niloe, 221 s, ill, ([Omsl:] Niloe-biblioteket. Lila serien). Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 2 (1945) samt Strindberg i Aldus, 10 (1962), bägge under urval nedan. Skärkarlsliv. Berättelser. Texten red och kommenterad av N Å Sjöstedt. [Sthlm:] Almqvist & Wiksell; Natur och kultur [distributör], 1987. 218, [1] s. ([Verso:] Alla tiders klassiker). {Ny utg av SV26.}] – Bland franska bönder. Subjektiva reseskildringar. Sthlm: Bonnier, 1889. [8], 271 s. [I samlade verk: SS20 (kommentar, s 245–277); SV23 (kommentar, s 187–219, ordförklaringar, s 226–259). 2.–3. uppl 1911: 205, [2] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1973: 218, [2] s, (Delfinserien).] – Fordringsegare. [Översättning till danska 1889, se Fordringsegare (1890).] – Meritförteckning. Tryckt som manuskript. Sthlm 1889. (Bonniers boktr). 10 s. [Återges som faksimil i SV30, s 278–286 (kommentar, s 275–277, ordförklaringar, s 287–292).] – Notice sur le manuscrit de la première traduction de la chronique d’Abulghâsi-Behâder. Sthlm 1889. (Kongl. boktr). 14 s. [Undert: Auguste Strindberg. Tryckt i 15 exemplar för utdelande på orientalistkongressen i Sthlm s å. I samlade verk: SS54, s 305–315; SV7, s 271–280 (svensk översättning av M Röhl, s 281–290, tre stycken hämtade från bevarade delar av S:s svenska manuskript; kommentar, s 387–390).] – Skräddarns skulle ha dans. Minneapolis, Minn: Svenska folkets tidnings förl, 1889. 12 s. (Svenska nationalbiblioteket, 27). [Ursprungligen publicerad i: Skärkarlslif (1888). Märkligt nog nämns detta omtryck vare sig i kommentaren till SV26 eller i TK26 trots att den senare på s 11 innehåller en förteckning över i vilka sammanhang olika texter ur samlingen tryckts om i andra sammanhang under S:s livstid. Möjligen rör sig detta om ett pirattryck (jämför kommentarerna till Svenska folket … (1881–82) och Giftas (1884–86) ovan) liksom följande nyutgåva. Ny utg 1890: Minneapolis, Minn; Chicago, Ill: Rasmussens bokhandel, 14, [2] s, (Skandinavisk national-bibliothek, 85) (Svenska folkböcker, 35).] – Tschandala. [Översättning till danska 1889, se Tschandala (1897).] – Den starkare. En scen (Tryckt och otryckt, II, Sthlm 1890, s 261–271). [I samlade verk: SDA1:2, s 297–305; SS25, s 215–224 (kommentar, s 463, s 483–484); ASD4, s 17–24 (inledning, s 5–16, kommentar, s 437–438); SV33, s 7–19 (kommentar, s 329–335, ordförklaringar, s 380). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Fordringsegare. Tragi-komedi (Tryckt och otryckt, I, Sthlm: Bonnier, 1890, s 15–102). [Utkom först i dansk översättning: Creditorer. Tragikomedie. Autoriseret Oversættelse ved N Larsen. Kjøbenhavn: Schubothes Boghandel, 1889. 97 s. {Omsl: Forsøgteatrets repertoire.} Texten är bearbetad inför den svenska publiceringen. I samlade verk: SDA1:2, s 139–192; SS23, s 189–269 (kommentar, s 421–431, 439–448); ASD3, s 379–433 (inledning, s 363–376, kommentar, s 511–519); SV27, s 191–272 (kommentar, s 321–339, ordförklaringar, s 349–351). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – I hafsbandet. [Roman.] Sthlm: Bonnier, 1890. [4], 278 s. [Se även Skärkarlsliv och I havsbandet (1973; se urval nedan). I samlade verk: SRB3 (=2. uppl), s 411–700; SS24 (titeln stavad I havsbandet; kommentar, s 245–288); SV31 (I havsbandet; kommentar, s 187–203, ordförklaringar, s 204–214, textkritisk kommentar se TK31). 2 uppl=SRB3. 3.–6. uppl 1908–12: 215 s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Nya uppl 1916, 26: I havsbandet, 243 s. Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 2 (1945), under urval nedan. I havsbandet. [Verso:] Kommentar av G Brandell. Sthlm: Aldus/Bonnier, 1971. 192 s. Ny utg. 1972: Sthlm: Bonnier, 192 s, ({Bokklubben Svalan, 622}).] – Paria. En akt. Fritt efter en novell af Ola Hansson (Tryckt och otryckt, I, Sthlm 1890, s 103–134). [I samlade verk: SDA1:2, s 193–213, SS23, s 375–402 (kommentar, s 511–515); ASD4, s 25–44 (inledning, s 5–16, kommentar, s 438–440); SV33, s 21–50 (kommentar, s 335–340, ordförklaringar, s 380–381). Kommenterade uppl: Paria. Med inledning av J Mjöberg. Sthlm: Bonnier; Sv bokförl, 1936. 40 s. (Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 47). Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Samum. [Dramatik] (Tryckt och otryckt, I, Sthlm 1890, s 135–154). [I samlade verk: SDA1:2, s 285–296, SS23, s 403–420 (kommentar, s 515–516); ASD4, s 45–57 (inledning, s 5–16, kommentar, s 440–442); SV33, s 55–71 (kommentar, s 340–344, ordförklaringar, s 381–382). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Tryckt och otryckt. Sthlm: Bonnier, 1890–97. I–III, Ny samling. ([4], 257, [2] + [4], 271, [1] + [4], 246, [2] + [4], 265, [2] s). [Ny samling referas till som ”IV” enligt gängse konvention i SS, SV m fl verk. Ej redovisat som ett sammanhållet verk i SS och SV. Består av dikter, noveller, essäer och dramer. Beträffande de tre första kategorierna har texterna till stor del tidigare tryckts i tidningar och tidskrifter medan dramerna ej tidigare publicerats, Två sammanhållna sviter finns: Fabler i III, s 187–246 (se vidare Fabler och smärre berättelser, 1909) samt Skildringar af naturen i IV, 117–180 (se vidare Skildringar … 1897). Beträffande dramatiken se vidare Fordringsegare, Paria, Samum (i I, 1890), Den starkare (i II, 1890), Bandet samt Leka med elden (i IV, 1897).] – Les relations de la France avec la Suède jusqu’à nos jours. Esquisses historiques des relations des deux pays. Paris: Ollendorff; Libraire Nilsson [distr], 1891. [5], 249 s. [Längre version av: La France en Suède. Esquisse historique des relations des deux pays (Le mémorial diplomatique, vol 24, Paris 1887, s 747–749; 764–766; 781–782; 794– 796). Följdskrift: E Wrangel, Sverige i Frankrike. Utdrag ur anteckningar om ”Sueci extra patriam”. (Aftryck ur Lunds weckoblad). Lund 1892. (Berlingska boktr). 35 s. I samlade verk: SV30, s 113–232 (kommentar, s 235–249, 266–274, Översättningar av latinet i Les relations de la France avec la Suède jusqu’à nos jours [av H Helander], s 293–315). I SV30 återges även La France en Suède (s 7–32) samt en svensk version av denna studie, Franska insatser i svenska kulturen (s 33–52; ordförklaringar, s 317–337; tidigare tryckt i Ur dagens krönika 1890 samt i Tryckt och otryckt, III, Sthlm 1891). Den sistnämnda texten återges även i SS27, s 91–114 (kommentar, s 691–692, 720–721).] – Himmelrikets nycklar eller Sankte Per vandrar på jorden. Sagospel i 5 akter. Sthlm: Bonnier, 1892. 125 s. [I samlade verk: SDA1:2, s 307–390; SS25, s 113–214 (kommentar, s 462–463, 475–483); ASD4, s 159–234 (inledning, s 145–157, kommentar, s 453– 459); SV32, s 7–124 (kommentar, s 259–274, ordförklaringar, s 292–304). Ny utg 1962: Himmelrikets nycklar … Sagospel. Slottsspelen i Uppsala 1962. [Omsl.] Sthlm: Bonnier, 1962. 47, [1] s, [4] pl-s, fotogr. {Med inledning av T Eklund, s 1–5.} Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan.] – Bandet. [Översättning till tyska 1893, se Bandet (1897).] – Debet och credit. Se Dramatik (1893). – Dramatik. Sthlm: Bonnier, 1893. [4], 143 s. [Innehåll: Inför döden. Sorgespel i nio scener, s 1–32; Första varningen. Komedi i en akt, s 33–67; Debet och credit. En akt, s 69–112; Moderskärlek. En akt, s 113–143. Separata utgåvor: Första varningen (1948), Moderskärlek (s å). Inför döden och Debet och credit saknar separata utgåvor. Inför döden i samlade verk: SDA1:2, s 477–498; SS25, s 343–370 (kommentar, s 489–491); ASD4, s 297–318 (inledning, s 235–246, kommentar, s 464– 465); SV33, s 149–180 (kommentar, s 345–357, ordförklaringar, s 384–385). Debet och credit i samlade verk: SDA1:2, s 391–416; SS25, s 225–262 (kommentar, s 484–486); ASD4, s 247–274 (inledning, s 235– 246, kommentar, s 460–462); SV33, s 73–114 (kommentar, s 345–357, ordförklaringar, s 382–384). Kommenterad uppl av samtliga dramer: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Inför döden. Se Dramatik (1893). – Leka med elden. [Översättning till tyska 1893, se Leka med elden (1897).] – Le plaidoyer d’un fou. [Översättning till tyska 1893, se Le plaidoyer d’un fou (1895).] – Antibarbarus. [Översättning till tyska 1894 se: Antibarbarus (1906).] – Introduction à une chimie unitaire. (Première esquisse). Paris: Edition du “Mercure de France”, 1895. 27 s. [Särtryck genom S:s försorg (i 500 ex; se vidare SV36, s 392) ur: Mercure de France, no 70, oct 1895, s 14–36. Följdskrift: J L[andin], August Strindberg och kemien (Stockholms dagblad, 13 och 20 sept 1896). I samlade verk: SS27, s 301–333 (kommentar, s 693, 723); SV36, s 26–51 (kommentar, s 391–406).] – Le plaidoyer d’un fou. Roman. Revision française de G Loiseau. Paris: Langen, 1895. 436 s. [Författad på franska. Utkom först i tysk översättning: Die Beichte eines Thoren. Roman. Berlin: Bibliographisches Bureau, 1893. [4], 347, [5] s. {Anon övers av W Kämpf.} Bägge versionerna är tänkta att återges i TK25. Manuskriptet till romanen såldes av S i Paris 1895 och återupptäcktes först 1973 i Oslo. Den franska versionen innehåller ganska omfattande ändringar i texten. Beträffande de olika svenska översättningarna nedan är piratöversättningarna från 1893 och 1903 gjorda efter den tyska översättningen, som är betydligt trognare S:s originalmanuskript än den franska versionen från 1895. J Landquists översättning i SS26 (1914; reviderad 1920) liksom T Aurells från 1962 är bägge baserade på den franska texten. Först till H Levanders översättning från 1976 har S:s originaltext varit tillgänglig. I samlade verk: SV25, s 263–517. Ny utg 1964: Le plaidoyer d’un fou, Paris: Mercure de France, 319, [3] s. Kommenterad uppl: Utg av L Dahlbäck och G Rossholm. Sthlm: Svenska vitterhetssamfundet, 1978– 93. 2 d. (Svenska författare utg av Svenska vitterhetssamfundet, 23). D 1, Text. 1978. [7], 212 s. D 2, Kommentar. 1993. 151 s. {I praktiken har G R varit ensamt ansvarig för utgåvan, vilket framgår av förordet till den andra delen.} Översättningar till svenska: En dåres bikt (Budkaflen, 1893, nr 25–50; 1894, nr 1–17). {Utgivningen fullföljdes trots S:s protester. Översättare troligen B Schöldström (se August Strindbergs brev, 9, 1892–94, tr 1965, s 279; se under 1948 i samlade verk nedan).} Ett äktenskap. Roman. Ill [av W Gernandt.] Sthlm: P E Nilsson, 1903. H 1–5 (80 s). {Utgivningen avbröts efter det att 5 av c:a 30 planerade häften utgivits genom S:s protester. Översättare A Åkerberg.} J Landquists översättning 1914, se SS26. {Ny utg 1976: Uddevalla: Niloe, [2], 315 s, (Niloebiblioteket). Ingår även med kommentarer av G Brandell i Skrifter av A S, d 8 (1946), under urval nedan.} En dåres försvarstal. (Le plaidoyer d’un fou). Övers från franskan av T Aurell. Sthlm: Bonnier, 1962. 276, [1] s. ([Förtitel:] Bonnierbiblioteket). {Ny utg 2007: 247, [1] s.} En dåres försvarstal. (Le plaidoyer d’un fou). Övers från franskan (”Oslomanuskriptet”) samt noter och efterskrift av H Levander. [Sthlm:] Forum, 1976. 267, [1] s. {2. tr s å.} Översättningen i SV25 (s 7–262) utgör en lätt reviderad version av H L:s text (kommentar, s 521–598, Det strukna slutkapitlet i romanen, s 599–605, ordförklaringar, s 606–641).] – Guldets synthes förklarad af guldextraktionen ur kopparkis genom Faluprocessen. Gbg 1896. (Göteborgs handelstidning). [4] s. [Tysk bearbetning: Gold-Synthese. Klam bei Grein 1896. (Heibl). [2] s. Följdskrifter till Guldets synthes … : J L[andin], August Strindberg och kemien (Stockholms dagblad, 13 och 20 sept 1896); A S, August Strindbergs guldmakeri (DN, 20 okt s å); J L, August Strindbergs guldmakeri (DN, 21 okt s å); A S, Nutidens guldmakeri. Sthlm 1896. (Björkmans Eftr). 14 s. {Undert.} I samlade verk: SS27, s 335–343 (Nutidens guldmakeri), 345–350 (Guldets syntes); SV36, s 135– 148 (kommentar, s 463–484).] – Jardin des plantes. Gbg: Hedlund, 1896. I–II. (80 s). [Utgör delvis en svensk version av Sylva sylvarum (1896), se d:o. I samlade verk: SS27, s 205–299 (i denna edition ingår även fyra avsnitt ur Sylva sylvarum som saknar motvarighet i Jardin des plantes; kommentar, s 692–693, 722–723); SV35, s 165–229 (kommentar, s 477–500). Följdskrift: J L[andin], August Strindberg och kemien (Stockholms dagblad, 13 och 20 sept 1896).] – Sylva sylvarum. Livraison 1re. [Omsl.] Paris 1896. (Bailly). 72 s. [Enligt SV35, s 455, är fem av bokens åtta kapitel skrivna på svenska och översatta till franska av okänd person. De övriga kapitlen är antingen skrivna på franska eller översatta av S själv. Texterna i boken utgjorde förlagor till motsvarande texter i Jardin de plantes (1896), men texterna i den senare är publicerade i annan ordningsföljd än i Sylva sylvarum, och huvuddelen av texterna i Jardin de plantes saknar motsvarighet i Sylva sylvarum (se vidare SV35, s 522– 523). I samlade verk: SV35, s 123–163 (kommentar, s 455–477). Ingår även i: Hortus Merlini (1897). Följdskrift: J L[andin], August Strindberg och kemien (Stockholms dagblad, 13 och 20 sept 1896).] – Bandet. Sorgespel i en akt. [Rubr] (Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 3–53). [Utkom först i tysk översättning: Das Band. Trauerspiel in einem Akt (A S, Dramen, Bd II, Berlin: Bibliographisches Bureau, 1893). I samlade verk: SDA1:2, s 437–476; SS25, s 291–341 (kommentar, s 463–464, 489); ASD4, s 399– 436 (inledning, s 391–398, kommentar, s 471–474); SV33, s 275–326 (kommentar, s 358–368, ordförklaringar, s 388–391). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Hortus Merlini. Lettres sur la chimie; Sylva sylvarum. Paris: Chamuel, 1897. 178, [1] s. [Utgörs av en fransk översättning av Antibarbarus I, gjord från den tyska översättningen från 1894, se vidare Antibarbarus … (1906) samt av den andra upplagan av Sylva sylvarum (1896). Kommentar i SV35, s 500–506. Utgiven arkvis som följetongsbilaga till L’Hyperchimie, nov 1896–juli 1898, det är enligt SV35, s 505, oklart om en separat bokutgåva funnits. Hortus Merlini avses publiceras i faksimil i TK35.] – Inferno. [Översättning till svenska 1897, se Inferno (1898).] – Leka med elden. Komedi i en akt. [Rubr] (Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 55–113). [Utkom först i tysk översättning: Das Spiel mit dem Feuer. Lustspiel (A S, Dramen, Bd III, Berlin: Bibliographisches Bureau, 1893). I samlade verk: SDA1:3, s 27–68; SS25, s 401–460 (kommentar, s 464, 492–493); ASD4, s 349–390 (inledning, s 339–345, kommentar, s 467–471); SV33, s 211–273 (kommentar, s 358–368, Två varianter till näst sista scenen i Leka med elden, s 369–379, ordförklaringar, s 386–387). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Medeltidens bonde. Sthlm: Folkupplysningsföretaget, 1897. 12 s. (Svenska folkets öreskrifter, 10). [Ur: Svenska folket, bd 1 (1881–82), Medeltiden. Menniskorna och lefnadssättet. Kap. 7, Bönder. Fiskare, s 137–146.] – Skildringar af naturen (Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 115–180). [Består av de bägge uppsatserna Skånska landskap med utvikningar (s 117–139) och Svensk natur (s 140–180; tidigare tr under titeln Svensk natur. En inledande öfverblick i: Svea, årg 52, 1896, Sthlm 1895, s 169–201). Ingår även i Sveriges natur (1901), se nedan. I samlade verk: SS27 (under rubriken Svensk natur), s 5–63 (kommentar, s 691, 695–699, 714–720); SV29, s 227–271 (kommentar, s 317–328, ordförklaringar, s 354–361).] – Tryckt och otryckt. Ny samling (1897). Se: Tryckt och otryckt (1890–97). – Tschandala. Berättelse från 1600-talet. Sthlm: Gernandt, 1897. 183 s. [Utkom först i dansk översättning: Tschandala. Autoriseret Oversættelse ved P Nansen. Kjøbenhavn: Schubothes Boghandel, 1889. [4], 204 s. Den svenska utgåvan är en återöversättning till svenska av E Fahlstedt sedan S:s originalmanuskript försvunnit. I samband med att Tschandala införlivades med Ljusupplagan 1904–05 av Svenska öden och äfventyr (1882–91) sökte S restaurera texten. I samlade verk: SRB4, s 5–194; SS12, s 225–376; SV14, s 170–281. Ny utg 1959: Ill av I Rosell, Sthlm: Bonnier, 189, [2] s. Ny utg (”2. uppl”) 2007: Linköping: Nordpocket, 211 s.] – Inferno. Avant-propos par M Réja. Paris: Société de Mercure de France, 1898. 280, [1] s. [Texten i den franska utgåvan har reviderats av M R. Den svenska översättningen från 1897 av E Fahlstedt ansåg S i efterhand ha vissa brister, vilket ledde till ett antal rättelser i 2. uppl men också till att texten på vissa punkter kom att avlägsna sig från S:s originalmanuskript. J Landquist försökte i sin översättning i SS28 korrigera vissa av bristerna, men eftersom han inte hade tillgång till S:s manuskript utan var tvungen att basera texten på M Réjas version var den fortfarande korrumperad på sina ställen. Först i SV37 har S:s originalmanuskript publicerats med parallelltext på svenska, vilken utgör en kraftigt reviderad version av Fahlstedts översättning. Fahlstedts översättning samt Réjas version är tänkta att återges i TK37. Beträffande de olika versionerna av texten se vidare SV37, s 321– 325. I samlade verk: SV37 (parallelltext på franska och svenska; kommentar, s 321–370, Ett förkastat första kapitel till romanen, s 371–377 (parallelltext på franska och svenska), Mottot i den franska förstaupplagan, s 378–379, Mysteriespelet i den franska förstaupplagan, s 380–397 (parallelltext på franska och svenska), ordförklaringar, s 404–451). Ny utg 1947: Préface d’A Adamov, Paris: Éditions du Griffon d’Or, xvi, 241, [3] s. Ny utg 1966: Introduction de T Eklund. Notes et variantes par C G Bjurström, Paris: Mercure de France, 397, [1] s, (OEuvre autobiographique d’Auguste Strindberg). {Omtr i: OEuvre autobiographique. Édition établie et présentée par C G Bjurström. Paris: Mercure de France, 1990. 2 vol. Ny utg 1996: Inferno. Récit. Notes, postface inédite de C G Bjurström. Paris: Gallimard, 1996. 268 s. (L’Étrangère). Ny utg 2001: Notes et postface de C G Bjurström, Paris: Mercure de France; Gallimard, 2001, cop 1996. 266, [1] s. (L’imaginaire, 451).} Översättningar till svenska: Inferno. Sthlm: Gernandt; Berlin: Bondi, 1897. [7], 230, [1] s. {Översatt från S:s franska original av E Fahlstedt. I samlade verk: SS28, s 5–206 (kommentar, s 401–423). 2. uppl s å: [8], 230, [1] s.} 2.[=3.]–3.[=4.] uppl 1911–12: Sthlm: Bonnier, 176, [2] s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1922: 205, [2] s. Ny utg 1973: Sthlm: Wihlke & son, 222 s. Ny utg 1994: Lund: Klassikerförl NGM, 165, [2] s. Ny utg 2007: Sthlm: Bonnier, 2007, 156 s. Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 9 (1946) samt Strindberg i Aldus, 14 (1962), bägge under urval nedan.] – Legender. Sthlm: Gernandt, 1898. [7], 220 s. [Översättning från S:s franska manuskript av E Fahlstedt. Även i norsk utgåva s å: Christiania: Cammermeyer. En edition av S:s franska text utkom först 1967 medan hans originalmanuskript finns tryckt först i SV38 med parallelltext på svenska (en reviderad version av H Levander av E Fahlstedts översättning). I Legender ingår även som ett fragment den av S påbörjade men aldrig fullbordade tredje delen av sviten inledd med Inferno, nämligen Jakob brottas (s 133–217). I samlade verk: SV38 (kommentar, s 275–343, ordförklaringar, s 354– 425. Kommenterad utgåva: Légendes. Introduction de M Gravier. Texte revu et annoté par C G Bjurström et G Perros. Paris: Mercure de France, 1967. 262, [1] s. {Omtr i: OEuvre autobiographique. Édition établie et présentée par C G Bjurström. Paris: Mercure de France, 1990. 2 vol.} Den svenska översättningen i samlade verk: SS28, s 207–400 (kommentar, s 407– 419). 2.–3. uppl 1912–13: Sthlm: Bonnier, 174, [1] s, (August Strindbergs mästerverk). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 9 (1946), under urval nedan.] – Till Damaskus. Sthlm: Gernandt, 1898. D 1–2 (i ett bd). 336 s. [Boken har separata titelblad för d 1 och 2 men genomgående paginering. D 3 publicerad 1904 i SDA1:3, i separat utgåva först 1926 under titeln Klostret, se nedan. I samlade verk: SDA 1:3, s 69–161 (d 1), 163– 231 (d 2), 233–324 (d 3); SS29 (kommentar, s 365– 384); SV39 (kommentar, s 411–465, ordförklaringar, s 466–505). Kommenterad uppl av d 1–3: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan. Separata utgåvor av d 1 i kommenterade/ bearbetade upplagor: Till Damaskus. D 1. Radiobearbetning av O Molander. Sthlm: Radiotjänst, 1948. 70, [1] s + 1 bil-bl. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 85). Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, 11 (1962), under urval nedan. Till Damaskus. Första delen red och kommenterad av I Holm och G Lindström. Lund: Bokförl universitet och skola, 1964. 143 s, ill. ([Verso:] Uniskols dramatikserie). Separat utgåva av d 3: Klostret. (Till Damaskus III). Sthlm: Bonnier, 1926. 127 s. ([Svenska teatern, 403]). Bearbetad version av d 3: Till Damaskus. D III, Mysteriespelversion: R Bark. Tryckt efter den text enligt vilken dramat framfördes i Lunds domkyrka vid Mysteriespelen i Lund 1–10 juli 1966. Lund: Mysteriespelen, 1966. 48 s. {Omsl: Mysteriespelen i Lund 1–10 juli. Till Damaskus III. Lunds domkyrka.}] – Typer och prototyper inom mineralkemien. Festskrift till firandet af Berzelii femtio-årsminne. Sthlm: Gernandt, 1898. 62 s. [I samlade verk: SS27, s 507–560; SV36, s 225–268 (kommentar, s 510–519).] – Advent. Se: Vid högre rätt (1899). – Brott och brott. Se: Vid högre rätt (1899). – Erik XIV. Skådespel i fyra akter. Sthlm: Gernandt, 1899. 178 s. ([Förtitel:] Vasa-sagan, III). [I samlade verk: SDA2:1, s 379–458; SS31, s 279–399 (kommentar, s 401–407, 444–465); SV41, s 323–465 (kommentar, s 510–530, ordförklaringar, s 569–581). Ny utg 1929: Sthlm: Bonnier, 123 s. ([Svenska teatern, 412]). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Folkungasagan. Skådespel i fem akter. Sthlm: Gernandt, 1899. 172 s. [I samlade verk: SDA2:1, s 5–90; SS31, s 5–129 (kommentar, s 401–422); SV41, s 7–147 (kommentar, s 469–494, ordförklaringar, s 531–552). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Gustaf Vasa. Skådespel i fem akter. Sthlm: Gernandt, 1899. 212 s. ([Förtitel:] Vasa-sagan, II). [I samlade verk: SDA2:1, s 281–378; SS31, s 131–277 (kommentar, s 401–407, 423–443); SV41, s 149–320 (kommentar, s 494–510, ordförklaringar, s 552–569). Ny utg 1920: Sthlm: Bonnier, 149 s. ([Svenska teatern, 391]). {2. uppl 1941.} Ny utg 1941: Sthlm: Åhlén & Åkerlund; Bonnier, 1941. 96 s. (Veckans bok, årg 1, 1941, nr 5). Kommenterade upplagor: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946) samt Strindberg i Aldus, 1 (1961), bägge under urval nedan. Gustav Vasa. Skådespel i fem akter. Med ordförklaringar, kommentarer, arbetsuppgifter och litteraturförteckning av G Lindström. Lund: Gleerup, 1963. 172 s. ([Verso:] Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 95). {2. tr 1964.} Gustav Vasa. Skådespel i fem akter. Förkortad och arrangerad i 7 scener med introduktioner, prolog och kommentarer av M Söderwall. Sthlm: Natur och kultur, 1985. 112 s, ill, fotogr. ([Omsl:] Läs och spela).] – Vid högre rätt. Två dramer. Sthlm: Gernandt, 1899. 317 s. [Innehåll: Advent. Ett mysterium (s 3–156); Brott och brott. Comedi (s 157–317). I samlade verk: SDA1:3, s 325–475; SS30 (Advent, s 5–107, Brott och brott, s 109–220, kommentar, s 221–249); SV40 (Advent, s 7–126, Brott och brott, s 129–250, kommentar, s 253–270, Den strukna slutscenen i Advent, s 271–277, ordförklaringar (Advent), s 278–281; (Brott och brott), s 281–283). Separata utgåvor: Advent (1926), Brott och brott (1916), se nedan. Advent: Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan. Brott och brott: Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Gustaf Adolf. Skådespel i fem akter. Sthlm: Gernandt, 1900. 386 s. [I samlade verk: SDA2:2, s 5–198; SS32 (kommentar, s 281– 315); SV42 (1900 års utg, s 7–304; 1912 års utg, s 361–562; kommentar, s 307–359, ordförklaringar, s 563–597, textkritisk kommentar se TK42). Förkortad utg 1912: Gustaf Adolf. Skådespel i fem akter. Lämpat för scenen av författaren. Sthlm: Bonnier, 1912. 146 s. ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk).] – Carl XII. Skådespel i fem tablåer. Sthlm: Gernandt, 1901. 169 s. [Publicerades i febr 1902 enligt TK47, s 9. I samlade verk: SDA2:2, s 273–345; SS35, s 113–223 (kommentar, s 225, 228–236); SV47, s 7–150 (kommentar, s 285–314, ordförklaringar, s 334– 348, textkritisk kommentar, se TK47, s 7–25). I SV47 stavas titeln Karl XII. Ny utg 1918: Sthlm: Bonnier, 111 s, ([Svenska teatern, 381]). Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan. Carl XII. Red och kommenterad av I Holm och G Lindström. Lund: Bokförl universitet och skola, 1964. 124 s, ill, fotogr. ([Verso:] Uniskols dramatikserie).] – Dödsdansen. Drama. Sthlm: Gernandt, 1901. 298 s. [På s 171 finns titelblad för andra delen, titelblad för första delen saknas (finns i SS och SV). I samlade verk: SDA1:4, s 5–128; SS34 (kommentar, s 213–217); SV44 (kommentar, s 235–254, Inskjutning i Dödsdansen, del II, s 255–256, ordförklaringar, s 257–262). Kommenterade/bearbetade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan. Dödsdansen. D 1. Radiobearbetning av O Molander. Sthlm: Radiotjänst, 1948. 48 s, [3] s + 1 bil-bl. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 86). Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, d 12 (1962), under urval nedan.] – Engelbrekt. Skådespel i fyra akter. Sthlm: Gernandt, 1901. 151 s. [I samlade verk: SDA2:1, s 91–159; SS35, s 5–111 (kommentar, s 225–228); SV47, s 151–282 (kommentar, s 314–333, ordförklaringar, s 348–362, textkritisk kommentar, se TK47, s 27–42). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Midsommar. Ett allvarsamt lustspel i sex tablåer. Sthlm: Gernandt, 1901. 229 s. [I samlade verk: SS33, s 129–291 (kommentar, s 300–321); SV43, s 7–195 (kommentar, s 341–358, Slutet i Midsommars originalmanuskript, s 385–388, ordförklaringar, s 389–402).] – Påsk. [Dramatik.] Sthlm: Gernandt, 1901. 139 s. [I samlade verk: SS33, s 37–127 (kommentar, s 295–300); SV43, s 235–337 (kommentar, s 364–384, ordförklaringar, s 407–415). 2. uppl 1910: Sthlm: Björck & Börjesson, 126 s. Ny utg 1916: Påsk. Skådespel i tre akter, Sthlm: Bonniers, 93 s, ([Svenska teatern, 360]). {Nya uppl 1921, 27, 39.} Kommenterade/bearbetade uppl: Påsk. Skådespel i tre akter. Edited with an introduction, notes, and a vocabulary by J E A Alexis. Sthlm: Bonnier, 1921. 141 s, 1 portr. (Bonnier’s college series of Swedish textbooks, 4). {Svensk text med notapparat på engelska.} Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan. Påsk. Skådespel i tre akter. Med inledning, anmärkningar och förklaringar av I Peterzén. Sthlm: Sv bokförl; Bonnier, 1951. ix, [1], 93 s. ([Omsl:] Skönlitteratur i skolan, [13]). {2.–6. tr 1955–66: ix, [1], 93, [1] s.} Påsk. Förkortad med introduktion och kommentar av M Söderwall. Sthlm: Natur och kultur, 1982. 64 s, ill. (Läs och spela).] – Sveriges natur. Sthlm: Gernandt, 1901. 98 s, ill. [Med ill av A Sjögren. Består av de bägge uppsatserna Skånska landskap och Svensk natur, tidigare tryckta under rubriken Skildringar av naturen i Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 115–180, tillsammans med inledningen till Skärkarlsliv (sedermera tryckt separat under titeln Stockholms skärgård 1918, se nedan).] – Ett drömspel. Se Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet (1902). – Fagervik och Skamsund. Sthlm: Gernandt, 1902. 335 s. [Dikterna i volymen omtryckta i: Ordalek och småkonst (1905). I samlade verk: SS37 (prosatexterna; dikterna återges inte separat utan ingår i editionen av Ordalek … i samma bd), 5–226 (kommentarer, s 351–357); SV50 (prosatexterna), s 113–282 (kommentar, s 310–325, ordförklaringar, s 351–370) och SV51 (dikterna), s 7–84 (kommentar, s 227–301, ordförklaringar, s 325–341). Kommenterad av G Brandell (prosatexterna), se Skrifter av A S, d 5 (1946); dikterna, se a a, d 13 (1946); bägge under urval nedan.] – Kronbruden. Se Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet (1902). – Kronbruden; Svanehvit; Drömspelet. Sthlm: Gernandt, 1902. 275 s. [Innehåll: Kronbruden, s 3–105; Svanehvit, s 107–173; Ett drömspel, s 175–275. Separata utgåvor: Kronbruden (1917), Svanevit (1914), Ett drömspel (1916). Kronbruden i samlade verk: SDA1:4, s 129–202; SS36, s 5–120 (kommentar, s 331–347); SV45, s 7–140 (kommentar, s 229–247, Strindbergs egen tonsättning av ”Skyarne lyktas”, s 268–271, ordförklaringar, s 289– 303). Svanevit i samlade verk: SDA1:4, s 203–253; SS36, s 121–211 (kommentar, s 331–332, 348–362); SV45, s 141–226 (kommentar, s 247–267, Tillägget till Svanevit, s 272–285, ordförklaringar, s 303–308). Ett drömspel i samlade verk: SDA1:4, s 255–327; SS36, s 213–330 (inklusive det 1906 tillkomna Förspel, s 217–220; kommentar, s 331–332, 363–367); SV46 (kommentar, s 125–160, Förspel till Ett drömspel, s 161–164, Korridordramats inledningsscen, s 165– 169, ordförklaringar, s 171–180). Kommenterad uppl av samtliga dramer: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan.] – Svanehvit. Se Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet (1902). – Trefaldighetsnatten (1902). [Se: Fagervik och Skamsund (1902), s 73–117. För separat utgåva se 1909.] – Ensam. Ill af A Sjögren. Sthlm: Bonnier, 1903. [8], 146 s. ([Eget titelbl:] Nordiskt familjebibliotek, 16). [Självbiografisk berättelse. De i texten bägge insprängda dikterna Ahasverus (s 74–77) och Vargarne tjuta (s 110–115) sedermera omtryckta i Ordalek och småkonst (1905). I samlade verk: SS38, s 119–216 (kommentar, s 217); SV52, s 7–82 (kommentar, s 227–249, ordförklaringar, s 300–317, textkritisk kommentar, se TK52, s 7–38). 2.–3. uppl 1912– 13: 135 s, ([Omsl:] August Strindbergs mästerverk). Ny utg 1922: 98 s. Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 9 (1946), under urval nedan. Ensam. Ill av A Sjögren. Kommentarer av G Brandell och G Svensson. Sthlm: Aldus/Bonnier, 1973. 150, [1] s, ill. (Delfinserien). Tvåspråkig uppl: Ensam = [Alone]. Förord av [foreword by] P O Enquist. [Translation: E Sprinchorn.] Oslo: Geelmuyden Kiese; Scandinavian Airlines, cop 1998. 247 s. (Scandinavian words, 1).] – Gustaf III. [Drama tik] (SDA2:2, Sthlm: Geber, 1903, s 347–432). [I andra samlade verk: SS39 (titel: Gustav III. Fyra akter (utan tablåer)), s 265–398 (kommentar, s 399–401, 423–437); SV48 (samma titel som i SS39), s 145–301 (kommentar, s 322–337, ordförklaringar, s 347–365, textkritisk kommentar, se TK48, s 33–59). Separat utgåva: Gustav III. Fyra akter. Sthlm: Bonnier, 1916. 135 s. ([Svenska teatern, 358]). {Ny uppl 1917.}] – Kristina. [Dramatik] (SDA2:2, Sthlm: Geber, 1903, s 199– 271). [I andra samlade verk: SS39 (titel: Kristina. Skådespel i fyra akter), s 145–261 (kommentar, s 399–401, 411–423); SV48 (titel: Kristina), s 7–143 (kommentar, s 305–322, ordförklaringar, s 338–347, textkritisk kommentar, se TK48, s 7–31). Kommenterad upplaga: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Näktergalen i Wittenberg. Skådespel i fem akter (SDA2:2, Sthlm: Geber, 1903, s 433–522). [I andra samlade verk: SS39, s 5–144 (kommentar, s 399–411); SV49 (kommentar, s 167–183, ordförklaringar, s 184–204, textkritisk kommentar, se TK49). Separat utgåva: Näktergalen i Wittenberg. Sthlm: Bonnier, 1917. 140 s. ([Svenska teatern, 365]).] – Sagor. Sthlm: Geber, 1903. 200, [1] s. [2. uppl s å. I samlade verk: SS38, s 5–118 (kommentar, s 217–238); SV52, s 83–202 (kommentar, s 249–289, Ett utmönstrat textparti i Gullhjälmarna i Ålleberg, s 298–299, ordförklaringar, s 317–343, textkritisk kommentar, se TK52, s 39–97). I SV52 återges också två andra sagor, varav den första var avsedd för Sagor, men lyftes ur på korrekturstadiet. Dessa är Pintorpafruns dagbok (s 205–216, kommentar, s 289– 295, textkritisk kommentar, se TK52, s 101–114; ursprungligen tryckt i Julstämning 1908, återges i SS54, s 124–136) samt Anden i flaskan (s 217–224, kommentar, s 295–297, textkritisk kommentar, se TK52, s 115–119; ursprungligen tryckt i Strix’ midsommarnummer 1905, återges i SS54, s 137–144). Senare upplagor/utgåvor av Sagor: 3. uppl 1909: 154, [1] s, (Hugo Gebers enkronasbibliotek, 17). 4. uppl 1912: Sthlm: Bonnier, 124, [1] s, ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker, 28). Ny utg 1915: Ill av T Schonberg, Sthlm: Bonnier, [188] s, färgill. {Faksimiluppl 1972, 85.} Ny utg 1923: 153, [1] s, ([Omsl:] Bonniers universalbibliotek). Ny utg 1963: [Verso:] Ill: L Gillis, Gbg: Zinderman, 115, [2] s, ill. Ingår 1974 i: Sagor … (se urval nedan), s 7–92. Ny utg 1979: Ill med teckningar av T Billman, Efterord: G Söderström, [Verso:] Textrevidering och kommentarer: G Söderström, Sthlm: Atlantis, 142, [2] s, ill, ([Omsl:] Atlantis väljer ur världslitteraturen). {2. tr 1980. Ny utg 1980: Sthlm: Litteraturfrämjandet, 160 s, ill, (En bok för alla).} Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 5 (1946), under urval nedan.] – Götiska rummen. Släkt-öden från sekelslutet. [Roman.] Sthlm: Geber, 1904. 315, [3] s. [I samlade verk: SS40 (släktöden; kommentar, s 309–335); SV53 (släktöden; kommentar, s 235–312, ordförklaringar, s 313– 409). Ny utg 1977 (släktöden): Efterskrift av S-O Ullström, 1. uppl, Sthlm: Oktoberförl, 202 s. Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 4 (1946), under urval nedan.] – Till Damaskus. D 3 (1904). Se: Till Damaskus (1898). – Ein freies Norwegen. Berlin und Leipzig: H Seeman Nachfolger, u å [1905]. vi, [2], 36, [1] s. [2. Aufl s å. Består av fem artiklar om unionsfrågan publicerade i danska och tyska dagstidningar 1905, tre äldre bidrag 1883– 86 samt ett nyskrivet förord av A S (detta senare omtryckt i annan version i Socialdemokraten 29 aug 1905), allt översatt och sammanställt av E Schering. För uppgifter om titlar för de enskilda bidragen samt dessas originalpubliceringar se kommentaren i SV71, s 254–259, som också anger i vilka delar av SV de äldre bidragen står att finna. Artiklarna i samlade verk (titel: Ett fritt Norge): SS54, s 429–442; SV71, s 78–88. I SS54 återges förordet i den form det hade i Ein freies Norwegen, i SV71 i den form det gavs i Socialdemokraten. Artiklarna är i de fall S:s originalmanuskript saknas återöversatta till svenska.] – Hemsöborna. Folkkomedi. [Översättning till tyska 1905, se Hemsöborna (1914).] – Historiska miniatyrer. [Noveller. Verso till förtitel:] Ramar, öfverstycken och begynnelsebokstäver af A Sjögren. Sthlm: Bonnier, 1905. I–II. ([7], 344 + [7], 390 s). [I samlade verk: SS42 (kommentar, s 323–328); SV54 (kommentar, s 253–299, ordförklaringar, s 301–409).] – Ordalek och småkonst. [Dikter.] Ill och typografiskt red af A Sjögren. Sthlm: Bonnier, 1905. 169, [3], ill. [Dikterna delvis tidigare tryckta i: Fagervik och Skamsund (1902). I samlade verk: Samlade dikter, d 3 (1912; se samlade verk nedan; = 2. uppl); SS37, s 227–349 (kommentar, s 351–356, 357–381); SV51, s 87–198 (kommentar, s 227–301, ordförklaringar, s 334–349). 2. uppl=Samlade dikter, d 3. Faksimilutg 1974: Sthlm: Bonnier, 169, [4] s, ill. Av senare upplagor är det endast faksimilutgåvan som innehåller originalets illustrationer. Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 13 (1946), under urval nedan.] – Antibarbarus, det är en vidlyftig undersökning om grundämnenas natur och ett nytt betraktelsesätt af de kemiska operationernas förlopp enligt den rådande monist-teorien om naturens allhet & enhet, sådan den af Darwin och Hæckel tillämpats på de andra naturvetenskaperna. Sammanskrifvet, Brünn (Mähren) MDCCCXCIII af A S samt försedd med rättelser och tillägg MDCCCV. Sthlm: Bröderna Lagerström, 1906. 57 s. [Förtitel: Antibarbarus I. Med dekorativ utstyrsel av A Sjögren. S:s originalmanuskript översatt till tyska: Antibarbarus I, oder Die Welt für sich und die Welt für mich. Berlin: Verlag des Bibliographischen Bureaus, 1894. 78 s. Följdskrift (till den tyska versionen): J L[andin], August Strindberg och kemien (Stockholms dagblad, 13 och 20 sept 1896). I samlade verk: SS27, s 135–203 (1906 års version; kommentar, s 692, 721–722); SV35, s 7–75 (S:s originalmanuskript; kommentar, s 373–438), s 231–310 (1906 års version; kommentar, s 506–519). Faksimil av 1906 års upplaga 2003: Efterord av P Glas, Lund: Bakhåll, 62, [2] s, [2] pl-bl. I SV35 återges även S:s tidigare opublicerade och ofullbordade fortsättning, Antibarbarus II, s 77–121 (kommentar, s 438–454). En fransk översättning av Antibarbarus I ingår i Hortus Merlini (1897) under titeln Lettres sur la chimie.] – Nya svenska öden. [Noveller.] Sthlm: Bonnier, 1906. 2 samlingar. ([4], 177 + 142, [1] s). [Utgivet i 9 häften numrerade 1–13 varav fyra (5/6, 7/8, 9/10 och 11/12) var dubbelhäften. Ingår i 5. uppl 1911 (utspridda på olika delar) av Svenska öden och äfventyr (1882–91). I samlade verk: SS43 (under titeln Hövdingaminnen; kommentar, s 379–392); SV56 (kommentar, s 299–356, [17] pl-s, ordförklaringar, s 357– 433). C Svensson avvisar i sin edition J Landquists val av titeln Hövdingaminnen, se vidare SV56, s 303–306, varav det framgår att Höfdingaminnen var endast en av de titlar S laborerade med för verket och inte ens hans tidigaste förslag. Publicerad som Hövdingaminnen även i Mästerverk. Ser 3, 3 (1928; se urval nedan) samt i urvalsvolymen Hövdingaminnen (1963; se urval nedan).] – Taklagsöl. [Novell.] Gbg: Hvar 8 dag, 1906. 62, [1] s. [Särtryck ur: Hvar 8 dag, årg 7, 1905/06, nr 37–50 (10 juni–9 sept). Senare utgåvor se: Taklagsöl; Syndabocken (1907), där även omtryck i samlade verk redovisas.] – En blå bok. Sthlm: Björck & Börjesson, 1907–12. 4 vol. [Samlingsutgåva av 1–3 nedan: En blå bok. Aflämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”. 2. uppl. Sthlm: Björck & Börjesson, 1910. 1071 s. För ett texturval av D Andreæ se: En blå bok (1967), under urval nedan.] [1=], En blå bok. Aflämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”. 1907. 333, [1] s. [2. uppl s å. 3 uppl s å: 436 s. I 3. uppl ingår även ett supplement, som också publicerats separat: En blå bok … Supplement, [4] s, s 337–436. I samlade verk: SS46 (kommentar, SS48, s 1135–1142); SV65 (kommentar, s 439–505, ordförklaringar, s 507–667). Ny utg 1963: En blå bok. Avdelning 1, Avlämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”, Sthlm: Wahlström & Wikstrand, 267, [1] s, (W & W-serien, 11). {Omfattar även supplementet. Ny uppl 1976.} Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 13 (1946), under urval nedan.] [2=], En ny blå bok. 1908. [4] s, s 437–833. [I samlade verk: SS47 (kommentar, SS48, s 1135–1142); SV66 (kommentar, s 1051–1100, ordförklaringar, s 1101–1220).] Afdelning 3. 1908. [4] s, s 835–1071. [Omsl: En blå bok. Den tredje. I samlade verk: SS48, s 807–1036 (kommentar, s 1135–1142); SV67, s 1229– 1453 (kommentar, s 1525–1569, 1587–1590, ordförklaringar, s 1633–1691).] [4=], En extra blå bok. 1912. [3] s, s 1073–1141, [1] s. [I samlade verk: SS48, s 1037–1115 (kommentar, s 1135–1142); SV67, s 1455–1522 (kommentar, s 1569–1586, 1590–1596, För En blå bok avsedda men där icke införda uppsatser, s 1597–1632, ordförklaringar, s 1691–1713).] Register till En blå bok, En ny blå bok, En blå bok den tredje, En extra blå bok. 1912. [5] s, s 9–30. [Enligt SV67, s 1715, sammanställdes sakregistret av S, medan det alfabetiska registret upprättades av förlaget. I samlade verk: SS48, s 1117–1134; SV67, s 1723–1748 (kommentar, s 1715–1719).] – Brända tomten. Sthlm: Ljus, 1907. 81 s. (Kammarspel, opus 2). [I samlade verk: SS45, s 75–145 (kommentar, s 335, 339–341); SV58, s 83–157 (kommentar, s 367–371, 381–395, ordförklaringar, s 447–454). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Oväder. [Dramatik.] Sthlm: Ljus, 1907. 78 s. (Kammarspel, opus 1). [I samlade verk: SS45, s 5–74 (kommentar, s 335–339); SV58, s 7–82 (kommentar, s 367–381, ordförklaringar, s 443–447). Ny utg 1918: Sthlm: Bonnier, 72 s, ([Svenska teatern, 373]). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan.] – Pelikanen. [Dramatik.] Sthlm: Ljus, 1907. 74 s. (Kammarspel, opus 4). [I samlade verk: SS45, s 213–280 (kommentar, s 335– 339, 345–348); SV58, s 227–297 (kommentar, s 367– 371, 415–431, ordförklaringar, s 460–463). Ny utg 1919: Sthlm: Bonnier, 72 s, ([Svenska teatern, 388]). Kommenterade/bearbetade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946), under urval nedan. Pelikanen. Kammarspel, opus 4. Med förspel ur Toten-Insel. Radioversion av H Grevenius. [Sthlm: Radiotjänst,] 1949. 41, [3] s. + 1 bil-bl. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 88). Pelikanen. Oslo: Dreyer, 1971. 63 s. (Litteratur for gymnaset).] – Spök-sonaten. [Dramatik.] Sthlm: Ljus, 1907. 74 s. (Kammarspel, opus 3). [I samlade verk: SS45, s 147–211 (kommentar, s 335–339, 342–345); SV58, s 159–225 (kommentar, s 367–371, 395–414, ordförklaringar, s 454– 460). Ny utg 1917: Sthlm: Bonnier, 67 s, ([Svenska teatern, 369]). {Ny uppl 1921.} Kommenterade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 12 (1946) samt Strindberg i Aldus, d 12 (1962), bägge se urval nedan. Spöksonaten. Kammarspel, opus 3. Med ordförklaringar, kommentarer, arbetsuppgifter och litteraturförteckning av G Lindström. Lund: Gleerup, 1964. 109 s, [1] pl-bl. ([Verso:] Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 96). {2., reviderade tr s å. Ny utg 1986: Spöksonaten, [Verso:] Ordförklaringar … G Lindström, Lund: Studentlitteratur, 109 s, (Klassiker).}] – Svarta fanor. Sedeskildringar från sekelskiftet. Sthlm: Björk & Börjesson, 1907. [5] s, s 8–302, [2] s. [I samlade verk: SS41 (kommentar, s 291–295); SV57 (kommentar, s 223–347, Förordet till Svarta fanor, s 348–353, ordförklaringar, s 354–427, textkritisk kommentar, se TK57). S:s förord till Svarta fanor publicerades först 1914 (se nedan); det ingår i upplagan från 1978. Ny utg 1910: Gbg: Åhlén & Åkerlund, 317 s. Ny utg 1973: Sthlm: Wihlke & son, 218 s. Ny utg 1978: Förord av A S, Efterord av U Sörenson, Sthlm: Oktoberförl, 207, [1] s, faks. {Förordet återges i faksimil på s 173–184. Efterord, s 197–207.} Ny utg 2007: Sthlm: Bonnier, 217 s. Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 4 (1946) samt Strindberg i Aldus, 15 (1961), bägge under urval nedan.] – Syndabocken. Se: Taklagsöl; Syndabocken (1907). – Taklagsöl; Syndabocken. Två berättelser. Sthlm: Bonnier, 1907. [3], 294 s. [Taklagsöl tidigare utgiven separat (1906), Syndabocken först publicerad som följetong i Idun, årg 20, 1907, nr 1–18. I samlade verk: SS44 (kommentar, s 205–215); SV55 (kommentar, s 159–178, Inskjutning i Taklagsöl, s 179–184, ordförklaringar, s 185– 201). Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 5 (1946), under urval nedan.] – Abu Casems tofflor. Sagospel för gamla och unga barn på oräknade jamber i fem rena akter. Sthlm: Bonnier, 1908. 114 s. [Enligt SV62 utgiven i jan 1909. I samlade verk: SS51, s 101–180; SV62, s 7–99 (kommentar, s 215–229, ordförklaringar, s 259–265).] – Hamlet. Ett minnesblad på årsdagen den 26 november tillägnadt Intima teatern. Sthlm: Björck & Börjesson, 1908. 44 s. [I samlade verk: SS50, s 49–106 (kommentar, s 303–308); SV64, s 43–88 (kommentar, s 325–333, ordförklaringar, s 485–498). Ingår 1968 i: Strindberg om drama och teater (se urval nedan), s 69–102.] – Julius Caesar. Shakespeares historiska drama. Jämte några anmärkningar om kritik och skådespelarens konst samt ett tillägg om teaterkrisen och teatertrasslet. Tillägnadt Intima teatern. Sthlm: Björck & Börjesson, 1908. 40 s. [I samlade verk: SS50, s 107–157 (kommentar, s 303–308); SV64, s 89–128 (kommentar, s 333–344, ordförklaringar, s 498–516). Ett utdrag motsvarande avsnittet om ”anmärkningar om kritik och skådespelarens konst” ingår 1968 i: Strindberg om drama och teater (se urval nedan), s 103–113.] – Memorandum till medlemmarne af Intima teatern från regissören. Sthlm: Björck & Börjesson, 1908. 35 s. [2. uppl s å. I samlade verk: SS50, s 5–47 (kommentar, s 303–308); SV64, s 7–41 (kommentar, s 317–325, ordförklaringar, s 474–484). Ingår 1968 i: Strindberg om drama och teater (se urval nedan), s 31–44. Faksimiluppl 1975: Sthlm: Forum, 35, [1] s.] – Sista riddaren. Skådespel i fem akter. Sthlm: Björck & Börjesson, 1908. 160 s. [Utkom enligt SV61 i jan 1909. I samlade verk: SS49, s 7–136 (kommentar, s 349–355); SV61, s 7–152 (kommentar, s 411–450, ordförklaringar, s 451–463, textkritisk kommentar, se TK61, s 7–45). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Bjälbo-Jarlen. Skådespel i fem akter. Sthlm: Björck & Börjesson, 1909. 145 [dvs 144] s. [I samlade verk: SS49, s 233–347 (kommentar, s 356); SV61, s 269–407 (kommentar, s 411–450, ordförklaringar, s 470–480, textkritisk kommentar, se TK61, s 73–114). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Fabler och smärre berättelser. Sthlm: Bonnier, 1909. 181, [3] s. [2. uppl s å. Sviten Fabler trycktes på svenska först i Tryckt och otryckt, III, Sthlm 1891, s 187–246 (i dansk översättning trycktes alla utom en, Måsarna, som följetong i Politiken 18 aug–3 sept 1885). De övriga berättelserna finns utspridda i samtliga delar av Tryckt och otryckt med undantag av Silfverträsket som publicerades 1898 i Vintergatan, årg 5, Sthlm 1898, s 20–47. Samtliga berättelser i Fabler … (inklusive Silfverträsket) finns samlade under rubriken Smärre berättelser i SRB4, s 283–537. I SS och SV är endast Fabler sammanhållna, övriga berättelser återges utspridda efter tillkomsttid, vilket för SS:s del innebär SS22 för samtliga berättelser utom Förvirrade sinnesintryck, På kyrkogården och Silfverträsket vilka återfinns i SS27. Beträffande SV finns de flesta berättelserna i SV18 medan Silfverträsket tryckts i SV29 (se vidare Silfverträsket, 1994). Förvirrade sinnesintryck och På kyrkogården har 2010 ännu ej publicerats i SV, men kommer sannolikt att ingå i SV34. Fabler i samlade verk: SS22, s 5–55 (kommentar, s 286, 292–294); SV18, s 179–215 (kommentar, s 419–435, ordförklaringar, s 576–584).] – Riksföreståndaren. Skådespel i fem akter. Sthlm: Björck & Börjesson, 1909. 123 s. [I samlade verk: SS49, s 137–232 (kommentar, s 355); SV61, s 153–268 (kommentar, s 411–450, ordförklaringar, s 463–470, textkritisk kommentar, se TK61, s 47–71). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 10 (1946), under urval nedan.] – Den romantiske klockaren på Rånö. [Verso:] Vignetter av R Lindström. Sthlm: Bonnier, 1909. [2], 135, [2] s, färgill. [Berättelse hämtad ur Skärkarlslif (1888). Ny utg 1947: Den romantiske klockaren på Rånö. {Till Alfred Petterson på sjuttioårsdagen den 20 juni 1947.} Trägravyrer av T Bæckström. Sthlm: Skolan för bokhantverk, 1947. 101, [2] s, ill.] – Shakespeares Macbeth, Othello, Romeo och Julia, Stormen, Kung Lear, Henrik VIII, En midsommarnattsdröm. Sthlm: Björck & Börjesson, 1909. 79 s. [I samlade verk: SS50, s 159–233 (kommentar, s 303–308); SV64, s 129–190 (kommentar, s 353–358, ordförklaringar, s 516–533).] – Stora landsvägen. Ett vandringsdrama med sju stationer. Sthlm: Bonnier, 1909. 113, [2] s. [2.–4. uppl 1909–10. I samlade verk: SS51, s 5–100 (kommentar, s 181–182); SV62, s 101–212 (kommentar, s 230–258, ordförklaringar, s 265–279). Kommenterade/ bearbetade uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan. Stora landsvägen. Ett vandringsdrama med sju stationer. Radiobearbetning av O Molander 1948. [Sthlm: Radiotjänst,] 1949. 56, [3] s + 1 bil-bl. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 89).] – Svarta handsken. Lyrisk fantasi (för scenen) i fem akter. Sthlm: Ljus, 1909. 78 s. (Kammarspel, opus 5). [I samlade verk: SS45, s 281– 334 (kommentar, s 335–339, 348–351); SV58, s 159– 225 (kommentar, s 367–371, 431–442, ordförklaringar, s 463–470). Kommenterad uppl: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 11 (1946), under urval nedan.] – Trefaldighetsnatten. [Dikter.] Sthlm: Bonnier, 1909. 40 s. [Separat utgåva av diktcykel ursprungligen publicerad i Fagervik och Skamsund (1902), s 73–117. Ingår även i reviderat skick i Ordalek och småkonst (1905), s 59–106, samt i Samlade dikter, d 3 (1912), s 52–102. I samlade verk: SS37, s 263–298; SV51, s 9–45 (versionen i Fagervik … ), s 121–158 (versionen i Ordalek … ; kommentar, s 241–256, ordförklaringar, s 325–333).] – Öppna bref till Intima teatern. Sthlm: Björck & Börjesson, 1909. 79 s. [I samlade verk: SS50, s 235–301 (kommentar, s 303–308); SV64, s 191–243 (kommentar, s 359–372, ordförklaringar, s 533–561). Essän Ur några förord till historiska dramerna samt ett utdrag ur Goethes Faust återges 1968 i: Strindberg om drama och teater (se urval nedan), s 125–142.] – Direktörens prolog vid Intima teaterns öppnande den 26 november 1907. [Dikt.] Sthlm 1910. (Swanström). [4] s. [Undert. Tryckt i 30 numrerade exemplar. Tidigare publ i: DN 27 nov 1907. I samlade verk: SV51 (titel: Prolog vid … ), s 214–215 (kommentar, s 305–306, ordförklaringar, s 351–352).] – Folkstaten. Studier till en stundande författningsrevision. Sthlm: Fram, 1910. 87 s. [2.–3. uppl 1910–11. Samling om 14 artiklar, tidigare publicerade i Social-demokraten och Afton-tidningen 12 aug–16 sept 1910. I samlade verk: SS53, s 153–228 (kommentar, s 565–574); SV68, s 141–201 (kommentar, s 316–319, ordförklaringar, s 390–407).] – Luaḥ ha-shemot. Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk. Sthlm: Bonnier, 1910. 126, [3] s. [Förord undert. Huvudtitel med hebreisk text. I samlade verk: SS52, s 5–137; SV69, s 7–124 (kommentar, s 278–300; textkritisk kommentar, se TK69, s 9–43).] – Modersmålets anor. Svenska ordfränder i klassiska och lefvande språk. Sthlm: Bonnier, 1910. 54, [2] s. [Anon. I samlade verk: SS52, s 139–195; SV69, s 125–176 (kommentar, s 300–310; textkritisk kommentar, se TK69, s 45–71).] – Religiös renässans eller religion mot teologi. [Omsl:] Sthlm: Fram, 1910. 85, [2] s. [Samling om 11 artiklar, varav 10 tidigare publicerade i Afton-tidningen 30 juli–25 nov 1910. I samlade verk: SS53, s 229– 307 (kommentar, s 565–574); SV68, s 203–263 (kommentar, s 319–322, ordförklaringar, s 407–433).] – Tal till svenska nationen om olust i landet, levernet, litteraturen och lärdomen. Sthlm: Fram, 1910. 177 s. [2.–10. uppl s å. 5. uppl var en praktupplaga. 6. uppl: 128 s (tätare satt billighetsupplaga, oklart om 7.–10. uppl hade samma sättning som denna eller som 1.–5. uppl). Samling om 27 artiklar, tidigare publicerade i Social-demokraten och Afton-tidningen 29 april–29 juli 1910. I samlade verk: SS53, s 7–152 (kommentar, s 565–574); SV68, s 7–139 (kommentar, s 291–316, ordförklaringar, s 333–390).] – Kina och Japan. Studier. Sthlm: Björck & Börjesson, 1911. [3] s, s 7–86, [1] s, ill. [Omslaget har även titel på kinesiska och japanska, Zho-ngguó – Nihon. Består av tio uppsatser av vilka sex helt eller delvis varit publicerade i Afton-tidningen 13 aug 1910–16 maj 1911. I samlade verk: SS52, s 393–465; SV70, s 191–254 (kommentar, s 267– 283; textkritisk kommentar, se TK70, s 43–78). Faksimiluppl 1977: Staffanstorp: Abisag, (Abisags Asienserie, 2).] – Världs-språkens rötter. Sthlm: Bonnier, 1911. [4], 190, [1] s, [1] pl-bl, 1 vikt ark (tabell). [Även med titel på hebreiska, Millah shorashit. I samlade verk: SS52, s 139–391; SV70, s 7–189 (kommentar, s 258–267; textkritisk kommentar, se TK70, s 9– 41).] – Bréviaire alchimique. Lettres d’August Strindberg à Jollivet Castelot. Orné d’un portrait de Strindberg. Préface de F Jollivet Castelot. Paris: Hector et Henri Durville, u å [1912]. 61 s, [1] pl-bl. [Återger S:s brev till F J C år 1894–1902 samt ett porträtt med hälsning från S till F J C från c:a 1906, tryckt som försättsblad. Breven finns omtryckta i August Strindbergs brev, 10–15 (1894/95–1904/07, tr 1968–76), se samlade verk nedan. Jämför även d 22 med kommentarer om ytterligare brev från S till F J C, vilka saknas i den aktuella volymen.] – Czarens kurir eller sågfilarens hemligheter. Sthlm: Fram, 1912. 23, [1] s. [2.–3. uppl s å. Samling om 7 artiklar i fredsfrågan, tidigare publicerade i Social-demokraten och Afton-tidningen 27 jan–21 feb 1912. I samlade verk (titel: Tsarens … ): SS53, s 309–338 (kommentar, s 565–574); SV68, s 265–288 (kommentar, s 322–328, ordförklaringar, s 433–440).] – En häxa. Historisk berättelse. Sthlm: Bonnier, 1912. 125 s. ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker). [Ursprungligen publicerad i: Svenska öden och äfventyr, bd 3, 1884–90, (se 1882 ovan), s 149–362.] – Kinesiska språkets härkomst. Sthlm: Björck & Börjesson, 1912. Saml [1]–2. (16 + [2], 11 lösa bl i omslag). [Bilaga till Kina och Japan (1911). Saml 2 består av ett onumrerat blad samt blad numrerade 1–3a, 3b–11. Faksimil av S:s manuskript. I samlade verk: SS52 (transkription), s 467–469; TK70, bil: dok 70:11 (37 s i faksimil) (kommentar, SV70, s 283– 292, textkritisk kommentar, se TK70, s 89–92). I faksimilet i TK70 ingår även de tryckta mapparna till skriften. Faksimiluppl 1977: [Förord: L Utterström,] Staffanstorp: Abisag, (Abisags Asienserie, 3–4). {Förordet utgör ett löst blad som fogats till de övriga bladen i saml 1.}] – Lokes smädelser. Dikt. Sthlm 1912. (Sthlm: Schreuder). 8 s. [Ursprungligen publicerad i: Ur dagens krönika, 2, 1883 samt i Dikter på vers och prosa (1883).] – Människans rättigheter i ett civiliserat och kristet samhälle. (Ur Social-Demokraten). Sthlm 1912. (Statlanders boktr). 10 s. [Tidigare publicerad i: Social-demokraten, 22 jan 1912. I samlade verk: SS53, s 539–545; SS71, s 181–185 (kommentar, s 293– 294, ordförklaringar, s 426–427).] – August Strindbergs Lilla katekes för underklassen (1913), se SS16, s 175–198. Separat utgåva 1973, se nedan. – Förord till Svarta fanor (skrifvet februari 1908). Sthlm 1914. (Olofsson). [12] s. [Tryckt i 20 exemplar. I samlade verk, SV57 (Förordet till Svarta fanor), s 348–353). Ingår även i den upplaga av Svarta fanor (1907) som utkom 1978, se ovan.] – Hemsöborna. Folkkomedi i fyra akter. (1914). [Dramatisering från 1889 av Hemsöborna (1887). Ej utgiven separat på svenska. Utkom först i tysk översättning: Die Hemsöer. [Verso:] Deutsche Originalausgabe unter Mitwirkung von E Schering als Übersetzer. Berlin und Leipzig: Seemann, u å [1905]. [5] s, s 8–83. I samlade verk: SS25, s 5–111 (kommentar, s 461–462, 467–475); ASD4, s 67–144 (inledning, s 59–65, kommentar, s 442–453); SV32, s 7–124 (kommentar, s 243–259, Tre varianttexter till Hemsöborna: två slutscensversioner och en ”pottscen”, s 275–280, ordförklaringar, s 281–292).] – Svanevit. Sagospel. Sthlm: Bonnier, 1914. 94 s. ([Svenska teatern, 349]). [Ursprungligen publicerad i: Kronbruden; Svanehvit; Drömspelet (1902). Ny uppl 1922.] – Bref från August Strindberg till J. O. Strindberg (Occa) under åren 1870–1900. Med tre faksimile. [Utg af S J Erdtman.] Sthlm: Björck & Börjesson, 1915. [5] s, s 9–97 s, [3] pl-bl, faks. [Återger 55 brev, vilka är omtryckta i August Strindbergs brev, 1–4, 7–8, 12–13 (1858/76–84; 1888/89–90/91; 1896/98–98/1900), se samlade verk (1948) nedan.] – Brott och brott. Komedi. Sthlm: Bonnier, 1916. 112 s. ([Svenska teatern, 362]). [Titelrubrik: Vid högre rätt. Ny uppl 1921. Ursprungligen publicerad i: Vid högre rätt (1899), se ovan.] – Ett drömspel. [Dramatik.] Sthlm: Bonnier, 1916. 118 s. ([Svenska teatern, 363]). [Ursprungligen publicerad i: Kronbruden; Svanehvit; Drömspelet (1902). Förspelet, som J Landquist tillfogade i SS36, finns med i icke bearbetade utgåvor. Nya uppl 1917, 21. Kommenterade/bearbetade uppl: Ett drömspel. Radioversion av O Molander 1948. [Sthlm: Radiotjänst,] 1948. 51, [2] s + 1 bil-bl. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 87). Ett drömspel. Med kommentarer, studieuppgifter och förklaringar av C R Smedmark. Sthlm: Sv bokförl; Bonnier, 1958. [4], 128, [1] s. ([Förtitel:] Skönlitteratur i skolan). {2.–5. tr 1960–1966. 6. tr 1970: [Sthlm:] Läromedelsförlagen; Sv bokförl. 7. tr 1980: [Sthlm:] Esselte studium.} Kommenterad av G Brandell, se Strindberg i Aldus, 11 (1962), under urval nedan. Ett drömspel. Udgivet af Dansklærerforeniningen ved A Henriques. [Khvn:] Gyldendal, 1969. 155 s. Ett drömspel. 1. uppl. Sthlm: Kungl. Dramatiska teatern, 1986. 125 s. ([Omsl:] Kungliga Dramatiska teaterns pjäsbibliotek). {Titelbl: Dramatens spelversion 1986 av I Bergman.} Urval: Ett drömspel. 30 original-litografier av L Cronqvist. Förord av G Tunström. Paris: Edouard Weiss, 1989. [6], 109, [7] s, ill (vissa i färg). 73 cm. {14 s text ur Ett drömspel, 15 originallitografier i svartvitt, 15 originallitografier i färg. Lösa ark i kartong. Texten ur Ett drömspel faksimil av uppl, Sthlm 1916.} G Olléns utgåva från SV46 ingår 1992 i Fröken Julie … (se urval nedan), s 103–222 (kommentar, s 256–293, Förspel till Ett drömspel, s 294–297, Korridordramats inledningsscen, s 298–300, ordförklaringar, s 306–314).] – Kaspers fet-tisdag. Fastlagsspel (SS33, Sthlm 1916, s 7–36). [Kommentar, s 293–295; i SV43, s 197–234 (kommentar, s 358–364, ordförklaringar, s 403–407).] – Hövdingaminnen (1917). Titel på vissa utgåvor av Nya svenska öden (1906), se d:o. – Kronbruden. Sthlm: Bonnier, 1917. 118 s. ([Svenska teatern, 372]). [Ursprungligen publicerad i: Kronbruden; Svanehvit; Drömspelet (1902). Ny uppl 1925: 120 s.] – Laokoon. En dikt. Sthlm 1917. 33, [2] s, ill. ([Yrkesskolans småskrifter rörande bokhantverk, 5]). [Med efterskriften Strindbergiana av H Lagerström, s 15–34. Dikten ursprungligen publicerad i: Nutid. En samling dikter och berättelser, Utg af G af Geijerstam, Sthlm: Cohn, 1891, s 203–205. I samlade verk: SS37, s 299–300 (av oklar anledning fogade till dikterna i Ordalek och småkonst); SV15, s 265–266 (kommentar, s 427–430, ordförklaringar, s 571–572).] – Stockholms skärgård. Ur Skärkarlsliv. Sthlm: [Impressum:] Yrkesskolan för bokhantverk, 1918. [22] s. [S 8–19 har sidbeteckningar med bokstäver (”sidan åtta” etc). Omtryck av inledningen till Skärkarlsliv (1888).] – Strindberg och teater. Bref till medlemmar af gamla Intima teatern från August Strindberg. Med en inledning samt kommentarer af A Falck. 13 taflor i färg af A S. Sthlm: Dahlberg, 1918. 128 s, xiii pl-bl i färg, ill, faks. [Breven (totalt c:a 110 st mellan 1907 och 1911), vilka även inkluderar ett antal promemorior, återges genomgående i faksimil. Bland mottagarna märks främst A Falck och A Flygare. Det finns också enstaka brev till M Björling och A de Verdier. Breven och samtliga promemorier återges i August Strindbergs brev, 16– 19 (1907/08–1910/11), se under 1948 i samlade verk nedan. Flera av promemoriorna återfinns också i SV64, s 385–394.] – Verldshistoriska dramer. I, Genom öknar till arfland (Samlade otryckta skrifter. D 1, Dramatiska arbeten, Sthlm 1918, s 7–56). [Detta samt följande två dramer i sviten skrivna 1903. Avsnitt ur dessa omarbetades till noveller i Historiska miniatyrer (1905). I samlade verk: SV63, s 9–71 (kommentar, s 349–364, ordförklaringar, s 412–420).] – Verldshistoriska dramer. II, Hellas (Samlade otryckta skrifter. D 1, Dramatiska arbeten, Sthlm 1918, s 57–138). [I samlade verk: SV63, s 73–166 (kommentar, s 349–355, 364–370, ordförklaringar, s 420–436).] – Verldshistoriska dramer. III, Lammet och vilddjuret. 15 tablåer (Samlade otryckta skrifter. D 1, Dramatiska arbeten, Sthlm 1918, s 139–193). [I samlade verk: SV63, s 167– 230 (kommentar, s 349–355, 370–374, ordförklaringar, s 436–450).] – Han och hon. (En själs utvecklingshistoria 1875–76). Sthlm: Bonnier, 1919. 237, [2] s. [Brevroman, av S avsedd som den fjärde delen av Tjänstekvinnans son (1886–1909), men aldrig publicerad under S:s levnad. Parallelluppl av SS55. Kommentar, s 231–237. I andra samlade verk: SV22 (kommentar, s 219–248, [16] pl-s, Ett utmönstrat första kapitel till Han och hon, s 249–265, ordförklaringar, s 277–314, textkritisk kommentar, se TK22). Kommenterad upplaga: Kommenterad av G Brandell, se Skrifter av A S, d 8 (1946), under urval nedan.] – Sveriges anor (SS53, Sthlm: Bonnier, 1919, s 367–463). [Publicerad som en artikelserie i Afton-tidningen, numrerad 1–15, 28 jan–30 mars 1911. S avsåg att publicera den i bokform, men så skedde aldrig (se SV69, s 313–315). I samlade verk i övrigt: SV69, s 177–258 (kommentar, s 310–315; textkritisk kommentar, se TK69, s 73–91; dessutom etableras häri den tidigare opublicerade inledningen till Sveriges anor samt en opublicerad 16:e artikel i serien, Finnar och lappar, på s 109–110 respektive s 115–124).] – Armageddon (1920), se SS54, s 145–163. Separat utgåva 1949, se nedan. – Briefe an Emil Schering. Übertragung von E Schering. München: Georg Müller, 1924. 302 s. ([Förtitel:] Strindbergs Werke. Deutsche Gesamtausgabe. [VIII.] Abteilung: Briefe, [Bd 3]). [Omfattar S:s brev till E S 1894–1912. Breven 1894–maj 1898 är skrivna på tyska därefter övergick S till svenska. Breven är omtryckta i August Strindbergs brev, 10, 12–20 (1894/95; 1896/98–1911/12), se under 1948 i samlade verk nedan. Ytterligare ett tjugotal brev finns i d 22 (supplement 1893–1912), men det tycks av stickprov att döma främst röra sig om korta, notisartade brev som inte finns medtagna i E Scherings edition.] – Advent. Ett mysterium. Sthlm: Bonnier, 1926. [5] s, s 8–107. ([Svenska teatern, 399]). [Ursprungligen publicerad i: Vid högre rätt (1899), se ovan.] – Klostret (Till Damaskus III, 1926). Se: Till Damaskus (1898). – Strindbergs brev till Harriet Bosse. Med kommentarer av H Bosse. Sthlm: Natur och kultur, 1932. [3] s, s 11–315 s, [5] pl-bl, ill. [7.–11. tus s å. Utgåvan avseende åren 1900–08 omfattar c:a 175 brev och vykort. För en separat utgåva av de brev som saknas i denna utgåva se De återfunna breven till Harriet Bosse (1955). För en komplett utgåva omfattande c:a 225 brev och vykort se Breven till Harriet Bosse (1965). Breven återges också i August Strindbergs brev, d 13–16 (1898/1900– 1907/08; tr 1972–89), se under 1948 i samlade verk nedan. Det existerar också en mellanliggande urvalsutgåva i översättning: Letters of Strindberg to Harriet Bosse. Edited and translated by A Paulson. New York: Nelson & Sons, cop 1959. x, 194 s, [4] pl-s, fotogr. {Omsl: Letters of … Love letters from a tormented genius. Även pocketutg u å: New York: Grosset & Dunlap, cop 1959, ([Omsl:] Grosset’s universal library, 112). Introduction av A P, s v–viii. Denna utgåva innehåller c:a 160 brev från S, inklusive H B:s kommentarer. Utgåvan omfattar större delen av breven i H B:s utgåva, kompletterad med ett antal brev som upptäckts efter 1932.}] – August Strindbergs och Ola Hanssons brevväxling. 1888–1892. Sthlm: Bonnier, 1938. 148 s. – Mäster Olof. Utg av C-R Smedmark. [D 1–2:1:] Sthlm: Bonnier, 1947–61; [D 2:2: Sthlm: Sv. vitterhetssamfundet,] 1975–79. ([1947–61:] Bonniers boktr; [1975–79:] Bloms boktr). (Svenska författare, utg av Svenska vitterhetssamfundet, 19). [Återger Prosaupplagan (1881), Mellandramat (tidigare otryckt), Versupplagan (1878). Beträffande Mellandramat, se d 1, s 155–262 (kommentarer, d 2, s 299–528). I samlade verk: ASD2, s 161–247 (kommentar, s 149–159); SV5, s 195–319 (kommentar, s 505–514, ordförklaringar, s 576–588, textkritisk kommentar, se TK5, s 53–66).] D 1. 1947–48. H 1–2. ([5], 381, [1] s). D 2, Halvbd 1, Kommentar till prosaupplagan och mellandramat. 1957–61. H 3–6 ([6], 528 s). D 2, Halvbd 2, Kommentar till versupplagan. 1975–79. H 7–8 ([7] s, s 529–723). – En berättelse från Stockholms skärgård. Med 8 teckningar och en färgplansch. Utg av Strindbergssällskapet med inledning och kommentar av T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1948. [1], 65 s, [4] pl-s, ill. [2. uppl 1949. Bibliofiluppl 1948: [1], 65 s, [7] pl-s, ill (vissa i färg). Illustrationerna utgörs av skisser och konstverk av S. Romanfragment från början av 1870-talet. I samlade verk: SV2, s 7–32 (kommentar, s 193–206, ordförklaringar, s 215–216).] – Första varningen. Komedi. Sthlm: Radiotjänst, 1948. 19, [4] s + 1 bil: [4] s. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 84b). [Ursprungligen publicerad i samlingsverket Dramatik (1893), se ovan. I samlade verk: SDA1:3, s 5–26; SS25, s 371–400 (kommentar, s 491–492); ASD4, s 275–296 (inledning, s 235–246, kommentar, s 462–463); SV33, s 115–147 (kommentar, s 345–357, ordförklaringar, s 384). Kommenterad utg: Första varningen. Komedi i en akt. Regianvisningar H Abramson. Sthlm: Bonnier, 1956. [35] s, ill. (Uggle-böckerna) (Enaktare för amatörer).] – Moderskärlek. En akt. Sthlm: Radiotjänst, 1948. 19, [1] s. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 84a). [Ursprungligen publicerad i samlingsverket Dramatik (1893), se ovan. I samlade verk: SDA1:2, s 417–436; SS25, s 263–289 (kommentar, s 486–488); ASD4, s 319–338 (inledning, s 235–246, kommentar, s 465–467); SV33, s 181– 210 (kommentar, s 345–357, ordförklaringar, s 385– 386).] – Mäster Olof. Radiobearbetning av prosa- och versupplagan av A Sjöberg. Sthlm: Radiotjänst, 1948. 93, [2] s. (Radiotjänsts teaterbibliotek, 83). [Sammanslagning av prosa- och versupplagan. Texten huvudsakligen baserad på prosaupplagan. A S redogör i sitt efterord, s 91–94 hur sammanjämkningen gjorts.] – Armageddon. Början till en roman. [Omsl.] Ill av E Prytz. [Företal av W A Berendsohn.] [Impressum:] Red och typografi av L Matthias och E Jonsson. [Sthlm:] Bibliofila klubben, 1949. 18, [2] s, ill. ([Impressum:] Kuriositeter i litteraturen, 5). [Ursprungligen publicerad i: Nordens jul, 1908, s 10–12. I samlade verk: SS54, s 145–163; SV71, s 102–115 (kommentar, s 264–266, ordförklaringar, s 387–390).] – De återfunna breven till Harriet Bosse. Sthlm: Bonniers, 1955. 126 s, [4] pl-bl, ill. [Omsl: De återfunna breven. Med inledning (s 7–14) och noter (s 125–127) av Å Runnqvist. Omfattar 36 brev från 1901 (varav huvudparten från september) samt ett från 1904, vilka saknas i H B:s egen utgåva från 1932 (se ovan). Dessa brev återges även i Breven till Harriet Bosse (1965), där de även kompletterats med ett halvdussin brev från 1902–03, vilka saknas i de bägge tidigare utgåvorna.] – Ett dockhem. [Impressum:] Teckningar: B Österberg. Gbg: Bergendahls boktr, 1957. (Gbg: Bergendahl). [3] s, s 7–34, [2] s, ill. [Berättelse ur Giftas, d 1 (1884).] – Vivisektioner. [Essäer.] De franska texterna jämte en svensk tolkning av T Aurell. Inledning och kommentar av T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1958. 213, [4] s. ([Förtitel:] Strindbergssällskapets skrifter). [Parallelltext på franska och svenska. Utgör S:s andra svit av texter under denna titel, tillkomna 1894. Den första sviten tillkom 1886–87 (se vidare kommentaren till SV29). Av texterna i den franska samlingen finns endast Nemesis Divina även med i den första sviten. Kommentar, s 194–214. I samlade verk: SV34 (ännu ej utgiven 2010).] – Det sjunkande Hellas. Sorgespel i tre akter. Utg av E Gamby. Upps: Bokgillet, 1960. [2], 81 s. [Tidigare opublicerat drama skrivet 1869. Det omarbetades 1870 och publicerades 1871 som Hermione, se ovan. I samlade verk: SV1, s 61–132 (som Det sjunkande Hellas. Dramatisk studie i tre akter. Svenskt original av ”Härved Ulf”; kommentar, s 243– 254, ordförklaringar, s 259–266, textkritisk kommentar, se TK1, s 17–23).] – Brev till min dotter Kerstin. Övers av K Boye och Å Thulstrup. Sthlm: Bonnier, 1961. 164, [1] s. [Boken innehåller 107 brev till K Strindberg samt hennes mormor M Uhl, 1896–1909. S:s tidigare hustru F Uhl umgicks på 1930-talet med planer på att ge ut en samling med breven till K S på svenska och tyska; det var vid denna tid K Boye anförtroddes uppdraget att göra en översättning. Denna bok publicerades aldrig. Långt senare gick K S själv igenom materialet och kompletterade det med brev som inte ingick i samlingen. Dessa har översatts av Å Thulstrup. Breven i original finns publicerade i August Strindbergs brev, d 12–14, 16, 18 (1896/98– 1901/04; 1907/08; 1909/10), se under 1948 i samlade verk nedan. Dessa volymer innehåller även brev som saknas i utgåvan. I d 9–11, 17 och 22 finns ytterligare brev till K S och M U. För en annan utgåva av breven från S till M U och K S se Briefe an seine Tochter Kerstin (1963), vilken återger ett 90-tal av breven 1895–1901 i original.] – Briefe an seine Tochter Kerstin. Herausgegeben von T Eklund. Hamburg: Claassen, cop 1963. 147, [1] s, [4] pl-s, ill. [Boken innehåller c:a 90 brev till K Strindberg samt hennes mormor M Uhl, 1895–1901. Ny utg 1986. Breven ingår även i August Strindbergs brev, d 12–14 (1896/98–1901/04), se under 1948 i samlade verk nedan. Dessa volymer innehåller även brev som saknas i utgåvan. I d 9–11, 16–18 och 22 finns ytterligare brev till K S och M U. För en annan utgåva av breven från S till M U och K S med delvis annat urval se Brev till min dotter Kerstin (1961), vilken återger 107 av breven 1896–1909 i svensk översättning.] – På gott och ont. Ur Svenska öden och äventyr. [Impressum:] Ill av Å Lundhqvist. Sthlm: Skolan för bokhantverk, 1963. 47, [4] s, [4] pl-bl, ill. [Svenska öden och äfventyr (1882–91), se enskilda verk ovan.] – Ur Ockulta dagboken. Äktenskapet med Harriet Bosse. Utg: T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1963. 175, [1] s. [Även finländsk deluppl s å: Hfors: Schildt. Inledning av T Eklund, s 7–13. Ockulta dagboken i sin helhet omfattar perioden 1896– 1908. Det föreliggande urvalet omfattar tiden 1900– 1908, och specifikt de delar som berör S:s förhållande till hustrun H Bosse. I utgåvan ingår även utdrag ur de samtida breven mellan S och H B till belysning av kommentarerna i dagboken. För en faksimilutgåva av dagboken i sin helhet se Ockulta dagboken (1977) nedan. I samlade verk: SV59–60 (ännu ej utgiven 2010).] – Breven till Harriet Bosse. Utg och kommenterade av T Eklund. Sthlm: Prisma, 1965. 202, [1] s. (Prisma). [Komplett utgåva av S:s brev till H B omfattande c:a 225 brev och vykort. För en tidigare, ofullständig utgåva av H B själv se Strindbergs brev till Harriet Bosse (1932). Se även De återfunna breven till Harriet Bosse (1955). Breven återges också i August Strindbergs brev, d 13–16 (1898/1900–1907/08; tr 1972–89). I d 22 finns något enstaka brev som upptäckts senare. En fransk översättning av denna edition publicerades 1971: Lettres à Harriet Bosse (Paris: Mercure de France).] – Klostret. Utg med kommentarer av C G Bjurström. Sthlm: Bonnier, 1966. 177, [1] s. [Ofullbordad självbiografisk roman från 1898, av S sedermera omarbetad till Karantänmästarens andra berättelse i Fagervik och Skamsund (1902), s 173– 272. Ett långt inledande parti som S uteslöt i samband med omarbetningen återgavs första gången i Samlade otryckta skrifter, d 2 (1919), s 75–97, under titeln Klostret. C G B har i denna volym sökt rekonstruera S:s manuskript. Kommentarer: Klostret och Karantänmästerans andra berättelse, s 155–163; Kommentarer, s 164–178. I samlade verk: SV50, s 7–111 (kommentar, s 285–310; ordförklaringar, s 333–350).] – Till Damaskus. D III, Mysteriespelversionen (1966). Se: Till Damaskus (1898). – Carl Larsson. Ett svenskt porträtt med fransk bakgrund. Ur kalendern Svea 1884. [Omsl:] Gbg: Rundqvists bokförl, 1971. [2] s, s 5–36 s, ill. [Med efterord av B Lundblad: Carl Larsson och Strindberg – ett vänskapsband som brast (s 27–36). Ursprungligen publicerad i Svea. Folk-kalender, årg 40, 1884, Sthlm 1883, s 130–145, [1] pl-bl, ill. Omtryckt i: Tryckt och otryckt, III, Sthlm 1891 (se under 1890 ovan), s 157–177. I samlade verk: SS17, s 218–233; SV18, s 28–41 (kommentar, s 388–390, ordförklaringar, s 481–490).] – Från Stockholm. Brev till Handelstidningen. [Utg av H Lindström.] Upps: Appelbergs boktr, 1971. 58 s. [Med förord av H L, s 5–8. Sammanställning av S:s bidrag som korrespondent i GHT 8 april–1 sept 1876 under signaturerna Sg och S-g med undantag för fyra texter som tryckts om i andra sammanhang. I samlade verk: SV4, s 247–318 (kommentar, s 427–432, ordförklaringar, s 578–604; textkritisk kommentar, se TK4, s 22). Den korrespondens från 31 maj som senare trycktes om i Kulturhistoriska studier (1881) under rubriken Brännvinets svenska historia intill Gustav III, i kort historia ingår dock vare sig i Från Stockholm eller SV4. Notervärt är att den avslutande korrespondensen i Från Stockholm (s 54–58) inte är identisk med den artikel om Värnpliktens vänner som återges i SV4, s 313–317. Den senare har enligt förordet uteslutits av utrymmesskäl. Eftersom uppgifter om denna korrespondens saknas såväl i SV som i T Eklunds sammanställning över S:s ungdomsjournalistik i Samlaren 1930 rör det sig förmodligen om en artikel som felaktigt attribuerats till S.] – En ovälkommen. Novell. [Impressum:] Ill har utförts av K Sjögren. Gbg: Konstindustriskolan, 1972. 3 s, s 7–34, [2] s, ill. [Tidigare publicerad i: Svenska öden och äfventyr (1882–91).] – August Strindbergs Lilla katekes för underklassen. Sthlm: Aldus/Bonnier, 1973. 33, [1] s. (Delfinserien). [I samlade verk: SS16, s 175–198 (kommentarer, s 365–367); SV17, s 155–175 (kommentarer, s 380– 384, ordförklaringar, s 477–480). Även tryckt före 1973 i antologin Ordet i min makt (1968; se urval nedan), s 108–127 (uppl 1992, s 129–151). Ny utg 1999: August Strindbergs Lilla katekes för underklassen; Martin Luthers Lilla katekes med hustavlan. Sthlm: Bildningsförl. [4], 21, [1], [4], 18 s. (Skriftserien, ABF – Arbetarnas bildningsförbund). {Têtebêche- bok.} Ny utg 2003: August Strindbergs Lilla katekes för underklassen. Lund: Bakhåll. 43, [1] s. {Med förord av P Glas, s 5–11.}] – August Strindbergs testamente. Gbg: Rundqvists boktr, 1973. [8] s. [Återger S:s testamente i faksimil, s 3–4. Testamentet tidigast publicerat i DN 2 febr 1913 (titel: August Strindbergs sista vilja). Med efterskrifter av H Järv och E Trettondal. H Järv, Strindbergs testamente nu i Kungliga biblioteket (s 5); E Trettondal, Varför glömdes Fanny Falkner) (s 6–7).] – Ockulta dagboken. 1. uppl. Sthlm: Gidlund, 1977. [573] s (var pag), faksimil. 40 cm + introduktion ([3] s). [2. uppl s å. Faksimilet av dagboken består av 281 blad, numrerade 1–170, 192– 302. Luckan i numreringen är troligen en ren lapsus eftersom det inte verkar saknas några blad. Bladen har i allmänhet endast text på högersidan; vissa blad har tidningsurklipp med eller utan kommentarer på baksidan, i enstaka fall innehåller även baksidan till ett blad dagboksanteckningar. Med efterord, s 572 av H Järv och introduktion på löst ark av T M Schmidt. I samlade verk: SV59–60 (ännu ej utgivna 2010). För urval se Ur Ockulta dagboken (1963).] – I Bernadottes land. Förord och kommentarer: G Michanek. Övers från franska: S Stolpe. Upps: Bromberg, 1981. 151, [1] s, ill. [Innehåll: Societeten i Stockholm (s [25]–53); Brev från Stockholm (s [55]–132). Societeten … (La société de Stockholm) tidigare otryckt. Verket gavs av S själv titeln La société de Stockholm, men endast den senare delen av den kom att tryckas under titeln Lettres de Stockholm i La revue universelle internationale, 16 maj, 16 juni o 16 juli 1886. I samlade verk: SV18, s 238–283 (under titel: Societeten i Stockholm; omfattar hela texten i S Stolpes översättning med vissa rättelser; kommentar, s 440–453, ordförklaringar, s 594–625; i den textkritiska kommentaren (ännu ej publicerad 2010) kommer originaltexterna i de bevarade delarna av S:s manuskript samt den franska texten i La revue … att etableras). Se också T Eklund, Lettres de Stockholm par Auguste Strindberg (Samlaren, N F, årg 9, 1928, s 118–148) vilken utgör en edition av Lettres … (s 120–148).] – De lycksaliges ö. Inledning: S-G Edqvist. [Sthlm:] Gidlund, 1983. 104 s. ([Omsl:] Gidlunds klassiker för ungdom). [Tidigare publicerad i: Svenska öden och äfventyr (1882–91). Med inledning (s 5–18) och ordförklaringar (s 101–104) av S-G E.] – Silfverträsket. [Omsl:] Runmarö 1994. S 3–41, ill. [Innehåller (s 3– 30) särtryck (faksimil) av S:s berättelse, tidigare tr i: Vintergatan, årg 5, Sthlm 1898, s 20–47 samt efterord av B Norman, Strindberg, Runmarö och Silfverträsket (s 32–41). I samlade verk: SRB4, Sthlm 1900, s 506– 537; SS27 (titel: Silverträsket), s 563–588 (kommentar, s 724); SV29 (titel: Silverträsket), s 273–294 (kommentar, s 299, 328–330, ordförklaringar, s 361–362. Ingår också i: Fabler och smärre berättelser (1909), s 158–181. Se vidare kommentaren till SV29 nedan.] – Tolf impressionist-bilder af S. v. E. med text af Aug. Sg. Sthlm: Bonnier, 1997. [22] bl, [20] s, fotogr, faks. [Återger i faksimil en handskrift med en fotoserie från 1886 med fotografier av S delvis tagna av S v Essen men huvudsakligen av S själv tillsammans med S:s beledsagande texter, vilka utgör citat ur hans verk. Kommentar: B Meidal, Mannen, fadern, familjeförsörjaren, författaren. August Strindbergs fotoserie 1886 (17 s).] – V v Heidenstam & A S, Brev 1884– 1890. Kommentarer av G Fröberg. Med en inledning av M v Platen. [Sthlm:] Wahlström & Widstrand, 1999. 260, [1] s. – Måste. [Verso: Upps:] Daisy, 1999. 33, [3] s. (Klassiska kärleksdiktare, [6]). [Separat utgåva av en novell från Giftas I (1884).] – Promemoria för eget bruk, i koncept, ojusteradt. Med en inledning av M Halldin. [Upps:] Ruin, 2003. 44 s. [Promemorian författad hösten 1888. Innehåll: M H, Alltför liflig fantasi, s 7–25; Promemoria för eget bruk, i koncept, ojusteradt. [1,] Orsakerna hvarför jag misstänkte Hansen vara tjuf, s 27–38; Promemoria … [2,] Orsakerna hvarför jag reste, s 39–44. I samlade verk: SV18, s 357–366 (kommentar, s 469–473, ordförklaringar, s 683–686).] – Beträffande S:s konst innehåller Strindbergs måleri (red T M Schmidt, Malmö: Allhem, 1972) en katalog över S:s samtliga kända målningar och skulpturer sammanställd av G Söderström (s 327–360). Denna omfattar 120 nr. Volymen innehåller också ett stort antal reproduktioner av S:s konst, däribland 16 färgplanscher och 56 svartvita planscher. Bland de många katalogerna från konstutställningar från senare decennier kan nämnas August Strindberg. ”Underlandet” (Malmö: Malmö konsthall, [1990]) vilken innehåller 48 färgreproduktioner av S:s målningar. Även Strindberg. Målaren och fotografen (Sthlm: Nationalmuseum, 2001) innehåller ett stort antal färgreproduktioner av S:s målningar, men katalogen innehåller även reproduktioner av S:s teckningar och fotografier, inklusive hans experimentella sådana (celestografierna). De senare återges i urval även i SV35. Det mest omfattande urvalet av S:s fotografier återfinns i annat verk, nämligen i P Hemmingsson, August Strindberg som fotograf (Sthlm: Bonnier, 1963), vilket innehåller en planschbilaga med 34 fotografier.

Tryckta arbeten (egna verk: samlade verk): I vårbrytningen. Ungdomsarbeten. Sthlm: Adolf Bonnier, [1880–]81. I–II. [Utkom enligt kommentaren i TK0, s 27–42 i 3 emissioner, den ursprungliga utgåvan i häftesform (7 häften, 1880–81), den bundna bokhandelsutgåvan (1881) samt en ny emission i 7 häften 1881/82–84. Enligt TK0 var häftena utom det sista i den första emissionen av samma längd (96 s), vilket betydde att verksindelningen ej följde häftesindelningen. Den tredje emissionen utgavs däremot i häften som följde de ingående verken, och dessa tycks ha sålts separat. Häftena i den tredje emissionen har på titelbladen antedaterats till 1880–81 för att stämma med den ursprungliga emissionen. Senare upplagor av IV består endast av prosatexterna i d I.] I, Skizzer och uppsatser. 216 s. [Prosatexter under avdelningarna Från hafvet (s 1–59), Här och der (s 61–105) samt Från Fjerdingen och Svartbäcken (s 107–216; publicerad separat 1877, se enskilda verk ovan). I samlingsverk: SRB1, s 5–241 (=2. uppl); SS3 samt SV2, s 33–190. 2. uppl=SRB1. 3.–6. uppl 1908–13: Sthlm: Bonnier, 173, [2] s. Billighetsuppl (av SS3) 1922: 208, [1] s. Ny utg 1974: Wihlke & son, 228 s. Se även: Från Fjärdingen och Svartbäcken och andra berättelser (1930; se urval nedan).] II, Dramatiska arbeten. [2], 32, 94, 52, 174, 74 s. [Innehåller I Rom (1870), Hermione (1871), Den fredlöse, Mäster Olof (prosaupplagan) och Anno fyrtiåtta. De tre sistnämnda är tryckta häri f f g. I samlingsverk: SDA1:1, s 5–35, 87–136, 137–167 (I Rom, Hermione, Den fredlöse); SDA2:1, s 161–279 (Mäster Olof); SS1, s 61–328 (Hermione, I Rom, Den fredlöse, Anno fyrtioåtta); SS2, s 5–184 (Mäster Olof); SV1, s 133–233 (Hermione); SV3, s 7–42, 95–150, 151–231 (I Rom, Den fredlöse, Anno fyrtiåtta), SV5, s 7–194 (Mäster Olof).] – Samlade romaner och berättelser. Sthlm: Gernandt, 1899–1901. Bd I–V. [Utgavs i 72 häften.] Bd I. 1899. 685 s. [Innehåll: Från hafvet. Här och där (novellerna från IV, 1880), Från Fjärdingen och Svartbäcken (1877), Röda rummet (1879).] Bd II. 1900. 825 s. [Innehåll: Det nya riket (1882), Utopier i verkligheten (1885), Giftas. Valda berättelser. I–II (1884–86).] Bd III. 700 s. [Innehåll: Hemsöborna (1887), Skärkarlslif (1888), I hafsbandet (1890).] IV. 1900[–01]. 640 s. [Innehåll: Tschandala (1897), De lycksaliges ö (ur Svenska öden och äfventyr, 1882–91), Smärre berättelser (innehåller bl a berättelsesviten Fabler ur Tryckt och otryckt, III, 1891), Blomstermålningar och djurstycken (1888).] – Bd V, [Eget titelbl:] Svenska öden och äfventyr. 1901. D 1–2. (222, [1] + 337, [2] s). – Samlade dramatiska arbeten. Sthlm: Geber, 1903–04. Ser 1:1– 2:2 (6 vol). [Utgavs i häftesform. Serie 1, Romantiska dramer, bestod av 29 häften och serie 2, Historiska dramer, av 15 häften.] Ser 1, Romantiska dramer, 1. 1903. 543 s. [Innehåll: I Rom (1870), Hermione (1871), Den fredlöse (1880), Mäster Olof (versupplagan, 1878), Lycko-Pers resa (1882), Herr Bengts hustru (1882), Gillets hemlighet (1880).] Ser 1, Romantiska dramer, 2. 1903. 498 s. [Innehåll: Fadren (1887), Fröken Julie (1888), Fordringsegare (1890), Paria (1890), Kamraterna (1888), Samum (1890), Den starkare (1890), Himmelrikets nycklar (1892), Debet och credit (i Dramatik, 1893), Moderskärlek (i Dramatik, 1893), Bandet (1897), Inför döden (i Dramatik, 1893).] Ser 1, Romantiska dramer, 3. 1904. 475 s. [Innehåll: Första varningen (i Dramatik, 1893), Leka med elden (1897), Till Damaskus, d 1–2 (1898), Till Damaskus, d 3 (tidigare opublicerad), Brott och brott (i Vid högre rätt, 1899), Advent (i Vid högre rätt, 1899).] Ser 1, Romantiska dramer, 4. 1904. 328 s. [Innehåll: Dödsdansen, d 1–2 (1901), Kronbruden (i Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet, 1902), Svanehvit (i Kronbruden … 1902), Ett drömspel (i Kronbruden … 1902).] Ser 2, Historiska dramer, 1. 1903. 459 s. [Innehåll: Folkunga-sagan (1899), Engelbrekt (1901), Mäster Olof (prosaupplagan, 1881), Gustaf Vasa (1899), Erik XIV (1899).] Ser 2, Historiska dramer, 2. 1903. 522 s. [Innehåll: Gustaf Adolf (1900), Kristina (tidigare opublicerad), Carl XII (1901), Gustaf III (tidigare opublicerad), Näktergalen i Wittenberg (tidigare opublicerad).] – Samlade dikter. Sthlm: Bonnier, 1911–12. D 1–3. [Utgiven såväl i häftesemission om 20 häften som i häftad upplaga för varje del med omslag utan titeln Samlade dikter. Diktsamlingarna utkom 1883, 84 respektive 1905. Dessa diktsamlingar återges även i August Strindbergs dikter (1941, se urval nedan).] D 1, Dikter på vers och prosa. 2. uppl. 1911. 185, [3] s. D 2, Sömngångsnätter på vakna dagar. En dikt på fria vers. 3. uppl. 1912. 107, [2] s. D 3, Ordalek och småkonst. 2. uppl. 1912. 153, [2] s. – Samlade skrifter. [Red och försedda med noter och anmärkningar av J Landquist.] Sthlm: Bonnier, 1912–20. D 1–55. [Samlade skrifter samt delbeteckning och huvudtitel för respektive del som förtitel; titelbladen har delens huvudtitel samt övrig titelinformation. Utgavs i 251 häften. Även bibliofiluppl i större format. Upplageuppgifterna nedan hänför sig till standardutgåvan. Senare upplagor av respektive del ej utgivna som häftesemissioner utan som egna häftade volymer. Beträffande dessa, se respektive del nedan. Ny utgåva av hela verket 1987 (faksimilupplaga).] D 1, Ungdomsdramer. 1912. 338 s. [Innehåller Fritänkaren (1870), Hermione (1871), I Rom (1870), Den fredlöse (1881, i IV) och Anno fyrtioåtta (1881, i IV). Nya uppl 1916, 17, 18, 19, 20 och 24.] D 2, Mäster Olof. Skådespel i fem akter. 1912. 358 s. [Innehåller Prosaupplagan (1881, i IV) samt Versupplagan (1878). Nya uppl 1919, 20, 24.] D 3, I vårbrytningen. 1912. 216 s. [Innehåller prosatexterna från IV (1881). Nya uppl 1916, 18, 19, 21, 27.] D 4, Kulturhistoriska studier. 1912. 271 s. [Utkom 1881. Nya uppl 1917, 18, 19, 22.] D 5, Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarlivet. 1912. 399 s. [Utkom 1879. Nya uppl 1916, 18, 22, 24.] D 6, Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor framletade, samlade och utgivna av A S. 1915. 246, [1] s, ill. [Utkom 1880– 82. Innehåller endast de kapitel ur Gamla Stockholm som med säkerhet kan tillskrivas S, se vidare kommentaren under enskilda verk ovan. Nya uppl 1916, 21, 22.] D 7, Svenska folket i helg och söcken, i krig och fred, hemma och ute eller ett tusen år av svenska bildningens och sedernas historia. Förra bandet. 1912. 508, [2] s, ill, musiknoter. [Utkom 1881. Nya uppl 1920, 22.] D 8, Svenska folket i helg och söcken, i krig och fred, hemma och ute eller ett tusen år av svenska bildningens historia. Senare bandet. 1912. 483 s, ill. [Utkom 1882. Nya uppl 1920, 22.] D 9, Tidiga 80-talsdramer. 1913. 414 s. [Innehåller Gillets hemlighet (1880), Herr Bengts hustru (1882), Lycko-Pers resa (1882). Ny uppl 1923.] D 10, Det nya riket. Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv. 1913. 169, [2] s. [Utkom 1882. Nya uppl 1920, 22, 26.] D 11, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. Förra bandet. 1913. 358, [1] s. [Utkom 1882–91. Nya uppl 1919, 21, 25.] D 12, Svenska öden och äventyr. Senare bandet. 1913. 507, [2] s. [Utkom 1882–91. Nya uppl 1918, 22, 24.] D 13, Dikter på vers och prosa samt Sömngångarnätter på vakna dagar. 1913. 329, [3] s. [Utkom 1883–84. Nya uppl 1921, 23.] D 14, Giftas. Äktenskapshistorier. 1913. 447, [3] s. [Utkom 1884–86. Nya uppl 1919, 21, 26.] D 15, Utopier i verkligheten. Fyra berättelser. 1913. 254, [1] s. [Utkom 1885. Nya uppl 1919, 20, 22, 26.] D 16, Likt och olikt. Sociala och kulturkritiska uppsatser från 1880-talet. Förra bandet. 1913. 368, [3] s. [Innehåller förutom Likt och olikt (1884) även artiklar tidigare samlade i Tryckt och otryckt I–III (1890–91), artiklar från tidningar och tidskrifter samt den tidigare opublicerade August Strindbergs Lilla katekes för underklassen. Nya uppl 1917, 19, 20, 22: 372, [1] s.] D 17, Likt och olikt. Sociala och kulturkritiska uppsatser från 1880-talet. Senare bandet. 1913. 331 s. [Innehåller artiklar tidigare samlade i Tryckt och otryckt I–III (1890–91), samt artiklar tidigare enbart tryckta i tidningar och tidskrifter under 1880-talet.] D 18, Tjänstekvinnans son. Förra bandet, Tjänstekvinnans son; Jäsningstiden. 1913. 503, [2] s. [Utkom 1886. Nya uppl 1920, 22, 26.] D 19, Tjänstekvinnans son. Senare bandet, I Röda rummet; Författaren. 1913. 330, [1] s. [Utkom 1887–1909. Nya uppl 1921, 23, 27.] D 20, Bland franska bönder. Subjektiva reseskildringar. 1914. 277, [2] s. [Utkom 1889. Nya uppl 1919, 22.] D 21, Hemsöborna och Skärkarlsliv. 1914. 450, [1] s. [Utkom 1887–88. Nya uppl 1919, 21, 23, 27.] D 22, Prosabitar från 1880-talet. 1914. 329, [3] s. [Innehåll: Fabler (i Tryckt och otryckt III, 1891), Prosabitar (består huvudsakligen av berättelser som tidigare publicerats i Tryckt och otryckt I–III, 1890–91), Vivisektioner (se kommentaren till SV29 nedan), Blomstermålningar och djurstycken (1888). Nya uppl 1920, 21.] D 23, Naturalistiska sorgespel. Fadren; Fröken Julie; Fordringsägare; Kamraterna; Paria; Samum. 1914. 516 s. [Utkom 1887–90. Nya uppl 1918, 21.] D 24, I havsbandet. 1914. 288 s. [Utkom 1890. Nya uppl 1918, 20, 21, 26.] D 25, Komedier och enaktare. Hemsöborna; Himmelrikets nycklar; Den starkare; Debet och kredit; Moderskärlek; Bandet; Inför döden; Första varningen; Leka med elden. 1914. 493 s. [Utkom 1890–97 med undantag av folkkomedin Hemsöborna som tidigare inte tryckts på svenska. Nya uppl 1916, 19, 20, 22.] D 26, En dåres försvarstal. Övers från det franska originalet av J Landquist. 1914. 386 s. [Översättning av Le plaidoyer d’un fou (1895). Ny uppl 1918. Reviderad uppl 1920: Övers från det franska originalet av J Landquist och E Staaff, 381 s. Nya uppl 1921, 25. För de nya utgåvorna 1946 och 1976, se kommentaren till Le plaidoyer d’un fou. Det har ej verifierats huruvida dessa utgår från 1914 eller 1920 års upplaga.] D 27, Prosabitar från 1890-talet. Svensk natur; Historiska uppsatser; Naturvetenskapliga skrifter; Varia. 1917. 734, [2] s. [Innehåll: Svensk natur (under titeln Skildringar av naturen i Tryckt och otryckt IV, 1897), Historiska uppsatser (består av Spanska-portugisiska minnen ur svenska historien (tryckt i Ur dagens krönika, 1890, samt i Tryckt och otryckt II, s å) och Franska insatser i svenska kulturen (tryckt i Ur dagens krönika, 1890, samt i Tryckt och otryckt III, 1891), Antibarbarus (1906), Jardin des plantes (1896; med delar av texten hämtade från Sylva sylvarum, 1896), Introduction à une chimie unitaire (1895), Nutidens guldmakeri (1896), Guldets syntes (1896), artiklar ur l’Initiation, 1896–97, artiklar ur l’Hyperchimie, 1896–98 samt Typer och prototyper inom mineralkemin (1898). Under rubriken Varia återges 12 berättelser och uppsatser från skilda källor, flera av dem tryckta på svenska i Tryckt och otryckt IV (1897). Ny uppl 1922.] D 28, Inferno och Legender. 1914. 423, [3] s. [Utkom 1898. Nya uppl 1919, 20, 23.] D 29, Till Damaskus. 1915. 384 s. [Utkom 1898 (d 1–2) och 1904 (d 3). Nya uppl 1921, 22.] D 30, Vid högre rätt. Två dramer. 1915. 249 s. [Utkom 1899. Nya uppl 1919, 21, 22.] D 31, Folkungasagan; Gustav Vasa; Erik XIV. 1915. 465 s. [Utkom 1899. Nya uppl 1919, 21.] D 32, Gustav Adolf. Skådespel i fem akter. Sthlm: Bonniers, 1915. 315 s. [Utkom 1900. Ny uppl 1921.] D 33, Kaspers fet-tisdag; Påsk; Midsommar. 1916. 321 s. [Kaspers fet-tisdag tidigare opublicerad, de två andra dramerna utkom 1901. Ny uppl 1921.] D 34, Dödsdansen. Drama. 1916. 217 s. [Utkom 1901. Nya uppl 1918, 20, 21.] D 35, Engelbrekt; Carl XII. 1916. 236 s. [Utkom 1901. Nya uppl 1920, 23.] D 36, Kronbruden; Svanevit; Ett drömspel. 1916. 367 s. [Utkom 1902. Nya uppl 1920, 23.] D 37, Fagervik och Skamsund samt Ordalek och småkonst. 1916. 381, [3] s. [Utkom 1902–05. Nya uppl 1918, 20, 21, 23.] D 38, Sagor och Ensam. 1916. 238, [1] s. [Utkom 1903. Nya uppl 1918, 20, 23.] D 39, Näktergalen i Wittenberg; Kristina; Gustav III. 1916. 437 s. [Utkom 1903.] D 40, Götiska rummen. Släktöden från sekelslutet. 1916. 335, [1] s. [Utkom 1904. Nya uppl 1918, 20, 21, 26.] D 41, Svarta fanor. Sedeskildringar från sekelskiftet. 1918. 295 s. [Utkom 1907. Nya uppl 1920, 21, 25.] D 42, Historiska miniatyrer. 1917. 328, [1] s. [Utkom 1905. Nya uppl 1921, 23.] D 43, Hövdingaminnen. (Nya svenska öden). 1917. 392, [1] s. [Utkom som Nya svenska öden 1906. Nya uppl 1921, 23.] D 44, Taklagsöl; Syndabocken. 1917. 215 s. [Utkom 1906–07. Nya uppl 1919, 21, 22, 26.] D 45, Kammarspel. Oväder; Brända tomten; Spöksonaten; Pelikanen; Svarta handsken. 1917. 351 s. [Samtliga utkom 1907 utom Svarta handsken (1909). Nya uppl 1919, 21, 23.] D 46, En blå bok, avdelning I. Avlämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”. 1918. 415 s. [Utkom 1907. Nya uppl 1921, 23.] D 47, En blå bok, avdelning II. Avlämnad … ”Svarta fanor”. 1918. [5] s, s 422–806. [Utkom 1908. Nya uppl 1921, 23.] D 48, En blå bok, avdelning III. Avlämnad … ”Svarta fanor”. 1918. [5] s, s 810–1142. [S 1037– 1142: Avdelning IV. Utkom 1908–12. Nya uppl 1921, 23.] D 49, Siste riddaren; Riksföreståndaren; Bjälbojarlen. 1918. 356 s. [Utkom 1909. Nya uppl 1921, 23.] D 50, Öppna brev till Intima teatern. 1919. 308, [1] s. [Innehåll: Memorandum till medlemmarne av Intima teatern från regissören (1908); Hamlet (s å); Julius Caesar (s å); Shakespeares Macbeth … (1909); Öppna brev till Intima teatern (1909). Nya uppl 1921, 27. I SS53, s 341–365 återges nio av S:s tidningsartiklar om Intima teatern (till A Falck), publicerade i Afton- tidningen 1910–11. För en fullständig utgåva av S:s artiklar om Intima teatern se SV64.] D 51, Stora landsvägen; Abu Casems tofflor. 1919. 182 s. [Utkom 1909. Nya uppl 1921, 24.] D 52, Språkvetenskapliga studier. 1920. 499, [5] s, [2] bl-bl (varav 1 vikt). [Innehåll: Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk (1910); Modersmålets anor (s å); Världsspråkens rötter (1911); Kina och Japan (s å); Kinesiska språkets härkomst (1912). Ny uppl 1925.] D 53, Tal till svenska nationen samt andra tidningsartiklar 1910–1912. 1919. 574, [4] s +1 karta i vikt st. format. [Innehåller förutom Tal … (1910) även Folkstaten och Religiös renässans från samma år samt Tsarens kurir eller sågfilarens hemlighet (1912; se Czarens … ). Bland artiklarna kan noteras nio artiklar till A Falck, se kommentaren till SS50. Ny uppl 1924.] D 54 (Supplementdel 1), Efterslåtter. Berättelser, dikter, artiklar. 1920. 491 s. D 55 (Supplementdel 2), Han och hon. (En själs utvecklingshistoria 1875–76). 1919. 237, [2] s. [Brevroman. Utgör den tänkta fjärde delen av Tjänstekvinnans son. Ej tidigare publicerad. Nya uppl 1921, 25.] – Samlade otryckta skrifter. Sthlm: Bonnier, 1918–19. 2 d. [De flesta texterna i detta verk ingår i S:s kvarlåtenskap, numera förvarad i KB.] D 1, Dramatiska arbeten. 1918. 310, [1] s. [Även eget titelblad utan delbeteckning: Otryckta dramatiska arbeten. De fullbordade dramerna under rubriken Verldshistoriska dramer har getts egna poster under enskilda verk ovan. Dramafragment: Holländarn, s 201–254 (1902; i samlade verk, SV63, s 231– 288; kommentar, s 374–385, ordförklaringar, s 450– 455); Homunculus. En saga, s 255–262 (troligen 1904; i samlade verk, SV63, s 289–299; kommentar, s 386–389, ordförklaringar, s 456); Starkodder skald. Ett forn-nordiskt sagodrama, s 263–291 (1906. Förspelet tidigare tryckt i Julqvällen, 1906, s 8–10. I samlade verk, SV63, s 301–326; kommentar, s 386–401, ordförklaringar, s 456–464); Toten-Insel. Hades, s 295– 310 (1907; i samlade verk, SV63, s 327–345; kommentar, s 401–411, ordförklaringar, s 464–466).] D 2, Berättelser och dikter. Sthlm: Bonnier, 1919. 275, [4] s. [Även eget titelblad utan delbeteckning: Otryckta berättelser och dikter. I avsnittet Dikter ingår 24 dikter. De flesta av dessa återfinns i SV15 och SV51. Av de sex novellerna under rubriken Berättelser utgör Klostret ett avsnitt ur den ofullbordade romanen med samma titel (se vidare Klostret under enskilda verk ovan, 1966). Under rubriken Själar och själslif återges ett antal korta anteckningar. Under rubriken ”En ny extra blå bok. 1910. Mot de skriftlärde” ingår 14 texter som S inte tog med i En blå bok (1907–12). Dessa återges i SV67, s 1605–1611, 1617–1621, 1624–1629. I SV67 återges ytterligare fem texter som var avsedda för En blå bok men inte infördes i denna. Under rubriken Teater & musik ingår Nytt memorandum till medlemmarna af Intima teatern och nio Promemorior till direktören för Intima teatern. De flesta av texterna under dessa rubriker återges i SV67 under rubriken Promemorier m. m. till Intima teatern under perioden 1907–1909 (s 377–410). Boken avslutas med fem religiösa uppsatser och texter.] – August Strindbergs brev. Utg av [1–15:] T Eklund [16–22 av B Meidal]. [Verso, 1–15:] Red-kommitté: H Olsson, [1–8:] G Ollén [9–15: C R Smedmark], T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1948–2001. 1–22. (Strindbergssällskapets skrifter). [Samtliga band har romersk numrering på omslaget, endast d 1 har det även på titelbladet. Redkommitté för bd 16–22: M Brundin, [16–17:] K-Å Kärnell, B Meidal, [16:] C R Smedmark, [16–17:] G Söderström; [18–22:] K Dahlbäck, H Järv; [21–22:] H-G Ekman, C O Johansson, A Ollfors. Adjungerade ledamöter till red-kommittén har ej medtagits.] I, 1858– 1876. Med inledning av M Lamm. 1948. xii, 394, [5] s, [7] pl-bl. [Inledning, s vii–xii. 2. tus s å.] 2, 1877– mars 1882. 1950. 399, [1] s, [1] pl-bl. 3, April 1882– 1883. 1952. 403, [1] s, [2] pl-s. 4, 1884. 1954. 417, [1] s, [2] pl-bl. 5, 1885–juli 1886. 1956. 390, [3] s, [1] plbl. 6, Augusti 1886–januari 1888. 1958. 399, [1] s, [2] pl-s. 7, Februari 1888–december 1889. 1961. 414, [1] s, [1] pl-bl. 8, Januari 1890–december 1891. 1964. 402, [1] s, [1] pl-bl, [2] pl-s, fotogr. 9, 1892–januari 1894. 1965. 383, [1] s, [1] pl-bl. 10, Februari 1894–april 1895. 1968. 411, [1] s, [1] pl-bl. 11, Maj 1895–november 1896. 1969. 404, [1] s, [1] pl-bl. 12, December 1896–augusti 1898. 1970. 372, [1] s, [1] plbl. 13, September 1898–december 1900. 1972. 369, [1] s, [2] pl-bl. 14, 1901–mars 1904. 1974. 359, [1] s, [1] pl-bl. 15, April 1904–april 1907. 1976. 377 s, [2] pl-s. 16, Maj 1907–12 juli 1908. 1989. 366 s, ill. 17, 13 juli 1908–april 1909. 1991. 375 s, ill. 18, Maj 1909–maj 1910. 1993. 374 s, ill. 19, Juni 1910–maj 1911. 1994. 357 s, ill. 20, Juni 1911–maj 1912. 1996. 359, [1] s, ill. 21, Supplement 1857–1892. 2001. 378, [1] s. 22, Supplement 1893–1912. Med generalregister. 2001. 348, [1] s. – August Strindbergs dramer. Utg med inledningar och kommentarer av C R Smedmark. Sthlm: Bonnier, 1962–70. I–IV. [Ofullbordad edition, var enligt skyddsomslaget till d 1 planerad att bestå av åtta delar.] I, Ungdomsdramer. Fritänkaren; Hermione; I Rom; Den fredlöse; Anno fyrtioåtta; Gillets hemlighet. 1962. 482, [1] s. [Utkom 1870, 70, 71, 80, 81 respektive 80.] II, Mäster Olof; Lycko-Pers resa. 1962. 491, [1] s. [Omfattar prosaupplagan (1881), mellandramat (1947–79) samt versupplagan (1878). Lycko- Pers resa utkom 1882.] III, Herr Bengts hustru; Kamraterna; Fadren; Fröken Julie; Fordringsägare. 1964. 519, [1] s. [Utkom 1882, 88, 87, 88 respektive 90.] IV, Komedier och enaktare. Den starkare; Paria; Samum; Hemsöborna; Himmelrikets nycklar; Debet och kredit; Första varningen; Inför döden; Moderskärlek; Leka med elden; Bandet. 1970. 474, [1] s. [Utkom 1890, 90, 90, 1914, 1892, 93 (i Dramatik). 93 (d:o), 93 (d:o), 93 (d:o), 97 respektive 97.] – August Strindbergs samlade verk. [Förtitel:] Nationalupplaga. [Verso:] Utges av [1981–85:] Strindbergssällskapet; [1986–:] Stockholms universitet genom dess litteraturvetenskapliga institution. Huvudred: [1981–2008:] L Dahlbäck; [2009–:] P Stam. [Sthlm:] [1981–85:] Almqvist & Wiksell; [1988–:] Norstedt, 1981– . 72 vol. [Hösten 2010 har SV nästan fullbordats; av de återstående delarna var del 34 planerad att utkomma 2010 (ännu ej utgiven i jan 2011) och delarna 24, 59–60 under 2011 samt det avslutande registerbandet (72) 2012. De textkritiska kommentarerna är samtliga utg av Sthlms universitet, och finns endast tillgängliga i elektronisk form via Litteraturbanken i form av zip-komprimerade PDF-filer. Dessa började utges 2005. Hittills (2010) har sådana supplement getts ut till 24 textband samt följande inledande del publicerats: Textkritiska kommentarer till August Strindbergs samlade verk. Allmänna anvisningar. Appendix. Presentationer av tre samlingsupplagor: I vårbrytningen, Samlade romaner och berättelser, Samlade dramatiska arbeten. Cop 2008. 92 s. I del 1 av textvolymerna kan noteras avsnittet Presentation av nationalupplagan och redogörelse för redigeringsprinciperna, s 275–333.] 1, Ungdomsdramer. I, Fritänkaren; Det sjunkande Hellas; Hermione; Presentation av nationalupplagan och redogörelse för redigeringsprinciperna. Texten red och kommenterad av B Liljestrand. Norstedt, 1989. 336 s, faks. [Utkom 1870, 1960 respektive 1871. Hermione utgör en omarbetad version av Det sjunkande Hellas. Supplement: B Liljestrand, Textkritisk kommentar till SV 1 Ungdomsdramer I. Cop 2008. 51 s. (Härtill 6 faksimilerade dokument.)] 2, I vårbrytningen. En berättelse från Stockholms skärgård; Från havet; Här och där; Från Fjärdingen och Svartbäcken. Texten red och kommenterad av C R Smedmark. Almqvist & Wiksell, 1981. 229, [2] s. [2.–3. tr 1981–84. En berättelse … publicerades 1948. Övriga noveller utgör prosatexterna i IV (1881). Supplement: P Talme, Textkritisk kommentar till SV 2 I vårbrytningen. Cop 2008. 55 s. (Härtill 3 faksimilerade dokument.)] 3, Ungdomsdramer. II, I Rom; Den fredlöse; Anno fyrtiåtta. Texten red och kommenterad av B Liljestrand. Norstedt, 1991. 274 s, ill. [Utkom 1870–81. Supplement: B Liljestrand, Textkritisk kommentar till SV 3 Ungdomsdramer II av B Liljestrand. Cop 2008. 57 s. (Härtill 37 faksimilerade dokument.)] 4, Ungdomsjournalistik. Texten red och kommenterad av H Sandberg. Norstedt, 1991. 625 s, [16] pl-s, ill, faks. [Omfattar S:s journalistik 1872–79. För kommentar kring de texter som ingår i volymen se Före Röda rummet (1946), under urval nedan. Supplement: H Sandberg, Textkritisk kommentar till SV 4 Ungdomsjournalistik. Cop 2005. 141 s. (Härtill 37 faksimilerade dokument.)] 5, Mäster Olof. Prosaupplagan, mellandramat, versupplagan. Texten red och kommenterad av H Sandberg. Norstedt, 1994. 605, [1] s, ill, faks. [Utkom 1881, 1947–79 respektive 1878. Supplement: H Sandberg, Textkritisk kommentar till SV 5 Mäster Olof. Cop 2005. 130 s. (Härtill 4 faksimilerade dokument.)] 6, Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarlivet. Texten red och kommenterad av C R Smedmark. Almqvist & Wiksell, 1981. 322 s. [Utkom 1879. Epilog till Röda rummet, s 303–307. 2.–4. tr 1981–89 (4. tr: Norstedt). 1. pocketuppl 2007: Sthlm: Norstedts pocket. Supplement: H Sandberg och M Brundin, Textkritisk kommentar till SV 6 Röda rummet. Cop 2008. 118 s. (Härtill 18 faksimilerade dokument.) Delar av kommentarmaterialet även utg 1986 av Bokoroma, se enskilda verk ovan (Röda rummet, 1879).] 7, Kulturhistoriska studier. Med 5 ill. Texten red av P Stam och kommenterad av B Bennich-Björkman. Norstedt, 2010. 447 s, [24] pl-s, ill. [Utkom 1881. Innehåller även 8 uppsatser och artiklar publicerade mellan 1880–89 samt en tidigare otryckt text från 1879.] 8, Gamla Stockholm. Anteckningar ur tryckta och otryckta källor. Texten red och kommenterad av H Söderström. Norstedts, 2007. 250 s, [40] pl-s, 1 vikt karta, ill. (vissa i färg), musiknoter. [Utkom 1880–82. Innehåller endast de kapitel ur Gamla Stockholm som med säkerhet kan tillskrivas S, se vidare kommentaren under enskilda verk ovan. Supplement: H Söderström, Textkritisk kommentar till SV 8 Gamla Stockholm. Cop 2008. 64 s. (Härtill 40 faksimilerade dokument.)] 9, Svenska folket i helg och söcken, i krig och i fred, hemma och ute, eller Ett tusen år av svenska bildningens och sedernas historia. Förra bandet. Med ill av C Larsson m fl. Texten red av C Kretz och P Stam. Norstedt, 2001. 493 s, ill. [Förtitel: Svenska folket I. Utkom 1881. Supplement: P Stam, Textkritisk kommentar till SV 9 och SV 10 Svenska folket I–II. Cop 2009. 82 s. (Härtill 42 faksimilerade dokument.)] 10, Svenska folket i helg och söcken, i krig och i fred, hemma och ute, eller Ett tusen år av svenska bildningens och sedernas historia. Senare bandet. Med ill av C Larsson m fl. Texten red och kommenterad av C Kretz och P Stam. Norstedt, 2002. 669 s, [56] pl-s, ill. [Utkom 1882.] 11, Tidiga 80-talsdramer. Gillets hemlighet; Lycko-Pers resa; Herr Bengts hustru. Texten red och kommenterad av T Nilsson. Norstedt, 2002. 480, [1] s, [28] pl-s. [Utkom 1880–82. Supplement: T Nilsson, Textkritisk kommentar till SV 11 Tidiga 80-talsdramer. Cop 2010. 85 s. (Härtill 8 faksimilerade dokument.)] 12, Det nya riket. Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv. Texten red och kommenterad av K-Å Kärnell. Almqvist & Wiksell, 1983. 168, [1] s. [Utkom 1882.] 13, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. I. Texten red och kommenterad av B Landgren. Almqvist & Wiksell, 1981. 282, [1] s. [2. tr 1981. 3., revid tr 1985. Utkom 1882–83.] 14, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. II. Texten red och kommenterad av B Landgren. Norstedt 1990. 471 s, faks. [Utkom 1883–91 samt 1904.] 15, Dikter på vers och prosa; Sömngångarnätter på vakna dagar; och strödda tidiga dikter. Texten red och kommenterad av J Spens. Norstedt, 1995. 582 s, ill (vissa i färg), faks. [Dikter … utkom 1882 och Sömngångarnätter 1884. Vissa av dikterna under rubriken Strödda dikter har tidigare publicerats i Samlade otryckta skrifter. D 2, Berättelser och dikter (1919, se samlade verk, 1918).] 16, Giftas I–II. Äktenskapshistorier. Texten red och kommenterad av U Boëthius. Almqvist & Wiksell, 1982. 393 s. [2., reviderade tr 1986. Utkom 1884–86.] 17, Likt och olikt I–II samt uppsatser och tidningsartiklar 1884–1890. Texten red och kommenterad av H Lindström. Norstedt, 2003. 543 s, [28] pl-s. [Innehåller förutom Likt och olikt (1884) även artiklar som tidigare varit publicerade i Tryckt och otryckt I (1890) och III (1891), artiklar som tidigare varit tryckta i tidningar och tidskrifter, huvudsakligen samlade av J Landquist i SS16 (s 199– 240), SS17 (s 81–168) och SS54 (s 213–243, 264–304), samt 5 artiklar vilka ej tidigare publicerats (se vidare kommentaren, s 359–360).] 18, Kvarstadsresan, Fabler och Societeten i Stockholm samt andra prosatexter 1880–1889. Texten red och kommenterad av C Svensson. Norstedt, 2009. 690 s, [64] pl-s, ill. [Består av den självbiografiska berättelsen Kvarstadsresan (tidigare tryckt i Budkaflen, 23 jan–14 april 1885), novellsamlingen Fabler (se vidare Fabler och smärre berättelser, 1909), Societeten i Stockholm (se vidare I Bernadottes land, 1981) samt ett stort antal texter från 1880-talet av vilka Sagan om Herkules (1883) tidigare tryckts separat.] 19, Utopier i verkligheten. Fyra berättelser. Texten red och kommenterad av S-G Edqvist. Norstedt, 1990. 248 s, ill, kartor. [Utkom 1885. Supplement: S-G Edqvist, Textkritisk kommentar till SV 19 Utopier i verkligheten. Cop 2009. 82 s. (Härtill 8 faksimilerade dokument.)] 20, Tjänstekvinnans son. I–II. Texten red och kommenterad av H Lindström. Norstedt, 1989. 470 s, [16] pl-s, [1] vikt kartbl, ill, fotogr. [Omfattar Tjänstekvinnans son och Jäsningstiden (bägge 1886). 1. pocketuppl av SV20– 21 2007: Sthlm: Norstedts pocket, 463, [1], 345, [1] s, [48] pl-s.] 21, Tjänstekvinnans son. III–IV. Texten red och kommenterad av H Lindström. Norstedt, 1996. 345, [1] s, [32] pl-s, ill, fotogr. [Omfattar I Röda rummet (1887) och Författaren (1909).] 22, Han och hon. En själs utvecklingshistoria (1875–76). Texten red och kommenterad av H Sandberg. Norstedt, 1996. 315, [1] s, [16] pl-s, ill, fotogr. [Utkom 1919. Supplement: H Sandberg, Textkritisk kommentar till SV 22 Han och hon. Cop 2005. 116 s. (Härtill 55 faksimilerade dokument.)] 23, Bland franska bönder. Subjektiva reseskildringar. Texten red och kommenterad av P E Ekholm. Almqvist & Wiksell, 1985. 260, [1] s, ill. [2. tr 1991. Utkom 1889.] 24, Hemsöborna. [Planerades 2010 att utkomma 2011.] 25, En dåres försvarstal. Roman [= Le plaidoyer d’un fou. Roman.] Delredaktör: G Rossholm. (Den franska texten red av G Engwall. Svensk övers av H Levander. Kommentarer av G Rossholm). Norstedt, 1999. 643 s, [42] pl-s. [Le plaidoyer d’un fou utkom 1895, den svenska översättningen 1976. Se vidare kommentaren till Le plaidoyer d’un fou under enskilda verk ovan.] 26, Skärkarlsliv. Berättelser. Texten red och kommenterad av N Å Sjöstedt. Almqvist & Wiksell, 1984. 218, [1] s. [2. tr 1989: Norstedt. Beträffande nyutg 1987 se Skärkarlslif (1888) under enskilda verk ovan. Supplement: N Å Sjöstedt, Textkritisk kommentar till SV 26 Skärkarlsliv. [Reviderad och slutredigerad av H Sandberg.] Cop 2009. 52 s. (Härtill 10 faksimilerade dokument.)] 27, Fadren; Fröken Julie; Fordringsägare. Texten red och kommenterad av G Ollén. Almqvist & Wiksell, 1984. 352, [1] s. [Utkom 1887, 1888 respektive 1890. Text samt kommentar till Fröken Julie ingår även i Fröken Julie; Ett drömspel (1992), se urval nedan.] 28, Kamraterna; Marodörer. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1988. 299 s. [Kamraterna utkom 1888, dess tidigare version Marodörer som privattryck 1886.] 29, Vivisektioner; Blomstermålningar och djurstycken; Skildringar av naturen; Silverträsket. Texten red och kommenterad av H Lindström. Almqvist & Wiksell, 1985. 362, [1] s, ill. [Vivisektioner är en gemensam titel av S för åtta berättelser och skisser, huvudsakligen tillkomna 1886– 87 och publicerade främst i tyska tidskrifter. En svensk utgåva diskuterades under 1888, men kom inte till stånd. Versioner på franska för vissa av berättelserna tillkom under 1894, men publicerades inte (för dessa se editionen av T Eklund 1958 under enskilda verk ovan). Sex av berättelserna (utom De stora och Genvägar) återges i Tryckt och otryckt II–III (1890–91). Dessa samt De stora återges i SS32 under rubriken Vivisektioner (s 103–201); Genvägar återges i SS54, s 7–114 (i övers från tyska av J Landquist från versionen i Neue freie Presse från 1887). Först i SV29 finns alltså en sammanställning på ett ställe av alla texterna, som så långt detta är möjligt är baserad på S:s originalmanuskript. För en detaljerad redovisning av tillkomst- och publiceringshistoriken se kommentaren i SV29, s 297–313. Övriga verk: Blomstermålningar … utkom 1888, Skildringar … består av två texter som trycktes i Tryckt och otryckt IV (1897) medan novellen Silverträsket först trycktes i Vintergatan 1898 för att senare ingå i SRB4 (1900) samt i Fabler (1909).] 30, Svensk-romanska studier. La France en Suède; Franska insatser i svenska kulturen; Spanska-portugisiska minnen ur svenska historien; Relations de la Suède avec l’Espagne et le Portugal jusqu’à la fin du dix-septième siècle; Sveriges relationer till Rom; Les relations de la France avec la Suède jusqu’à nos jours. Texten red och kommenterad av M Röhl. Norstedt, 1992. 369, [1] s, faks. [Av texterna i volymen utgörs alla utom den sista av artiklar, publicerade 1887–92 med undantag för Sveriges relationer till Rom som här publiceras f f g. Les relations de la France … utkom 1891.] 31, I havsbandet. Texten red och kommenterad av H Lindström. Almqvist & Wiksell, 1982. 214, [1] s. [Utkom 1890. Supplement: H Lindström, Textkritisk kommentar till SV 31 I havsbandet. Cop 2008. 55 s. (Härtill 9 faksimilerade dokument.)] 32, Folk-komedin Hemsöborna; Himmelrikets nycklar. Texten red och kommenterad av G Ollén. Almqvist & Wiksell, 1985. 305, [1] s. [Dramatiseringen av Hemsöborna (1887) skrevs 1889, och utgavs tidigast i tysk översättning 1905. Första svenska upplaga i SS25 (1914). Himmelrikets nycklar utkom 1892.] 33, Nio enaktare 1888–1892. Den starkare, Paria, Samum, Debet och kredit, Första varningen, Inför döden, Moderskärlek, Leka med elden, Bandet. Texten red och kommenterad av G Ollén. Almqvist & Wiksell, 1984. 391, [1] s. [Utkom 1890 (Den starkare, Paria, Samum), 1893 (Debet och kredit, Första varningen, Inför döden, Moderskärlek) samt 1897 (Leka med elden, Bandet).] 34, Vivisektioner II. Red G Engwall. [Planerad att utkomma 2010, ännu ej utgiven i jan 2011. Enligt förlagsprospekt från 2006 skall volymen även innehålla S:s essäer och uppsatser från 1890- talet.] 35, Naturvetenskapliga skrifter. I, Antibarbarus; Sylva Sylvarum; Jardin des Plantes. Texten red och kommenterad av P Stam. (De franska texterna red av E Bladh.) Norstedt, 2010. 548 s, [68] pl-s, ill. [Utkom 1906 (Antibarbarus) respektive 1896. Innehåller även de otryckta svenska manuskriptversionerna av Antibarbarus I och II. I ett opaginerat tillägg återges ett urval av S:s experimentfotografier från ca 1890–94 i färg.] 36, Naturvetenskapliga skrifter. II, Broschyrer och uppsatser 1895–1902. Texten red och kommenterad av P Stam. (De franska texterna redigerade av K Tidström.) Norstedt, 2003. 559, [5] s, [56] pl-s (vissa i färg). [Innehåller ett trettiotal artiklar samt fyra broschyrer och några tidigare opublicerade texter. I ett opaginerat tillägg återges S:s 16 kända celestografier i färg. Vissa texter översatta från franska av K Tidström.] 37, Inferno. Texten red och kommenterad av A-C Gavel Adams. Norstedt, 1994. 459 s, [32] pl-s, 1 vikt kartbl, faks. [Utkom på franska 1898, på svenska 1897.] 38, Legender. Texten red och kommenterad av A-C Gavel Adams. Norstedt, 2001. 434 s, [36] pl-bl, [1] vikt kartbl, färgill. [Utkom på svenska 1898.] 39, Till Damaskus. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1991. 505, [1] s, faks. [Utkom 1898 (d 1–2) och 1904 (d 3).] 40, Vid högre rätt. Två dramer. Texten red och kommenterad av H-G Ekman. Almqvist & Wiksell, 1983. 284 s. [Utkom 1899.] 41, Folkungasagan; Gustav Vasa; Erik XIV. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1992. 582, [1] s, ill, faks. [Samtliga utkom 1899.] 42, Gustav Adolf. Skådespel i fem akter. Texten red och kommenterad av C Rosenqvist. Norstedt, 1998. 598 s, ill, faks. [Utkom 1900. Supplement: C Rosenqvist, Textkritisk kommentar till SV 42 Gustav Adolf. Cop 2009. 67 s. (Härtill 16 faksimilerade dokument.)] 43, Midsommar; Kaspers fet-tisdag; Påsk. Texten redigerad och kommenterad av Gunnar Ollén. Norstedt, 1992. 418 s, ill, faks. [Utkom 1901.] 44, Dödsdansen. Drama. Texten red och kommenterad av H Lindström. Norstedt, 1988. 263 s, faks. [Utkom 1901.] 45, Kronbruden; Svanevit. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1990. 308, [1] s, ill, faks, musiknoter. [Utkom 1902.] 46, Ett drömspel. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1988. 180, [1] s, ill, faks. [Utkom 1902. Ingår även i Fröken Julie; Ett drömspel (1992), se urval nedan.] 47, Karl XII; Engelbrekt. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1993. 366 s, ill, faks. [Utkom 1901. Supplement: G Ollén, Textkritisk kommentar till SV 47 Karl XII, Engelbrekt. Cop 2008. 50 s. (Härtill 45 faksimilerade dokument.)] 48, Kristina; Gustav III. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1988. 366 s, faks. [2. tr 1991. Utkom 1903. Supplement: G Ollén, Textkritisk kommentar till SV 48 Kristina, Gustav III. Cop 2008. 68 s. (Härtill 43 faksimilerade dokument.)] 49, Näktergalen i Wittenberg. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1988. 204, [1] s. [2. tr 1991. Utkom 1903. Supplement: G Ollén, Textkritisk kommentar till SV 49 Näktergalen i Wittenberg. Cop 2008. 48 s. (Härtill 41 faksimilerade dokument).] 50, Klostret; Fagervik och Skamsund. Texten red och kommenterad av B Ståhle Sjönell. Norstedt, 1994. 370, [1] s, ill, faks. [Klostret är en ofullbordad roman från 1898, se C G Bjurströms edition från 1966 under enskilda verk ovan. Fagervik … utkom 1902.] 51, Ordalek och småkonst och annan 1900-talslyrik. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1989. 360 s, ill, faks. [Ordalek … utkom 1905. Innehåller även dikter som ursprungligen publicerades i Fagervik och Skamsund (1902). De flesta av de tio dikterna under rubriken Strödda dikter har tidigare publicerats i Samlade otryckta skrifter. D 2, Berättelser och dikter (1919, se samlade verk, 1918).] 52, Ensam; Sagor. Texten red och kommenterad av O Östin. Norstedt, 1994. 350, [1] s, 1 vikt kartbl, ill, faks. [Bägge utkom 1903. Supplement: O Östin, Textkritisk kommentar till SV 52 Ensam, Sagor. Cop 2008. 127 s. (Härtill 22 faksimilerade dokument.)] 53, Götiska rummen. Släkt-öden från sekelslutet. Texten red och kommenterad av C Svensson. Norstedt, 2002. 409, [1] s, [24] pl-s, ill, fotogr, faks. [Utkom 1907.] 54, Historiska miniatyrer. Texten red och kommenterad av C Svensson. Norstedt, 1997. 410 s, [24] pl-s. [Utkom 1905.] 55, Taklagsöl; Syndabocken. Två berättelser. Texten red och kommenterad av B Ståhle Sjönell. Almqvist & Wiksell, 1984. 201, [1] s. [Utkom 1906–07.] 56, Nya svenska öden. Texten red och kommenterad av C Svensson. Norstedt, 1998. 433, [1] s, [17] pl-s, ill, faks. [Utkom 1905.] 57, Svarta fanor. Sedeskildringar från sekelskiftet. Texten red och kommenterad av R Helleday. Norstedt, 1995. 427, [1] s, ill, faks. [Utkom 1907. Supplement: R Helleday, Textkritisk kommentar till SV 57 Svarta fanor. Cop 2008. 81 s. (Härtill 18 faksimilerade dokument.)] 58, Kammarspel. Oväder, Brända tomten, Spök-sonaten, Pelikanen, Svarta handsken. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1991. 470, [2] s, ill, faks. [Samtliga utkom 1907 utom Svarta handsken vilken utkom 1909.] 59, Ockulta dagboken I. Red K Petherick, G Stockenström. [Planerades 2010 att utkomma 2011.] 60, Ockulta dagboken II. Red K Petherick, G Stockenström. [Planerades 2010 att utkomma 2011.] 61, Siste riddaren; Riksföreståndaren; Bjälbo-Jarlen. Texten red och kommenterad av B Sundberg. Norstedt, 1988. 480, [2] s, ill, faks. [Utkom 1909. Supplement: B Sundberg, Textkritisk kommentar till SV 61 Siste riddaren, Riksföreståndaren, Bjälbojarlen. Cop 2005. 122 s. (Härtill 49 faksimilerade dokument.)] 62, Abu Casems tofflor; Stora landsvägen. Texten red av G Ollén. Norstedt, 1992. 280 s, ill, faks. [Utkom 1909.] 63, Den världshistoriska trilogin; Dramafragment Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1996. 468, [1] s, ill, faks, musiknoter. [Består av de sju dramer och dramafragment som tidigare publicerats i Samlade otryckta skrifter. D 1, Dramatiska arbeten (1918), se ovan.] 64, Teater och Intima teatern. Texten red och kommenterad av P Stam. Norstedt, 1999. 565 s, [48] pl-s, ill, fotogr, faks. [Innehåll: Memorandum till medlemmarne av Intima teatern från regissören (1908); Hamlet (s å); Julius Caesar (s å); Shakespeares Macbeth … (1909); Öppna brev till Intima teatern (1909). Dessutom återges S:s promemorier till Intima teatern 1907–09 samt 13 tidningsartiklar om teater 1907–11 (s 416–462), bestående av två sviter med polemiska artiklar riktade mot A Ranft respektive A Falck (de senare återfinns även i SS53).] 65, En blå bok. Avlämnad till vederbörande och utgörande kommentar till ”Svarta fanor”. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1997. 668 s, [53] pl-s, ill. [Utkom 1907.] 66, En ny blå bok. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 1999. [6] s, s 675–1221, [31] pl-s, ill. [Utkom 1908 (se En blå bok, under 1907 i enskilda verk ovan).] 67, En blå bok. Avdelning III; En extra blå bok; Register till En blå bok. Texten red och kommenterad av G Ollén. Norstedt, 2000. [7] s, s 1231–1748, [55] pl-s, ill. [Utkom 1908– 12 (se En blå bok, under 1907 i enskilda verk ovan).] 68, Tal till svenska nationen; Folkstaten; Religiös renässans; Tsarens kurir. Texten red och kommenterad av B Meidal. Norstedt, 1988. 440, [3] s, [1] vikt kartbl, ill. [Utkom 1910 förutom Tsarens (Czarens) kurir som utgavs 1912.] 69, Språkvetenskapliga skrifter. I, Bibliska egennamn; Modersmålets anor; Sveriges anor. Texten red och kommenterad av C Kretz och B Ralph. Norstedt, 2009. 341 s, [16] pl-s, ill. [De två första skrifterna utkom 1910. Sveriges anor tidigare publicerad i bokform endast i SS52 (1920); ursprungligen tryckt 1911 som artikelserie i Afton-tidningen. Supplement: C Kretz, Textkritisk kommentar till SV 69 Språkvetenskapliga skrifter I. Cop 2009. 133 s. (Härtill 14 faksimilerade dokument.)] 70, Språkvetenskapliga skrifter. II, Världs-språkens rötter; Kina och Japan; Kinesiska språkets härkomst. Texten red och kommenterad av C Kretz och B Ralph. Norstedt, 2009. 293 s, [12] pl-s, ill. +1 vikt blad. [Utkom 1911– 12 varav de två första skrifterna 1911. Supplement: C Kretz, Textkritisk kommentar till SV 70 Språkvetenskapliga skrifter II. Cop 2009. 119 s. (Härtill 17 faksimilerade dokument.)] 71, Essäer, tidningsartiklar och andra prosatexter 1900–1912. Texten red och kommenterad av C Svensson. Norstedt, 2004. 448 s, [40] pl-s, ill, faks, fotogr. 72, Register. [Planerades 2010 att utkomma 2012. Enligt förlagsprospekt från 2006 skall volymen även innehålla självbiografiska dokument samt ”efterslåtter”.]

Tryckta arbeten (egna verk: urvalsutgåvor): Avdelningen omfattar endast samlingsverk som helt består av texter av S. – Moderna svenska författare. Utg i urval för skolan af R G:son Berg. V, August Strindberg. Sthlm: Bonnier, 1906. 60, [1] s. [Innehåll: Paul och Per, Sjönödslöftet, Svensk natur och Sankt Gotthards saga.] – Kammarspel. Sthlm: Ljus, 1907–09. Opus 1–5. [Se respektive drama under enskilda verk ovan: Oväder, Brända tomten, Spök-sonaten och Pelikanen (samtliga 1907) samt Svarta handsken (1909). I samlade verk: SS45; SV58. Kommenterad av G Brandell (utom Svarta handsken), se Skrifter av A S, d 12 (1946); Svarta handsken, se a a, d 11 (1946), bägge under urval nedan.] – Nyare svenska författare i upplagor för skolan. III, A S, Urval. Med förklaringar av H Bergstedt. Sthlm: Bonnier, 1907. 167, [1] s. [Innehåll: Ur Mäster Olof. Skådespel (versupplagan), Ur Gustaf Vasa. Skådespel i fem akter, Svensk natur, Jaktminnen, Uppsyningsman, Över molnen, Sankt Gotthards saga, Stadsresan, Molnbilder och Vid dagens slut.] – Ur vår tids litteratur. Läsebok för folkskolan. Utg af E Rodhe, P J Thomée, E Zimmerdal. H 8, August Strindberg. Sthlm: Bonnier, 1907. 127, [1] s. [Innehåll: Paul och Per, Jaktminnen, Min trädgård, Sankt Gotthards saga, Blåvinge finner guldpudran, Esplanadsystemet, Stadsresan och Ur ”Mäster Olof” (versupplagan). 2.–8. uppl 1914–47: Ur svenska litteraturen. Läsebok för skolan. {6. uppl 1932: 128, [1] s; 7.–8. uppl 1938–47: 126, [1] s.}] – Sveriges national-litteratur 1500–1900. [Verso:] Verket planlagdt af O Levertin. Utg af H Schück och R G:son Berg under medverkan af F Böök m fl. XVII, August Strindberg. [Utg av J Mortensen.] Sthlm: Bonnier, 1910. 336, [1] s. [Med inledning av J M, s 5–18. Innehåll: dikten Esplanadsystemet samt utdrag ur följande verk: Mäster Olof (prosaupplagan), Röda rummet (kap 6 och 8), Det nya riket (Illusionernas dagar), Svenska öden och äfventyr (Beskyddare), Lycko-Pers resa, Giftas I (Ett dockhem), Sömngångarnätter på vakna dagar, Tjänstekvinnans son (Rädd och hungrig), Fadren, Fröken Julie, Hemsöborna (kap 3), Skärkarlslif (Skräddarns skulle ha dans), Till Damaskus (d 2) samt Gustaf Vasa. Ny tr 1918. Senare uppl se: Sveriges national-litteratur 1500–1920 (1922).] – Återfall, Samvetskval. Två berättelser. Sthlm: Bonnier, 1912. 126 s. ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker, 26). [Tidigare tryckta i Utopier i verkligheten (1885; se enskilda verk ovan); Samvetskval publicerad separat 1884.] – Odlad frukt och andra berättelser. Svenska öden och äventyr. Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1913. [5] s, s 8–155. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande tre berättelser utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen Högre ändamål, Beskyddare och På gott och ont.] – Den romantiske klockaren på Rånö och andra berättelser. Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1913. 159 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Omfattar utöver titelberättelsen fyra berättelser ur Skärkarlslif (1888; se enskilda verk ovan), nämligen Pastorns älg, En brottsling, Höjer tar gården själv samt Skräddarns skulle ha dans.] – Stig Storverks son och andra berättelser. Svenska öden och äventyr. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1913. 160 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande fyra berättelser utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen Hildur horgabrud, Bjälbo-jarlen, Karl Ulvsson och hans moder och En ovälkommen.] – Tschandala och Elefantvalvet. Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1913. 157 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande två berättelser ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan).] – De lycksaliges ö och andra berättelser. Sthlm; Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1914. 157 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande fyra berättelser utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen Kungshamns-gisslan, Paul och Per, Sorgespelet på Örbyhus och En triumf.] – Utveckling och andra berättelser. Svenska öden och äventyr. Sthlm; Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1914. 158 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande fem berättelser utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen Räfst- och rättarresan, I Bärwalde, En begravning, Apostata och En kunglig revolution.] – Vasaarvet och andra berättelser. Svenska öden och äventyr. Sthlm; Gbg: Åhlén & Åkerlund, 1914. 158 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker af berömda svenska författare). [Urval omfattande fyra berättelser utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen Ölandskungen och den lilla drottningen, Nya vapen, En ovälkommen och Stråmannen.] – Giftashistorier (1915). Se Giftas (1884–86) under enskilda verk ovan. – Sista skottet. Berättelser. Svenska öden och äventyr. Sthlm: Åhlén & Åkerlund, 1915. 128 s. ([Åhlén & Åkerlunds 25-öres-böcker af berömda svenska författare]). [Urval omfattande en berättelse utöver titelberättelsen ur Svenska öden och äventyr (1882–91; se enskilda verk ovan), nämligen En häxa.] – Tre noveller ur Svenska öden och äventyr. Sthlm: Bonnier, 1915. 117, [2] s. (Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, [4]). [Med ordförklaringar av J Mjöberg, s 113–117. Innehåll: Odlad frukt, En ovälkommen och Pål och Per. 2.–4. uppl 1920–28; 5. uppl, 1.–16. tr 1933–81: Bonnier (Sv bokförl) {4.–14. tr 1943–67: Sv bokförl, Bonnier; 15.–16. tr 1974–81: Esselte studium.}] – Sveriges national-litteratur 1500– 1920. [Verso:] Verket planlagdt af O Levertin. Utg af H Schück och R G:son Berg under medverkan af F Böök m fl. XVIII, August Strindberg. [Utg av J Mortensen.] Sthlm: Bonnier, 1922. 323, [1] s. [Med inledning av J M, s 5–15. Innehåll: dikten Esplanadsystemet samt utdrag ur följande verk: Mäster Olof (prosaupplagan), Röda rummet (kap 6 och 8), Det nya riket (Illusionernas dagar), Svenska öden och äventyr (Beskyddare), Lycko-Pers resa, Giftas I (Ett dockhem), Sömngångarnätter på vakna dagar, Tjänstekvinnans son (Rädd och hungrig), Fadren, Fröken Julie, Hemsöborna (kap 3), Skärkarlslif (Skräddarns skulle ha dans), Till Damaskus (d 2), Gustaf Vasa samt Stora landsvägen. Tidigare uppl se: Sveriges national-litteratur 1500–1900 (1910).] – Stories and poems. Edited with an introduction, notes and a vocabulary by J E A Alexis. Sthlm: Bonnier, 1924. viii, 174 s. (Bonnier’s college series of Swedish textbooks, 7). [Svensk text med notapparat på engelska. Innehåll: Paul och Per, Jaktminnen, Min trädgård, Sankt Gotthards saga, Blåvinge finner guldpudran, Esplanadsystemet och Stadsresan.] – Hemsöborna och Skärkarlsliv. Sthlm: Vårt hem, 1927. 302, [1] s. ([Förtitel:] Svenska litteraturens pärlor, 13). [Utkom 1887 och 1888 (se enskilda verk ovan). Ny utg 1957 (Hemsöborna satt efter origms i likhet med uppl 1949): Sthlm: Bonnier, 291, [4] s, ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval), {27./32. tus 1964. Ny uppl 1979.} Ny utg 1995: Sundbyberg: Semic, 232 s, (Svenska klassiker). Ny utg 1996: Sthlm: Bonnier, 291, [3] s, (Svenska klassiker).] [August Strindbergs mästerverk.] Sthlm: Bonnier, 1928– 29. 20 bd i 4 serier. [Verkets samtliga delar saknar såväl uppgift om huvudtitel som titlar för de enskilda serierna. Att verket trots detta sammanhållits nedan beror på att det endast sålts genom subskription, med ett fast pris för respektive serie. Uppgift om huvudtitel m m har hämtats från samtida förlagsprospekt.] [Ser 1, Romaner och berättelser.] [1,] Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarlivet. 1928. 374 s. [Nya tr 1931, 38, 41.] [2,] Giftas. Äktenskapshistorier. 1928. 416 s. [Innehåller Giftas I–II. Nya tr 1931, 37, 41.] [3,] Hemsöborna och Skärkarlsliv. 1928. 357 s. [Nya tr 1931, 37, 41.] [4,] I havsbandet. [Eget titelbl:] Blomstermålningar och djurstycken tillägnade ungdomen. 1928. (243 + 81 s). [Nya tr 1931, 38, 41.] [5,] Utopier i verkligheten. Fyra berättelser. [Eget titelbl:] Sagor. 1928. (227 + 118 s). [Nya tr 1931, 38, 41.] [Ser 2, Från Tjänstekvinnans son till Ensam.] [1,] Tjänstekvinnans son och Jäsningstiden. 1928. 450 s. [Nya tr 1929, 35, 38, 42.] [2,] I röda rummet och Han och hon. 1928. (143 + 229 s). [Nya tr 1929, 35, 38, 42.] [3,] En dåres försvarstal och Författaren. 1928. 531 s. [Nya tr 1929, 35, 38, 42.] [4,] Karantänmästarens berättelser och Inferno. 1928. 365, [1] s. [Nya tr 1929, 35, 38, 42.] [5,] Legender och Ensam. 1928. 296 s. [Nya tr 1929, 35, 38, 42.] [Ser 3, Svenska öden och äventyr.] [1,] Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. Bd 1. 1928. 332 s. [Nya tr 1930, 33, 41.] [2,] Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. Bd 2. 1928. 481 s. [Nya tr 1930, 33, 41.] [3,] Hövdingaminnen (Nya svenska öden). 1928. 378 s. [Nya tr 1930, 33, 41.] [4,] Mäster Olof. [Skådespel i fem akter. Prosaupplagan]; Folkungasagan. 1928. 309 s. [Nya tr 1930, 33, 41.] [5,] Gustav Vasa; Erik XIV; Gustav III. 1928. 410 s. [Nya tr 1930, 33, 41.] [Ser 4, Från Lycko-Per till Stora landsvägen.] [1,] Lycko-Pers resa; Fadern; Fröken Julie; Fordringsägare. 1929. 385 s. [Nya tr 1931, 38.] [2,] Bandet; Dödsdansen; Leka med elden; Brott och brott. 1929. 496 s. [Innehåller även enaktarna Inför döden och Första varningen. Nya tr 1931, 38.] [3,] Till Damaskus. [D 1–3]. 1929. 363 s. [Nya tr 1931, 38.] [4,] Kronbruden; Svanevit; Ett drömspel. 1929. 330 s. [Nya tr 1931, 38.] [5,] Påsk; Kammarspel; Stora landsvägen. 1929. 336 s. [Innehåller kammarspelen Oväder och Brända tomten. Nya tr 1931, 38.] – Från Fjärdingen och Svartbäcken och andra berättelser. Sthlm: Vårt hem, 1930. 281, [2] s. (Vårt hems gyllene bibliotek). [Består av prosatexterna ur IV (med ett undantag, I Notre-Dame och Kölner- Domen) samt tre berättelser hämtade från Svenska öden och äventyr.] – Levande svensk litteratur från äldsta tider till våra dagar. I urval av S Selander. Utredigerad och kommenterad av S Westberg. [Omsl: Vol XX,] August Strindberg. Sthlm: Bonnier, 1938. 181 s, ill, fotogr. [Innehåll: Hemsöborna (hela texten, 1887). Med ill av K Jungstedt och fotografier från G Forssell, Kymmendö och ”Hemsöborna” (Sthlm 1926).] [Omsl: Vol XXI,] August Strindberg. Sthlm: Bonnier, 1938. 247 s, ill, fotogr. [Innehåll: Esplanadsystemet (ur Dikter på vers och prosa, 1883), Chrysaetos (ur Trefaldighetsnatten – se Fagervik och Skamsund under enskilda verk, 1902), Stadsresan. Tredje sången och Holländarn. Andra sången (bägge ur Svenska öden och äventyr, d II, 1883 – se enskilda verk, 1882–90), Ett dockhem (ur Giftas, d I, 1884), Fadren (ur Fadren 1887) samt Gustav Vasa (akt I ur Gustaf Vasa, 1899).] – August Strindbergs dikter. Sthlm: Bonnier, 1941. 295 s, [4] pl-bl i färg. ([Förtitel:] Den svenska lyriken). [Förtitel: Strindberg. Omfattar S:s tre egna diktsamlingar Dikter på vers och prosa (1883), Sömngångarnätter på vakna dagar (1885) samt Ordalek och småkonst (1905). 5./7.–14./18. tus 1945–74. Ny utg 1986: Sthlm: Månadens bok.] – Skrifter av August Strindberg. Utg och försedda med kommentarer av G Brandell. [Förtitel.] Sthlm: Bonnier, 1945–46. D 1–14. [Delbeteckning endast i förtitel, ej på titelbladet. Varje del har ett kort företal och en kort kommentar av G B, c:a 2 sidor vardera. Ny uppl (hela verket) 1983. För nya upplagor av respektive del, se nedan.] D 1, Från havet; Från Fjärdingen och Svartbäcken; Röda rummet. 1945. 322, [2] s. [Nya uppl 1951, 54, 62.] D 2, Hemsöborna; Skärkarlsliv; I havsbandet. 1945. 347, [1] s. [Nya uppl 1951, 54, 62.] D 3, Giftas; Utopier. 1945. 374, [2] s. [Nya uppl 1951, 55.] D 4, Götiska rummen; Svarta fanor. 1946. 352, [2] s. [Nya uppl 1951, 53, 62.] D 5, Fagervik och Skamsund; Sagor; Taklagsöl; Syndabocken. 1946. 324, [1] s. [Nya uppl 1952, 62.] D 6, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. 1946. 460, [1] s. [Nya uppl 1952, 57.] D 7, Tjänstekvinnans son. 1946. 437, [3] s. [Innehåller Tjänstekvinnans son, Jäsningstiden, I Röda rummet samt Författaren. Nya uppl 1952, 54, 62.] D 8, Han och hon; En dåres försvarstal. 1946. 342 s. [Nya uppl 1952, 62. En dåres försvarstal i J Landquists svenska översättning från SS26.] D 9, Inferno; Legender; Ensam. 1946. 298, [1] s. [Nya uppl 1953, 62. Inferno och Legender i svensk översättning, troligen av J Landquist från SS28.] D 10, Mäster Olof [Prosaupplagan]; Folkungasagan; Gustav Vasa; Erik XIV; Carl XII; Engelbrekt; Kristina; Gustav III; Siste riddaren; Riksföreståndaren; Bjälbo-jarlen. 1946. 369 s. [Omsl: Historiska dramer. Nya uppl 1952, 57.] D 11, Gillets hemlighet; Lycko-Pers resa; Herr Bengts hustru; Himmelrikets nycklar; Till Damaskus; Advent; Påsk; Kronbruden; Svanevit; Ett drömspel; Svarta handsken; Stora landsvägen. 1946. 426, [3] s. [Omsl: Lyriska dramer. Nya uppl 1952, 55, 62.] D 12, Kamraterna; Fadren; Fröken Julie; Fordringsägare; Paria; Samum; Den starkare; Debet och kredit; Första varningen; Inför döden; Moderskärlek; Bandet; Leka med elden; Brott och brott; Dödsdansen; Oväder; Brända tomten; Spöksonaten; Pelikanen. 366, [3] s. [Omsl: Samtidsdramer. Nya uppl 1951, 54, 57.] D 13, Dikter; Sömngångarnätter; Ordalek och småkonst; En blå bok I. 1946. 443, [2] s. [En blå bok I omfattar avd 1 inklusive supplementet (se vidare ovan under enskilda verk, 1907). Nya uppl 1952, 62.] D 14, Det nya riket; Blomstermålningar och djurstycken; Vivisektioner; Resor; Uppsatser. 1946. 401 s. [Omsl: Varia; Resor; Uppsatser.] – Från Fjärdingen till Blå Tornet. Ett brevurval 1870–1912. Sammanställt av T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1946. 439 s. [Omfattar c:a 160 brev. Rev uppl 1965: Brev, Valda och kommenterade av T Eklund, Sthlm: Aldus/Bonnier, 263, [1] s, ([Förtitel:] Delfinböckerna, 197) ([Förtitel:] En Delfin extravolym). I den nya upplagan har brev såväl tillkommit som uteslutits. Editionen omfattar c:a 145 brev.] – Ett avsnitt ur Den romantiske klockaren på Rånö. [Trosa:] Sveriges B-bokhandlareförbund, 1952. 13, [1] s. – Före Röda rummet. Strindbergs ungdomsjournalistik. I urval av T Eklund. Sthlm: Bonnier, 1946. 289, [2] s, [1] pl-bl, ill. (Strindbergssällskapets skrifter, 1). [Volymen består av ett urval på 49 texter väsentligen hämtade från den inventering T E gjorde i Samlaren 1930 (Strindbergs verksamhet som publicist). För editionen i SV64 har de 148 texterna i förteckningen granskats varav 16 medtagits med tvekan. Av resterande 132 texter finns 28 publicerade på annan plats i SV. Rörande de 104 kvarstående texterna har det av redaktionen för SV bedömts som säkerställt att S var ensam författare för 64 av dem (se SV4, s 385–386). Dessa har publicerats i huvudsviten till SV4, s 7–377 (kommentar, s 381–447, ordförklaringar, s 522–621). I avsnittet Tidningsartiklar som bör ha författats av Strindberg (s 448–483) har trycks ytterligare 11 artiklar. I TK4, 51–81 återges 9 artiklar som av olika skäl kan misstänkas vara författade av S. I avdelningen Texter vilkas anknytning till Strindberg är osäker (s 83–128) förtecknas och kommenteras totalt 58 texter. Som exempel på sådana texter har 11 av dem etablerats. De flesta av texterna ingår i T E:s förteckning. Enligt TK4, s 8 har av T E:s urval på 49 texter totalt 29 tryckts i SV4:s textdel. Övriga texter finns antingen avtryckta i SV4:s kommentardel, i TK4 eller i annan volym av SV. Endast en text har hamnat helt utanför SV eftersom det gått att fastställa att den ej är skriven av S.] – Strindbergs mästerverk i urval. Sthlm: Bonnier, 1957. 8 vol. [Ny uppl av hela verket 1979. Omfattar följande onumrerade delar, redovisade under respektive verk (enskilda verk eller urval): Röda rummet. Skildringar ur artist- och författarlivet; Det nya riket. – Sagor. – Blomstermålningar och djurstycken; Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. 1; Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. 2; Giftas. Äktenskapshistorier. 1–2; Tjänstekvinnans son. – Ensam; Hemsöborna. – Skärkarlsliv; Fröken Julie. – Mäster Olof. – Fadern. – Ett drömspel.] – Fröken Julie; Mäster Olof; Fadren; Ett drömspel. Sthlm: Bonnier, 1957. 297, [4] s. ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). [24./29. tus 1962. Ny uppl 1979.] – Det nya riket; Sagor; Blomstermålningar och djurstycken. Sthlm: Bonnier, 1957. 288, [5] s. ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). [Ny uppl 1979.] – Tjänstekvinnans son; Ensam. Sthlm: Bonnier, 1957. 256, [5] s. ([Förtitel:] August Strindbergs mästerverk i urval). [27./32. tus 1964. Ny uppl 1979.] – Hemsöborna; Ur Det nya riket; Ur Giftas; Ur Svenska öden och äventyr; Ur Legender; Ur Tjänstekvinnans son; Ur Svarta fanor; Dikter. I urval av N P Sundgren. Sthlm: Bonnier, 1960. 350, [1] s. (Bokklubben Svalan) (Svalans svenska klassiker). [Innehåller Hemsöborna (1887) i sin helhet. Ny uppl 1962. 14./19.–33./35. tus 1964–77.] – Dramer av Strindberg. Pjäsbok till Radioteaterns huvudserie 1961–1962. Sthlm: Sveriges radio, 1961. 1–2. [Med förord av P Brunius. Innehåller radiobearbetningar av åtta av S:s dramer. Pjäserna sändes mellan den 5 okt 1961 (Mäster Olof) och 3 maj 1962 (Spöksonaten).] 1. 193, [1] s. [Innehåll: Mäster Olof. Sorgespel. Radioarrangemang: S Mårtensson (prosaupplagan, 1881), s 7–58; Fadren. Sorgespel. Radioarrangemang: S Mårtensson (1887), s 59–97; Till Damaskus. Ett vandringsdrama. Första avdelningen. Radioarrangemang: H Grevenius (1898), s 99–146; Till Damaskus. Ett vandringsdrama. Andra avdelningen. Radioarrangemang: H Grevenius (1898), s 147–194.] 2. 225, [1] s. [Innehåll: Erik XIV. Radioarrangemang: S Mårtensson (1899), s 7–53; Gustav Adolf. Radioarrangemang: H Grevenius (1899), s 55–113; Ett drömspel. Radioarrangemang: C Hoogland (i Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet, 1902), s 115–159; Brända tomten. Radioarrangemang: H Grevenius (1907), s 161–195; Spöksonaten. Radioarrangemang: P Verner-Carlsson (1907), s 197–226.] – Fadren; Fröken Julie. Kommentar av G Brandell (1961). [Se Strindberg i Aldus, 6, nedan (urval, 1961). Andra utgåvor (ej kommenterade): Sthlm: Wihlke & son, 1973. 150, [1] s. Johanneshov: Sinkona-förl, 1981. 150, [1] s. Sthlm: Legenda, 1986. 150, [1] s. {2.–3. pocketuppl 1986–90 (den senare=Legenda pocket). 4. tr 1993: Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket); 2. (!) tr 94; 5.–6. tr 95–97. Ny tr 2003. 3. pocketutg 2006 (ej i serien.}] – Mäster Olof [prosaupplagan]; Gustav Vasa. Kommentar av G Brandell (1961). [Se Strindberg i Aldus, 1, nedan (urval, 1961). Andra utgåvor (ej kommenterade): Sthlm: Wihlke & son, 1974. 248, [1] s. Johanneshov: Sinkona-förl, 1981. 248, [1] s. Sthlm: Legenda, 1986. 248, [1] s. {2. pocketutg 1994: Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket).}] – Strindberg i Aldus. [Förtitel.] Kommentar av G Brandell. Sthlm: Aldus/Bonnier, 1961–62. 1–12. [Beträffande senare upplagor för enskilda delar nedan utgör de normalt ej delar av Strindberg i Aldus om de tryckts 1966 och senare. Detta har markerats som ”Ej i serien”. Upplagor tryckta under 1970-talet ingår normalt i Delfinserien.] 1, Mäster Olof [Prosaupplagan]; Gustav Vasa. 1961. 180 s. [2. uppl 1965. Ej i serien: 3. uppl 1973.] 2, Röda rummet. Skildringar ur artistoch författarlivet. 1961. 244 s. [2. uppl 1963. Ej i serien: 3. uppl 1966. 4.–7. uppl 1966–77: 243 s.] 3, Giftas. Äktenskapshistorier I–II. 1961. 263, [1] s. [Ej i serien: 2.–3. uppl: 1966–72 (3. uppl: Giftas … 1–2).] 4, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. I. 1961. 269 s. [2. uppl 1969.] 5, Svenska öden och äventyr. Berättelser från alla tidevarv. II. 1961. 263 s. 6, Fadren; Fröken Julie. 1961. 114 s. [2. uppl 1963. Ej i serien: 3.–8. uppl 1966–77.] 7, Tjänstekvinnans son. I. 1962. 281, [1] s. [Omsl: Första delen. Omfattar En själs utvecklingshistoria (1849–1867) samt I jäsningstiden. Ej i serien: 2.–3. uppl 1968–73.] 8, Tjänstekvinnans son. II. 1962. 185, [2] s. [Omsl: Andra delen. Omfattar I Röda rummet samt Författaren. Ej i serien: 2. uppl 1969.] 9, Hemsöborna. Skärgårdsberättelse. 1962. 137 s. [Ej i serien: 2.–3. uppl 1966–77.] 10, Skärkarlsliv. Berättelser. 1962. 130, [2] s. 11, Till Damaskus I; Ett drömspel. 1962. 145, [2] s. [Ej i serien: 2.–4. uppl 1966–74.] 12, Dödsdansen; Spöksonaten. 1962. 145, [2] s. 13, Det nya riket. Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv. 1962. 120 s. 14, Inferno. 1962. 159 s. [Svensk översättning, troligen J Landquists i SS28.] 15, Svarta fanor. 1962. 183 s. – Dödsdansen; Spöksonaten. Kommentar av Gunnar Brandell (1962). [Se Strindberg i Aldus, 12, ovan (urval, 1961).] – Till Damaskus I; Ett drömspel. Kommentar av G Brandell (1962). [Se Strindberg i Aldus, 11, ovan (urval, 1961). Andra utgåvor (ej kommenterade): Sthlm: Wihlke & son, 1973. 198, [1] s. Till Damaskus [I]; Ett drömspel. Sthlm: Legenda, 1986. 198, [1] s. {2.–3. pocketutg 1994–2005: Sthlm: Natur och kultur, (NoK pocket); 3. pocketutg ej i serien.}] – 80-talsnoveller. Med inledning, förklaringar och förslag till arbetsuppgifter av I Peterzén. Sthlm: Sv bokförl; Bonnier, 1962. [4], 123, [1] s. ([Förtitel:] Skönlitteratur i skolan). [Innehåll: Samvetskval (1884), Måste (ur Giftas, 1884–86), Ersättning (d:o), Reformförsök (d:o), Skräddarns skulle ha dans (ur Skärkarlslif, 1888) samt Uppsyningsman (d:o). 2.–3. tr 1962–66.] – Hemsöborna samt berättelserna Skräddarns skulle ha dans och En brottsling. Sthlm: Folket i bild, 1963. 250 s. ([Omsl:] Silverböckerna). [Innehåller Hemsöborna (1887) i sin helhet samt två berättelser från Skärkarlslif (1888).] – Hövdingaminnen. Ill av O Sköld. Sthlm: Bonnier, 1963. 239, [1] s, ill. [Urval av noveller ur Nya svenska öden (1905; se enskilda verk ovan). Av novellerna ingår samtliga sex ur den första samlingen och två av åtta ur den andra samlingen (Sorgespelet på Örbyhus och Apostata).] – Prosa och lyrik. 1882–1905. Inledning, litteraturanvisningar och arbetsuppgifter av G Lindström. Lund: Gleerup, 1963. 167 s. ([Verso:] Skrifter utg av Modersmålslärarnas förening, 92). [2. tr 1964. Ny utg, 1 uppl 1994: Malmö: Gleerup (ej i serien). Innehåll: Svenska folket (ur Det nya riket, 1882), Esplanadsystemet och Solnedgång på havet (ur Dikter på vers och prosa, 1883), Vid avenue de Neuilly (ur Sömngångarnätter på vakna dagar, 1884), Ett dockhem (ur Giftas, 1884), Brev till Björnstjerne Björnson 1884, Rädd och hungrig (kap 1 ur Tjänstekvinnans son, 1886), Huruledes han blir aristokrat (kap 5 ur Tjänstekvinnans son, d 2, Jäsningstiden, 1889), Kap 1–4 ur Skärkarlslif (1888), Stadsresan. Tredje sången, Gatubilder III, Åskregn och Långa tunga kvällar (ur Ordalek och småkonst, 1905), Från kap 2 och 5 ur Ensam (1903), Ett halvt ark papper och Jubal utan jag (ur Sagor, 1903) samt Brev till Harriet Bosse 1905.] – Strindbergs bästa berättelser. I urval av S Ahlström. Sthlm: Folket i bild, 1963. 320 s. ([Verso:] Omnibusböckerna). [Innehåll: Dygdens lön, Ersättning, Otur, Ett dockhem, Fågel Fenix, Höst, Barnet, Mot betalning Är detta icke nog?, Samvetskval, Vidskepelse, Skräddarns skulle ha dans, Uppsyningsman, Den romantiske klockaren på Rånö, Silverträsket, Ett halvt ark papper samt När träsvalan kom i getaplen.] – Valda berättelser ur Skärkarlsliv. Sthlm: Convoy, 1963. 31 s, ill. Fol. (Convoy – tidningen som är en bok!, 1963:5). [Red för tidskriften: H Johansson. Innehåll: Inledning, Den romantiske klockaren på Rånö, Min sommarpräst, Pastorns älg och En brottsling.] – Blomstermålningar. Ungdomen tillägnade. [Urval.] Ill av K Beckman, [Sthlm:] Fabel, 1964. 79 s, ill, ([Omsl:] Fabels lilla handbibliotek). [Urval ur Blomstermålningar … (1888; se enskilda verk ovan) omfattande tre av sju uppsatser: Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten, Blomstrens hemligheter och Min trädgård.] – Dikter. I urval av I Lindahl. Sthlm: Wahlström & Widstrand, 1966. 95, [2] s. (W & W-serien, 141). [Med förord av I L, s 5–11. Ny utg 1993: [12] s, s 15–95, [2] s, (W & W pocket). Består av urval ur S:s tre diktsamlingar Dikter på vers och prosa (Sångare, Esplanadsystemet, Taga rävar, Idealistkritik, ur För tankens frihet, ur Solrök, Högsommar i vinter, Morgon, Landsflykt, På Nikolai ruin, Solnedgång på havet och Indiansommar), Sömngångarnätter på vakna dagar (inledningsdikten och 1:a natten) och Ordalek och småkonst (Vid dagens slut, Molnbilder, Maj på heden, Trefaldighetsnatten, Vid sista udden, Vargarna tjuta, Långa tunga kvällar och Visor 1, 2, 3) samt två dikter som ingår i dramat Ett drömspel (Vindarnes klagan och Vågornas sång).] – En blå bok. I urval av D Andreæ. Sthlm: Stiftelsen Litteraturfrämjandet, 1967. 166, [2] s. [Även med inledning av D A, s 5–8.] – Ordet i min makt. Läsebok för underklassen. Sammanställd av J Myrdal. Sthlm: PAN/Norstedt, 1968. 231, [3] s. (En PAN-bok). [Urval texter av S. Ny tr 1973. Ny utg 1992: Gbg: Jaken, 286, [2] s. Supplement: A-C Friberg, Studiehandledning. Sthlm: Brevskolan, 1973. 37 s, ill.] – Strindberg om drama och teater. Programskrifter och öppna brev med inledning och kommentar utg av G Lindström. Lund: Uniskol, 1968. 150, [1] s. (Scandinavian university books). [Innehåll: Förord till Fröken Julie (ur Fröken Julie, 1888), Om modernt drama och modern teater (ur Tryckt och otryckt I, 1890), Memorandum till medlemmarna av Intima teatern från regissören (1908), Hamlet. Ett minnesblad på årsdagen den 26 november tillägnat Intima teatern (1908), Julius Cæsar (utdrag, 1908), Macbeth (utdrag ur Shakespeares Macbeth, Othello … 1909), Ur några förord till historiska dramerna (ur Öppna bref till Intima teatern, 1909) och Goethes Faust (utdrag ur d:o).] – Vestman på Nedergårdsön och andra gubbar. [Omsl:] Ill: A S och A Engström. [Utg av R Lengstrand.] [Sthlm:] Lindblad, 1968. 93, [2] s, ill. [Innehåller förutom skämtteckningar av A E även 14 reproduktioner av S:s tavlor, huvudsakligen med havsmotiv. Följande berättelser av S ingår: Sjönödslöftet, Uppsyningsman, Skräddarns skulle ha dans, Hemsöborna (kap 1 i två versioner, en förkastad version samt i den slutgiltiga versionen), En berättelse från Stockholms skärgård, Sandhamn i storm, På Kanholmsfjärden, Lördagskväll (dikt), Vidskepelse samt Pastorns älg.] – Blomstermålningar. Ungdomen tillägnade. [Urval.] [Verso:] Teckningar av G Åberg och A Sjöberg. Gbg 1970. (Rundqvists boktr). 47 s, ill. [Urval ur Blomstermålningar … (1888; se enskilda verk ovan) omfattande tre av sju uppsatser: Min trädgård, Konsten att meta samt Jaktminnen.] – August Strindberg. En samlingsvolym. Urval och kommentarer av U Boëthius. Sthlm: Prisma, 1972. [8], 1191 s. ([Omsl:] Storprisma). [Återger fyra romaner (Röda rummet, Tjänstekvinnans son I, Hemsöborna, Inferno) och sju dramer (Mäster Olof (prosaupplagan), Fadren, Fröken Julie, Till Damaskus I, Dödsdansen I, Ett drömspel, Spöksonaten) i sin helhet. Utöver detta återges ett urval noveller, dikter och andra texter av S, hämtade ur följande verk: Dikter på vers och prosa, Sömngångarnätter på vakna dagar, Giftas I, Utopier i verkligheten, Ordalek och småkonst. Därtill återges c:a 120 av S:s brev, till belysning av hans liv vid tiden för de olika verkens tillkomst. Texterna återges efter SS och ASD utom beträffande Hemsöborna där S:s eget manuskript så långt möjligt använts. Ny utg 1980: August Strindberg. Ett urval i tre delar av U Boëthius. Sthlm: Prisma. D I–III. (x, 446 + [4], 346 + x, 410). Innehållet är identiskt med originalupplagans frånsett att de tre delarna försetts med nyskrivna förord av U B (förordet till d I är en bearbetning av förordet till ettbandsutgåvan).] – Skärkarlsliv och I havsbandet. Båstad: Bokhuset, 1973. 273 s. [Utkom 1888 och 1890, se enskilda verk ovan. Ny utg 1986: Sthlm: Legenda, 273 s.] – Sagor; Karantänmästarns berättelser. Sthlm: Wihlke & son, 1974. (Norge). 213, [1] s. [Innehåller Sagor (1903) i sin helhet samt en berättelse från Fagervik och Skamsund (1902). Ny utg 1986: Sthlm: Legenda. 3. pocketutg 2005: Sthlm: Natur och kultur.] – Stormar, vågor… Dikter och prosalyrik. Urval och förord: S Delblanc. Sthlm: Bonnier, 1974. 84, [3] s. (Svalans lyrikklubb, [447]). [Innehåll: Sångare!, Esplanadsystemet, Lokes smädelser, Maj på heden, Solnedgång på havet, Indiansommar, ”Fåglarna”, Solrök, ”Barnens sommarsång”, Ängsladan, Lördagskväll, ”Hymnen till kvinnan”, Jag drömde, Chrysáëtos, Visor, Vid dagens slut, ”Vindarnas klagan”, ”Vågorna sjunga”, ”Avskedet”. Dikterna är tematiskt ordnade och utgör urval ur Dikter på vers och prosa (1883), I havsbandet (1890), Ett drömspel (1902), Ordalek och småkonst (1905) och Stora landsvägen (1909).] – Ur En blå bok I–IV. Sthlm: Wihlke & son, 1974. 219, [1] s. [För ett delvis annat urval texter se En blå bok (1967) ovan.] – Strindberg i berättartagen. Urval: G Ollén. Sthlm: Trevi, 1975. 276 s. [Parallelluppl: Höganäs: Bra böcker, (Bra klassiker). Ny utg 1984: Höganäs: Bokorama. Återger ett 20-tal texter, huvudsakligen noveller eller utdrag ur romaner.] – August Strindberg. [Utg] av S-E Jansson, L-Å Schröder. [Verso:] Sthlm: Skriptor, 1981. 46, [1] s, ill. ([Verso:] Svensklärarserien, 183) (Diktarna och dikten). [Antologi för skolbruk med litteratur av och om S. Innehåller utdrag ur följande romaner av S: Röda rummet (Stockholm i fågelperspektiv), Det nya riket, Inferno, Tjänstekvinnans son (Johan och muttrarna) och Hemsöborna (Drängen lägger trumf på bordet …). Vidare återges dikterna Lördagskväll och Vid dagens slut och novellen Ett halvt ark papper samt utdrag ur En blå bok och 9 brev av S.] – Stridsskrifter. [Efterskrift: U Sörenson.] Sthlm: Askelin & Hägglund, 1981. 227 s, ill. [Återger de 54 artiklar som S publicerade i Afton- Tidningen och Social-Demokraten under 1907. De av artiklarna som han själv samlade i Tal till svenska nationen … (1910), Folkstaten (1910) och Czarens (Tsarens) kurir … (1912) återges under respektive rubrik, de övriga är samlade under rubriken Varia. Efterord: Strindbergsfejden (s 203–227).] – Sjönöd. Urval och red: M Kössler. Ill: J L Liard. Sthlm: Nordan, 1985. 107, [5] s, ill. ([Unga böcker, 3]). [Urval ur Skärkarlsliv: En brottsling, Sjönödslöftet, Pastorns älg, Skräddarns skulle ha dans, Uppsyningsman och Min sommarpräst. Serieuppgift från förteckning över delar i serien, s 111.] – En ovälkommen; Sjönödslöftet. Örebro: Samspråk, 1986. 30 s. ([Omsl:] Entimmesboken, 22). [Berättelserna hämtade ur Svenska öden och äventyr (1882–91) respektive Skärkarlsliv (1888). Ny utg 1989: En ovälkommen m fl, 48 s, ({Omsl:} Entimmesboken. {Pocket}). {Ny tr 1993.} Ny utg 1999: En ovälkommen; Sjönödslöftet, 2. uppl {av pocketutg}, Sthlm: Natur och kultur; Järfälla: Förlagsdistribution, 42, [3] s, (Entimmesboken. {Pocket}).] – Loss! Brev i urval av E Wijk. Solna: Cogito, 1990. 175 s. (Tradition). [Urvalet omfattar brev mellan 1871 och 1912, och avspeglar S som medveten intellektuell enligt E W:s förord.] – Röda rummet; Hemsöborna; Ur Svenska öden och äventyr. [Verso:] Urval och inledning av D Gedin. Sthlm: Gedin, 1991. [5], vi, [2] s, s 9–371, [1] s. (Sveriges klassiker [Gedin]). [Ny utg 1998: Sthlm: Wahlström & Widstrand, (Sveriges klassiker ({Wahlström & Widstrand}). Urvalet ur Svenska öden … omfattar Högre ändamål samt Pål och Per.] – Fröken Julie; Ett drömspel. Texten red och kommenterad av G Ollén. Sthlm: Norstedt; [Omsl:] Natur och kultur [distributör], 1992. 315, [1] s, ill, faks. ([Omsl:] Alla tiders klassiker). [Omfattar texterna från SV27 och SV46 inklusive G Olléns kommentarer och ordförklaringar. Nya tr 1993, 97, 2003. För skolbruk.] – Fröken Julie & De lycksaliges ö. Lund: Klassikerförl NGM, 1994. 127, [1] s. [De lycksaligas ö ursprungligen publicerad i Svenska öden och äventyr (1882–91).] – ”Jag är en djefla man som kan göra många konster”. August Strindberg om sig själv, medmänniskor och omvärld. Citat valda och kommenterade av P-A Hellqvist. [Sthlm:] [Impressum:] En bok för alla, 1994. 215, [1] s, ill. ([Omsl:] En bok för alla). – Fadren; Spöksonaten. Lund: Klassikerförl STENIQ, 1995. 110, [1] s. – Tre noveller. [Ur Svenska öden och äventyr.] Med inledning av B Ståhle Sjönell. 1 uppl. Sthlm: Almqvist & Wiksell, 1995. 96 s. (Skönlitteratur i skolan). [Innehåll: Odlad frukt, En ovälkommen, Pål och Per. Urvalet är det samma som i den tidigare antologin Tre noveller ur Svenska öden och äventyr (1915).] – Stockholmsmusiken. [Omsl:] En hyllning till världens vackraste huvudstad = A tribute to the world’s most beautiful capital. Musik: A Neglin. Idé och koncept: B Höglund. [Impressum:] Bilder: Bildbyrån Great Shots, R Coeckelberghs bokförl, J Strömberg och Strindbergs museet. [Impressum:] Sthlm: BMG Sweden, cop 1998. [96] s, ill (huvudsakligen i färg) + CD. [Innehåller ett urval texter av S med Stockholmsmotiv, främst Stockholm i fågelperspektiv (ur Röda rummet). Det finns också kortare utdrag ur Genvägar, Den romantiske klockaren på Rånö, Tjänstekvinnans son samt ytterligare partier ur Röda rummet. Avsnitten ur Röda rummet ges också i engelsk översättning.] – Köra och vända. Strindbergs efterlämnade papper. I urval av M Florin och U Olsson. [Sthlm:] Bonnier, 1999. 148, [1] s. [Urval av texter hämtade från ”Gröna säcken” i KB.] – Min eld är den största. Brev 1858–1912. Under redaktion och med inledning av K Dahlbäck. Sthlm: Ordfront, 1999. 298, [2] s. [Förtitel: Min eld … Brev i urval. Urvalet omfattar 272 brev. K D:s inledning, s 5–24.] – Vänligen August Strindberg. Ett år, ett liv i brev. [Ingresser och urval:] B Meidal, C O Johansson. Sthlm: Prisma, 1999. 342 s, ill. [Innehåller ett urval om 366 brev ordnade efter avsändardatum från 1 jan till 31 dec (inklusive 29 febr). Breven är inte sinsemellan kronologiskt ordnade vad gäller år. Breven är i allmänhet förkortade. Boken avslutas med ett register med hänvisningar till August Strindbergs brev (1948–2001) för fullständig text.] – Jag har alltid tillbett kvinnorna, dessa förtjusande brottsliga tokor. Valda noveller, brev och andra texter. Urval och efterord av P Glas. Lund: Bakhåll, 2005. 126, [1] s. [Består av urval av noveller ur Giftas I–II (Familjeförsörjaren, Ett dockhem, För att bli gift, Höst, Det räcker inte!), utdrag ur En dåres försvarstal och En blå bok I–II samt ur brev till S von Essen och H Bosse. Avslutningsvis ges ett tiotal citat ur olika texter av S.] – Ett halvt ark papper och andra noveller. Efterord: P Glas. Lund: Bakhåll, 2006. 62, [1], s. [Innehåll: Ett halvt ark papper, Fotografi och filosofi, Brist på förståelse, Scen från Helvetet, I vindskontoret, Måste, Skräddarns skulle ha dans, En begravning och Jubal utan jag.]

Tryckta arbeten (bidrag): Bidrag nämnda i biografitexten ovan: Mitt judehat (Tiden (Sthlm) 16 dec 1884). [I samlade verk: SS16, s 222–225; SV17, s 212–214 (kommentar, s 397–398, ordförklaringar, s 495–496).] – Kvinnans underlägsenhet under mannen, och det på grund därav berättigade i hennes underordnade ställning. (Enligt vetenskapens sista resultat) (Tryckt och otryckt, I, Sthlm 1890, s 217–245). [I samlade verk: SS17, s 145–168; SV17, s 327–344 (kommentar, s 427–430, ordförklaringar, s 531–536).] – Sensations détraquées (Le Figaro, sept–oct 1894 i tre delar). [I svensk översättning av E Fahlstedt som Förvirrade sinnesintryck (Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 183–207). I samlade verk: SS27, s 596–616 (översättningen här korrigerad efter S:s originalmanuskript, kommentar, s 724–731; kommer sannolikt att ingå i SV34 (ännu ej publicerad 2010).] – Des arts nouveaux! ou Le hasard dans la production artistique. – Om ljusverkan vid fotografering. Betraktelser med anledning av X-strålarna (Tryckt och otryckt, IV, Sthlm 1897, s 234–242). [I samlade verk: SS27, s 643–650; kommer sannolikt att ingå i SV34 (ännu ej publicerad 2010).] – Silfverträsket (Vintergatan, årg 5, Sthlm 1898, s 20–47). [Se vidare Silfverträsket (1994) under enskilda verk ovan.] – Någon redovisning av S:s bidrag i övrigt ges ej här. För bidrag som var kända vid S:s död se den kronologiska verkförteckningen i R Zetterlund, Bibliografiska anteckningar om August Strindberg (Sthlm: Bonnier, 1913), s 96–202. Denna är dock ej fullständig, främst saknas vissa av de bidrag som S publicerade i franska tidningar och tidskrifter. Bland bidrag som senare attribuerats till S kan särskilt nämnas hans ungdomsjournalistik, vilken finns redovisad i SV4. Samtliga bidrag som går att attribuera till S återges i SV. Någon kronologisk eller alfabetisk sammanställning över dessa finns ännu inte, men kommer möjligen att ges i det avslutande registerbandet till SV, SV72. Tills vidare ges därför en förteckning över de volymer i SV som innehåller bidrag av S, vilka han inte själv gav ut i bokform. Dessa är: SV2, SV4, SV7, SV15, SV17, SV18, SV29, SV30, SV34 (ännu ej utgiven 2010), SV51, SV64, SV69, SV71 samt troligen SV72 (ännu ej utgiven 2010).

Översatt och bearbetat: Daddas visor. [Omsl.] Sthlm: Bonnier, 1872. 4 bl, [6] pl-bl, färgill. ([Omsl:] Leksaksböcker för små barn, 3). [Bilderbok på vers. Anon, sannolikt övers av S. Engelska barnkammarrim i fri övers. I samlade verk: SV15, s 462–473, färgill (kommentar, s 457–461; även de engelska originalen återges).]

Översatt: Barnen i skogen. [Omsl. Dikt.] Sthlm: Bonnier, 1872. 6 bl, [6] pl-bl, färgill. ([Omsl:] Bilderböcker för små barn, 12). [Anon, sannolikt övers av S, se kommentaren till SV15, s 457–461.] – A Braun, Jordens istid. [Rubr.] Upsala: H Svensson, 1874. 55 s. [Övers av S enligt notering i KB:s katalog.] – H C Andersen, Sagor och berättelser. Öfversättning från danskan [d 1:] af K J Backman [d 2: af K J Backman och A S]. Sthlm: Linnström, [1876–]77. D 1–2. [Enligt förläggarens förord hann K J Beckman översätta d 1 samt delar av d 2 före sitt frånfälle 1874. Översättningen har fullbordats ”af annan hand”, enligt KB:s katalog är S den person som avses. 2. uppl 1880. 2. [dvs 3.] uppl 1902: Sthlm: Hierta. Det är möjligt att även senare utgåvor av Hierta med ill av V Pedersen och L Frölich (1905, 1906, 1914–16, 1921, 1922–23 och 1926) har använt samma översättning. Dessa saknar dock uppgift om översättare.] D 1. Med 207 träsnitt af K [dvs C] Larsson och I Törnblom. [2], 557, [1] s. D 2. Med 293 träsnitt af K [dvs C] Larsson. [4], 646 s. – Anvisning att på 60 minuter blifva konstkännare. Öfversättning. Sthlm 1877. (J W Holm). 16 s. [Denna anonyma lilla skrift har alltsedan E Cornells utgåva 1943 (Sthlm: Konstvärlden) tillskrivits S som författare. Teorin har vederlagts av T Brunius, som i Hur man löser ett problem (Tvärsnitt, årg 5, 1983, nr 2, s 22–29) har funnit det tyska originalet till häftet, det anonymt utgivna Anleitung in 60 Minuten Kunstkenner zu werden (Berlin 1877, 21 s). Detta har tillskrivits konsthistorikern O von Leixner (vilket bekräftas av att senare utvidgade upplagor (47 s) åtminstone från 1886 (3. Aufl) och senare har O v L som författare). Detta till trots finns det svenska utgåvor så sent som 2001 som hävdar att S är författare och inte översättare. På den kvarstående frågan ifall S har översatt häftet eller ej ger T Brunius inget säkert svar, men finner det sannolikt att så är fallet. Senare svenska utgåvor attribuerade till S: Ny utg 1943: Sthlm: Konstvärldens förl, 1943. 30 s. {Med introduktion av E Cornell, Om Strindberg och konsten, s 5–8.} Ny uppl 1946: U o: Biblioteksbokhandeln, (Falun: Lindarnes tr), 27 s. {saknar E C:s introduktion.} Ingår 1966 i: T Håkansson, Strindberg och konsten jämte A Strindberg, Anvisning att på 60 minuter bliva konstkännare,^[1] Lund: G Johanson-Thor, 78, [1] s, ill (s 43–61). [T Håkansson, s 5–41. På s 63–73 återges två brev av S (till L Littmansson respektive P Gauguin), dessutom ett brev från den senare till S.} Ny utg 1999 (3. uppl): Sthlm: Folket i bild/Kulturfront, 31, [1] s. Ny utg 2001: Lund: Bakhåll. 46, [2] s, ill. {Med förord av P Glas, s 5–11.} Det finns också en odaterad utg av häftet: Gbg: Rundqvist, möjligen från början av 1970-talet då förlaget publicerade några andra Sutgåvor (Blomstermålningar och djurstycken, 1970, Carl Larsson, 1971 respektive A S:s testamente, 1973). Anvisning … saknas i såväl SS som SV; i TK4, s 84 hänvisas till T Brunius’ artikel beträffande attribueringen av häftet.] – E Hartmann, Verldsprocessens väsen eller Det omedvetnas filosofi. Öfversättning från originalets sjunde upplaga af A Stuxberg. Sthlm: Lamm, 1877–78. I–II. I, Det omedvetnas fenomenologi. [3], 284, [1] s. II, Det omedvetnas metafysik. 1878. [4], 355 s. [Enligt S:s noteringar i ett exemplar av verket som numera finns i KB:s samlingar är översättningen gjord tillsammans med bl a S och E Fahlstedt.] – Amerikanska humorister. Sthlm: Seligmann, 1874–83. [I]– VI. Ny följd [=II], Bilder och dikter af A Ward m fl. Försvenskade af A. S. 1878. [3], 258, [2] s. [Omsl: III,] J Bailey, Lustiga historier från Danbury. Berättade af J. Bailey (The Danbury newsman). Öfversatt af J. A. S. 1879. [6], 178 s. [Övriga delar ej översatta av S.]

Redigerat: Svensk försäkringstidning. Årg 1. Sthlm 1873. [S var både utgivare och redaktör. Utkom totalt i 11 nr, daterade 15 febr–31 juli. Det fåtal bidrag som med säkerhet kan attribueras till S återges i SV4, s 55–72 (kommentar, s 432–436, ordförklaringar, s 533–536).] – Gazetten. Nr 1. Sthlm 1876. (Norman). [Utkom endast i 1 nr, daterat 23 sept. Det är oklart hur mycket av innehållet som skrevs av S. Endast spalten Litteratur (s 2–3) kan med säkerhet attribueras till S. I samlade verk: SV4, s 321–324 (kommentar, s 432–436, ordförklaringar, s 604–606).]

Utgivit: Samling af utländska och svenska böcker. Hvilka försäljas å Stockholms Bok-auktionskammare onsdagen den 17 maj 1876 och följande auktionsdagar. Sthlm 1876. (I Hæggström). [3], 115 s. [Anon utg tills m G E Klemming. Katalog över G H Stråles boksamling, omfattande drygt 4000 nr.] – A Molin, Berättelse om de i Stora Tartariet boende tartarer, som träffats längst i nordost i Asien, på ärkebiskops E Benzelii begäran upsatt … 1725. Sthlm: Seligmann, 1880. 28 s. [Festskrift dedicerad till A Nordenskiöld och L Palander i samband med deras återkomst till Stockholm med Vega i april 1880. Förordet (s 5–6) undert: Aug. Strindberg. I samlade verk: SV7, s 197–226 (kommentar, s 379–387). För S:s artikel i samma ämne se Berättelse … (1880) under enskilda verk ovan.] – Klubbens handlingar. Första kapitlet. 23 november 1880–1881. Sthlm 1881. (Centraltr). [12] s. 8:o. [Klubben bildades av S tillsammans med några vänner (se vidare SV18, s 374–375), som också var dess sekreterare. Bidrag av S: Halfårsberättelse uppläst af sekreteraren wid samma tillfälle [=14 april 1881], s 7 (undert: Sekreteraren); i samlade verk: SV18, s 9 (kommentar, s 374–377). I SV18 återges även S:s opublicerade ceremoniel för Klubben, s 10–14.]

Källor och litteratur

Källor o litt: KTH:s arkiv, huvudarkivet, DI b:2 (matr över extra elever, nr 666), i RA. K teatrarnas arkiv F 6a:1 (Elevlista 1862–74), dep i Statens musiksaml:ar, Sthlm.

U Boëthius, S o kvinnofrågan t o m Giftas I (1969); G Brandell, S:s infernokris (1950); dens, S: ett förf:liv (1–4, 1983–89); Det gäckande könet: S o genusteori, ed A Cavallin o A Westerståhl (2006); K Dahlbäck, Ändå tycks allt vara osagt: A S som brevskrivare (1994); P Hemmingsson, A S som fotograf: en studie (1963); O Lagercrantz, A S (1979); H Lindström, Hjärnornas kamp: psykologiska idéer o motiv i S:s åttiotalsdiktn (1952); Lundstedt; B Meidal, Profet o folktribun: S o Strindbergsfejden 1910–12 (1982); U Olsson, Levande död: studier i S:s prosa (1996); dens, Jag blir galen: S, vansinnet o vetenskapen (2002); M Robinson, S and autobiography: writing and reading a life (1986); H Schück o K Warburg, Ill sv litt:hist (2. uppl, 1916); P Stounbjerg, Uro og urenhed: studier i S:s selvbiografiske prosa (2005); B Ståhle Sjönell, Kat över ”Gröna säcken”: S:s efterlämnade papper i KB: SgNM 1–9 (1991); G Söderström, A S o bildkonsten: en biogr studie (1972).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan August Strindberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34518, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Olsson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34518
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan August Strindberg, urn:sbl:34518, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Olsson), hämtad 2024-04-19.