Meriter

1 Strömholm, Daniel, f 23 sept 1871 i Ragunda, Jämtl, d 8 jan 1961 i Uppsala, Domk. Föräldrar: apotekaren Christian Oscar S o Engla Sofia Frisendahl. Mogenhetsex vid H a l i Östersund 28 maj 88, inskr vid UU 17 sept 88, FK 28 maj 90, FL 30 jan 97, amanuens vid kemiska instit 1 jan 98--31 aug 04, disp 10 maj 99, prom 31 maj 99, doc i kemi 6 mars 00, tf e o prof i analytisk kemi 1 febr--31 maj 04 o 1 sept 04--3 nov 05, i kemi 3 nov 05--15 maj 08, e o prof i kemi 15 maj 08, ord 1 jan 09--24 sept 36, allt vid UU. -- LVS 23, LVA 36. -- Ogift.

Biografi

När S kom till UU, var det hans avsikt att ägna sig åt humanistiska studier. Bland de många ämnen som enligt då ännu gällande regler fordrades för fil kand-examen hade han de högsta betygen i historia och statskunskap. En spridd muntlig tradition, som också återges i ett par skriftliga källor, berättar att S efter avlagd kandidatexamen anmälde sig hos Harald Hjärne (bd 19) för att inleda licentiatstudier i historia och även sade sig ha för avsikt att studera för den högsta betygsgraden. Han var då ännu inte nitton år. Propån ansågs förmodligen vara i frimodigaste laget. S var, och skulle i hela sitt liv förbli, å ena sidan fullkomligt flärdlös men å andra sidan också saklig, fri från falsk blygsamhet och obekymrad om protokollära finesser. Hjärne lär ha pekat på sina hyllor och sagt: Kandidaten bör läsa böckerna i den här hyllan och i den där, och kom med in i nästa rum så skall jag visa ett par hyllor till med lämplig litteratur. S lär inför dessa framtidsperspektiv ha svarat, att han gav fasen i den hyllan och den hyllan och även i hyllorna i nästa rum.

Det var i stället kemi som blev huvudämne, vid sidan av matematik, när S avlade sin licentiatexamen 1897. På förslag av professor P T Cleve studerade han en grupp organiska svavelföreningar som då kallades sulfin- och tetinföreningar men som senare skulle komma att benämnas sulfoniumföreningar. Om resultaten av dessa studier handlade licentiatavhandlingen och även gradualavhandlingen, som försvarades 1899 och ledde till docentur följande år. Genom fortsatta forskningar, som enligt efterträdaren på professuren Gunnar Hägg karakteriserades av ”omsorg, god iakttagelseförmåga, omfattande kunskaper samt vetenskaplig fantasi”, meriterade sig S för posten som e o professor i kemi; han upprätthöll som tillförordnad denna post från 1904 och utnämndes till dess innehavare 1908. Ett år senare förvandlades tjänsten till en ordinarie professur. Denna skulle S inneha till emeriteringen 1936.

I de sakkunnigas utlåtanden i det befordringsärende som ledde till professorsutnämningen 1908 karakteriserade ett par av de sakkunniga S:s särart som forskare. Han är, heter det i ett av dessa yttranden, ”en naturvetenskaplig tänkare och -- i ej ringa mån -- autodidakt, som synes mig driva forskning mer för dess egen skull än i hopp att erhålla lätt vunna resultat”. Bilden kompletteras av en annan sakkunnig, som klagar över den tunga stilen i S:s skrifter. ”Det kräves därför,” säger han, ”en icke ringa möda, att arbeta sig in i dem, vilket kanske kommer att göra att hans arbeten bliva mindre uppmärksammade än de förtjäna.” Gunnar Hägg säger i sin parentation från 1961 att denna spådom nog besannats.

Ett av de mest uppmärksammade inslagen i S:s forskning var det samarbete som han under 1908 upptog med den unge docenten The Svedberg; de genomförde ett antal undersökningar rörande de radioaktiva grundämnenas kemi. Resultaten redovisades i tidskriften Arkiv för kemi 1908--09. Där antyddes att ett element kan bestå av flera olika atomslag med mycket likartade egenskaper -- vad som senare kom att kallas isotoper. Att så faktiskt var fallet med de tre radioaktiva element som de båda forskarna studerat kunde de klart visa. I frågan om det kunde förhålla sig på samma sätt beträffande andra element uttalade de sig försiktigt, och de fullföljde heller inte sina forskningar, som sannolikt skulle ha kunnat leda till uppställande av isotopbegreppet, utanför det område de från början avgränsat. Det kom att bli den engelske kemisten Frederick Soddy som framlade en tydlig teori på vilken isotopbegreppet grundades. Han belönades med Nobelpriset för denna insats.

S fortsatte sina undersökningar på andra områden, bl a över kvicksilverföreningar. Han fann under detta arbete en grupp föreningar som i litteraturen kom att benämnas ”Strömholms salter”.

S ryktade under hela sin aktiva tid plikttroget sitt värv som professor i kemi. ”Han hade fantasi och var ingen oäven teoretiker efter den tidens krav”, säger hans lärjunge J Arvid Hedvall, som skulle bli professor vid Chalmers tekniska högskola. S var känd som en noggrann men human och skrupulöst rättvis lärare och tentator, och hans föreläsningar präglades enligt Hedvall av klarhet och modernitet. Han fortsatte också att publicera arbeten inom sitt ämnesområde, stundom med en viss spekulativ prägel. ”Hans styrka låg i originalitet och skarpsinne som kemisk tänkare”, säger kemiprofessorn Arne Fredga i en minnesteckning. ”Att sedan organisera forskning på bred front med många medarbetare och dyrbar teknisk utrustning var honom främmande.” S:s elever talade med respekt och tillgivenhet om honom, men han samlade inte många licentiander och doktorander omkring sig. Det hängde säkerligen ihop med att han var tillbakadragen på gränsen till skygghet. I de lärda sällskap i vilka han invaldes visade han sig sällan. Han förblev ungkarl och präglades av en enkelhet i livsföring som grundades på smak, inte snålhet; han var välsituerad och bedrev i tysthet välgörenhet mot fattiga studenter och andra. ”Han var en nobel personlighet”, sammanfattar Hedvall.

Under åren efter det första världskriget förefaller S att ha ägnat allt mer tid åt sina ursprungliga intressen: historia, statsvetenskap men nu också religions- och sagohistoria. Resultatet blev en rad skrifter, många alltjämt opublicerade. S bekände sig tidigt till en radikal liberalism av den prägel som kännetecknade 1880-talets intellektuella. I de frågor som väckte debatt i hans ungdom -- tullfrågan, förhållandet till Norge, försvars- och rösträttsfrågorna, arbetarfrågan -- intog han en tydlig vänsterhållning, som dock inte ledde honom till det socialistiska lägret. Under 1930- och 40-talen var han övertygad och orädd motståndare till nationalsocialism och kommunism. Han engagerade sig dock aldrig i politisk aktivitet.

Långa fotvandringar med portören var S:s främsta feriesysselsättningar. Han hade ärvt sin fars botaniska intressen och även hans stora herbarium. På sina vandringar brukade han ofta övernatta i järnvägsstationernas väntsalar. Under en botaniseringsfärd i övre Norrland under andra världskriget råkade han stöta på en tysk gränspostering. Där visste de hur en professor ser ut, brukade han road berätta och de bemötte honom med största hövlighet. Han eskorterades till närmaste svenska gränsvakt, som i gengäld behandlade honom med stor misstänksamhet.

Redan 1916 utgav S anonymt den religionshistoriska monografin Markusredaktören: försök till en teori om Markusevangeliets tillkomst och utformningen av historien om Jesus’ liv. Året därpå publicerade han, likaledes anonymt och på Tidens förlag, Rymdresor: 1914 in memoriam: efter expeditionens protokoll sannfärdigt skildrade. Där blandades science fiction-element med politiska reflexioner som hade udden riktad mot 1914 års nationalistiska anda. En rad småskrifter med i huvudsak religionshistoriskt och historiskt innehåll utkom under 1920- och 30-talen. De handlade främst om Bibelns bakgrund och tillkomst och om nordiska och grekiska gudasagor. S:s sista offentliggjorda skrift hade emellertid naturvetenskapligt innehåll, Naturvetenskapliga essäer (1950).

S var på de områden som han behandlade grundlärd, men det var naturligt att han med åren inte kunde följa de senaste forskningsresultaten på alla dessa fält, och någon arkiv- och källforskning kring de historiska frågorna hade han inte bedrivit. Hans arbeten är därför skarpsinniga och ofta eleganta, men ett visst intryck av amatörmässighet -- i vad man kanske kan kalla upplysningsfilosofernas stil -- kunde inte undvikas. Han betecknar på ett ställe sina teorier som resultatet av ”detektivarbete i fornsagorna”.

I S:s kvarlåtenskap påträffades en omfattande i huvudsak handskriven vetenskaplig men också skönlitterär produktion, med bl a ett par tiotal korta filosofiska berättelser -- mellan två och sex sidor vardera --, skådespel (Jeremia, Bröllopet i Kana, En konung, fritt efter en idé hos Polybios), sago- och religionshistoriska texter om bl a Greklands heroer och de nordiska fornsagornas hjältar. En stor del av dessa opublicerade texter föreligger inte endast på svenska utan också på engelska, i S:s egen översättning, och i ett fall på tyska. Denna corpus av opublicerade arbeten torde stamma från tiden mellan 1910 och 1940-talet; att koncipiera, skriva -- med en jämn och mycket lättläst piktur -- och översätta dem måsta ha tagit en avsevärd del av författarens tid i anspråk.

S:s stil präglas av kärvhet, låt vara med vissa drag av studentikos humor. Hans engelska är korrekt, lättflytande och i huvudsak idiomatisk, vilket får anses märkligt med tanke på den blygsamma utbildning i det språket som bestods svenskar av S:s generation. Tyskan synes inte ha berett honom några problem. Han hade veterligen aldrig företagit utrikes resor. Det är oklart om han hyste förhoppningar om att kunna publicera de litterära texterna. Han talade aldrig med någon om denna verksamhet. I fråga om de vetenskapligt syftande arbetena vittnar emellertid efterlämnad korrespondens om att han var aktiv för att få åtminstone vissa av dem utgivna.

Författare

Stig Strömholm

Arkivuppgifter

Brev från S i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Om sulfin- och tetinföreningar. [Akad avh.] Upsala 1899. (Upsala N. T:s boktr-ab). [3], 120 s. – Om abnorma löslighetsstegringar hos organiska ämnen. Meddelad den 12 april af O Widman. [Rubr.] Upps 1905. (Almqvist & Wiksell). 9 s. (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, bd 2 (1905–07), 7) (Meddelande från Uppsala kemiska laboratorium, [272]). – Studier öfver amorfa fällningar. I, Om medryckande af en del tvåvärda baser vid utfällning af kromhydrat och aluminiumhydrat. Meddelad den 7 juni 1905 af O Widman. [Rubr.] Upps & Sthlm 1905. (Almqvist & Wiksell). 13 s, tab. (Arkiv … 9) (Meddelande … [273]). II, Om basiska salter af tvåvärda metalloxider. Meddelad den 16 december 1905 af O Widman. [Rubr.] Upps & Sthlm 1906. (Almqvist & Wiksell). 13 s, tab. (Arkiv … 16) (Meddelande … [275]). – Bidrag till kännedomen om de föreningar, som bildas vid inverkan av ammoniak eller aminer på merkurisalter. Meddelad den 11 april 1906 af O Widman och P Klason. [Rubr.] Upps & Sthlm 1906. (Almqvist & Wiksell). 25 s. (Arkiv … 23) (Meddelande … [277]). [I något utvidgad form på tyska: Beiträge zur Kenntnis der Verbindungen, welche bei der Einwirkung von Ammoniak oder Amine auf Mercurisalze entstehen (Zeitschrift für anorganische Chemie, Bd 57, 1908, s [72]–103).] – Till konungen. [Förklaring i anledning af docenten C. Benedicks besvär öfver det Akademiska konsistoriets i Upsala förslag af den 18 januari 1908 till besättande af e.o. professorsämbetet i kemi.] Upps 1908. (Almqvist & Wiksell). 12 s. 4:o. [Följdskrift till: C Benedicks, Till konungen. {Besvär öfver det större Akademiska konsistoriets i Upsala den 18 januari upprättade förslag rörande tillsättandet af det lediga extra ordinarie professorsämbetet i kemi.} Upps 1908. (Almqvist & Wiksell). 13 s. 4:o.] – Undersökningar öfver de radioaktiva grundämnenas kemi. I. Meddelad den 25 november 1908 af O Widman och H G Söderbaum. [Rubr.] Upps 1908. (Almqvist & Wiksell). 5 s. (Arkiv för kemi, mineralogi och geologi, 3 (1908–10), 15) (Meddelande från Uppsala kemiska laboratorium, [287]). II. Meddelad den 13 oktober 1909 af P Klason och O Widman. [Rubr.] Upps & Sthlm 1909. (Almqvist & Wiksell). 11 s. (Arkiv … 27) (Meddelande … [294]). [Tills m T Svedberg. I utvidgad form på tyska: Untersuchungen über die Chemie der radioaktiven Grundstoffe. I–II (Zeitschrift für anorganische Chemie, Bd 61, 1909, s [338]–346; 63, 1909, s [197]–206, tab).] – Markusredaktören. Försök till en teori om Markusevangeliets tillkomst och utformningen av historien om Jesus’ liv. Sthlm: Nordiska bokhandeln i distr, 1916. 168 s. [Anon.] – Rymdresor. Efter expeditionens protokoll sannfärdigt skildrade av förf. till ”Markusredaktören”. Sthlm: Tiden, 1917. 103, [1] s. [Anon. Titelrubrik: 1914 in memoriam.] – Simsons gåta. Sthlm: Tiden, 1922. 79, [1] s. – Bibelns minnen om apostlarna och deras tid. Sthlm: Norstedt, 1936. 132 s. – Nordens gudar och Greklands heroer, deras sagors danande och inbördes släktskap. Upps och Sthlm: Almqvist & Wiksell (i distr), 1938. 68 s. – Ingjaldsdramat. Upps och Sthlm: Almqvist & Wiksell (i distr), 1939. 53 s. – Naturvetenskapliga essäer. Upps: Almqvist & Wiksell i distr, 1950. 111, [1] s.

Tryckta arbeten (bidrag): För titlarna på D S:s bidrag (1895–1929; huvudsakligen på tyska) se UUM 1937–1950 (1953), s 521.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 15 maj 1908, nr 34, RA. S:s korrespondens o opubl skrifter, hos förf.

S Brohult, Theodor Svedberg, minnesteckn (Levnadsteckn:ar över VA:s led:er, nr 184, 1981); A Fredga, D S, minnesteckn (Landsmannahälsn från Norrlands nation o Fören norrländska Uppsalakamrater, nr 18, 1961); J A Hedvall, Upsala-Gbg via Göttingen, Bergslaget, Örebro (1906--1929) (1961); G Hägg, D S, minnesteckn (VSÅ 1964); B Rånby, Svedberg: discoverer of the protein macromolecules (Macromol symposia, 98, 1995); S Strömholm, I kraft av tjugu års hävd (Festskr till nationens 150-årsjubileum den 7 maj 1977, ed Norrlands nation, 1977); dens, Rot och växt: reflexioner kring en inspektors norrländska legitimitet (Norrländsk färdestråt, ed S Eurenius, 2002).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Daniel Strömholm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Strömholm), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34614
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Daniel Strömholm, urn:sbl:34614, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Strömholm), hämtad 2024-04-25.