Meriter

Stuxberg, Anton Julius, f 12 april 1849 i Bunge, Gotl (Bunge, AI:1, p 126, fdb saknas), d 30 nov 1902 i Gbg, Gustavi. Föräldrar: bonden o nämndemannen Johan S o Anna Maria Erasmidtr Häglund. Studentex vid H elementarlärov i Visby 19 maj 69, inskr vid UU 13 sept 69, FK 14 maj 75, disp 19 maj 75, prom där 31 maj 75, deltog i forskn:exp:er till Karahavet o Ob-Jenisejs mynningsvikar 75, till Jenisejs mynning 76, lär vid Hammarstedtska flickskolan, Sthlm, medföljde ångfartyget Vega runt Asien o Europa juni 78–april 80, sekr i Sv sällsk för antropologi o geografi 82, intendent för Gbgs museums zoologiska avd från 18 sept 82, ledare för exp till Krim o Kaukasus 97. – KorrespLÖS 80, LVVS 82.

G 22 dec 1881 i Sthlm, Hedv El, m skådespelerskan Hedvig Elvira (Helga) Frankenfeldt, f 19 juni 1851 (enl mantalsreg) i Sthlm, d 27 juni 1918 i Gbg, Vasa, dtr till grosshandlaren Theodor Fredric F o Sara Beata (Sally) Ekwall.

Biografi

Anton S var bondson, född och uppvuxen på gården Stux, Bunge sn, på Gotland. Efter folkskola fortsatte han till läroverket i Visby där han knappast utmärkte sig studiemässigt. Hans intresse drogs dock tidigt till naturhistoria, biologi och geografi. I dessa ämnen visade sig S mera brådmogen och uppmuntrades av lärare som floristen O A Westöö och paleontologen Gustaf Lindström (bd 23). Redan som läroverkselev påbörjade S sin vetenskapliga bana, då han tillsammans med den två år äldre Gustav Eisen (bd 12) utforskade Gotska Sandöns flora och fauna. Resultatet, Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön (1868), var den första vetenskapliga beskrivningen av växt- och djurliv på denna ö. Året därpå utgav S och Eisen därtill en omfångsrik artförteckning över Gotlands fanerogamer och kärlkryptogamer.

I Uppsala kom S att överflytta sitt intresse från botaniken till zoologin, detta under intryck av zoologiprofessor Wilhelm Lilljeborg (bd 23), till vars mest aktiva studenter han hörde. Alldeles särskilt intresserade han sig för arthropoderna, leddjuren, som också hörde till Lilljeborgs specialområden. Under de sex år S studerade vid UU publicerade han ett tiotal artiklar om arthropoder, de flesta i VA:s förhandlingar. För en av dessa, Karcinologiska iakttagelser (1873), erhöll han pris av VA, och ett par andra, Bidrag till Nord-Amerikas arthropod-fauna, bildade hans doktorsavhandling 1875. Dessa intensiva studier hindrade inte S från att ta aktiv del i det organiserade studentlivet; han var bl a Gotlands nations bibliotekarie 1872–74.

Under studietiden i Uppsala stiftade S bekantskap med August Strindberg och kom snart att bli en av dennes nära vänner. Vänskapen varade i tio år och fylldes av glada fester, litterära projekt, växelaffärer och korrespondens (112 brev från S till Strindberg och 12 från Strindberg till S finns bevarade). S stod fadder 1880, tillsammans med Carl Larsson (bd 22), för Strindbergs och Siri von Essens (bd 14) dotter Karin, och Strindberg använde S som förebild för bl a Sjömätaren i Triumfatorn och narren (Sagor, 1903).

S erbjöds 1875 att medfölja A E Nordenskiöld (bd 27) på dennes förestående arktiska forskningsresa. Polarforskningen var vid denna tid en paradgren i nordisk naturvetenskap. Vid sidan om vetenskapliga resultat hägrade ekonomisk nytta, om man kunde finna en farbar nordostpassage, och nationell prestige, samt på ett mer individuellt och romantiskt plan möjligheten att uppvisa ungdomlig och manlig dådkraft. S:s meriter var hans vetenskapliga publikationer, men också hans glada och goda humör, vilket kom väl till pass under långa månader i ett ogästvänligt klimat. Han deltog i resan med Pröven 1875 till Novaja Zemlja och Jenisejs mynning, varifrån han med Nordenskiöld och Axel Lundström (bd 24) tog landvägen hem i bl a släde, och i resan med Ymer 1876 till Karahavet och Jenisej, där syftet delvis var att tillbakavisa kritiken att Prövens framgång var en tillfällighet.

S arbetade därefter som lärare i naturkunskap vid Hammarstedtska flickskolan i Sthlm. Han har beskrivits som en modern lärare, som gärna använde åskådningsmaterial. Han var okonventionell, talade en förtjusande gotländska och var utrustad med en charm som orsakade en veritabel ”stuxbergsfeber” hos eleverna (Linder).

Efter de två resorna till Jenisej var S polarveteran och valdes av Nordenskiöld att som zoolog medfölja ångfartyget Vega 1878. Expeditionens syfte var att segla norr om Asien, göra observationer och mätningar, och visa att nordostpassagen var möjlig. Enligt S:s mening var detta den svåraste av polarforskningens uppgifter. På Vega ansvarade S för en del av expeditionens utrustning och för de zoologiska undersökningarna. Under färden namngavs på upptäcksresandes sedvanliga sätt olika geografiska platser, och på Tajmyrhalvön fick S låna sitt namn åt Kap Stuxberg. Efter tre månader, och endast två dagars färd från Berings sund, frös Vega fast i isen. Då S inte kunde ägna sig åt zoologisk utforskning av ishavsfaunan, vilket krävde tillgång till öppet vatten, använde han den ofrivilliga övervintringen till meteorologiska och geomagnetiska observationer. Efter 294 dygn blev Vega fri från isen 18 juli 1879, och i sept samma år anlöpte hon Yokohama i Japan. Den vidare färden gick runt Asien, där S bl a gjorde en exkursion på Borneo. Till Europa anlände Vega i febr 1880. Tillsammans med andra deltagare tog S landvägen från Italien till Khvn. Vega anlände till Sthlm i april 1880, och hemkomsten formade sig till ett sannfärdigt triumftåg.

Redan efter de första färderna 1875 och 1876 publicerade S vetenskapliga resultat, om mångfotingar och tagghudingar från Novaja Zemlja och Sibirien. Efter Vegas hemkomst föll det på S:s lott att bearbeta det rika zoologiska materialet från expeditionen. I Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser (1882–87), som han var Nordenskiöld behjälplig att utge, publicerade han grundliga artiklar om evertebratfaunan i ishavet och faunan på Novaja Zemlja. S var nu en av de främsta kännarna av den arktiska faunan.

S blev 1882 sekreterare i Svenska sällskapet för antropologi och geografi och redaktör för dess tidskrift Ymer, men vart hans fortsatta karriär skulle föra honom var inte givet. Några, som Strindberg, trodde att han skulle efterträda Sven Lovén (bd 24) som professor och intendent vid Naturhistoriska riksmuseet. Men Lovén satt stadigt kvar, tills han åttiotvå år gammal avgick först 1892. En annan möjlighet yppade sig då A W Malm (bd 24), intendent vid zoologiska avdelningen vid Gbgs museum, avled 1882. På rekommendation av Nordenskiöld utsågs S samma år till Malms efterträdare.

De arktiska resorna var nu förbi för S, även om intresset fanns kvar. Han publicerade sig om den sibiriska faunan, följde forskningen och understödde S A Andrées (bd 1) Nordpolsexpedition. Men om han också förblev Vega-mannen S i det offentliga medvetandet, så tog livet hädanefter en ny riktning. Han hade 1881 gift sig med skådespelerskan Helga Frankenfeldt och bildat familj. Hans forskningsresor gick nu sommartid till sjöar i Västergötland (1885) och till Gullmarsfjorden (1887–89). Mest energi ägnade S åt ordnande och utveckling av de zoologiska samlingarna vid Gbgs museum, vilka han berikade med material från de arktiska resorna och genom inköp och byten med kontakter utomlands. Museets lokaler i Ostindiska kompaniets hus var mindre ändamålsenliga, och åren före 1891, samt 1893–95, var S engagerad i ombyggnad och renovering av lokalerna, bl a för att öka brandsäkerheten och tillgängligheten. Utställningarna blev därefter ”de vackraste och bäst ordnade i sitt slag i Norden” (Jägerskiöld). 1891 blev S intendent även för botaniska avdelningen och var därmed de facto chef för det som senare skulle bli Gbgs naturhistoriska museum.

På avstånd från de forskningsmöjligheter som bjöds vid centrala vetenskapliga institutioner, men även av ekonomiska skäl (Forsstrand), tog S:s författarskap alltmer en populärvetenskaplig inriktning. Han publicerade framställningar av det arktiska utforskandet, där den på hans egna resor grundade Minnen från Vegas färd … (1890) är den mest givande, och allmännare naturöversikter, som Djurskisser (1892–93). Mest omfattande, 678 s, var Sveriges och Norges fiskar (1894–95). S skrev även populärartiklar för dagspress och tidskrifter. Redan på 1870-talet hade S debuterat som översättare, och han fortsatte därmed under sin tid i Gbg. Bland översättningarna finns flera reseskildringar och naturhistoriska översikter, däribland A C Oudemans originella Den stora hafsormen (1896). S egna skrifter är ofta detaljerat sakliga. Där återfinns inte hans lätta och skämtsamma läggning. Som många andra intellektuella i sin tid var S även en flitig föreläsare vid arbetarinstitut och föreläsningssällskap, och han ska då ha varit en fängslande talare.

Genom en donation av J F Dickson (bd 11, s 173) blev S i stånd att 1897 företa en forskningsresa till Krim och Kaukasus. Han hemförde ett tjugotal kistor med zoologiskt material, samt 450 fotografier, varav en del publicerades i hans reseberättelse Från Krim och Kaukasus (1897).

S stod mitt i livet och var till synes frisk, när han uppstigen till en ny arbetsdag drabbades av en hjärtattack och avled, 53 år gammal. Han var ledamot av flera vetenskapliga samfund och flerfaldigt dekorerad.

Författare

Benny Jacobsson

Arkivuppgifter

S:s arkiv (24 vol: ms, korrespondens, dagböcker, kartor, teckn:ar o klipp) i GUB, mindre arkiv i ViLA samt handl:ar i VA (ms, hs). – Brev från S i GUB (många, bl a till S A Hedlund o W Berg), KB (bl a till E Dahlgren, C Forsstrand, M Lagerberg, O Lamm, H O Wieselgren samt många till A Strindberg), VA (bl a till S Lovén samt många till G Lindström o A Nordenskiöld), SA (stort antal till A Strindberg), o i UUB. – Fotografier i Gbgs naturhist museum.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): Gotlands fanerogamer och thallogamer. Med fyndorter för de sällsyntare. Upptecknade af G Eisen och A S. Upsala 1869. (Akademiska boktr). [2], 76 s. – Bidrag till Nord-Amerikas arthropod-fauna. 1, Om Nord-Amerikas oniscider. 2, Nya Nord-amerikanska lithobier. [Akad avh UU.] Sthlm 1875. (Norstedt). [1] s, s 43–72. [Består av spikblad samt särtryck av två uppsatser: Om Nord-Amerikas oniscider. (Meddeladt den 10 februari 1875) (VA, Öfversigt af … förhandlingar, årg 32, 1875, Sthlm [1875–]76, n:o 2, s 43–63); Nya nordamerikanska lithobier, beskrifne af A S. (Meddeladt den 10 februari 1875) (Ibid, s 65–72). {Med text på latin (artbeskrivningar) och svenska.}] – A list of North American Lithobioidæ. Upsala 1875. (E Edquist). [4] s. [Se Lithobioidæ Americæ borealis (1875; under bidrag nedan) för en utförligare behandling av samma ämne.] – Erinringar från svenska expeditionerna till Novaja Semlja och Jenissej 1875 och 1876. Sthlm 1877. (A L Norman). 112 s, 1 karta (vikt). [Baserad på artiklar tidigare publicerade av S i Ny illustrerad tidning och NDA.] – Nordostpassagens historia eller Vega-expeditionens föregångare. Efter bästa källor. Sthlm: Lamm, 1880. 52 s. [Omtryckt i: Minnen från Vegas färd … (1890), s 1–52.] – Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879–1881. (Aftryck ur Ymer.) Sthlm: Klemmings antiqvariat, 1883. S 217–240, 1 karta. [Särtryck ur: Ymer, årg 2, 1882, s [217]–240, 1 karta. Omtryckt i Minnen från Vegas färd … (1890), s [321]–357.] – Minnen från Vegas färd och dess svenska föregångare jämte en kortfattad framställning af Nordostpassagens historia och den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long. (Med 76 i texten intryckta illustrationer.) Sthlm: Samson & Wallin (distr), 1890. xii, 358, [1] s, ill. [Avsnittet Nordostpassagens historia eller Vega-expeditionens föregångare, s [1]–52, tidigare utgivet separat (1880). Avsnittet Amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long, s [321]–357, tidigare publicerat i Ymer, årg 2, 1882, s 217–240 samt utgivet som särtryck 1883 (se ovan).] – Djurskisser. Några blad ur våra dagars forskning. Den mognare ungdomen tillägnade. Gbg: Wettergren & Kerber, 1892–93. 2 d. [D 1.] Med 105 bilder i texten. 1892. [8], 272 s, ill. [Utkom i fem häften. För separat publicerade utdrag ur boken se Människoaporna (1892) och Sveriges ormar (1893) nedan.] [D 2.] Ny följd. Med 161 bilder i texten. 1893. [10], 352 s, ill. [Utkom i två häften.] – Människoaporna, deras lif i frihet och fångenskap. (Med 10 bilder i texten.) Gbg: Wettergren & Kerber, 1892. [1], 31 s, ill. [Utdrag ur: Djurskisser (1892–93), [d 1], s 132–162.] – Sveriges ormar. En skrift för folkskolan och hemmet. Gbg: Wettergren & Kerber, 1893. [2], 34 s, ill. [Återger tre avsnitt ur Djurskisser (1892–93), [d 1]: Huggormen (s 174–189); Vattensnoken eller tomtormen (s 45–52); Släta snoken eller hasselsnoken (s 10–16; däri med titeln Vår märkligaste orm, släta snoken eller hasselsnoken).] – Sveriges och Norges fiskar. Deras lefnadssätt, födoämnen, lektid, förekomst och utbredning jämte inledning till fiskarnes naturalhistoria. En handbok för hemmet och skolan. (Med 308 bilder i texten). Gbg: Wettergren & Kerber, [1894–]95. [3], 678 s, ill. [Utkom i fyra häften. Titel på häftesomslagen: Sveriges och Norges fiskar jämte inledning till fiskarnes naturalhistoria. En handbok … (Med öfver 300 bilder i texten).] – Från Krim och Kaukasus. Naturmålningar och bref nedskrifna under en resa sommaren 1897. Med illustrationer efter författarens originalfotografier. Gbg 1897. (W Zachrisson). [7], 165 s, fotogr. [Breven (avd II, s [89]–165) skickade till J F Dickson, till vilken boken dedicerats. Två kapitel ur boken trycktes om som Bland krimska tatarer (1898; se bidrag nedan).] – Nytt illustreradt zoologiskt album. 240 planscher efter fotografier. Med upplysande text bearbetad efter ”All about animals” av A S. Sthlm: Bonnier, [1899–]1900. 240 s, huvudsakligen fotogr. [Bildverk med kort beledsagande text till varje fotografi. Det är oklart i hur stor utsträckning texterna kan tillskrivas S. Utkom i häften numrerade 1–27/30.]

Tryckta arbeten (bidrag): För en förteckning över S:s bidrag se Göteborgs museum 1861–1911. Femtioårsberättelse (Gbg 1911), s 172–175. S medverkade även i Aftonbladet, Göteborgs nyheter, NDA och Ny illustrerad tidning. Bidrag som nämns i biografitexten ovan: Bidrag till kännedomen om Gotska Sandön. (Meddeladt den 13 maj 1868) (VA, Öfversigt af … förhandlingar, årg 25, 1868, Sthlm 1868–69, s 353–368, pl-bl V). [Tills m G Eisen.] – Bidrag till Skandinaviens myriopodologi. I, Sveriges chilognather. (Meddeladt den 12 oktober 1870) (Ibid, 27, 1870, Sthlm [1870–]71, s 891–915). II, Sveriges chilopoder. (Meddeladt den 12 april 1871) (Ibid, 28, 1871, Sthlm [1871–]72, s 493–512). – Tvenne nya oniscider, beskrifne af A S. (Meddeladt den 11 september 1872) (Ibid, 29, 1872, Sthlm [1872–]73, n:o 9, s 3–5, pl-bl X (vikt)). [Latinsk text med svensk titel.] – Om mundelarnas bygnad hos Lithobius forficatus (Linné). (Meddeladt den 8 januari 1873) (Ibid, 30, 1873, Sthlm [1873–]74, n:o 1, s 33–45). – Karcinologiska iakttagelser. (Meddeladt den 12 november 1873) (Ibid, n:o 9, s 3–23, pl-bl XIV (vikt)). – Om Nord-Amerikas oniscider; Nya nordamerikanska lithobier, beskrifne af A S. Se Bidrag till Nord-Amerikas arthropod-fauna (1875, egna verk ovan). – Lithobius borealis Meinert funnen i Sverige. (Meddeladt den 10 februari 1875) (Ibid, 32, 1875, Sthlm [1875–]76, n:o 2, s 73–74). – Genera et species Lithobioidarum disposuit A S. (Meddeladt den 10 mars 1875) (Ibid, n:o 3, s 5–22, tab). [Svensk text med latinsk titel.] – Lithobioidæ Americæ borealis. Öfversigt af Nord-Amerikas hittills kända lithobiider. (Meddeladt den 10 mars 1875) (Ibid, s 23–32). [Engelsk version: Lithobioidæ Americæ borealis. Preliminary report on the Lithobii of North America (Proceedings of the California Academy of Sciences, vol 7, 1876, San Francisco 1877, s 132–139). {Uppsatsen meddelades av A Kellogg till det möte i akademin som hölls 20 nov 1876.}] – Myriopoder från Sibirien och Waigatsch ön samlade under Nordenskiöldska expeditionen 1875. (Meddeladt den 9 februari 1876) (Ibid, 33, 1876, Sthlm [1876–]77, n:o 2, s 11–38, pl-bl II (ett uppslag)). [Med text på latin (artbeskrivningar) och svenska. Översatt till engelska: On the Myriopoda, from Sibiria and Waigatsch Island, collected during the expedition of Prof. Nordenskiöld, 1875 (Annals and magazine of natural history, ser 4, vol 17, 1876, s 305–318).] – Echinodermer från Novaja Semljas haf samlade under Nordenskiöldska expeditionerna 1875 och 1876. (Meddeladt den 13 mars 1878) (Ibid, 35, 1878, Sthlm [1878–]79, n:o 3, s 27–40, pl-bl VI). [Med text på latin (artbeskrivningar) och svenska.] – Evertebratfaunan i Sibiriens ishaf. Förelöpande studier grundade på de zoologiska undersökningarna under prof. A. E. Nordenskiölds ishafsexpedition 1878–79. (Med en karta.) Meddeladt den 12 november 1879. Sthlm 1880. (Kongl. boktr). 76 s, tab, 1 kart-bl (vikt) (Bihang till VAH, bd 5, Sthlm 1878–80, n:o 22). [Rättad och utvidgad version: Evertebratfaunan i Sibiriens ishaf. Förelöpande meddelanden. (Härtill en tafla) (Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser. Bearbetade af deltagare i resan och andra forskare, Utg af A E Nordenskiöld, Bd 1, Sthlm: F & G Beijer, 1882, s [677]–812, ill, tab, kart-bl 15 (vikt)). I den nya versionen har tillkommit avbildningar av ett 20-tal fossil samt bilagor med förteckningar över påträffade djurarter (s 775–810).] – Faunan på och kring Novaja Semlja. (Härtill en karta.) (Vega-expeditionens … Bd 5, Sthlm: F & G Beijer, 1887, s [1]–239, tab, 1 kart-bl (vikt)).

Tillägg till förteckningen i Göteborgs museum 1861–1911: Om undersökningar af hafsfaunan från djurgeografisk synpunkt (Ymer, årg 3, 1883, s [119]–129). [Engelsk version: Researches on the deep-sea fauna from a zoogeographical point of view (Nature, vol 28, 1883, s 394–397).] – Klumpfisken og dens slegtinge (Naturen, aarg 18, 1894, s 88–94). – Bland krimska tatarer. Två blad ur min dagbok. Med 7 bilder efter fotografier av författaren (OoB, årg 7, 1898, s [263]–270, fotogr). [Omtryck av två kapitel ur Från Krim och Kaukasus (1897; se egna verk ovan): kap 3, Tatarbyn Derekoj (s 19–29) och kap 8, Bland tatarerna i Baktschisarni (s 55–61).] – A. E. Nordenskiöld och hans tio nordpolsfärder. Sju föreläsningar med 212 skioptikonbilder (Sommarkurserna i Göteborg 1902. Grundlinjer till föreläsningar. E Hedelius, Skildringar ur astronomiens nydaningsperiod … A S, A. E. Nordenskiöld … Gbg 1902, (Michelsen & co), s [11]–18). [Återger i starkt komprimerad form (stolpar) innehållet i S:s föreläsningar samt ger förteckningar över bilderna.]

Redigerat (utgivit): Ymer. Tidskrift utg af Svenska sällskapet för antropologi och geografi. Årg 2. Sthlm 1882. [Tidskriften saknar uppgift om redaktör. Enligt Lundstedt, 2, s 209, var S i egenskap av sekreterare för sällskapet även redaktör för Ymer 1882. Av årsberättelsen, Ymer, 1882, s 250, framgår att S ersattes som sekreterare av F W Dahlgren under okt–dec sedan han flyttat till Göteborg. Enligt Lundstedt blev Dahlgren redaktör för Ymer först 1883.] – Djurriket. Bilder ur djurens verld. För hem och skola samlade ur vår tids bästa källskrifter af A S. Sthlm: Kinberg, 1889. 2 d. ([1], iv, 446 s, ill + [1], iii, 376 s, ill). [Utkom i 12 häften. 2. uppl 1893: Sthlm: F & G Beijer. Av verkets c:a 225 artiklar har sju skrivits av S. I förra delen: Nordharen (s 122–124); Sångsvanen (s 415–417); Gräsanden (s 420–422). I senare delen: Vattenödlorna (s 41–43); Jättelika bläckfiskar (s 217–220); Sammanlefnad mellan växter och djur af olika slag till ömsesidigt gagn (s 328–332); Om djurens färgteckning (s 337–340).]

Översatt och bearbetat: [C A Gebauer,] H. Rebaus naturhistoria för skolan och hemmet. Med träsnitt och 48 färglagda planscher. Öfversättning och bearbetning efter originalets sjunde upplaga af A S, A N Lundström, H W Arnell, S R Paijkull m. fl. Sthlm: Lamm, [1878–]79. I–III. ([3], 741 s, 36 pl-bl i färg, färgill + 158, [1] s, pl-bl 37–48 i färg, färgill + 150, [1], xxxix s, ill). [Den romerska pagineringssviten i III utgör register till hela verket. Utkom i nio häften numrerade 1–15/17. S har medverkat endast i I.] [Eget titelblad:] I, Djurriket af G Jaeger. Öfversättning och bearbetning af A S m. fl. [Häftena (1–11/12) utkom 1878–79. Titelbladen för delarna saknar impressum.] – G Kreitner, I fjerran östern. Reseskildringar från Indien, Kina, Japan, Tibet och Birma. Med 197 illustrationer och en karta. Svensk bearbetning af A S. Sthlm: Bonnier, 1885. viii, 648 s, 1 karta (vikt), ill. ([Häftesomsl:] Bibliotek för resebeskrifningar, 11). [Utkom i elva häften, numrerade 1–17.] – A C Oudemans, Den stora hafsormen. En historisk och kritisk undersökning. Innehållande berättelser om 166 fall, då den stora hafsormen visat sig, vetenskapsmäns och andra personers förklaringar af företeelserna samt författarens egna slutsatser. Med 80 bilder i texten. Gbg: Wettergren & Kerber, 1896. vii, 564 s, ill. [Utkom i två häften (hälfter). Omslaget till h 1 anger i titeln 187 fall samt 82 bilder.] – J O Bøving-Petersen och W Dreyer, Djurvärlden. Öfversättning och bearbetning af [1–2:] A S, [2–3:] M Floderus. Sthlm: Geber, 1899–1904. Bd 1–3. [Utkom i 83 häften. Enligt förorden till bd 1 (undertecknat av H Geber och S) samt till bd 2 (av M Floderus) översattes hela bd 1 frånsett c:a 70 sidor av S. I bd 2 har ett 20-tal sidor i inledningen översatts av M F, och sedan S avlidit övertog M F helt arbetet från sidan 579. Verket har bearbetats för svenska förhållanden där så ansetts nödvändigt.] Bd 1. Med 423 bilder i texten och 30 färgplanscher. Efter originalstudier af W Kuhnert m. fl. 1899–1902. [2], viii, [1], 729 s, [30] pl-bl i färg, ill. Bd 2. Med 326 bilder i texten och 43 färgplanscher. Efter originalstudier af W Kuhnert m. fl. [1901–]03. [1], viii s, s 3–672, [43] pl-bl i färg, ill.

Översatt: E Hartmann, Verldsprocessens väsen eller Det omedvetnas filosofi. Öfversättning från originalets sjunde upplaga af A S. Sthlm: Lamm, 1877–78. I–II. I, Det omedvetnas fenomenologi. [3], 284, [1] s. II, Det omedvetnas metafysik. 1878. [4], 355 s. [Enligt August Strindbergs noteringar i ett exemplar av verket som numera finns i KB:s samlingar är översättningen gjord av S tillsammans med S Paykull, A Strindberg, H Staaf, J Linck och E Fahlstedt.] – K Weyprecht, Bilder från höga norden. Sthlm: Lamm, 1877. 118 s. – G Bousquet, Japan i våra dagar. Sthlm: Fritzes hofbokhandel, 1882. [4], viii, 620 s, ill. [Utkom i fem häften, numrerade 1–6/8.] – E Haeckel, Indiska dagar. Reseminnen från hinduernas och singhalesernas land. (Med 67 bilder i texten och 1 karta.) Gbg: Wettergren & Kerber, 1891. ix, [1], 341 s, [1] kart-bl, ill. [Utkom i fyra häften, numrerade 1/2–7/9.] – E Brightwen, Kärlek till djuren. Vägledande exempel till tämjandet och vården af våra skogs- och trädgårdsfåglar samt andra i frihet lefvande djur. Med 56 illustrationer i texten. Sthlm: Chelius, 1894. viii, 158 s, ill. [För urval ur denna se Djurskizzer (1907) nedan.] – E Brightwen, Djurskizzer. En bok för ungdom. Första samlingen. Sthlm 1907. (Nordiska boktr). 61, [2] ill. (Svenska allmänna djurskyddsföreningens skriftserie, N F, 6). [Utgör ett urval uppsatser ur Kärlek till djuren (1895) omfattande 10 av dess totalt 30 kapitel.]

Källor och litteratur

Källor o litt: C F[orsstrand], A S (Ymer 1903), s 130–133; Gbgs museum 1861–1911: femtioårsber (1911); Å Holmberg o G Nilsson, Kaukasusexpeditioner med 100 års intervall (Gbgs naturhist museums årstr 2003), s 55–62; L A Jägerskiöld, Upplevt o uppnått (1943); G H Liljequist, High latitudes: a history of Swedish polar travels and research (1993); G Linder, På den tiden: några bilder från 1870-talets Sthlm (1924); A E Nordenskiöld, Vegas färd kring Asien o Europa (1880–81); H Ramsay, Nordenskiöld, sjöfararen (1950); B Rosén, A S – Vegamannen från Stux (Gotländskt arkiv 1979), s 75–86; SMoK; A Strindberg, August Strindbergs brev, 2–3 o 9, ed T Eklund (1950–52, 1965); dens, Essäer, tidn:artiklar o andra prosatexter 1900–1912, ed C Svensson (2004); J Vising, A S (Minnestal hållna i VVS … 1900–1903, 1903), s 92–95. – Art:ar om S i DN 9 mars 1980, i Gotlands tidn 20 sept 1882 o 3 mars 1883, i Gotlands tidn:ar 22 sept 2010 samt i Idun 1902 (nekr).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anton Julius Stuxberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/34650, Svenskt biografiskt lexikon (art av Benny Jacobsson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:34650
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anton Julius Stuxberg, urn:sbl:34650, Svenskt biografiskt lexikon (art av Benny Jacobsson), hämtad 2024-04-23.