Meriter

Söderbaum, Henrik Gustaf, f 12 mars 1862 i Kalmar, d 23 sept 1933 i Danderyd, Sth (enl db för Djursholm). Föräldrar: provinsialläkaren Anders Gustaf S o Emelie Mathilda Braun. Mogenhetsex vid h a l i Kalmar 31 maj 79, inskr vid UU 16 sept 79, fil kand 30 jan 83, fil lic 20 maj 87, amanuens ht 87–vt 90 o ht 91–vt 93, disp 25 april 88, förordnad doc i kemi 7 maj 88, fil dr 31 maj 88, innehade docentstipendium 15 aug 91–16 sept 93, allt vid UU, studieresa till Italien, Tyskland o Schweiz okt 90–april 91, lektor i kemi, kemisk teknologi samt mineralogi o geognosi vid Chalmers tekn läroanstalt 10 aug 93–99, agrikulturkemist med prof:s titel o förest för den agrikulturkemiska avdeln:en vid LA:s experimentalfält 16 okt 99 (tilltr 1 jan 00)–07, förest för lantbrukskemiska avd vid Centralanstaltens för försöksväsendet på jordbruksområdet 07–23, led av VA:s Nobelkomm för kemi 00, ordf där 27, v sekr i VA 1 jan 18–31 mars 23, sekr där 11 april 23–11 april 33, förest för VA:s Berzelius-museum 22, led av styr för Stiftelsen Lars Hiertas minne 25, av Nobelstiftelsens styr 25, v ordf där 27. – VA:s Lindblomska belöning 92, VA:s Edlundska belöning 95, LVA 98 (preses 12–13), LVVS 98, LLA 01, LVS 21, SA:s stora guldmedalj 29, VA:s Berzeliusmedalj i guld 30.

G 28 april 1906 i Dalhem, Kalm, m Margaretha Charlotta Katarina Lunddahl, f 6 sept 1885 i Sankt Nikolaj, Kolding, Danmark, d 26 mars 1931 i Sthlm, Engelbr, dotter till sockenprästen Harald L o Ulrica Micaela Gustava Adriana Rosenmüller.

Biografi

Under studietiden i Uppsala skolades Henrik S in i den i Sverige dominerande analytiska kemin. Av professorn i kemi Per Teodor Cleve (bd 8) fick han i uppgift att undersöka och analysera platooxalyler, kemiska föreningar som bildas av oxalsyrans salter och platina, vilket resulterade i avhandlingen Studier öfver platooxalylföreningar (1888).

Tiden närmast efter disputationen var S verksam som amanuens vid Uppsala universitets kemiska laboratorium. Från oktober 1890 till april 1891 genomförde han en studieresa till Italien, Tyskland och Schweiz, och arbetade en tid på professor Arthur Hantzschs laboratorium vid Zürich tekniska högskola. Under Hantzschs ledning inriktade sig S på stereokemi, och publicerade flera arbeten inom området (ofta i samarbete med Oskar Widman eller Wilhelm Abenius, bd 1), framförallt med avseende på olika aldehyder och ketoner. För dessa undersökningar belönades S 1892 med VA:s Lindblomska belöning.

1892 sökte S utan framgång en laboratorstjänst i Lund, men kunde 1893 tillträda en lektorstjänst vid Chalmers. Vid sidan av att bedriva en betydande undervisning undersökte han då möjligheten att använda kopparacetylid för att förbättra analysen av kopparföreningar, eftersom han menade att med hjälp av acetylengas kunde koppar i form av acetylid fällas så gott som fullständigt ur ammoniakaliska kopparsaltlösningar. Samtidigt publicerade S många refererat och sammanfattande artiklar, inte minst i Svensk kemisk tidskrift, i vilka han presenterade aktuell forskning, framförallt rörande praktisk tillämpad kemi såsom framställning av alkaloider, undersökningar av kolkisel, konstsilke, perklorater m m.

S sökte 1897 professuren i kemi i Lund, återigen utan framgång, innan han 1899 anställdes som professor vid kemiska laboratoriet vid LA:s experimentalfält, trots ringa erfarenhet av jordbrukskemiska problem, men med mycket goda vitsord både från Uppsala universitet och från Chalmers. Från och med nu koncentrerade S sin forskning på agrikulturkemiska problem, inledningsvis i form av sammanfattande artiklar över aktuella forskningsområden. Särskilt betonade S vikten av jordanalys, och enligt honom förelåg mellan sådan analys och traditionell kemisk analys endast en gradskillnad, inte en artskillnad. Svårigheten att nå enhetliga resultat med ett så heterogent utgångsmaterial som jord ledde dock till att man hos S kan skönja ett visst tvivel på nyttan av en fullständig kemisk analys av åkerjord, och att en analys av dess mekaniska och fysikaliska egenskaper istället kunde vara viktigare. S:s analytiska inriktning ledde honom också till att utföra omfattande kemiska analyser av grönfoder i olika utvecklingsstadier.

Den kanske viktigaste uppgiften för LA var att undersöka effekten av olika gödselmedel. S tog aktivt del i dessa undersökningar, framförallt beträffande fosfater och kaligödsel, där olika sorter, t ex lättlösliga och svårlösliga fosfater, jämfördes med avseende på deras verkan. S både jämförde skördarnas storlek efter användning av olika gödselmedel och undersökte medlens kemiska sammansättning i syfte att påvisa vilka substanser som kan ha varit verksamma, ensamma eller tillsammans. Därtill skulle ekonomiskt värde bedömas. Dessa undersökningar var tidsödande och krävde organisation, eftersom skördar på olika platser i Sverige skulle jämföras, samtidigt som experiment på Experimentalfältet skulle utföras. Tillsammans med Herman Juhlin-Dannfelt (bd 20) genomförde S liknande omfattande undersökningar av rotfrukter, ett viktigt område där det trots dess betydelse dittills saknats forskning.

S intresserade sig också för kvävegödningsmedel, framförallt dem som framställts ur luftens kväve. Detta hängde nära samman med intresset för den nya disciplinen bakteriologi och för de kemiska processer i åkerjorden som mikroorganismer förorsakade. Bakteriologisk kunskap hade, hävdade han, betydelse för hur vi rationellt hanterar kvävehalten i exempelvis stallgödsel. Ett därmed sammanhängande intresse hos S var ammoniumsalternas fysiologiska inverkan på växter, där han ansåg dessa salter, trots att giftverkan ibland kunde iakttagas, vara viktiga kvävekällor.

S ledde också arbetet med att testa andra gödselmedel, både gamla som benmjölsfosfat och nyare som nitrammonkalk, ett reklamomsusat gödningsämne som framställts ur latrin och till vilket S ställde sig mycket tvekande. Även nyare radioaktiva gödselmedel samt svavel och svavelsyra undersöktes, i regel med negativt resultat.

En betydande del av sitt liv ägnade S åt kemins historia. Redan på 1890-talet publicerade han essäer över Lavoisier och Jacob Berzelius (bd 4). Efter hand kom intresset för Berzelius att dominera även om bredden på hans historiska intresse var avsevärd. Från och med denna tid publicerade S en strid ström av kortare vetenskapshistoriska artiklar, utgåvor av Berzelius självbiografi och reseanteckningar, samt inte minst ett tiotal volymer av dennes korrespondens. 1929–31 publicerade S det tre delar stora verket, Jac. Berzelius: levnadsteckning, förmodligen den mest omfångsrika biografi som skrivits över en svensk vetenskapsman. S hyllade den nomenklatur Berzelius skapat, baserad på ”klarhet och systematisk reda”, samt hans proportionslära, som byggde på att kemiska substanser alltid har konstant sammansättning. Han lyfte särskilt fram Berzelius starka uppfattning att all vetenskap skall fotas på erfarenhet och omfattande experiment och kännetecknas av en stor försiktighet med teorier. En sådan syn på vetenskap gällde även S:s egen historieskrivning, där allt skulle vara baserat på fakta. För historikern återfanns fakta i primärt källmaterial, vilket var liktydigt med bevarade anteckningar, brev och andra arkivalier. Utgivningen av Berzelius korrespondens kan på det sättet ses som den nödvändiga förberedande faktainsamling all vetenskap kräver, och S:s biografi bygger så gott som uteslutande på en omfattande inläsning av primärkällor, framförallt Berzelius enorma bevarade korrespondens.

Tillsammans med Vilhelm Carlheim-Gyllensköld (bd 7) och Edvard Phragmén (bd 29) ingick S i den av VA tillsatta kommittén med uppgift att undersöka möjligheter och förutsättningar för att skapa ett museum för de exakta vetenskapernas historia, ett projekt som dock aldrig fullföljdes. Han tog aktivt del i vården av VA:s porträttsamling, och fungerade som ordförande i den Söderbaumska släktföreningen alltsedan dess bildande 1928 fram till sin död. Strax före sin död accepterade han uppdraget att skriva KVA:s historia inför jubileet 1939, vilket han dock aldrig hann slutföra.

S besatt en påfallande organisatorisk och administrativ förmåga. Redan under studietiden i Uppsala var han verksam i Naturvetenskapliga studentsällskapets sektion för kemi, både som referent och som sekreterare. Han fungerade en tid som bibliotekarie vid Kalmar nation, och som suppleant i studentkårens direktion. Efter att S utnämnts till professor vid LA, förestod han dess laboratorium genom de stora organisatoriska förändringar som följde när det omvandlades till avdelningen för jordbrukskemi vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. När Nobelinstitutet för fysikalisk kemi skulle byggas 1905 tog han aktivt del i planerna, inte minst därför att institutet skulle byggas på mark som ägdes av LA.

Inom VA åtog sig S flera tunga och tidskrävande sysslor. Han var preses 1912–13, vice sekreterare från 1918 och ständig sekreterare från 1923 fram till sin död. Därtill spelade S en viktig roll i Nobelpriskommittén för kemi, där han var medlem under drygt 30 år, samt i Nobelstiftelsens styrelse. Det historiska och organisatoriska arbetet blev så omfattande att han avgick från försöksanstalten 1923, och därmed upphörde i stort hans rent vetenskapliga verksamhet.

S ansågs vara en god föreläsare och skribent, och hans språkframställning lyftes särskilt fram i SA:s motivering till varför S 1929 skulle tilldelas dess stora pris för Berzelius-biografin.

S verkade mycket i det tysta, och trots ett träget och långvarigt arbete både inom LA och VA, finns inte många spår av honom, vare sig i kemins, akademiens eller Nobelprisens historia. Kanske var det en följd av att försiktighet var ett ledord i S:s verksamhet. Grundliga och noggranna experiment var basen för all vetenskap. Insamling av fakta var central och skulle redovisas så noggrant som möjligt, gärna i tabellform. Generellt uppmanade S alltid till stor återhållsamhet vad gäller mer allmänna slutsatser. Resultaten av gödselförsök från olika delar av landet kunde till exempel variera avsevärt, många andra faktorer såsom väder och skadeinsekter hade större inflytande på skördarna än gödselmedlet. Ett mycket karakteristiskt drag hos S är därför att han ofta hävdade att mer forskning var nödvändig innan det gick att nå säkrare resultat. Tvärsäkert uttalade han sig bara när han kritiserade andra forskare eller skribenter.

I Nobelpriskommittén bedömde S lugnt och sakligt de olika kandidaterna, ivrade för att fysiologiskt inriktade kemister skulle få priset och ställde, i enlighet med sina vetenskapliga ideal, höga krav på experimentell verifiering och noggrannhet hos pristagarna. Av det skälet var han tveksam inför valet av Fritz Haber som pristagare 1918, då han ansåg dennes teorier ännu inte tillräckligt bekräftade.

S:s egna ord från 1894 om Lavoisiers tänkande att man skall hålla sig ”på erfarenhetens säkra mark och akta sig noga för utflykter på de förhastade hypotesernas gungfly” kan i högsta grad sägas känneteckna hans egen vetenskap. Många av hans publikationer innehöll också redogörelser för och sammanfattningar av annan forskning, och hans publikationer från LA bestod ofta av sammanfattningar av arbetena på laboratoriet. För S var Berzelius ett vetenskapligt föredöme, och han hyllade dennes ”omutliga sanningskärlek och rättrådighet”, vilket han också såg som ett ideal i sin egen verksamhet.

Författare

Anders Lundgren

Arkivuppgifter

Handl:ar efter S i VA:s Centrum för vetenskapshist (bl a ms, biographica, föredrag, tal o brev, bl a till C Aurivillius, Jakob Eriksson, A Hamberg, W Palmær o Y Sjöstedt samt många brev till honom). Brev från S i GUB, KB (bl a till E W Dahlgren), LUB (bl a till C M Fürst), RA (bl a till S A Hedin), UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten (egna verk): S använde sig genomgående av namnformen H. G. Söderbaum i sina publikationer. – Studier öfver platooxalylföreningar. [Akad avh UU]. Upsala 1888. (Almqvist & Wiksells boktr). [1], 91 s. [Även i utgåva utan spikbladsuppgifter på titelbladet.] – Berzelius’ Werden und Wachsen. 1779–1821. Leipzig: J A Barth, 1899. xi, [1], 228 s, [1] pl-bl. (Monographien aus der Geschichte der Chemie, 3). [Faksimilupplaga 1970: Leipzig: Zentralantiquariat der Deutschen Demokratischen Republik.] – Några ord om Berzelius och hans betydelse för kemisk forskning. Sthlm: Bonnier, 1899. 34 s, ill. (Studentföreningen Verdandis småskrifter, 79). [2.–3. tusendet s å. 2. uppl (4.–7. tusendet) 1915: 40 s, ill.] – Über Metalltrennungen mittelst Acetylen. Sthlm 1900. (Kungl boktr). 25 s, tab. (VA, Bihang till handlingar, Bd 25, afdelning II ([1899–]1900): n:o 5). – Kulturförsök med fälldt kalciumfosfat. Sthlm 1901–07. (Kungl. boktr). [I]–III. (Meddelanden från Kongl. [95: Kungl.] Landtbruks-akademiens experimentalfält, 67, 75, 95). [I]. 1901. 15 s, [1] pl-bl, ill. (Meddelanden … 67). II. 1902. 14 s, [1] pl-bl, ill. (Meddelanden … 75). III. 1907. 15 s, [1] pl-bl, ill. (Meddelanden … 95). [Översatt (i utdrag) till franska 1912: [Omslag:] Essais de culture avec du phosphate de chaux précipité, [Kolofon:] Sthlm, (Bröderna Lagerström), 8 s, [2] pl-bl.] – Isländska foder- och betesväxter. Sthlm 1902–04. (Kungl. boktr). I–II. (Meddelanden från Kongl. [83: Kungl.] Landtbruks-akademiens experimentalfält, 74, 83). [Tillsammans med Stefán Stefánsson.] I. 1902. [1], 50 s, ill. (Meddelanden … 74). II. 1904. 47 s. (Meddelanden … 83). – Om den kemiska sammansättningen af några baljväxter under olika utvecklingsskeden. Ett bidrag till foderväxtanalysens metodik. Sthlm 1902. (Kungl. boktr). 20 s. (Meddelanden från Kongl. Landtbruks-akademiens experimentalfält, 70). – Berättelse från Kungl. landtbruks-akademiens kemiska laboratorium. Afgifven på akademiens högtidsdag den 28 januari 1903. Sthlm 1903. (Kungl. boktr). 21 s, ill, tab. (Meddelanden från Kungl. Landtbruks-akademiens experimentalfält, 78). – Kulturförsök med s.k. slämpegödning. Sthlm 1903. (Kungl. boktr). 12 s. (Meddelanden … experimentalfält, 77). – Undersökningar af i Sverige odlade rotfrukter. Meddelande i Kungl. Landtbruks-akademien. Sthlm 1904–07. (Kungl. boktr). [I]–IV. (Meddelanden … experimentalfält, 80, 86, 89, 98). [Tillsammans med H Juhlin Dannfelt.] [I.] 1904. 56 s, tab. (Meddelanden … 80). II. 1905. 24 s, tab. (Meddelanden … 86). III. 1906. 33 s, tab. (Meddelanden … 86). IV. 1907. [1], 26 s, tab. (Meddelanden … 98). – Berättelse från Kungl. landtbruks-akademiens kemiska laboratorium. Afgifven på akademiens högtidsdag den 28 januari 1905. Sthlm 1905. (Kungl. boktr). 27 s, tab. (Meddelanden … experimentalfält, 88). – Om nyare metoder att i jordbrukets tjänst tillgodogöra luftens kväfve. Anförande i Kungl. Landtbruks-akademien den 17 oktober 1904. Sthlm 1905. (Kungl. boktr). 27 s, tab. (Meddelanden … experimentalfält, 85). – Studier och iakttagelser vid utländska agrikultur-kemiska försöksanstalter. Reseberättelse. Sthlm 1905. (Aftonbladets aktiebolags tr). 52 s. (Meddelanden från Kungl. Lantbruksstyrelsen, 102). – Kungl. Landtbruksakademiens kemiska laboratorium 1856–1906. Historik. Sthlm 1906. (I Hæggström). 59 s, 5 pl-s, ill. [Från laboratoriet i tryck utgifna skrifter (s 37–56).] – Berättelse från Kungl. landtbruks-akademiens kemiska laboratorium. Afgifven på akademiens högtidsdag den 28 januari 1907. Sthlm 1907. (Kungl. boktr). 33 s, tab. (Meddelanden från Kungl. Landtbruks-akademiens experimentalfält, 99). – Karbidkväfve (kalk-kväfve). Ett nytt kväfvegödselämne. Några upplysningar och råd. Sthlm 1907. (Tryckeriaktiebolaget Svea). 29, [2] s. [Ny uppl 1910: 29 s. Ny uppl 1911. Ny uppl 1914: (Tryckeriaktiebolaget Fylgia), 31 s.] – Anmärkningsvärda resultat af kväfvegödsling sommaren 1907. [Omslag:] Sthlm 1908. (Kungl. boktr). [2] s, s 105–110, ill, tab. (Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 4) (Kemiska laboratoriet, 2). – [Omslag:] Undersökning af jordprof från sjön Dettern. [Omslag:] Sthlm 1908. (Kungl. boktr). S 93–110, ill, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 3) (Kemiska laboratoriet, 1). – Om gödslingsvärdet af s. k. nitrammonkalk. Sthlm 1909–11. [I]–II. (Meddelande … jordbruksområdet, 17, 39). [I]. 1909. (Kungl boktr). 20 s, ill, fotogr. (Meddelande … 17) (Kemiska laboratoriet, 3). II. 1911. (I Hæggström). 19 s, ill, fotogr. (Meddelande … 39) (Kemiska laboratoriet, 7). – [Omslag:] Ammoniumsulfat som gödselmedel. Sthlm 1910. (Kungl. boktr). 17 s, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 26) (Kemiska laboratoriet, 5). [2. uppl 1913: (I Hæggström), 18 s, tab. Ny upplaga med moderniserad stavning 1914: 20 s, tab.] – [Omslag:] Vegetationsförsök med nyare kväfvegödselmedel. Sthlm 1910. (Kungl. boktr). 18 s, ill, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 25) (Kemiska laboratoriet, 4). – Efterverkan af fosfat. Sthlm 1911. (I Hæggström). 22 s, ill, diagr, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 38) (Kemiska laboratoriet, 6). – Gödslingsverkan af koksalt. Sthlm 1911–15. (I Hæggström). [I]–III. (Meddelande … jordbruksområdet, 51, 103, 120). [För del II har titeln hämtats från omslaget, titelblad saknas.] [I]. 1911. 12 s. (Meddelande … 51) (Kemiska laboratoriet, 10). II. 1914. 12 s. (Meddelande … 103) (Kemiska laboratoriet, 17). III, Gödslingsverkan … med särskild hänsyn till koksaltets angivna förmåga att ersätta kalisalter. 1915. 26 s. (Meddelande … 120) (Kemiska laboratoriet, 19). – Om bestämning af torrsubstansen i rotfrukter. Sthlm 1911. (I Hæggström). 11 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 42) (Kemiska laboratoriet, 8). – [Omslag:] Vägledning för besökande vid afdelningens utställning under 21. allm. svenska landtbruksmötet i Örebro 1911. Sthlm: Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Afdelningen för landtbrukskemi, 1911. 8 s. – Öfvergödsling med karbidkväfve samt med blandningar af karbidkväfve och salpeter. Sthlm 1911. (I Hæggström). 13 s, ill. (Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 50) (Kemiska laboratoriet, 9). – Gödslingsförsök med fosfat. Sthlm 1912. (I Hæggström). 18 s, fotogr, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 56) (Kemiska laboratoriet, 11). [Innehåll enligt titelbladet: I. Tunisfosfat. II. Benprecipitat. III. Dikalciumfosfat, ferrifosfat och “bernardfosfat.”] – Metoder för kemisk undersökning af fodermedel. Samlade och utgifna af O Hofman-Bang och H G S. Sthlm 1912. (I Hæggström). 16 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 60) (Kemiska laboratoriet, 13). – Redogörelse för några under sommaren 1912 utförda vegetationsförsök. Sthlm 1912. (I Hæggström). 19 s, ill, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 71) (Kemiska laboratoriet, 14). – Kunna Stassfurtersalterna hos oss med fördel utbytas mot andra kaligödselmedel? Sthlm 1913. (I Hæggström). 20, [1] s, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 86) (Kemiska laboratoriet, 15). – [Omslag:] Lars Fredrik Svanberg. Minnesteckning. Uppsala: Almqvist & Wiksell; Berlin: B Friedländer & Sohn; London: W Wesley & Son; Paris: Klincksieck, 1913. 110 s, [1] pl-bl, ill. [Särtryck ur: Levnadsteckningar över Kungl. Svenska vetenskapsakademiens ledamöter, bd 5 (1915–20).] – [Omslag:] Bidrag till kännedom om sammansättningen av i Sverige odlade rotfrukter. Sthlm 1914. (I Hæggström). 25 s, tab. (Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 96) (Kemiska laboratoriet, 15). – Vägledning för besökande vid avdelningens utställning på Baltiska utställningen i Malmö 1914. Sthlm: Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Avdelningen för landtbrukskemi, 1914. 12 s. [Utgåva på tyska: Wegführer für Besucher der Ausstellung der Abteilung auf der Baltischen Ausstellung in Malmö 1914. Sthlm: Zentralanstalt für landwirtschaftliches Versuchswesen, Abteilung für Agrikulturchemie, 1914. 13 s.] – Egendomlig växtfysiologisk verkan av ammoniumsalter. Sthlm 1915. (I Hæggström). 13 s, ill. (Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 125) (Kemiska laboratoriet, 20). – Om några faktorer, som inverka på de svårlösliga fosfatens gödslingseffekt. Sthlm 1915. (I Hæggström). 35 s, fotogr, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 112) (Kemiska laboratoriet, 18). – Stråsädesslagens olika känslighet mot ammoniumsalter. Sthlm 1916. (I Hæggström). 13 s, ill. (Meddelande … jordbruksområdet, 138) (Kemiska laboratoriet, 21). – Fortsatta bidrag till kännedomen om ammoniumsalternas växtfysiologiska verkningar. Sthlm 1917–18. (I Hæggström). [I]–II. (Meddelande … jordbruksområdet, 147, 178). [I]. 1917. 29 s, fotogr, tab. (Meddelande … 147) (Kemiska laboratoriet, 24). II. 1918. 12 s, ill, tab. (Meddelande … 178) (Kemiska laboratoriet, 28). – Gödselmedlens inverkan på förhållandet mellan stråsädesslagens halm och kärna. Sthlm 1917. (I Hæggström). 15 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 147) (Kemiska laboratoriet, 23). – Om den kemiska sammansättningen av grönfoderväxter på olika utvecklingsstadier. Sthlm 1917. (I Hæggström). 19 s, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 145) (Kemiska laboratoriet, 22). – Nya kaligödslingsförsök. Sthlm [II: Linköping] 1918–20. [I]–II. (Meddelande … jordbruksområdet, 177, 201). [I]. Nya kaligödslingsförsök. I. Marina salter. II. Kalikalk. Sthlm 1918. (I Hæggström). 14 s. (Meddelande … 177) (Kemiska laboratoriet, 27). II. Nya kaligödslingsförsök (II) och andra därmed sammanhängande undersökningar. Linköping 1920. (Billstens boktr). 14 s, tab. (Meddelande … 201) (Kemiska laboratoriet, 30). – Tioåriga försök med växtretmedel, särskilt manganföreningar, 1908–1910. Sthlm 1918. (I Hæggström). 20 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 166) (Kemiska laboratoriet, 26). – Vegetationsförsök med s.k. kalikalk. Sthlm 1918. (I Hæggström). 9 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 163) (Kemiska laboratoriet, 25). – Kan svavel betecknas som ett gödselmedel? Linköping 1919. (Billstens boktr). 9 s. (Meddelande … jordbruksområdet, 189) (Kemiska laboratoriet, 29). – [Omslag:] Om Johan Gadolins elektrokemiska teori, dess första ursprung och utveckling. Uppsala: Almqvist & Wiksell; Berlin: B Friedländer & Sohn; London: W Wesley & Son; Paris: Klincksieck, 1919. 14 s, [1] pl-bl, ill. [Särtryck ur: Meddelanden från K. Vetenskapsakademiens Nobelinstitut, bd 5, Festskrift utg. till Svante Arrhenius’ 60-årsdag den 19 februari 1919, Sthlm 1919, n:o 9.] –Karbidkvävets förädling. Linköping 1920. (Billstens boktr). 11 s. (Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, 210) (Kemiska laboratoriet, 31). – Försök med kalkning av växtskadlig jord. Sthlm 1921. (O L Svanbäck). 14 s, ill, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 222) (Kemiska laboratoriet, 32). [Tillsammans med H von Feilitzen.] – Gödslingsförsök med sulfitavfallslut. Sthlm 1922. (O L Svanbäck). 12 s, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 230) (Kemiska laboratoriet, 33). – Inverkan på växtligheten av träavfall (sågspån) i jorden. Sthlm 1924. (O L Svanbäck). 21 s, fotogr, tab. (Meddelande … jordbruksområdet, 271) (Kemiska laboratoriet, 34) (Bakteriologiska avdelningen, 36). [Tillsammans med C Barthel.] – Jac. Berzelius. Levnadsteckning. Utgiven av Kungl. Svenska vetenskapsakademien. Uppsala 1929–31. (Almqvist & Wiksells boktr). Bd 1–3, ill. (ix, 547, 17, [15] s, [5] pl-bl + viii, 540, 14 s, [12] pl-bl + xii, 567, 47 s, [12] pl-bl). – En stor andel av S:s rapporter i Meddelanden från Kungl. Landtbruks-akademiens experimentalfält och i Meddelande från Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet har även tryckts i Kongl. Landtbruksakademiens handlingar och tidskrift.

Utgivit: Jac. Berzelius. Själfbiografiska anteckningar. Utgifna af Kongl. Svenska vetenskapsakademien genom H G S. Sthlm: Norstedt, 1901. xii, 246 s, [2] pl-bl, [1] faksimilblad (vikt). [Med anmärkningar av S, s [173]–225. Ny, förkortad och redigerad utgåva: Jac. Berzelius biografiska anteckningar. [Förord: S Lindroth.] Sthlm: Informationsavdelningen, Kungl. Vetenskapsakademien, 1979. [9] s, s 6–155. Den reviderade utgåvan utgörs delvis av ett faksimil av 1901 års upplaga. Översättning (i utdrag) till tyska: Jakob Berzelius. Selbstbiographische Aufzeichnungen (Leipzig: J A Barth, 1903). Översättning till engelska: Jöns Jacob Berzelius. Autobiographical notes (Baltimore 1934).] – Jac. Berzelius. Reseanteckningar. Utgifna af Kungl. Svenska Vetenskapsakademien genom H G S. Sthlm: Norstedt, 1903. xii, [1], 430, [1] s, [3] pl-bl, ill. [Består av dagboksanteckningar från S:s resor 1812 och 1818–19. Med anmärkningar av S, s [364]–406.] – Jac. Berzelius bref [VIII–XIV: brev] Utg. af Kungl. Svenska vetenskapsakademien genom H G Söderbaum. Uppsala 1912–61. (Almqvist & Wiksells boktr). Bd 1–6:2 & Suppl. 1–3 i 17 vol. [Redovisningen nedan utgår från den genomlöpande häftesnumreringen och inte från bandnumreringen. Endast de delar som redigerats av S har medtagits. Varje häfte är försett med förord och kommentarer av S. I häfte I–VII är dessa avfattade på franska, därefter på svenska med fransk sammanfattning, utom häfte XII–XIII som har förord och kommentarer på tyska.] I, Brefväxling mellan Berzelius och C. L. Berthollet (1810–1822). 1912. 105 s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: I: 1.] – II, Brefväxling mellan Berzelius och Sir Humphry Davy (1808–1825). 1912. 87, [1] s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: I: 2.] III, Brefväxling mellan Berzelius och Alexandre Marcet (1812–1822). 1913. 266 s, [2] pl-bl, ill. [Numrering på omslaget: I: 3.] IV, Brefväxling mellan Berzelius och P. L. Dulong (1819–1837). 1915. 127 s, [1] pl-bl, ill. [Numrering på omslaget: II: 1.] V, Brefväxling mellan Berzelius och G. J. Mulder (1834–1847). 1916. 356 s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: II: 2.] VI, Brefväxling mellan Berzelius och Thomas Thomson (1813–1825). 1918. 67, [2] s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: III: 1.] VII, Strödda brev (1809–1847). 1919 [omslag: 1920]. 336 s, [5] pl-bl. [Numrering på omslaget: III: 2.] VIII, Brevväxling mellan Berzelius och Wilhelm Hisinger (1804–1842). 1921. 103 s, [1] pl-bl, ill. [Numrering på omslaget: IV: 1.] IX, Brevväxling mellan Berzelius och Johan Gottlieb Gahn (1804–1818). 1922. 217 s, [4] pl-bl, ill. [Numrering på omslaget: bd 4, h 2.] X, Brevväxling mellan Berzelius och Carl Adolf Agardh (1819–1847). 1925. 170 s, [2] pl-bl. [Numrering på omslaget: bd 4, h 3.] XI, Brevväxling mellan Berzelius och Nils Nordenskiöld (1817–1847). 1927. 331 s, [3] pl-bl (2 vikta). [Numrering på omslaget: bd 5, h 1.] XII. Brevväxling mellan Berzelius och C. F. Rammelsberg (1838–1847). 1928. 63, [1] s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: bd 5, h 2.] XIII, Brevväxling mellan Berzelius och Eilhard Mitscherlich (1819–1847). 1932. 304 s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: bd 6, h 1.] XIV, Brevväxling mellan Berzelius och Sven Nilsson (1819–1847). 315 s, [1] pl-bl. [Numrering på omslaget: bd 6, h 2.]

Källor och litteratur

Kalmar nation i Uppsala, matr i Kalmar nations arkiv (U 1400 a), UUB.

C Barthel, H G Söderbaum (Kongl Landtbruks-akademiens handlingar och tidskrift 1933, s 793–795); R M Friedman, The Politics of excellence: behind the Nobel Prize in science (2001); C Kjellin, Henrik Gustaf Söderbaum (Svensk kemisk tidskrift 1933, s 301–303).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henrik Gustaf Söderbaum, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/35126, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Lundgren), hämtad 2024-04-27.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:35126
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henrik Gustaf Söderbaum, urn:sbl:35126, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anders Lundgren), hämtad 2024-04-27.