Meriter

1. Giöran (Georg) Josuse Adelcrantz, före adlandet Törnqvist, f. 15 nov. 1668, d 26 febr. 1739. Föräldrar: kammarskrivaren Josua Törnqvist och Cecilia Andera. Student i Uppsala 4 maj 1678. Auskultant; kopist vid slottsbyggnadsstaten 1697; konduktör därstädes 1702; företog en utländsk studieresa 1704–06; hovarkitekt 10 juli 1707; adlad 25 okt. 1712; stadsarkitekt i Stockholm 23 mars 1715; byggningsborgmästare och preses i ämbetskollegium därstädes 1718 (ed 2 apr.); avskedad från hov-och stadsarkitektsämbetena 1727 på grund av politisk misshaglighet; utövade sedermera enskild arkitektverksamhet i Stockholm.

Gift 18 aug. 1711 med Anna Maria Köhnman, f. 18 okt. 1681, d 1 mars 1730, dotter till bergmästaren Johan Persson och änka efter kommissarien Arvid Forssenwald.

Biografi

A. slöt sig under sin studietid till den s. k. Lejonkulan, det bekanta studentsällskap, som sökte skapa en svenskspråkig teater, och bidrog både som skådespelare och författare till förverkligandet av dess syften; han skrev en del av baletten »Lyckopris», uppförd på Karl XI: s födelsedag 25 nov. 1689, samt översatte kort efter sällskapets upplösning Racine's »Ester», det första fransk-klassiska stycke, som finnes överflyttat till vårt språk.

Till arkitekt utbildade sig A. under Nikodemus Tessin d. y., vilken han biträdde vid utförandet av ritningarna till det nya slottsbygget. Tessin, som uppskattade hans konstnärliga begåvning, skaffade honom snart understöd av konungen för en utländsk studieresa. I Paris, där han vistades okt. 1704–okt. 1705, utförde han på uppdrag av Tessin och efter dennes förslag en modell till om- och utbyggnad av det då ofullbordade Louvre-palatset, vilken lär ha behagat Ludvig XIV; till utförande kom förslaget aldrig. Under resan, som sedan gick till Italien med Rom och Venedig som huvuduppehållsorter, köpte han kopparstick, böcker och ritningar åt Tessin samt informerade honom om nytt på byggnadskonstens område. Efter hemkomsten, 1706, biträdde han Tessin vid ledningen av slottsbyggnadsarbetet, tills detta på grund av kriget nedlades, samt hade från 1710 särskild tillsyn över Drottningholms och Ulriksdals slott och kungsgårdar.

Såsom stadsarkitekt och byggningsborgmästare ville A. bringa ordning och reda i huvudstadens byggnadsväsende och krävde ökade befogenheter för myndigheterna gentemot de enskilda; han hävdade även, att stadsplanens ordnande och utveckling mera vore en arkitektuppgift än en ingenjörsfråga. Bland arbeten, som han utförde i stadens tjänst, märkas ritningarna till den stora, år 1917 rivna huvudbyggnaden vid Danvikens hospital vid Stockholm, en enkel, välproportionerad, putsad byggnad, vars mittparti upptogs av hospitalets kyrka, å ömse sidor flankerat av längor, innehållande rum för pensionärer. – Partivälvningen 1726–27 skilde A. från all befattning med slottsbygget, vid vars återupptagande han eljest säkerligen kommit att spela en betydande roll. Hans förnämsta självständiga arkitektverksamhet knyter sig till trenne Stockholmskyrkor. Våren 1723 brunno Katarina och Jakobs kyrkor, och A. erhöll i uppdrag att ånyo uppbygga dem. Av Katarina, en korskyrka från 1600-talets senare hälft efter ritningar av Jean de la Vallée, återstodo yttermurarna och korsarmarnas valv. A:z' ursprungliga ritningar, som avlämnades i juli 1723, upptogo ett högt, runt kupoltorn över mittkvadraten jämte smärre tureller i dennas fyra hörn. Förslaget ändrades senare, så att kupoltornet fick åttkantig plan, vartill ny ritning av A. lämnades 1728. 1740 blev tornet färdigt. Kyrkans utseende blev vid detta återuppförande väsentligt förändrat. I stället för De la Vallées låga träkupol fick den ett högt mittorn, en skenkupol efter samtida franskt mönster. A. har åt denna kupolbyggnad givit en sällsynt lyckad silhuett, som än i dag utgör kanske det viktigaste momentet i den omgivande stadsdelens skönhet. – Samma tendenser möta vi i Jakobs kyrka. Redan före branden fanns en viss markering av långhusets mitt genom en takryttare och tvenne gavelrösten på långsidorna. A. uppförde emellertid nu över kyrkans mitt ett kraftigt, fyrkantigt stentorn, avslutat med en kupolformig, kopparklädd huv, varigenom exteriören kom att ansluta sig till de då så moderna centralkyrkorna med hög skenkupol. Till det inre bibehöll byggnaden däremot fortfarande sin gamla karaktär av treskeppig långkyrka. Arbetet blev färdigt 1738.

Hedvig Eleonora kyrka, en över en åttkantig plan anlagd centralkyrka, hade påbörjats redan 1658 efter ritningar av Jean de la Vallée. En gravyr i »Svecia antiqua» visar oss, att denne tänkt sig en låg och tryckt kupolbyggnad. Sedan yttermurarna uppförts, hade arbetet vilat under nära ett halvt sekel. 1725 fick A. i uppdrag att utarbeta förslag till den gamla underbyggnadens täckande med kupol. Hans förslag, som aldrig kom till utförande i det yttre, visar samma strävan som i de förutnämnda kyrkorna; en hög, central skenkupol skulle behärska hela den yttre uppbyggnaden. Kupolen skulle i alla åtta hörnen flankeras med små tureller. Endast den inre underbyggnaden med murpelare och kolonner blev emellertid utförd under A:z' ledning. 1737 invigdes kyrkan till gudstjänst, sedan den fått ett provisoriskt brädtak. – Efter A:z' ritningar äro vidare altaruppställningarna i Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor utförda.

A. visar sig i sin arkitektoniska gärning såsom en god lärjunge till den yngre Tessin. Han var en representant för den sena barocken av bestämt fransk färgning. Det framgår också tydligt av hans brev till Tessin från studieresan, att den samtida Paris-arkitekturen mest gjort intryck på honom.

Författare

S. Curman.

Arkivuppgifter

Dessa brev, som jämväl innehålla mycket av intresse för bedömandet av Tessin, förvaras jämte ett par intressanta memorial i riksarkivet, Tessinska samlingen. Ritningar av A. finnas i nationalmuseum, överintendents-ämbetets arkiv och Katarina kyrkoarkiv.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Lykko-pris, på Hans Kongl. May. dän stormäktigste åg allernådigste Carl dän XL, Swärjes Götes åg Wändes konungs högst-lykkelige öfwerlefde födelse dag, såm är den 25 nov. 1689. I aldradiupaste underdånighet af dän Swänska theatern dansat åg anstalt. Sthm 1689. 4: o 25 bl. (3: e »öppningen» förf. av A.) — Hiärt-innerlig fägnad öfwer dän stormäktigste herres konung Carl den tolftes högst-sälle anträdande till sitt konungsliga regiement den 14. dec. anno 1697 .. ., yttrad af Georg Josua Törnqvist. Sthm 1697. Fol. 4, 10 bl. — Comedia om Ester, af Göran Josuse Törnqvist (Adelcrantz). 1693. Sthm 1871. (4), 44 s. (Övers, av Racine's komedi; utg. av C. Silfverstolpe och tr. i 25 ex.)

Källor och litteratur

Källor: Tessinska samlingen, RA; Gahm-Perssons biograf, samlingar UB (Konstnärer, Vol 4, sign. X. 222); Stockholms rådhus och råd, 2 (1917) • °' Siren, Gamla Stockholmshus, 2 (1913); G. Upmark, Svensk byggnadskonst

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Giöran (Georg) J Adelcrantz, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5523, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Curman.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5523
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Giöran (Georg) J Adelcrantz, urn:sbl:5523, Svenskt biografiskt lexikon (art av S. Curman.), hämtad 2024-04-18.