Meriter

8. Johan Fredrik Ivar Afzelius, son till A. 6, f. 15 okt. 1848 i Uppsala. Avlade mogenhetsexamen vid Uppsala h. elementarläroverk 22 maj 1867; student vid Uppsala universitet ht. s. å.; jur. fil. kand. 14 sept. 1868; jur. utr. kand. 24 sept, 1873; studerade vid universiteten i Leipzig och Göttingen okt. 1874–aug. 1875; jur. utr. lic. 1 sept. 1877; disp. 23 jan. 1877; jur. utr. doktor 6 sept. s. å.; har på offentligt uppdrag företagit resor till Tyskland och Frankrike 1880 för att inhämta praktisk kännedom om dessa länders rättegångsväsen samt till Tysklands sjöstäder 1885 för att taga kännedom om de olika systemen för fartygsregistrering och fartygshypotek. E. o. notarie i Svea hovrätt 15 okt. 1873; tjänstgjorde därefter som biträde hos domhavanden i Luggude härad till sept. 1874; docent i svensk allmän lagfarenhet och romersk rätt vid Uppsala universitet 7 febr. 1877; tf. professor i nationalekonomi 5 mars–maj s. å.; tf. domhavande i Luggude härad 19 maj–14 juli 1877, 6 maj–2 juni 1878; tf. professor i processrätt 11 sept. s. å.–24 okt. 1879; v. häradshövding 26 juni 1878; e. o. professor i processrätt 24 okt. 1879; förordnad att biträda nya lagberedningen vid arbetet på nya rättegångsordningen 30 apr. 1880; adjungerad ledamot i Svea hovrätt under en del av 1882; ledamot av sjölagskommittén 24 nov. 1882–1887; revisionssekreterare 24 sept. 1886; ledamot av nya lagberedningen och av; förstärkta lagberedningen 17 dec. 1886; tf. byråchef för lagärenden 5 sept. 1889; förste suppleant för fullmäktige i riksgäldskontoret 1890 och 1891; justitieråd 29 maj 1891–5 dec. 1902; stadsfullmäktig i Stockholm 1893–99; ledamot av riksdagens första kammare 1898–1903 och 1905–15 och har därunder varit ledamot av talmanskonferensen 1903 och 1907–11, ledamot av hemliga utskottet vid lagtima riksdagen 1905 och av särskilda utskottet vid urtima riksdagarna s. å., kammarens talman 1912–15 samt kommitterad för tryckfrihetens vård 1906–12; ordförande i lagberedningen 5 dec. 1902–30 okt. 1909; ledamot av permanenta skiljedomstolen i Haag 18 febr. 1905; av K. M:t förordnad ledamot i styrelsen för trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund 1907; svensk ledamot av skiljedomstolen i renbetesfrågan 11 febr. 1909; president i Svea hovrätt 18 febr. 1910; ledamot i kommittén angående^[1] ifrågasatt ändrad ämnesfördelning mellan vissa professurer inom juridiska fakulteten vid Uppsala universitet 21 okt. 1910–dec. s. å. samt angående samarbete mellan universitetets i Lund historiska museum och kulturhistoriska museet därstädes 8 juli 1912–20 nov. s. å.; ordförande i tonnageavgiftsnämnden 28 aug. 1917. RNO 1887; KNO1kl 1892; KmstkNO 1900; HedLHA 1903 (preses fr. o. m. 1905); LVA 1905; en av de 18 i sv. akad. 1907; RoKavKMO 1910; juris hedersdoktor vid Kristiania universitets jubelfest 6 sept. 1911; hedersledamot av juridiska föreningen i Finland vid dess 50-årsfest 5 okt. 1912.

Gift 14 juli 1883 med Anna Sofia Gabriella Richert, f. 23 jan. 1862, dotter till statsrådet Johan Krister Emil Richert.

Biografi

För A:s' utveckling som jurist av synnerlig betydelse har enligt hans egen uppfattning varit dels studieåret i Leipzig, där han hörde Windscheid, dels lärotiden i praktiska domarvärv hos häradshövdingen J. Richert i Luggude domsaga. Medan i Uppsala romersk rätt var antikvitet, ett stycke främmande rättshistoria, lärdes den i Leipzig som gällande rätt — det var ju före antagandet av »Burgerliches gesetzbuch». Av nödvändigheten att använda den på det moderna livets problem följde ett långt djupare och intimare inträngande i den romerska rättens andliga innehåll, hela dess plastiska fulländning. Den romerska rättens metod har sedan för A. varit den ledande vid hans bearbetning av den svenska och vid hans juridiska tänkande som praktiker. J. Richert hade gått i sin farbroder Joh. Gabr. Richerts skola såsom mångårigt biträde och ställföreträdare i dennes domsaga. Själv en man med ovanlig begåvning och klart omdöme, betraktade han alltid Truve-traditionerna med nästan religiös vördnad, och till dem hörde främst, att domarens ämbete var det högsta på jorden. — Under A:s' ordförandeskap utarbetades av lagberedningen ett omfattande förslag till ny jordabalk, och av detta ha bestämmelserna om nyttjanderätt till fast egendom blivit lag 1907 och om exekution i fast egendom 1912.

Som riksdagspolitiker var A. moderat högerman. Han slöt sig genast till den grupp inom första kammaren, som avsåg att bilda en motvikt till den då härskande kammarmajoriteten. Denna grupp, vilken på sitt program upptagit bl. a. samverkan med andra kammaren i ändamål att bidraga till positiva resultat av riksdagsarbetet, tog jämförelsevis tidigt formen av ett särskilt parti, »det moderata». Sedan dess förste ordförande Gustav Tamm lämnat riksdagen, övertog A. 1910 ordförandeskapet för detsamma, vilket han emellertid på grund av bristande tid frånträdde redan påföljande år. Det torde kunna sägas, att han, intill dess att det moderata partiet 1912 uppgick i första kammarens nationella parti, både såsom ledamot av dess förtroenderåd och som dess ordförande utövade ett icke obetydligt inflytande på dess och därmed också, på första kammarens politik. — Genom sin sällsynt lätta och klara framställning och övertygande allmänfattliga be- visningsförmåga blev A. snart en av kammarens förnämsta talare och debattörer, liksom det urbana och vänliga i hans personliga uppträdande både offentligt och enskilt tillvann honom stora sympatier inom alla meningsgrupper. Den framstående skicklighet, »den känsliga och fasta hand», varmed han förde talmansklubban, erkändes ock oförbehållsamt. Som riksdagsman har A. i eminent, grad knutit sitt namn vid genomförandet av 1907 års lag om nyttjanderätt till fast egendom. Övertygad om prygelstraffets oförmåga att uträtta, vad man tilltrodde det, reste han 1908 i kammaren ett energiskt motstånd mot den av lagutskottet under E. Tryggers ordförandeskap tillstyrkta skrivelsen om en s. k. prygellag. Brottslighetens tilltagande och avtagande berodde, betonade han därvid, i mycket hög grad på faktorer, som helt och hållet undandroge sig strafflagens inflytande. Det vore att tillgripa, halvt i förtvivlan, medel och metoder, för längesedan prövade och förbrukade. Det vore att sätta våld för våld, brutalitet för brutalitet och icke överensstämmande med vad statens värdighet fordrar. »Rättvisan sådan jag vill se henne, bär svärdet, men icke rotting eller riset». Skrivelseförslaget antogs emellertid av första kammaren med en stark majoritet men förföll genom andra kammarens avslag. A. understödde kraftigt de norrländska arrendelagsförslagen 1907 och 1908. Hans anförande i frågan vid förstnämnda riksdag är intressant även genom den personliga bekännelsen om den av tiden medförda utvecklingen av hans på 70- och 80-talen grundlagda åskådningar i politiska och sociala ting. Ur social synpunkt märkligt är också t. ex. det yttrande 1903, varigenom han väsentligt bidrog till genomdrivandet i första kammaren av ett förslag till förmån för oäkta barns arvsrätt. Det vore en social fråga, som icke finge bedömas med fördom eller formalism. »Livet är en gång sådant, att man ej kan konstruera det efter linjal». I detta sammanhang må ock vidare erinras om hans yttranden 1906 till förmån för rättegångsbiträde åt häktade, för dom om villkorlig frigivning samt för utredning angående förutsättningar och sättet för upphävande av fideikommiss. Riksdagen 1911 uttalade han sig för vinnande av större trygghet vid tillämpning utom domstol av häktningsinstitutet och sympatiserade med ett förslag om lindring av den s. k. Åkarps-lagen. I den politiska rösträttsfrågan antydde A. redan 1902 sin allmänna ståndpunkt genom anslutning till Hugo Tamms skrivelseförslag om allmän rösträtt under villkor av proportionella val m. m. och ådagalade 1907 oförbehållsamt sin stora beredvillighet för det sedan genomförda sammanjämkningsförslaget. Vid det definitiva antagandet 1909 betonade han ock, att han vore med om allmänna rösträttens införande, visst icke i resignationens tecken, utan i full övertygelse, att det vore riktigt. För honom stode bakom samhället i alla dess institutioner människan, personligheten, folket, och åtgärden vore av ingripande betydelse för den nationella ansvarskänslans och kraftens framkallande till användning. Den medlande ståndpunkt, A. ansågs intaga vid unionskrisen, framkallade på vissa håll motstånd mot Jians inval i särskilda utskottet vid första urtima riksdagen 1905.

Författare

E. Thyselius.

Arkivuppgifter

Ett antal brev från A. till Ludvig Annerstedt 1873 Uppsala universitetsbibliotek.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om cession af fordringar enligt svensk rätt. Upps. 1877. 74 s. (Även i UUÅ 1876; avh. f. docentur.) — Om föreläsningarna vid universiteten i Tyskland, rättens och rättsvetenskapens närvarande ståndpunkt samt de juridiska studierna derstädes. Berättelse, afgifven till juridiska fakulteten i Upsala (Tidskr. f. lagstiftning, lagskipning och förvaltning, Årg. 14, 1877, s. 720—738). — Om parts ed såsom processuelt institut. Upps. 1879. 174 s. 2: a uppl. Upps. 1915. 148 s. — .Striden för rätten. Af Rudolf v. Ihering. Upps. 1879. 12: o 84 s. (Övers.) — 'Om Tyska rikets högsta domstol (Tidskr. f. lagstiftning, etc, Årg. 18, 1881, s. 1—10). — Grunddragen af rättegångsförfarandet i tvistemål. Sthm 1882. V, 195 s. 2: a uppl. Sthm 1886. IV, 201 s. — Några ord i juryfrågan (Nytt jurid. arkiv, 1882, Afd. 2. 20 s.). — Förslag till reformer på sjölagstiftningens område (ibid., 1883, Afd. 2. 19 s.). ¦— På hvilka grunder bör en för Danmark, Norge och Sverge gemensam konossementslagstiftning byggas? (Förhandl. vid 5:e nord. juristmötet i Stockholm 1884, Upps. 1884, Bil. 2. 21 s.; inledningsföredrag ibid., s. 167—173). — Det nya sjölagsförslaget, jemfördt med nu gällande sjölag (Nytt jurid. arkiv, 1887, Afd. 2. 11 s.). — Om betydelsen af »eget erkännande» i civilprocessen (Tidsskr. f. Retsviden-skab, Aarg. 2, 1889, s. 93—120). — Några ord angående skadestånds-pligten vid den art af delaktighet, som 3 kap. 10 § strafflagen afser (Nytt jurid. arkiv, 1889, Afd. 2. 6 s.). — Sjölagen den 12 juni 1891 (ibid., 1891, Afd. 2. 160 s.). — Sjölagen med förklaringar ur autentika källor. Sthm 1891. 263 s. (Självst. utg. uppl. av föreg. jämte tillägg.) — Sjölagen jämte vigtigare författningar rörande sjöfarten. 1—2. Sthm 1891—92. 153 s.; IV, 352, XXXIII s. 9:e uppl. Sthm 1916. VIII, 174, 546 s. — De nya nordiska sjölagarne. Några anmärkningar. (Tidsskr. f. Retsvidenskab, Aarg. 6, 1893, s. 462—480.) — Processreformen i Finland (ibid., Aarg. 15, 1902, s. 312—342). — Minne af C. H. Rundgren. Inträdestal i svenska akademien. Sthm 1908. 47 s. (Även i Sv. akad. handl. 1907.) — Ett trehundraårsminne. Anförande vid Svea hofrätts plenum d. 16 febr. 1914 (Svensk tidskr., Årg. 4, 1914, s. 171—183). — Granskningar och smärre uppsatser i Tidskr. f. lagstiftning (1879, 81, 87), Nytt jurid. arkiv (1883, 1901, 02), Nord. revy (1883—85), Nord. tidskr., Ny svensk tidskr., Centralblatt f. Rechtswissen-schaft och Tidsskr. f. Retsvidenskab, av vilken sistnämnda tidskrifts redaktion A. alltifrån början (1888) är medlem.

Källor och litteratur

Källor: Eckl.-dep. handl. 24 okt. 1879 (meritförteckn.), RA; Hj. Gull-berg, Tustitiematrikel (1914); första kammarens prot.; enskilda meddelanden.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J F Ivar Afzelius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5584, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Thyselius.), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5584
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J F Ivar Afzelius, urn:sbl:5584, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Thyselius.), hämtad 2024-04-23.