Meriter

1. Knut August Almgren, f. 15 juli 1806 i Västerås, d. 20 apr. 1884 i Stockholm. Föräldrar: landssekreteraren lagman Joakim Vilhelm Almgren och Karin Elisabet Arosenius. Måste på grund av föräldrarnas frånfälle avbryta sin skolgång i Västerås; erhöll anställning hos firman Mazér & komp. i Stockholm; studerade sidenfabrikation i Frankrike, särskilt Lyon; grundade egen firma i sidenbranschen i Stockholm 1832; ledamot av borgerskapets femtio äldste från 1842 (ordförande från 1862); ledamot av borgerskapet vid riksdagarna 1844–58 och var därunder ledamot av bevillningsutskottet 1844–45 samt av bankoutskottet övriga riksdagar; stadsfullmäktig i Stockholm 1862–78; innehade tillika ett flertal offentliga uppdrag såsom ordförandeskapet i Stockholms köpmannaförening, till vars stiftande han tagit initiativet, (1858–83) och i fabriksföreningen samt ledamotskap i gubbhusdirektionen och Maria Magdalena kyrkoråd. RVO 1850; RNO 1863; KVO 1872 (1 kl. 1873).

Gift 17 dec. 1837 med Lovisa Albertina Campbell, f. 9 nov. 1806, d. 7 okt. 1886 i Stockholm, dotter till underlöjtnanten David Adolf Campbell.

Biografi

Ehuru råvaror för sidenfabrikation saknades i Sverige, tillförsäkrade sedan gammalt tullskyddet våra fabrikanter en fast inhemsk marknad och skapade på så sätt de förutsättningar för inhemsk tillverkning, vilka utgöra bakgrunden även till den välkända Almgrenska sidenfabrikens anläggning och gynnsamma utveckling. Tack vare ledarens förmåga och de moderna metoder, som tillämpades, särskilt maskinell mönstervävnad efter jacquard-metoden, vilken A. trots de stränga franska utförselförbuden lyckats införa från Frankrike, räknades hans fabrik snart bland landets förnämsta, och själv framstod han vid sin levnads slut som en av föregångsmännen i 1800-talets svenska industriella utveckling. Dödsrunorna i pressen beteckna honom tillika som en av det protektionistiska systemets »kraftfullaste» och »talangfullaste» förkämpar (Post- och inrikes tidn.). Vid 1853—54 och 1856—58 års riksdagar uppträdde han eftertryckligt mot det frihandelssystem, som fick sin prägel främst av chefen för finansdepartementet J. A. Gripenstedt. Den sistnämnde proklamerade såsom »tullagstiftningens ursprungliga – jag vågar säga enda riktiga – ändamål, en skattereglering» (K. propositionen N:o 51 1856–58). De grundsatser, som A. under sitt motstånd mot frihandelsriktnin-gen förfäktade, gingo ej till doktrinära ytterligheter: »må man övergå till ett liberalare tullsystem», yttrade han, »dock icke på bekostnad av våra näringars bestånd» (borgarståndets prot. 1853–54, 3, s. 300). Med en grannlagenhet, som för en senare tids uppfattning torde förefalla överraskande, avstod A. att tala i egen sak, till värn för. den sidenindustri, han ägnat sig åt (ibid., s. 291), men i ett anförande 10 maj 1854 gör han sig till målsman för allmogens hemslöjdartade vävnadsindustri i Västergötland gentemot satsen, att »det är fabrikanterna, som hålla befolkningen i slaveri». Han. skildrar, hurusom »en företagsam bonde börjar med att skaffa sig några buntar garn, dem han använder till vävnad, han går sedan genom drift och arbetsamhet längre och längre, och slutligen är han i stånd att sysselsätta flera hundrade vävstolar i flera socknar. Jag känner en, som åtminstone sysselsätter 11- à 1200 vävstolar, och flera, vilka sysselsätta 6 à 700». Även i den säregna västgötska gårdfarihandelns genom ett utvecklat kreditsystem rätt prekära villkor fann A. en omständighet, som borde mana till att. ej utsätta vävnadsindustrin för en hårdare utländsk konkurrens och att ej genom tullar fördyra det råämne, varmed den arbetade. Med blicken öppen för den svenska industrins intressen såg A. i frihandelslärornas seger nästan en tidssjukdom: »En gång lössläppta, låta dylika exalterade idéer ej så lätt hejda- sig,» förklarade han (ibid., 1856–58, 5, s. 202). Han lade också sina ståndsbröder på hjärtat, att »stora kapitaler blivit för landets olika industrigrenar nedlagda, vilka kapitaler äro förslösade, därest näringarna genom alltför hastig förändring i tullsystemet ruineras». Vidare pekade han på, hurusom man icke »bör glömma de många tusende personer, som nu hava sin utkomst genom arbete vid våra fabriker och näringar, och dessa talrika medborgare hava också anspråk på billighet och rättvisa från rikets ständers sida». A:s synpunkter äro ett både betydelsefullt och typiskt uttryck för den konservativa borgerliga minoritetens åsikt under 1850-talets tullstrid; de hava också intill det sista omfattats av A. personligen (Post- och inrikes tidn. 21 apr. 1884).

Författare

N. Forssell.

Källor och litteratur

Källor: Borgarståndets prot.; den samtida tidningspressen; G. Inde-betou, De svenska grenarna af skottska ätterna Campbell (Personhist. tidskr., 1908); Textil- och beklädnadsindustrien. Specialundersökning av kommerskollegium (1914).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Knut August Almgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5681, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Forssell.), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5681
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Knut August Almgren, urn:sbl:5681, Svenskt biografiskt lexikon (art av N. Forssell.), hämtad 2024-04-18.