Meriter

2 von Siegroth, Gustaf Adolf, sonsons sonson till S 1, f 11 jan 1725 i Irsta, Vm, d 9 sept 1802 i Lid, Söd. Föräldrar: överste Conrad Gustaf v S o frih Christina Gustaviana Fägerskiöld. Volontär vid Livreg till häst 34–febr 38, hovjunkare 8 maj 38, inskr vid UU 6 okt 40, e o kanslist i Kanslikoll 11 jan 44, volontär vid Fortifikationen 2 okt 44, kornett vid Västgöta kavallerireg 21 dec 44, erhöll k tillstånd att gå i utrikes tjänst 12 mars 45, sekundlöjtn med fransk fullm i reg Royal Suédois 5 juni 45–2 mars 53, sekundkapten vid reg Royal Allemand 1 nov 45, kapten med kompani där 1 april 46, kammarherre 19 dec 46, kapten vid Kalmar reg 8 okt 47, major där 19 sept 50, tysk-romersk riksfrih 28 febr 54, deltog i riksdagarna 55/56–86 (led av bevilln:utsk 65, SU 69 o 71 samt lagutsk 78), befälhavare för Älvsborgs reg 3 jan 60, för Sv grenadjärbataljonen 27 juni 60, överstelöjtn i armén 30 juni 60, förste generaladjutant vid sv armén i Pommern 12 okt 60, överstelöjtn vid Jönköpings reg 4 febr 61, överste i armén 25 sept 66, överstelöjtn vid Ostgöta infanterireg 20 dec 69, överste för Jämtlands dragonreg 16 jan 70, för Västmanlands reg 31 okt 70, för Södermanlands reg 10 jan 7–11 maj 92, tf landsh i Södermanlands län 29 juni 73, generalmajor i armén 1 nov 73, generallöjtn 27 dec 78, general i armén från 17 sept 89. – LPS 81 (ordf 87), HedL av Sv krigsmannasällsk 96 (styresman 96).

G 18 dec 1761 i Brunneby, Ög, med frih Elisabeth Mariana Macklier, f 14 okt 1740 (Elgenstierna), d 29 mars 1814 i Sthlm, Klara, dtr till översten, frih Gustaf Adolph M (bd 24, s 631) o frih Elisabeth Maria Cronberg.

Biografi

S fick sin första utbildning av informatorer. Han tillbringade tre år vid UU, där han särskilt studerade historia juridik och matematik. Han visade tidigt intresse för matematik. Genom sin fars förbindelser fick S tidigt fullmakter såsom volontär och hovjunkare, något som var väsentligt för den fortsatta karriären som till stor del gick via den s k anciennitetsprincipen. S fick sin första riktiga tjänst som kornett vid Västgöta regemente. I likhet med många sv officerare under 1700-talet begärde S permission frän sin sv befattning för att praktiskt kunna öva sig i krigets konst hos någon av staterna på kontinenten. S valde som de flesta Frankrike och var i franska arméns tjänst 1745–53. Han deltog i fyra fälttåg och två belägringar under denna tid och fick rik erfarenhet av krigets verklighet. Under sin vistelse utomlands skaffade sig S litteratur, kartor och planscher för egna studier. Han besökte Sverige under denna tid. Då han slutligt kom hem fick han för första gången stifta bekantskap med Kalmar regemente, där han 1747 blivit kapten och 1750 major.

S deltog i det s k sjuårskriget 1757–1763. Han seglade i juni 1758 med Kalmar regemente till Pommern. Regementet deltog i flera drabbningar. Kriget var ett från de flesta synpunkter för Sverige olyckligt krig. Ledningen och organisationen var dålig. S var under större delen av 1759 krigsfånge, och 1761 återvände han till Sverige, där han deltog i riksdagen. Officerarnas hemresa till de pågående riksdagarna har för övrigt ansetts vara en av förklaringarna till att kriget gick dåligt för Sverige. S deltog som sin ätts huvudman i flera riksdagar och ägnade resten av sin tid åt lantbruk och sitt officersyrke.

1760-talet verkar ha varit en mellanperiod för S vad gällde militäryrket, men 1770 blev han chef för Jämtlands dragonregemente. Han tjänstgjorde som sådan endast tio månader men hann under denna tid ta ett flertal nya initiativ. S upprättade en promemoria som innehöll ett antal förslag om förbättringar. Det kanske mest originella var att jämtarna fick öva sig att embarkera, debarkera, stiga i land och attackera från båtar i Storsjön. S hämtade inspiration till dessa övningar från skär- gårdsflottan. Han lät bygga kanoner av trä – pengar saknades till verkliga kanoner – så att soldaterna kunde öva med dessa attrapper. Det finns även bevarat ett embryo till historik över förbandet som S skrev.

S blev redan 1771 utnämnd till chef för Södermanlands regemente och verkade som sådan ända till sitt avsked ur armén drygt 20 år senare. Det är framförallt från denna sin tid som regementschef som S gjort sig känd genom en rad initiativ som måste betecknas som ovanligt framsynta för sin tid: Han bildade en regementets enskilda kassa, skaffade regementet en ny permanent övningsplats, var angelägen om att ordna en god sjukvård, genomförde att regementet fick en artillerifunktion och donerade delar av sitt bibliotek och arkiv till regementet. Sist, men inte minst, grundade han där en militärakademi.

Regementets kassa grundades 1772. Ändamålet med denna var dels att den skulle möjliggöra regementsmusik, dels att den skulle verka för regementets "propret" (ungefär snygghet, renhet och effektivitet). Kassan fick medel genom officerarnas tillskott, och åtta musiker kunde anställas. Därtill anställde S genom egna medel en åtta man stark janitscharmusikkår. Denna turkiska eller janitscharmusik dog ut redan i början av 1800-talet, men den andra musikkåren levde kvar tack vare den enskilda kassan. Sådana kassor bildades senare vid praktiskt taget samtliga regementen.

När S tillträdde som regementschef saknade regementet en permanent övningsplats. Man övade på olika ställen. S insåg snabbt att detta var olyckligt och började leta efter en lämplig plats som kunde bli permanent. Han fann en sådan vid Lilla Malma kyrka. Platsen låg centralt i landskapet där flera vägar möttes. Övningsplatsen kunde invigas 6 juni 1774. Den hade till stora delar färdigställts av regementets egen personal efter S:s anvisningar. Under åren som följde uppfördes många byggnader på området, men S hade större planer för platsen. Han begärde 1784 hos kungen att den skulle få en fristads rättigheter, något som inte beviljades. Den fick emellertid bli köping s å och S gav den namnet Malmköping. Malmahed var Södermanlands regementes förläggningsplats till 1921, då regementet flyttade till Strängnäs.

S ansåg att ett infanteriregementes styrka avsevärt ökade, om det även hade ett slagkraftigt artilleri. För egna medel skaffade S fyra nya, mycket kraftigare kanoner än de fyra som redan fanns vid regementet. De nya kanonerna kom emellertid aldrig att användas i 1788-90 års krig, eftersom de krävde annan ammunition än arméns vanliga. Regementet fick ändå glädje av artilleriövningarna, eftersom det fick andra kanoner under kriget. S:s kanoner förklarades obrukbara 1823 men de är fortfarande (2002) i regementets ägo.

Det var enligt S betydelsefullt för den blivande officeren att få såväl teoretisk som praktisk utbildning. S hade under lång tid varit angelägen om att skaffa sig klassisk och nyutkommen militär litteratur, inte minst under sina långvariga utlandsvistelser. 1778 gjorde han en stor donation till regementet. Den bestod av 109 böcker i framförallt krigsvetenskap, 126 ritningar och 26 matematiska instrument. Därefter skänkte S regelbundet ytterligare böcker till regementet. Biblioteket skulle förvaras hos regementschefen, och S gjorde även i ordning en utlåningsliggare. Det måste dock konstateras dels att det gjordes förhållandevis få utlån redan under S:s tid och att de sedan blev än färre, dels att de följande regementscheferna hade andra intressen än de bokliga.

S:s tanke var att hans donation skulle utnyttjas av de yngre officerarna som ett led i deras förkovran. S gick emellertid längre än så: Han inrättade vid regementet en militärakademi för de blivande officerarna. Skolan var en av de första i sitt slag i Sverige. Akademin inledde sitt arbete 1782 sedan den fått Gustav III:s godkännande och var verksam till 1788, då krigsutbrottet stoppade undervisningen. Den återupptogs inte efter kriget. Ett av skälen till detta var sannolikt att Krigsakademin Karlberg grundades 1792. Andra skäl var att S efter kriget var trött och sårad och inte orkade arbeta på samma sätt som tidigare liksom att hans efterträdare inte var intresserad av projektet. Militärakademin vid regementet upphörde formellt 1805. Undervisningen bedrevs i samband med regementsövningarna på sommaren och omfattade de flesta ämnen som en officer kunde tänkas få nytta av, såväl militära som civila. Eleverna ställdes även inför frågor av mer allmän natur och uppmuntrades vidare att lära sig simma samt att skaffa sig kunskaper i ryska och finska.

I Sverige har de militära förbanden av hävd ansett det väsentligt att ge ut förbandshistoriker. S är en pionjär på detta område. Han framförde 1778 vid ett möte med officerarna åsikten att regementet borde få en "historisk beskrivning om dess ålder och inrättning". Flera officerare engagerades i detta projekt, och 1786-94 utkom i sex delar Utkast til en historia om Kongl Södermanlands regemente. Den första delen omfattar tiden 1522-1611 och den sjätte 1719–72. Den sista noteringen gäller 10 jan 1771, då S blev utnämnd till chef för för regementet "och kort därefter inföll den tidpunkt, vilken för detta utkast blivit utstakad".

S var en av arméns högsta befälhavare under 1788-90 års krig mot Ryssland. Han skadades svårt 21 juli 1789 men genomförde höstens operationer trots detta. Han sammanställde en detaljerad redogörelse i sex band över sin medverkan i kriget. Efter avskedet tillbringade S sina sista år på gården Kappsta i Lid.

S kan antas ha spelat en stor, men svårbevisbar, roll vid grundandet av Krigsmannasällskapet (senare KrVA) 1796. Han blev s å en av de första hedersledamöterna och utsågs som sådan till Rrigsmannasällskapets förste styresman.

S var på många sätt en nydanande och ovanlig person. Samtidigt var han en typisk representant för en 1700-tals officer ur goda yttre förhållanden. Han verkar ha varit intresserad av det mesta. På det militära området tog han flera för sin tid närmast omvälvande initiativ. Han var även intresserad av militära teoretiska frågeställningar, vilket framgår av flera bevarade manuskript bland hans efterlämnade papper. Han anlade vidare trädgårdar och odlingar på sina gårdar och publicerade sig på detta område. Han var mycket intresserad av historia, dels för dess egen skull, dels som exempel för kommande generationer. Han tog initiativ till en omfattande historik över Södermanlands regemente, skrev ett utkast till en historik över Jämtlands regemente, sammanställde en detaljerad redogörelse i sex band över sitt deltagande i kriget 1788–90 och skrev en lång levnadsbeskrivning i fyra band.

Författare

Ulf Söderberg

Arkivuppgifter

S:s levnadsjournal 1725-1800 i 4 bd, 2 vol sammandrag av dagböcker samt fullrmer i KB. G A v S:s arkiv (3 vol: ms, ritn:ar m m) i KrA liksom även S:s redogörelse för deltagandet i kriget 1788-90 (6 vol i saml Krigshandkar 1788-90). I UUB avskr av levnadsjournalen o andra handhar med anknytn till S. Hos Södermanlands reg, Strängnäs, bl a S:s ms om Jämdands krigsöden, kartor o ritn:ar samt handkar ang Södermanlands reg:s hist. - Brev från S i KB (till C C Gjörwell), RA o i UUB (bl a till Gustav III).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Märkeliga upodlingar och företa-gander til landdiushållningens förmån (Hushållnings journal, 1787-88, Sthlm, s 29-49 [sept 1787]). - Tankar om svenska gränsfästningar ... Sammandragne af dess underdåniga betänkande til högstsal. Konungen (Svenska krigsmanna sällskapets handlingar, 1797, Sthlm, s 137-150; 2. upl 1798, s 140-153). - En resa till Paris på 1750-talet. (Utdrag ur generalen frih. Siegrothsjournal i Kongl. biblioteket.) (Svenska autograf sällskapets tidskrift, 2, 1889-1897, Sthlm 1897, s 81-90).

Källor och litteratur

Källor o litt: |J G Forssgren o C C Gjörwell,] Det lef-vande Sverige 1 (1796-98), s 165-191; K Södermanlands reg under 350 år (1977; särsk W Odelberg, G A v S o hans tid); C T Kocken, K Västgöta reg, 2: bi-ogr uppg:er ...1724-...1927 (1948); E LeijonhufVud, Anteckmar om K Södermanlands reg:s ensk fonder o kassor (1909); KKison LeijonhufVud, Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); Militaire-academien vid Södermanlands reg (Sv krigsmannasällsk:s handkar för år 1797); F Rudelius, Kalmar reg:s personhist 1623-1927, 1 (1952); SMoK. - Art:ar om S bl a i Sthlms Posten o Upfostrings-sälskapets tidn:ar (11 okt 1784 om Militärakad).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Adolf Siegroth, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/5902, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Söderberg), hämtad 2024-04-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:5902
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Adolf Siegroth, von, urn:sbl:5902, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulf Söderberg), hämtad 2024-04-17.