Meriter

9 Sparre, Erik Josias Filip, kusins sonson till S 7, f 2 mars 1816 i Gävle, d 17 juni 1886 i Vänersborg. Föräldrar: landshövdingen greve Eric Samuel S (s 714) o Catharina Ulrika (Ulla) Montgomery. Elev vid Gävle gymn 29–33, inskr vid UU 22 mars 33,jur-fil ex 12 dec 35, FK 25 maj 36, mag 16 juni 36, jur utriusque kand 21 dec 39, allt vid UU, e o kanslist i kammarexp 28 dec 35, auskultant i Svea hovrätt 5 febr 40, v häradsh 44, deltog i riksdagarna 44/45–65/66 (led av lagutsk 47/48–65/66, ordf där 50/51–65/66), adjung led i Svea hovrätt 49, assessor där 26 juni 50, led av svensk-norska komm ang verkställighet av domar i Sverige o Norge aug 55–aug 56, av komm ang ny konkurslag mars 58–juli 59, landsh i Älvsborgs län från 16 dec 58, ordf i Älvsborgs läns södra hushålln:sällsk från 59, i Borås järnvägs ab 61–66, i Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnvägs ab 63, i Älvsborgs läns landsting 63–70 o 72–85, v ordf där 71, ordf i styr för Dalslands kanal ab 64–75, led av komm ang stadganden för ägande-, pant- o nyttjanderätt till fastighet febr 65–juli 67, led av FK 67–69 o AK 70–86 (ordf i lagutsk 67–71 lagt, 72 o 74–77), led av komm ang ny utsökn:lag juni 68–juni 71, ordf i styr för Dalslands järnvägs ab 73, VD där 73–76, ordf i Varberg-Borås järnvägs ab 77, i komm ang sjölagsbestämmelser till förekommande o inskränkande av olyckor till sjöss maj 77–dec 78, i Sthlm-Västerås-Bergslagens trafik ab 80–81, i Älvsborgs läns norra hushålln: sällsk från 83. – LLA 70.

G 30 dec 1851 i Låssa, Sth, m sin kusin, statsfrun grev Ottiliana Sparre, f 30 juli 1820 i Sandhem, Skar, d 17 juni 1900 i Sthlm, Klara (enl db för Bro, Sth), dtr till majoren greve Fredrik Wilhelm S o grev Beata Ulrika Lagerberg.

Biografi

Som riddarhuspolitiker anslöt sig Erik S till junkerpartiet, en aristokratisk grupp lantadel med goda relationer till kronprins Karl, senare Karl XV. Deras antagonist, den konservative ledaren August v Hartmansdorff (bd 18), förlorade sin ställning när det representationsförslag han initierat omintetgjordes 1851. Junkrarna kom därefter att få en politisk nyckelroll under resten av decenniet. S och hans likasinnade försvarade i högsta grad adelns rättigheter. Ändå var de på vissa områden reformvänliga, i synnerhet i näringslivsfrågor. Detta, liksom värnandet om ett konstitutionellt statsskick och motståndet mot Ryssland, gav junkrarna en mer moderat karaktär än den som deras tyska bröder uppvisade.

S engagerade sig starkt för skandinavismen, en fråga som var nära kopplad till den svensk-norska unionen. I febr 1860 utgav han anonymt broschyren Flygblad från östra sidan fjellen. Syftet var att i linje med Karl XV:s intentioner ge utlopp för den sv nationalismen utan att skada unionen. Samma tanke låg bakom hans nästa broschyr, Om den skandinaviska frågan (1862). S pekade där på tyska aggressiva strävanden som ett hot mot Skandinavien. Danmark fick inte lämnas i sticket. Förtyskningen av Slesvig skulle i sådant fall spridas till Jylland och så småningom även till Skåne. S:s aktivism gjorde honom aktuell som justitiestatsminister när kungen vid denna tid planerade att ersätta Louis De Geers (bd 10) styre med en mer skandinavistisk ministär. Alliansen mellan skandinavistiska junkrar och liberaler var dock alltför heterogen för att en sådan plan skulle kunna genomföras.

Vid riksdagsdebatten om representationsfrågan 1851 hade S talat för en modifierad variant av Gustaf Lagerbjelkes (bd 22) reformerade ståndsförfattning. Genom att betona ett ståndsöverskridande jordbruksintresse och ställa det mot byråkratin sökte junkrarna vinna bönderna för sin linje. Även i detta sammanhang utgav S en anonym broschyr, riktad direkt till bondeståndet, Om representationsreformen (1851). Tanken var att skapa ett bondeparti med starkt inslag av godsägare, i stil med tvåkammarriksdagens lantmannaparti. När representationsfrågan aktualiserades tio år senare var reformviljan nedtonad. Lanserandet av två motförslag till De Geers reform, det ena radikalt för att vinna bönderna, det andra med klassval för prästernas skull, har bedömts som ett medvetet splittringsförsök. S:s negativa inställning till personlighetsprincipen och tvåkammarsystemets plutokratism gjorde det dock naturligt för honom att agera för lägre censuskrav till AK. Under sina år i FK var han en av de få som ville avskaffa bolagens kommunala rösträtt och minska de stora röstägarnas makt.

Som jurist var S placerad i riksdagens lagutskott. Detta var mindre prestigefyllt än konstitutions- och statsutskotten men idealiskt för en moderniseringsvänlig man som han. S var med något enstaka avbrott ordförande i utskottet 1850–77, en period när Sverige genomgick stora förändringar. Han ingick också i en rad kommittéer och lagberedningar. På så sätt kom han att medverka till uppbyggnaden av en ny samhällelig infrastruktur omfattande allt ifrån järnvägar till näringslagstiftning. Redan vid riksdagen 1847/48 uppmärksammades S:s stridslust i lagfrågor. Starka krafter ville då begrava det förslag till strafflag som utarbetats av den liberalt sinnade Johan Gabriel Richert (bd 30) i samförstånd med Oscar I. S ansåg att fängelsestraffet var mer menligt än nyttigt, dock inte av humanitära skäl utan därför att cellfängelserna enligt hans mening var alltför bekväma. Han kritiserade även den fria straffmätningen och hävdade i sedvanlig drastisk stil att detta öppnade för ett godtycke värre än det medeltida enväldets hemliga domstolar.

S:s skötsel av lagutskottet kritiserades från flera håll. Han ansågs förhala eller gömma undan frågor för både ledamöter och allmänhet. Så påstod t ex lantmannapartisten Julius Mankell (bd 25) att S 1870 fördröjde lagutskottets behandling av hans motion om upphävande av rätten till friköp från beväringsövningarna och lejning av ersättare under krig. Klart är att motionen väcktes vid riksdagens början i jan men var färdigbehandlad först i maj, bara någon dag innan riksdagens avslutning. Att S kallades "lagutskottets Mefistofeles" får kanske här sin förklaring.

Bankfrågor behandlades ofta gemensamt av banko- och lagutskotten. S blev därför en viktig medspelare till A O Wallenberg i dennes strid för ett moderniserat bankväsen. Riksdagen frisläppte 1863 räntan, ett mer symboliskt beslut eftersom den fastlagda räntesatsen om 6 % ändå kunnat kringgås. Frågan var dock ett led i ett större projekt, frisläppandet av bankväsendet som helhet. S var en av de konservativa politiker som nu ansåg det nödvändigt att "inte liberalisera styckevis utan i ett sammanhang" (G B Nilsson 1989, s 222). När Skandinaviska kreditaktiebolaget stiftades 1863 deltog S och flera andra junkrar och från sitt länsresidens tog han initiativet till Enskilda banken i Vänersborg, som beviljades oktroj 1864. S var också aktiv i debatten om 1874 års banklagstiftning. S kandiderade 1866 till AK, men fick se sig slagen av den moderatliberale fabrikören A J Landström. I likhet med flera andra reformmotståndare blev han dock tack vare sina inkomster och inflytelserika nätverk istället invald i FK. Några år senare hade reformens skiljelinjer utsuddats, och S kom att i AK representera Vänersborg och Åmål, ett uppdrag som varade ända till hans död. I tvåkammariksdagen var han en av de ledande interventionisterna med anpassning till tidsandans krav och de högre utvecklade ländernas exempel som sin ledstjärna. Denna tidsanda ansågs bl a kräva restriktioner för skogsavverkningen, något S talat för redan på riddar-huset - den "enskilda spekulationsandan" fick inte "förstöra de naturalster, varmed skapelsens Herre har begåvat vår jord" (cit i T Nilsson, s 248). Med hänvisning till vattenrätten hävdade S 1880 att äganderätten för samhällets bästa måste vidkännas åtskilliga inskränkningar.

S ansåg inrättandet av ett näringsdepartement nödvändigt – näringarna behövde både uppmuntran och en fast hand, staten. Han förenade här den framstegstro som tidigare under 1800-talet haft liberala förtecken med ett kraftfullt ställningstagande för statens ledande roll. Vid riksdagen 1869 avgav S en monumental motion om järnvägarna, som han ansåg kunde utveckla landet på ett tidsenligt sätt. S var dock ingen vän av statsbanor; modellen var enskilda järnvägar med stadigt stöd. Som jurist intresserade han sig också för inteckning i järnväg, skydd för varumärken, lag om handelsregister och annat som rörde industrisamhällets behov av förutsägbar lagstiftning. I socialkonservativ anda framhölls Bismarck och dennes socialförsäkringssystem som ideal. Redan på 1860-talet hade S förespråkat obligatorisk fattigvård för att eliminera tiggeri och lösdriveri. Att han stödde Adolf Hedins (bd 18) berömda motion om socialförsäkring 1884 var därför ingen tillfällighet.

När "kompromissen 1873" segrade var S en av de få stadsrepresentanter i AK som stod bakom uppgörelsen. Genom kompromissen sammanfogades ökad värnpliktsbörda och likställandet av jordbruket och andra beskattningsföremål med av- skrivning av grundskatter och indelningsbördor. S:s allians med bönderna vållade irritation hos Oscar II som annars uppskattade hans duglighet och lojalitet. När försvarsfrågan slutligen skulle avgöras på 1880-talet hade dock S bytt fot och stödde nu bröderna Abraham och Jöns Rundbäck (bd 30) som ville bevara indelningsverket. S, som tidigare hånfullt jämfört det gamla gardet "med en växt, som påminner om tunnans eller av ålderdom eller giktkrämpor stapplande ben", hyllade nu de indelta knektarnas disciplin jämfört med en tänkt stam av unga "pojkvalpar" (AK:s prot 1877:1, s 2, o 1883:42, s 16).

Ombytlighet och häftighet var ett kännetecknande drag hos S. I FK höll han 1868 en dundrande straffpredikan över tidningspressen, varunder han upptäckte publicisten Rudolf Wall på referentläktaren. Från talarstolen anklagade S genast denne för att ha lurat honom på betalning för en press, men Wall kunde visa att han gjort rätt för sig och en samlad tidningsopinion angrep S. På förslag av Henning Hamilton (bd 18) beslöt kammaren att anklagelsen inte skulle intas i protokollet.

Karl XV hade redan som kronprins inflytande över utnämningar av ämbetsmän och såg ommöbleringar i staten som ett sätt att stärka den personliga kungamakten. Stort uppseende väckte avskedandet av landshövdingen i Vänersborg, Carl Bergman. Troligen spelade såväl dennes dåliga personliga affärer som kronprinsens starka tilltro till efterträdarens duglighet in. Därmed tillträdde S 1858 det" landshövdingeämbete han skulle behålla till sin död nära 30 år senare.

Omdömena om S som rikspolitiker var skiftande men hans insats som landshövding i Älvsborgs län har allmänt prisats; han arbetade oförtrutet för att utveckla länets kommunikationer, näringar och undervisningsväsen. S utverkade medel för Dalslands kanal och drev på byggandet av Borås-Herrljunga-Uddevalla, Borås-Var-berg samt Dalslands järnvägar. Han engagerade sig i järnvägsbolag och uppmuntrade länsborna att teckna sig för aktier. Industrin gynnades genom vävskola och slöjdskola jordbruket genom sjösänkningar och förbättrade odlingsmetoder, utarbetade i samarbete med hushållningssällskapet. Så omstridd han var framstod S ändå som "den kraftfullaste och mest mångsidigt duglige man" som verkat i Vänersborg under 1800-talet (Hasselberg 1944, s 254).

S hade ursprungligen hyllat frihandeln, "en frukt av tidsandan", men blev så småningom alltmer tullvänlig och ingick från 1885 i ledningen för de båda kamrarnas protektionistiska grupp. När gruppen samlades på Grand Hotel i Sthlm inför riksdagens öppnande i jan 1886 satt S ordförande. Målet var att stärka sammanhållningen mellan agrar- och industritullvänner. Det tidigare livskraftiga frihandelssystemet kunde nu betraktas som förlegat och oförmöget att lösa samtidens problem, och som protektionist försökte S överta liberalernas och frihandlarnas anspråk på att representera framsteget. Mitt uppe i tullstriden råkade han på försommaren 1886 ut för en vagnsolycka på väg till landshövdingebostället Restad utanför Vänersborg. Han avled ett par dagar senare, jordfästes i Vänersborg kyrka men gravsattes därefter i Bro i Uppland där han hade egendomar.

S hade många belackare. Enligt en nekrologförfattare var "förtroendet till hans oegennytta knappt större än till hans sanningskärlek" (Wieselgren 1887, s 233). Men det fanns också de som såg mer nyanserat på hans gärning. En av dem, lantmannapartisten Sven Rosenberg (bd 30), fann att S trots sin envishet och häftighet var "många resor bättre än sitt rykte" (Thermaenius, s 69). I junkerpartiet hade S förenat konservativa och progressiva åsikter. En liknande karaktär fick hans gärning i tvåkammarriksdagen. Han blev en del av den politiskt konservativa elit som påskyndade moderniseringen av ekonomi och näringsliv och som på så sätt bildade en länk från 1850-talets junkrar till 1870-och 80-talens FK. Föreningen av till synes motsägelsefulla åsikter utmynnade i en tidsmedveten interventionism. För S var samhället en organism som oupphörligt måste utbildas och ombildas; det var nödvändigt att "oupphörligt akta på den ström som mäktigt, oemotståndligt genombrusar tiden, som bör mildras, tämjas, kanaliseras" (FK:s prot 1868, bd 3, s 388). Dessa ord kan tjäna som ledmotiv för S:s politiska verksamhet i dess helhet.

Författare

Torbjörn Nilsson

Arkivuppgifter

Ett fåtal handl:ar efter S i RA (vol E 5488). - Brev från S i GUB (bl a till S A Hedlund), KB (bl a till F A Funck), RA (bl a till F F Carlsson) o i UUB (bl a till P A Bergström).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Apercu sur le droit public et privé de la Suéde (Revue de droit francais et étranger, t 4, Paris 1847). Särtr: Paris:Joubert, 1847. 8:o. 30 s. - Om penitentiär-system och kriminal-lagstiftning. H 1. [Omsl.] Om penitentiär-systemet. Sammandrag af förhandlingarne vid kongresserna i Frankfurt am Main och Briissel, åren 1846 och 1847. Sthlm: Norstedt, 1848. 8:o. 67 s. - Om penitentiär-system och kriminal-lagstiftning. H 2. [Omsl.] Om kriminallagstiftning. Sthlm: Norstedt, 1848. 8:o. 112 s. - Om representations-reformen. Sthlm: Ostlund & Berling, 1851. 8:o. 15 s. [Anon.] - Flygblad från östra sidan fjellen. [I]-II. Sthlm 1860 (Norstedt). 8:o. 16+20 s. [Anon.] - Minnes-tal öfver Konung Gustaf I:ste. Hållet på 300:de årsdagen af hans död den 29 september 1860 inför Svea rikes ständer af grefve Erik Sparre. Sthlm 1860 (Norstedt). 8:o. 14 s. - Om de omedelbara fördelarne för statsverket af den föreslagna bibanan till Borås. Sthlm 1860 (C. Möller). 8:o. 8 s. [Undert.] - Om låne-understöd för en bibana från Borås till vestra stambanan. Motion. Sthlm 1860 (N. Marcus). 8:o. 12 s. - Om den skandinaviska frågan. Sthlm: Adolf Bonnier, 1862. 8:o. 56 s. [Anon.] -Om låneunderstöd till en bibana från Uddevalla öfver Wenersborg till Herrljunga. Sthlm 1863 (Norstedt) 8:o. 24 s, 1 karta (v.) [2. uppl s å.] - Några anmärkningar om den immobiliära sakrätten. Wenersborg 1872 (Wenersborgs-postens tryckeri). 8:o. 23 s. - Om jernvägen till Norige genom Dalsland. Sthlm 1874. (Reiss). 8:o. 9 s. - Om betydelsen av sakrätt. Ofver-läggningsämne vid fjerde Nordiska juristmötet. Sthlm 1881 (A L Norman). 27 s. Omtr: Om betydelsen av sakrätt (Forhandlingerne paa det fjerde nordiske Juristmode i Kjobenhavn den 25de til den 27de August 1881, udgivne paa Foranstaltning af den danske Be-styrelseafdelning, Kjobenhavn 1882, bil. VI, 27 s.) -Om stängandet af Mälarens utlopp. Underd. påminnelser vid Stockholms stadsfullmäktiges svar å kom-mitterades för strandegare till Kong. Majt:s ingifne ansökan i ämnet. Sthlm 1881 (AL Norman). 8:o. 20 s. [Undert.] - 2 akad avh som resp vid UU 1836 (pro ex-ercitio: Vita S. Brynolphi Svethice ex apographo Orn-hjelmiano Bibliothecae r. acad. Upsal. aucta et illust-rata. P. 1, 4:o, preses J H Schröder; pro gradu: De vi el usu praescriptionum in formulis praetoriis dissertatio ad illustrandum locum Ciceronis de Oratore I: 37. Pertinens. P. 1, 4:o, preses A Törneros).

Källor och litteratur

Källor o litt: Civildep:s konseljakter 7 april 1865, nr 19, o 11 juni 1875, nr 30, RA.

B Borell, De sv liberalerna o representationsfrågan på 1840-talet (1948); L M Engström, Greve E J S: landsh i Älvsborgs län 1858-1886 (1936); S Eriksson, Carl XV (1954); N Forssell, Borås stads hist, 2 (1953); S Förhammar, Reformvilja eller riksdagstaktik? Junkrarna o representationsfrågan 1847-54 (1975); O Gasslander, J A Gripenstedt; statsman o företagare (1949); E Gullberg, Tyskland i sv opinion 1856-1871 (1952); Gudmar Hasselberg, Rudolf Wall (1945); Gösta Hasselberg, Vänersborgs hist, 2 (1944); Å Holmberg, Skandinavismen i Sverige vid 1800-talets mitt (1946); P Hultqvist, Försvar o skatter: studier i sv riksdagspolitik från representationsreformen till kompromissen 1873 (1955); T Lidman, Adlig partipolitik vid 1800-talets mitt (1979); T Nevéus, Ett betryggande försvar: värnplikten o arméorganisationen i sv politik 1880-1885 (1965); G B Nilsson, Banker i brytmtid: A O Wallenberg i sv bankpolitik 1850-1856 (1981); dens, André Oscar Wallenberg, 2-3 (1989-94); T Nilsson, Elitens svängrum: FK, staten o moderniseringen 1867-1886 (1994); Oscar II, Mina memoarer, ed N F Holm, 1 (1960); T Petré, Ministären Themptander (1945); SMoK; Sv biogr lex, N F, 10 (1890-92); E Thermaenius, Sv bondepolitik: memoarer o brev från ståndstidens slut o lanuuannapartiets tidigare år (1931); Tvåkammarriksdagen 1867-1970,4 (1990); G Wallin, Valrörelser o valresultat: AK-valen i Sverige 1866-1884 (1961); K Warburg, Johan Gabriel Ri-chert, 1-2 (1905); H Wieselgren, E S (Svea 1887); dens, EJ S (dens, I gamla dagar o i våra, 1900).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik J F Sparre, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6189, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6189
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik J F Sparre, urn:sbl:6189, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torbjörn Nilsson), hämtad 2024-04-18.