Biografi

Sparre av Tofta, konventionell nutida efter vapnet, en röd sparre i guldfält, och en sätesgårds namn bildad benämning på en medeltida högfrälse släkt utan samtida släktnamn. Dess stamfar Abjörn Sixtensson (d 1310) hade upptagit sitt vapen från sin mor Ingrid Abjörnsdotter (d tidigast 1310) och var genom henne sannolikt befryndad med två lågfrälse familjer med samma vapen i Småland och Västergötland, inom vilka det ovanliga förnamnet Abjörn också förekom. Han kan tidigast beläggas 1295 och blev riddare detta eller följande år (ÄSF 1:3, s 323). Senast 1296 gifte A sig med kung Birgers "consanguinea" (blodsfränka; jfr bd 16, s 262) Ingeborg Ulfsdotter (Ulv), som sedan 1289 var änka efter lagmannen i Närke Knut Matsson (Lejonbjälke). Han blev riksråd senast 1297 och hertig Eriks drots 1302. S å följde A enligt Erikskrönikan denne på hans julresa till den norske kungen. I samband med brytningen mellan kung Birger och hertigarna drabbades han av godskonfiskation. Från 1307, då A följde Eriks bror Valdemar till Lubeck, namnes han även som dennes drots. 1301 hade han bytt till sig Salsta i Tensta (nu Lena) sn i Uppland, och 1307 fick han av hertigarna Ängsö i Västmanland. A innehade även jord i Södermanland, Närke och Östergötland samt på Själland.

Hans son Nils Abjörnsson (d 1359) uppträder tidigast 1317 och blev riksråd senast 1320 och riddare något av åren 1322–25. Enligt ett kungabrev från 1335 hade den 1332 avlidne ärkebiskopen Olaus Beronis (bd 28) som ett led i koloniseringen av Norrland upplåtit området kring Piteälven i Norrbotten till N, som låtit uppföra bostäder åt dem som flyttat dit och därför för sig och sina arvingar fick äganderätt till detta område. En månad senare utnämnde kung Magnus honom till drots med full befogenhet att med riksrådets hjälp disponera slott och fästen samt skatter och juridiska ärenden. Som drots har N dock inte kunnat beläggas senare än våren 1336, och under ett knappt halvår 1337 innehades drotsämbetet åter av hans företrädare (jfr bd 16, s 266). Vintern 1344-45 var han jämte ärkebiskopen (jfr bd 18, s 630) och två andra riksråd (jfr bd 16, s 55, o 20, s 366) förordnad som regering i Sverige under kungens vistelse i Norge. Då kung Magnus 1346 upprättade sitt testamente, utsågs N jämte ärkebiskopen, två andra biskopar och tre andra världsliga riksråd till dess exekutorer. Han var också bland dem som användes för underhandlingar i Estland 1336 och 1344, och han köpte jord där 1355. Åtminstone från 1352 var N lagman i Västmanland och Dalarna, i vilket ämbete hans närmast kände företrädare, samme person som var drots före och efter honom (jfr ovan), ej kunnat beläggas senare än 1336. Under konflikten mellan kung Magnus och dennes son Erik var N lojal mot den förre. Av Magnus' skyddsbrev för Ängsö kyrka 1346 framgår, att N donerat jord till denna, vilket sammanställts med att sparrevapen målats där. Då dessa målningar härrör från hans tid, anses han vara denna kyrkas grundare. 1322 daterade N ett brev på det förutnämnda Salsta, vilket tyder på att han efter fadern förutom Ängsö ärvde även denna gård. Utom i Västmanland och Uppland kan han också beläggas ha innehaft jord i Gästrikland, Södermanland, Östergötland, Småland och Västergötland samt på Själland. Genom N:s dotter Ingeborgs äktenskap med riksrådet Bengt Nilsson kom bl a Ängsö och Salsta att ärvas av deras ättlingar av ätten Oxenstierna (jfr bd 28, s 468).

I de brev där han förekommer tillsammans med sin bror Ulf Abjörnsson (d 1347 eller 1348) namnes denne efter honom, varför N torde ha varit äldre än U. Båda uppträder emellertid tidigast 1317, och båda blev riksråd senast 1320 och riddare något av åren 1322-25. 1334, 1335 och 1337 förekommer U i brev, som daterats i Kalmar. Detta har kombinerats med att kung Magnus i ett brev från 1336 nämner Kalmar bland pantsatta områden och med att riddaren Nils Dannes (bd 4, s 142) enligt brev från åren 1335–40 å U:s vägnar utövat kunglig rätt och uppburit skatt i de småländska häraderna Allbo, Norrvidinge och Uppvidinge. Man har därför förmodat, att Kalmar och dessa härader av kungen pantsatts till U. Hans andra hustru Märta var dotter till lagmannen i Tiohärad Sunejonsson (Båt), och något av åren 1341–47 blev han själv lagman där.

Enligt kung Magnus' stadfästelsebrev 1327 på Södermannalagen skall U liksom brodern ha varit bland de tolv i Södermanland jordägande riksråd som tillsammans med lagmannen där utarbetat denna lag, och enligt kanikprotesten 1347 skall han jämte västgötalagmannen och underlagmannen i Värmland på uppdrag av kungen ha redigerat landslagen. Som jordinnehavare kan han förutom i Södermanland beläggas i Östergötland, Småland, Västmanland och Värmland samt på Själland. Enligt Vadstenadiariet åsyftas U i ett par av den heliga Birgittas uppenbarelser, där han karakteriseras som en visserligen världslig men mildsint riddare, som var god mot fattiga människor. Såväl om hans bildningsgrad som om hans förhållande till kung Magnus vittnar en uppgift, att kungen givit honom en bibelhandskrift på tyska. U:s dotter i hans förutnämnda andra äktenskap Ingeborg Ulfsdotter (d senast 1362) var gift med hertig Bengt Algotsson (Bengt Hafridssons ätt; bd 3), och dottern Cristina Ulfsdotter (d 1389) var gift först med riksrådet och östgötalagmannen Nils Jonsson (Rickebyätten) och sedan med den heliga Birgittas dotterson riksrådet Peter Ribbing (bd 30, s 97 f).

Släkten dog ut på manssidan med deras halvbror Karl Ulfsson (nedan), som överlevde sin son Knut Karlsson (d 1388 eller 1389). Denne var tydligen uppkallad efter sin mormors far, riksrådet Knut Folkesson (bd 1, s 305 f). Kvar riddare redan 1375, då han tidigast förekommer. Senast 1376 blev K riksråd. 1379 var han häradshövding i Gästrikland, och något av åren 1378-80 blev han lagman i Södermanland, vilket han var ännu 1386, och där hans närmaste efterträdare inte uppträder förrän 1393. Då Bo Jonsson (Grip; bd 5) 1384 gjorde fadern till en av sina testamentsexekutörer, gjorde han K till dennes suppleant. 1385–86 var han i kung Albrekts följe på dennes resa till Mecklenburg. Enligt en 1500-talsuppgift av en av K:s halvsysters ättlingar var hans sätesgård Dala i Gudhems hd i Västergötland, och enligt samma källa skall han ha stupat i en strid i kung Albrekts tid mellan Dala och Lena. Han ägde även jord i Uppland, Västmanland, Östergötiand och Småland.

Släktens sista kvinnliga medlem var hans halvsyster Margareta Karlsdotter (d 1428 eller 1429), gift med först riddaren Knut Bonde (bd 5, s 317), sedan riksrådet Sten Turesson (Bielke; bd 4, s 150 f). Hon blev mor till kung Karl Knutsson, mormor till Sten Sture d ä och farmors mormor till Gustav I.

Författare

Hans Gillingstam

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: S O Brenner, Nachkommen Gorms des alten (1964); H Gillingstam, S av Tofta (ÄSF 1:1, 1957);J Liedgren, Om medelddsätter med sparre i skölden (Släkthist Forum 1986:3, s 20 f);J Ra-neke, Sv medeltidsvapen, 1 (1982), s 118; SMoK; E o R Sparre, Medeltida Spärrar (2003).

Abjörn Sixtensson: N Ahnlund, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); I Andersson, Källstudier till Sveriges hist (1928), s 101 ff; dens, Minne av Erikskrönikans förf (SAH 66, 1958), s 65 f o 165; B Beckman, Matts Kättilmundsson, 1-2 (1953-54); dens, Till Tofta- o Ulfätternas äldre hist (1957); dens, Till medeltidsgenealogiens metodik (1959); A Conradi Mattsson, Ri-seberga kloster... (1998); Det medeltida Sverige, 1:3 o 1:7 (1982-92); Dipl Danicum, 2:5 (1943); DS 2-3 (1834-50); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medeltiden (1952-53); dens, Voro Nils o Ulf Abjörnssöner (S av Tofta) icke helbröder? (SoH 1953); dens, Ha några av medeltidsätterna med en sparre i vapnet gemensamt ursprung? (SoH 1953); dens, Brev ur askan (1996); B E Hildebrand, Sv sigiller från medeltiden (1862-67); E Hjärne, Fornsv lagstadganden (HVUÅ 1949-50), s 96-101; C Härenstam, Finnveden under medeltiden (1946); H Jä-gerstad, Hovdag o råd under äldre medeltid (1948); C A Klingspor o B Schlegel, Engsö (1877), s 13 f; S Kraft, Erikskrönikans källor (HT 1932), s 66; K Kumlien, Historieskrivn o kungadöme i sv medeltid (1979), s 69, 114 o 184; J Liedgren, rec av Beckman, a a 1957 (HT 1957), s 377 f; A F Liljeholm, Medeltida arvslagar o släktskapsbestämn (PHT 1950), s 87 o 89; dens, Till frågan om Sparre av Tofta- o Ulvätternas hist (PHT 1958); C Loven, Borgar o befäsur.ar i det medeltida Sverige (1996); K-E Löfqvist, De sv drots- o marskäm-betena under medeltiden (VSLÄ1936), s 21 f; H Nilsson, De värmländska medeltidsbreven (1997); Ä Nis-beth, Ängsö kyrka o dess målmar (1982), s 10 ff, 17 f, 54, 58 o 198; G Paulsson, Annales Suecici medii aevi (1974); R Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (1926); Pommersches Urkundenbuch, 4 (1902); S Rahmqvist, Sätesgård o gods (1996); J Rosén, Striden mellan Birger Magnusson o hans bröder (1939); dens, Kronoavsöndr:ar under äldre medeltid (1949); ST 1 (1877); Sv medeltidens rim-krönikor, 1 (1865); Sveriges medeltida personnamn, 1 (1967-76), sp 3; S Söderlind, Tyrgils Knutssons härkomst (PHT 1952); H Toldberg, Erikskrönikans omarbejdelse og fortsaet-telse (ANF 77,1962), s 158 o 196; KG Westman, Sv rådets hist intill år 1306 (1904), s 137, 152,159 o 164 f.

Nik Abjörnsson: Acta pontificum Svecica, 1 (1936-42); N Ahnlund, Rannsakn:en om stiftsgränsen i Norrabotten 1374 (HT 1920), s 214 o 217; dens, Oljoberget o Ladugårdsgärde (1924), s 123; dens, Intill 1537 (Jämtlands o Härjedalens hist, 1, 1948), s 251 f o 385; G Authén Blom, Norge i union på 1300-tallet, 1-2 (1992); S Axelson, Sverige i dansk annalistik 900-1400 (1956), s 104; Beckman, a a:n; H Berg, Den rostockska sändebudsberättelsen om Valdemar Atter-dags förhandkar med Magnus Eriksson (Sc 1930), s 109; A Bygden, Källorna till Piteå sns äldsta hist (1921), s 11-14; Conradi Mattsson, a a; G Dahlbäck, Uppsala domkyrkas godsinnehav med särsk hänsyn till perioden 1344-1527 (1977); Det medeltida Sverige, 1:1-4,1:6-8 o 11 (1972-98); DS 3-9 (1842-2000); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); O Ferm o S Rahmqvist, Stormannakyrkor i Uppland under äldre medeltid (Studier i äldre hist tillägn Herman Schuck, 1985), s 69; A Forssell, Kaggeholm (1939), s 9-14; B Fritz, Hus, land o län, 1-2 (1972-74); Fru Eline Gayes Jordebog (1892); S Gardell, Gravmonument från Sveriges medeltid, 1 (1945); Gillingstam, a a:n; dens, Deltagarna i Täljemötet 1328 (HT 1948); B-U Hergemöl-ler, Magnus versus Birgitta (2003); B E Hildebrand, a a; H Hildebrand, Sveriges medeltid, 1-2 o 4 (1879-1953); Härenstam, a a; P Johansen, Die Estlandsliste des Liber census Daniae (1933); Jägerstad, a a; Jämtlands o Härjedalens diplomatarium, 1 (1943); K H Karlsson, Den sv konungens domsrätt ... under medeltiden (1890), s 41f o 47; Klingspor o Schlegel, a a, s 14-17; Kumlien, a a, s 69 o 184; dens, Västerås till 1600-talets början (1971); Lags o doms; J Liedgren, Medeltidsätter med sparre i skölden (Släkthist forum 1986:3), s 22; Liljeholm, a a:n; Liv- esth- und curlän-disches Urkundenbuch, 2 (1855); Loven, a a; Löf-qvist, a a, s 32 f; dens, Om riddarväsen o frälse i nord medeltid (1935), s 247; E Lönnroth, Magnus Erikssons barndom o tidiga finanser (HT 1981), s 433; A Mohlin, Kristoffer II av Danmark, 1 (1960), s 358 f, 364 o 378; P A Munch, Det norske Folks Historie, 2:1-2 (1862-63); ÅNisbeth, a a, s9,12 f, 15 f, 18f,49, 54, 59, 64, 173, 189 ff, 193,195, 197, 199-202, 204 o 206 ff; dens, Ängsö kyrka (1977); dens, Ängsö gård o kyrka - ett särfall i sv medeltid (Hikuin 12, 1986), s 128 o 130; M Nordberg, I kung Magnus tid (1995); E Nygren, Registra ecclesie Lincopensis (Linköpings bibks handkar: Ny serie, 3-4:1, 1941-44); S I Olofsson, Övre Norrlands medeltid (Övre Norrlands hist, 1, 1962); Rahmqvist, a a; dens, Sandbro-ätten (PHT 1978); J Raneke, Till frågan om Ängsömåln:nas datering (Fornv 1984); G v Rauch, Sveriges livländska politik under konung Magnus II Eriksson (HT 1928), s 122 o 128; G Redelius, Tensta kyrka (Uppland 2004), s 72, 84 o 92 ff; Rosén, a a:n; RPB; B Schlegel, Wijk (1876), s V; A Schuck, Ur Sveriges medeltida be-folkn:hist (Nord kultur, 2, 1938); H Schuck, Ecclesia Lincopensis (1959), s 72 o 424; O Selinus, Nils Abjörnsson (Norrbotten 1922); L Sjöstedt, Krisen inom det svensk-skånska väldet 1356-59 (1954); A Sta-de, Rostockberättelsen o spelet om Skåne 1360 (Krigslust studier tillägn Olof Ribbing, 1950), s 21 o 29; ST 1-2 (1877-83); B Steckzén, Minnesskr till Piteå stads 300-årsjubileum (1921), s 5 ff; dens, Birkarlar o lappar (1964); H Sundström, Bönder bryter bygd (1984), s 40-44; Sveriges medeltida personnamn, 1, sp 3; Toldberg, a a, s 158 ff o 196; T Wallerström, Norrbotten, Sverige o medeltiden (1995), s 74 ff o 326; J Wienberg, Kirker og klostre i hojgotikken (Unionsdrottningen Margareta I o Kalmarunionen (1997).

Ulf Abjörnsson: A Andersson, Silberne Abendmahls-geräte in Schweden aus dem 14. Jahrhundert (1956); Beckman, a a:n; N Blomkvist, Kalmars uppkomst o äldsta tid (Kalmar stads hist, 1,1979), s 257; Bygden, a a, s 12; Conradi Mattsson, a a; Den heliga Birgitta, Himmelska uppenbarelser, 1 (1957), s 303, o 3 (1958), s 12, 89 o 97; Det medeltida Sverige, 1:2, 1:6 o 4:1 (1984-88); DS 3-8 (1842-1976); Fritz, a a; Fru Eline GoyesJordebog; Gillingstam, a a:n; KG Grandinson, Närkes medeltida urkunder, 1 (1935); B E Hildebrand, a a; H Hildebrand, a a, 2 o 4 (1884-1953); Å Holmbäck o E Wessén, Magnus Erikssons landslag (1962), s XXVII; Jägerstad, a a; Karlsson, a a, s 43 o 46f; Lags o doms; L-O Larsson, Det medeltida Värend (1964); Liljeholm, a a:n; Loven, a a; Löfqvist, a a 1935, s 247; Mohlin, a a, s 358-364; Munch, a a; Nilsson, a a; Nisbeth, a a 1982, s 189; Nordberg, a a; Rahmqvist, a a 1996; Rosén, a a 1939; H Schuck, a a, s 424; P Sjögren, Släkten Trolles hist intill år 1505 (1944); Sjöstedt, a a; ST 1-2; R Steffen, Den heliga Birgittas uppenbarelser (1909), s 98 f o 108; Sveriges medeltida personnamn, 1, sp 3; Toldberg, a a, s 159; Unionsdrottningen Margareta I o Kalmarunionen (1997); Vadstenadiariet, ed C Gejrot (1996).

Knut Karlsson: Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924-31); G Bendix, Hammerstaätten (PHT 1956); BSH 1 (1859); G Carlsson, Ätten Gädda i Gäddeholm (PHT 1951); Das Rostocker Weinbuch von 1382 bis 1391 (1908); Det medeltida Sverige, 1:4, 4:3 o 11 (1974-98); Domhafvande i Gestrikland (Meddekn af Gestriklands fornminnesfören 1896), s 3; Engström, a a; FMU 1 (1910); Fritz, a a, 2; Gillingstam, a a 1952-53; J Hadorphius, Några gambla stadgar (1687), s 30; J Liedgren, Perg:breven i Strängnäs (Från biskop Rogge till Roggebibket, 1976), s 30 f; Liljeholm, a a 1950; V A Nordman, Albrecht, Herzog von Mecklenburg, König von Schweden (1938); H Rosman, Bjärka-Säby, 1 o 3 (1923-27); RPB; G Thulin, Redogörelse för de ecklesiastika boställena, 1 (1904), s 104; L Wikström, Kungsholmen intill 1700-talets böljan (1975).

Margareta Karlsdotter: För belägg rör Sten Turesson som riksråd, se H Gillingstam, Det sv riksrådets världsliga medlemmar under konung Erik av Pommern (HT 1985), s 151 o 153.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sparre av Tofta, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6250
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sparre av Tofta, släkt, urn:sbl:6250, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-16.