Biografi

Santesson, släkt från Småland, härstammande från rusthållaren på Bökhult, Långaryd, Per Håkansson (omkr 1612–95). Efter dennes son regementskvartermästaren vid Jönköpings regemente Sante Persson (omkr 1643–90) tog följande generation släktnamnet Santhesson eller S.

Sante Perssons son Per Santhesson (omkr 1670–1734), kyrkoherde och prost i Moheda, blev stamfar för släktens äldre eller småländska huvudgren, medan brodern exspektanskaptenen Berend S (omkr 1682–1753) i sin tur blev stamfar för släktens yngre grenar, dvs den skånska samt Östaröds-, Göteborgs- och Karlshamnsgrenarna.

Per Santhessons sonson Anders Lorentz Santhesson (1752–1810) blev med dr i Uppsala 1780 och tjänstgjorde från 1781 som fristadsläkare i Eskilstuna innan han fyra år senare flyttade till Gävle som stadsfysikus. 1793 erhöll han assessors namn och titeln kungens förste livmedicus. Tillsammans med andra musikintresserade i Pro fide et christianismo stiftade han 1805 sällskapet Concordia som bl a hade välgörenhet på sitt program. S invaldes i VA 1808. Hans brors, häradsskrivaren i Östra härad, Jönk, Johan Magnus Santhessons (1757–1831) sonson Gustaf Leonard S (1843–1921) inköpte en färgargård i Nyköping 1889. Färgeriet var förhållandevis litet och sysselsatte i regel mellan fyra och åtta arbetare. De årliga tillverkningsvärdena låg under 10 000 kr med undantag för 1895 då industristatistiken uppger att 16 arbetare sysselsatts och att ett tillverkningsvärde på 40 000 kr uppnåtts. Sonen Sven Ruben S (1880–1932) övertog som färgerifabrikör rörelsen 1908. Den s k gamla santessonska färgargården vid Nyköpingsån försåldes 1926. Otto S (1725–1800), kyrkoherde och prost i Fru Alstad, Malm, och en av Berend S:s söner, blev stamfar för den skånska släktgrenen. Hans sonsons son Berndt Peter Anton S (1825–92) försökte sig, efter att ha avlagt kameralexamen vid LU 1848, på ämbetsmannabanan men denna passade honom inte. I stället genomgick han 1849-50 GCI. Efter en kort tid som lärare där lämnade han institutet i vredesmod över att ha blivit förbigången vid en tjänstetillsättning. Därefter försörjde sig Anton S som gymnastiklärare vid skilda läroverk, slutligen vid Nya elementarskolan i Sthlm 1863–76. Aret efter anställningen vid skolan grundade S tillsammans med T J Hartelius (bd 18) och G Unman Sv gymnastikföreningen. S:s betydelse för den sv gymnastikens utveckling ligger huvudsakligen på det pedagogiska planet. Han författade bl a Handbok i pädagogisk gymnastik för gymnasier och skolor (1856), Gymnastik för unga qvinnor och skolflickor (1866) och Skolgymnastik för rikets elementarläroverk (1866). Trots att han var starkt påverkad av P H Ling (bd 23) lyfte han i sina skrifter fram redskapsgymnastiken och underströk vikten av praktiskt funktionella övningar. Lingianismen som den bedrevs, hävdade S, gjorde skolgymnastiken tråkig och stereotyp.

Möjligen hade S starkare kunnat sätta sin prägel på den sv gymnastiken om inte hans temperament lagt hinder i vägen. Han var en rastlös natur med drag av rättshaverist. Som debattör var S skarpt polemisk - inte minst P H Lings son Hjalmar (bd 23) utsattes för häftiga attacker - och han invecklades i åtskilliga kontroverser. Dessa egenskaper försvårade en bred anslutning till hans idéer och intentioner. S drabbades av sjuklighet med åtföljande ekonomiska problem och blev alltmer något av en enstöring. Slutligen tog han sitt liv.

Otto Berendt Numa Fritiof S (1881–1947), brorson till Anton S, var även han idrottsintresserad men gjorde efter studier vid Gbgs handelsinstitut 1896-98 karriär som bankman. Denna avrundades med direktörsposten vid Sv handelsbankens kontor på Drottninggatan 5 i Sthlm. Fritiof S var under 30 år en av sv kanotidrotts främsta ledare. Han tillhörde stiftarna av Föreningen för kanotidrott 1900 och var dess ordförande till 1914. Under många år var han även ordförande i Sv kanotförbundet och en av initiativtagarna till Internationella kanotförbundet där han var styrelseledamot 1924–31. Likaså var S ledamot av Riksidrottsförbundets överstyrelse 1904-11.

Berend S:s son hovrättskommissarien Kristopher S (1733–89) blev stamfar för släktens Östarödsgren.^[1] Han ägde och brukade Östaröd i S:t Olof, Krist. S inlöste och brukade även Gyllerups säteri i Hörup i samma län. Sonsons sondotter till honom var skulptören Gertrud Paulina (Ninnan) S (S 3). Kristopher S:s bror grosshandlaren och brukspatronen Gustaf S (1739-90) blev stamfar för släktens Göteborgsgren. Han föddes på Bassarp i Östra Broby, Krist, och gick som handelslärling i Ystad. Därifrån sändes han till den göteborgska skärgården med uppdraget att sköta sillsaltning. Så småningom började S driva sillsaltning och trankokning i egen regi, och han erhöll burskap som borgare i Gbg 17 juni 1765. Han visade sig vara en driftig affärsman och blev med tiden en av de största partsredarna i staden med andelar i Ostindiska kompaniet. Vid sidan av affärsbegåvning har säkerligen giftermålet med Dorotea Elisabeth Matsen (1746–1829) haft en inte oväsentlig betydelse för S:s framgång. Genom henne kom han i kontakt med Gbgs inflytelserika patriciersläkter.

Vid sin död ägde S Kärralund i Örgryte och säteriet Kåseholm, Tryde, i Skåne liksom fastigheter för 40800 rdr, skeppsandelar för 9 200 och två sillsalterier och trankokerier. Förmögenheten uppgick till 68 554 rdr.

Efter S:s död drev makan en tid rörelsen. Hon tog till sin hjälp den blott 15-årige äldste sonen Berndt Harder S (S 1). Dennes bror Carl Gustaf S (1781–1819) blev 1814 komminister i Örgryte församling. Hans son erhöll vid dopet den då avlidne faderns båda förnamn. Carl Gustaf S (1819–86) blev student vid UU 1836 och skrevs efter förberedande teologiska och filosofiska tentamina två år senare in vid medicinska fakulteten där. Kort därefter for S till Khvn där han bl a auskulterade vid Frederiks hospitalets kirurgiska avdelning under prof Gundelach Möllers ledning. Det är tydligt att Carl S tog starka intryck av den praktiskt orienterade utbildning som bedrevs där. Efter ett halvårs anatomiska och kliniska studier i Khvn fortsatte S sina medicinska studier i Uppsala ht 1839. Dessa avslutades med med dr:sgraden 1844 och med kir mag-examen vid Kl s å. Vid Kl tog S starka intryck av Anders Retzius (bd 30), som visade honom stort förtroende bl a genom att låta honom periodvis 1840–43 tjänstgöra som prosektor vid anatomiska institutionen. Våren examensåret utsågs S till amanuens och underkirurg vid Serafimerlasarettet. 1846–48 företog S omfattande utländska studieresor som kom att få stor betydelse för såväl hans egen utveckling som för den kirurgiska utbildningen i Sverige. Sina erfarenheter redogjorde han för i Anteckningar rörande de förnämsta medicinska skolorna uti Italien, Frankrike, Holland och England (Hygiea 1850–53). I Italien och Frankrike uppmärksammade S bedövningsmedlet eter och i Storbritannien kloroformen varav han hemförde en flaska.

1849 utsågs S till kirurgie professor vid Kl och året därpå till överkirurg vid Serafimerlasarettet vars direktör han blev tio år senare. Han var ledamot av styrelsen för StH 1878, ledamot av VA 1852, av KrVA 1873 och ordförande i Sv läkaresällskapet 1852–53. S var även ledamot av flera andra sv och utländska akademier och lärda sällskap och blev 1879 fil hedersdr vid Khvns universitet.

Som kirurg och kanske framför allt som lärare räknas S som en av sin tids främste, och hans insatser för att höja kirurgins status har värderats högt. Som forskare var han övervägande deskriptivt lagd.

Carl S:s son Georg Harder S (1852–1932) ägde Nordiska armatur-ab och Sv plåtperforerings-ab och var ordförande för respektive bolags styrelser 1912–15. Harder S:s son Carl Harder S (1885–1959) var docent i litteraturhistoria vid UU 1920-22 och 1921-38 amanuens vid SA:s Nobelbibliotek. Carls författarskap har huvudsakligen ägnats Atterbomstudier. S har också gett ut B v Beskows brevväxling med Atterbom och med Hans Järta (3 delar, 1926-28) och Beskows brev till E Tegnér (3 delar, 1937–39). Han har även författat en biografi över E Rydqvist (s 111). S erhöll professors namn 1957.

Georg Harder S:s bror Per Henrik S (1859–1912) avlade mogenhetsexamen vid Nya elementarskolan i Sthlm 1877 och jur utr kand-examen vid UU 1886. Han var en av stiftarna av studentföreningen Verdandi 1882 och dess förste v ordförande. Efter tingstjänstgöring blev Henrik S v häradshövding 1888 och verkade därefter som advokat i Sthlm till 1901. Han var som ombud för norska stortinget delaktig i förhandlingarna angående utarbetande av förslag till stadgar för Nobelstiftelsen vars VD han blev 1900. Befattningen upprätthöll han till sin död.

Som skicklig jurist anlitades S i flera sammanhang. En viktig insats gjorde han 1909 när det gällde att föra Sveriges talan inför skiljedomstol angående tvisten mellan Sverige och Norge om rätten till de ur fiskesynpunkt viktiga undervattensskären vid Grisbådarna i Kattegatt. Utgången blev gynnsam för Sverige. – S var stadsfullmäktig i Sthlm 1897–1904 och utsågs kort före sin död till riksgäldsfullmäktig.

Henrik S:s son Per Vilhelm S (1892–1982) valde liksom fadern den juridiska banan. Sedan Per S avlagt studentexamen vid Lundsberg 1910 studerade han vid StH där han blev jur kand 1917. Efter tingstjänstgöring inträdde han 1920 i Svea hovrätt, där han blev assessor 1924 och hovrättsråd 1930. 1932–38 var han ledamot av processlagberedningen, där den nya rättegångsbalken utarbetades. 1939–57 var S justitieråd och 1955–57 ordförande i avdelning vid HD. 1945–58 innehade han ordförandeposten i Restitutions-nämnden. Efter pensioneringen hade han uppdrag för UD:s rättsavdelning. S var vidare verksam inom VA och Nobelstiftelsen och var bl a ledamot av styrelsen för Atlas Copco finans.

Henrik S:s bror Carl Gustaf S (S 2) var far till Lars Johan Henrik S (1901–71). Lars S avlade studentexamen vid Nya elementarskolan i Sthlm 1921 och studerade vidare vid UU där han blev med kand 1925. 1932 blev han med lic i Sthlm och 1936 med dr. S hade stolta medicinska traditioner att falla tillbaka på. Farfadern var kirurgen Carl S, fadern farmakolog (S 2) och morfadern var fysiologen Christian Lovén (bd 24). Samtliga hade varit professorer vid Kl.

Redan under de medicinska studierna intresserade sig S för de möjligheter vävnadsodling gav när det gällde att studera celltillväxt. I syfte att fördjupa sina kunskaper på området besökte han 1925 Albert Fischer i Khvn. Fyra år senare inbjöds S att som Rockefellerstipendiat arbeta på nobelpristagaren Alexis Carrels laboratorium i New York, där Fischer tidigare arbetat som assistent. Forskningarna där fortsattes efter hemkomsten vid Radiopatologiska institutionen vid Kl och resulterade i doktorsavhandlingen Characteristics of epithelial mouse tumör cells in vitro and tumour structures in vivo (1935). Avhandlingen behandlade cancercellernas biokemiska egenskaper och betecknades som ett pionjärarbete.

S var en i kretsen av medarbetare kring Gösta Forssell (bd 16), som gjorde Radiumhemmet till en centralanstalt för behandling av maligna tumörer. S utnämndes till laborator 1942, och från 1954 till sin pensionering var han professor i radiopatologi vid Kl.

Överkirurgen Carl S:s bror, apotekaren i Varberg Bernhard Theodor S (1813–86) innehade flera kommunala förtroendeuppdrag och var ledamot av FK 1871–72 och av AK 1873–75. Han var ordförande i direktionen för Norra Hallands lasarett och ledamot av styrelsen för Varbergs sparbank.

Dennes son Gustaf Henrik S (1847–1915) blev fil dr vid LU 1877 på avhandlingen Kemiska bergartsanalyser: Gneis, hälleflintgneis och hälleflinta. Redan dessförinnan hade Henrik S börjat arbeta som biträdande geolog vid SGU, där han blev ordinarie geolog med tjänstgöring som kemist 1876. Från 1901 till året före sin död var han aktuarie vid verket.

Huvuddelen av Henrik S:s mer än 2 600 noggrant utförda analyser av sv berg- och jordarter har publicerats i skrifter av andra författare. Sin enda publikation som fältgeolog – arbetet som kemist tog därefter överhanden – utgav S i samarbete med A Blomberg och Birger S (nedan). De sammanställde en allmän geologisk beskrivning till den av SGU 1883 utgivna geologiska kartan över berggrunden inom de malmförande trakterna i norra delen av Örebro län.

Berend S:s tionde son, brukspatronen Nils S (1741–1816) blev stamfar för släktens Karlshamnsgren. Han arrenderade i början av 1780-talet kronans laxfiske i Mörrumsån, var handlande och partsredare i Karlshamn och en tid direktör för Karlshamns segelduks- och buldansfabrik. Laxfisket gav goda inkomster liksom det av honom från 1790-talets början ägda Granefors bruk i Froarp, Asarum. Även garveriet på Asarums Backagård (senare Janneberg), som S 1799 blev ensam ägare till, gav god avkastning. Ännu in på 1800-talets början tillhörde S den förmögna eliten av köpmän i Karlshamn som skapat sitt välstånd genom redar- och industriell verksamhet under frihetstiden.

Nils S:s sonson Nils Abraham S (1808–86) blev 1829 gesäll hos tenngjutaren W Helledaij i Sthlm, övertog så småningom verkstaden och blev 1839 borgare i staden och tenngjutarmästare. Nils S var också ämbetets sista ålderman. Med honom inleddes en lång släkttradition på tenngjutarområdet. Hans son Frans Abraham Nikolaus S (1834–1916) blev 1848 lärling i faderns verkstad, vilken han övertog 1879 efter att ha blivit borgare och tenngjuterifabrikant i Sthlm 1862. I början av 1900-talet ombildades företaget till ab, benämnt Gamla Santessonska tenngjuteriet. Frans S hade god avsättning av bl a tennsoldater. Sonen Nils Erik Hjalmar S (1873–1960) var en mångfrestande konstnärsnatur som även han övertog tenngjuterifirman, men 1905 gjorde han konkurs och firman övergick i andra händer. Därefter ägnade sig Nils S åt kyrklig skulptur och författarskap, bl a konstrecensioner i Sthlms Dagblad och NDA.

Nils Abraham S:s bror Berndt Oskar S (1815–87) blev borgare och tenngjutarmästare i Sthlm 1843 och var en av undertecknarna av det upprop som ledde dll bildandet av Sv slöjdföreningen 1845. Hans son Bror Fredrik S (1863–1949) övertog vid faderns död 1887 verkstaden och blev s å den sista tenngjutarmästare som avlade burskapseden. Fredrik S:s son Bror-Oscar Viktor Emanuel S (1913–98) blev 15-årig lärling hos sin far och ingick tillsammans med sin bror Berndt Gustaf Ludvig Carl Fredrik S (1910–81) 1941 som delägare i faderns tenngjuterirörelse. Såväl Bror Oscar S som Berndt S blev framstående tenngjutare.

Nils S d ä:s sonsons son Carl Olof Birger S (1845–93) blev 1875 fil dr vid UU på avhandlingen Om några af metallen niobiums föreningar. Året därpå avlade han bergsexamen. Därefter studerade Birger S på bergsskolan vid Teknologiska institutet 1876–77 med inriktningen metallurgi och hyttkonst. 1878–87 arbetade han som extra geolog vid SGU:s bergslagsundersökning. 1883 uppehöll han professuren i gruwetenskap vid KTH och tjänstgjorde 1884,1886 och 1890 som lärare vid Bergsskolan i Filipstad. 1890 blev S ordinarie gruvingenjör i Västra bergmästardistriktet. S:s viktigaste tryckta arbete är andra delen av beskrivningen till den av SGU utarbetade kartan över berggrunden i norra delen av Örebro län (Geognostiska kartor och beskrifningar öfver de viktigaste gruffälten, 1889). Även i den av Henrik S 1883 utgivna allmänna geologiska beskrivningen medverkade S.

Kusinson till Birger S var lektorn i geografi vid Folkskoleseminariet i Uppsala Otto Bernt S (1874–1950). Från 1912 var Otto S föreståndare för den av UU ägda Vårdsätra naturpark. Somrarna 1918-23 utförde han arkeologiska undersökningar i Ångermanland för att söka kartlägga stenåldersbebyggelse. S gav 1941 ut skriften Magiska skifferredskap från Norrlands stenålder och blev 1948 hedersdoktor vid UU.

Författare

Göran Nilzén

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: Santessonska arkivet i Karlshamns museum; G Fleetwood, Släkterna Fistulator o Matsen (PHT 1920); A Mollstadius, Smålandssläkten S:s ursprung (GF:s medlemsblad, nr 45,1948); F B H Santesson, Släkten S o några andra släkter med liknande namn (1923); G O C H S, Släkten S från Långa-ryd (1982); SMoK; Sv släktkal 1943 (1942).

Anders Lorentz Santhesson: Carlander, 2: 2 (1904); S Hedin, Åminnelse-tal öfver VA:s framledne ...AL Santheson (1828); S Lindroth, Sv lärdomshist: Gustavianska tiden (1981); BWesslén, Glimtar från musiklivet (Ur Gävle stads hist, 1946).

Gustaf Leonard S: S Hedenskog, Folkrörelserna i Nyköping 1880-1915 (Nyköping stads hist, 2,1973).

Sven Ruben S: A E Falck, Nyköpings handelssocie-tet (1926), s 313.

Berndt Peter Anton 5.GCI:s hist 1813-1913 (1913);J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); NF:s sportlex, 6 (1946); H Sandblad, Olympia o Valhalla (1985); SMoK.

Otto Berendt Numa Fritiof S: Allhems sportlex, 3 (1951); NF:s sportlex, 6 (1946).

Gustaf S: B Andersson, Från fästningsstad till handelsstad 1619-1820 (Gbgs hist, 1, 1996); A Backström, Studier i Gbgs byggnadshist före 1814 (1923); H Fröding, Berättelser ur Gbgs hist under Gustavianska tiden (1922); E Långström, Gbgs stads borgar-längd 1621-1863 (1926), s 105. Carl Gustaf S (f 1819):] Berg, C G S (Levnads-teckn:aröverVA:s led:er,5: 2,1915-1920); S Landahl, Förteckn över WS:s arkiv (1932); F Lennmalm, Sv läkaresällsk:s hist 1808-1908 (1908); Ny ill tidn, nr 52 (1874) o nr 5 (1886); G Retzius, Biogr anteckn:ar o minnen, 1-2 (1933-48); SMoK; Svea 1887 (1886); Lindahl, 4 (1903); C-G Thomasson, StH 1878-1887; matnbiogner (1969).

Carl Horder S: S Magnusson, Det romantiska genombrottet i Auroraförb (1936); SMoK; Sv förf.lex 1941-1950 (1953); B G Söderberg, Nya elemenlar-skolaniSthlm 1900-1955 (1962);Väd 1953. -Nekner i DN o SvD 29juli 1959.

Per Henrik S: L Kihlberg, Karl Staaff, 1 (1962); C Lindhagen, Memoarer, 1 (1936), s 272-278; SMoK; R Sohlman, Ett testamente (1950).

Per Vilhelm S: S Edling, P S in memoriam (SvD 18 maj 1982); SMoK; Svjuristmatr (1964); Väd 1981.

Lars Johan Henrik S: Kl:s hist, 3: 1-2 (1960); G Mo-berger, L S död (SvD 21 juli 1971); O Reuterwall, L S 50 år (SvD 23 dec 1951); SLH 4: 4 (1934); SMoK; B G Söderberg, Nya elementarskolan i Sthlm 1900-1955 (1962); Väd 1971.

Bernhard Theodor S: Tvåkammarriksdagen 1867-1970, 2 (1985).

Gustaf Henrik S: G Eriksson, Kartläggania (1978); SjGbg; SMoK.

Nils S:-H Rosengren, Karlshamns hist 1664-1914, 2 (1928); dens o G Samuelsson, Karlshamns hist, 3: 1809-1862 (1949).

Tenngjutarna: B Bruzelli, Tenngjutare i Sverige under kontrolltiden 1754-1912 (1967); J Möller, Tennsamlarens uppslagsbok (1967); B Samelius, Bror-Oscar S (DN 10 dec 1998).

Carl Olof Birger S: G Indebetou, Bergshögskolans elever (1919); Oden; C G Rystedt, Matr öfver K teknolog inst:s utex elever 1850-1880 (1881); SMoK; SvTeknF.

Otto Bernt S: SmoK; Väd 1949.

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Santesson, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6532, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6532
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Santesson, släkt, urn:sbl:6532, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Nilzén), hämtad 2024-04-24.