Meriter

3 Rosenblad, Curt Fredrik, syssling till R 2, f 21 april 1899 i Sthlm, Hedv El, d 9 juli 1979 i Princeton, New Jersey, USA. Föräldrar: förste hovstallmästaren frih Eberhard R o Hedda Augusta Marianne Burenstam. Studentex vid H a l å Östermalm, Sthlm, 18 maj 18, elev vid KTH 18 sept 19, avgångsex från dess avd för maskinbyggnad o mek teknologi 12 sept 23, ritare vid ab Atmos, Sthlm, 24–25, bitr ingenjör vid Mekaniska prövn:anstalten där 25–26, innehade uppdrag för ingenjörsfirman Otto Nordström, Sundsvall, o ab Sundsvalls förenade verkstäder 27, bedrev egen uppfinnarverksamhet som innehavare av Rosenblads ingeniörsbyrå, Sundsvall, 27–32, VD i ab Rosenblads patenter, Sthlm, 33–53, led av styr där 33–62, av styr för ab Celleco, Sthlm, 36–62, VD i Rosenblad Corp, New York, 46, i American Heat Reclaiming Corp där 51, i Rosenblad Corp of Canada Ltd 53, koncernchef för samtliga bolag 53–62, amerikansk medborgare 53, led av styr för ab Axero, Sthlm, 63. – Tekn hedersdr vid Chalmers tekn högsk 23 maj 70.

G 15 sept 1930 i Vreta kloster, Ög (kbf i Danderyd, Sth), m frih Lucie Henriette Hermelin, f 18 nov 1900 i Råby-Rekarne, Söd, d 5 mars 1968 i Princeton, dtr till godsägaren frih Maximilian H o Märta Rääf i Småland.

Biografi

Under studietiden vid KTH praktiserade Curt R inom sockerindustrin och cellulosaindustrin. Samtidigt grundlades hans intresse för värmeekonomi. Sedan han 1923 utexaminerats från högskolans ångtekniska linje, upprätthöll han anställningar i olika industrier. 1927 grundade han Rosenblads ingeniörsbyrå som konstruerade och installerade värmebesparande anordningar vid cellulosafabriker och pappersbruk. Genom R:s tidigare uppdragsgivare, ingenjörsfirman Otto Nordström och ab Sundsvalls förenade verkstäder, hade firman från början nära kontakter med cellulosaindustrin och kännedom om dess värmetekniska problem. Det innebar att R:s första uppfinning, ett kondensatsystem för cylindertorkmaskiner, kunde provas på en sulfitfabrik. De gynnsamma resultaten där beträffande ångbesparing och produktionsökning ledde till ökad efterfrågan.

Att pappersmasseindustrin framstår som en av det sv näringlivets paradgrenar hänger samman med landets tre s k naturliga förutsättningar, tillgången på trämasseved, vattenkraft och goda kommunikationer. Vid mitten av 1920-talet exporterades närmare tre fjärdedelar av den sv pappersproduktionen och Sverige var därmed världens ledande pappersexportör efter Kanada. Då hade de vikande konjunkturerna efter första världskriget vänt uppåt för att nå en toppunkt 1928–29. I högkonjunkturens kölvatten intensifierades arbetet på att modernisera pappersmasseindustrins anläggningar och samtidigt höja dess kapacitet. Under det tidiga 1930-talets depression hämmades visserligen produktionsutvecklingen något men samtidigt pressades tillverkningskostnaderna, vilket ledde till ytterligare behov av tekniska förbättringar. Mellankrigstidens tekniska förändringar inom pappersmasseindustrin hade även sin grund i utvecklingen av syrafast stål på 1920-talet. Det är i dessa sammanhang som R:s uppfinnarverksamhet måste ses.

Ett klassiskt problem inom pappersmasseindustrin hade länge varit att praktiskt försöka tillgodogöra de betydande värmemängder som gick till spillo vid torkningen av pappersmassan genom den våtvarma ventilationsluften. Fortfarande vid sekelskiftet 1900 ansågs värmeväxlare vara alltför dyrbara, inte minst eftersom mängden ventilationsluft var stor samtidigt som dess temperatur var relativt låg. Där fanns alltså ett klart definierat tekniskt problem i ett produktionssystem som även i andra avseenden var under utveckling. Kring sekelskiftet nöjde sig tillverkare av pappersmassa med att bygga in torkcylindrarna och helt enkelt leda ut luftångan med hjälp av fläktar. I början av 1920-talet presenterades dock förbättringar som exploaterades av ab Sv fläktfabriken. Dessa gick ut på att samla in våtluften från torkcylindrarna och med hjälp av värmeväxlare värma torr luft som sedan leddes tillbaka dll torkcylindrarna eller till andra lämpliga platser i maskinsalen.

Fläktfabrikens återvinningsbatterier var bara en detalj i företagets verksamhet, om än en betydelsefull sådan. Det var emellertid denna detalj som R i slutet av 1920-talet gjorde till huvudintresse för sin ingenjörsfirma. Efter framgångarna med kondensatsystemet för cylindertorkmaskiner gjordes försök att återvinna värmet i blåsningsångorna från kokerier i sulfatfabriker. Problemet hade uppmärksammats av överingenjör Hans Undén vid Nensjö sulfatfabrik där idéer och konstruktioner sedan kunde utprovas. Arbetet resulterade i dec 1929 i R:s första patent på en blåskondensoranläggning. Konstruktionen fick så småningom stort genomslag och från mitten av 1930-talet installerades blåskondensoranläggningar vid samtliga nybyggda europeiska sulfatfabriker, tillika många amerikanska.

Våren 1930 utvecklade R tillsammans med ingenjör Erik Linderoth en effektiv värmeväxlare vätska-vätska som, efter vissa förbättringar, kunde använda förorenat vatten med temperatur på 45-50° C för att värma rent vatten. Trots den låga temperaturen på det ingående smutsvattnet motsvarade den återvunna värmemängden en nettovinst om ca 20 000 ton stenkol per år och anläggning. Konstruktionen, som gavs namnet spiralförvärmare, var en teoretiskt sett ideal motströmsapparat som samtidigt uppfyllde högt ställda krav på låg materialåtgång och litet utrymmesbehov. Det första spiralförvärmarpatentet togs ut av Linderoth och R tillsammans. Linderoth var upphovsman till idén, och R hade uppfunnit vissa konstruktioner.

För tillverkningen träffade Rosenblads ingeniörsbyrå ett avtal med ab Sv maskinverken och depressionsåret 1932 flyttade ingenjörsbyrån till detta företags verkstäder i Södertälje. Ett effektivt patentskydd för spiralförvärmaren och övriga uppfinningar även utanför Sveriges gränser krävde dock kapital. Därigenom blev det önskvärt att bedriva ingenjörsbyråns fortsatta verksamhet i aktiebolagsform och i febr 1933 hölls en konstituerande bolagsstämma för ab Rosenblads patenten Bolagets utveckling gick raskt och tio år efter dess bildande hade drygt 2 000 spiralförvärmare sålts till ett värde av 20 miljoner kr.

Att bolagets grundläggande investeringar gjorts under en ekonomisk depression var knappast till nackdel för vinstutvecklingen, men den sensationella tillväxten hängde i ännu högre grad samman med sulfatindustrins nära nog explosionsartade utveckling i Europa och USA 1936–37. För att underlätta de amerikanska kundkontakterna vid projekteringen av nyanläggningar bildades i New York 1937 dotterbolaget American Heat Reclaiming Corp som övertog försäljningen med ensamrätt för Nordamerika och med rätt att exportera även till Sydamerika. Trots de vikande konjunkturerna fram till och efter krigsutbrottet 1939 kunde bolagets produkter introduceras på de nord- och sydamerikanska marknaderna. Marken var därför väl förberedd vid andra världskrigets slut, och 1946 bildades under R:s ledning ytterligare ett dotterbolag i USA, Rosenblad Corp.

1948 bosatte sig R i USA och fortsatte där sin verksamhet som VD för det sv moderbolaget. I böljan av 1950-talet sysselsattes omkring 40 arbetare vid företagets verkstad i Ulvsunda utanför Sthlm med tillverkning av värmeväxlare och andra återvinningsapparater, kondenserings- och indunstningsanläggningar samt ångboxar. Då R blev amerikansk medborgare var han emellertid tvungen att avgå från direktörsposten i Sverige men kunde fortsätta som koncernchef till 1962 då han sålde sin andel i ab Rosenblads patenter till Alfa-Laval ab.

R:s yrkesliv uppvisar en närmast idealtypisk sv ingenjörskarriär under 1800- och 1900-talen, från biträdande ingenjör över konstruktör till entreprenör. Huruvida hans uppfinnarverksamhet byggde på snillets konstruktionsmässiga spontanitet eller den metodiske forskarens envetenhet är inte lätt att avgöra. Det kan dock konstateras att tekniskt utvecklingsarbete inom pappersmasseindustrin generellt sett under mellankrigstiden präglades av en syntes av empiri och teori på bekostnad av en tidigare nästan helt förhärskande erfarenhetsbas. Samtidigt är det uppenbart att R:s konstruktionsarbete endast kunnat utföras i mycket nära samarbete med fabriker där idéerna kontinuerligt prövades. Härvidlag var hans kontakter med olika chefsingenjörer av betydelse. Efter en del avgörande konstruktioner under 1930-talets första hälft, som helt fokuserades på värmetekniska problem inom pappersmasseindustrin, gick R:s verksamhet allt mer ut på att kommersialisera dessa innovationer. Hans företagsledarskap måste därmed karakteriseras som den klassiske entreprenörens.

Sv tekniker hade under 1800-talet och 1900-talets första decennier med förkärlek vänt sig mot den europeiska kontinenten, och kanske framför allt Tyskland, för utbildning och yrkesmässig inspiration. Förhållandet ändrades dock på ett avgörande sätt efter de allierades seger i andra världskriget. Då framstod USA som framtidslandet för den som sökte tekniska nymodigheter. Det var också dit som R beslöt att flytta och det var där han kom att leva de sista 30 åren av sitt liv.

Författare

Thomas Kaiserfeld

Källor och litteratur

Källor o litt: A Ahlström, C R (Minnesrunor utg av Sancte Örjens gille, 33, 1981); E Bosaeus, Utveckl av produktion o teknik i sv massaindustri 1857–1939 (1949); G Eriksson, Kartläggarna (1978); M Fritz, Konsolidering o expansion (Ett världsföretag växer fram: Alfa-Laval 100 år, 2,1983); C M A Hermelin, C F R död (SvD 13 juli o DN 14 juli 1979); Industry in Sweden (1927); Rosenblads patenter 1933–1943 (1943); SMoK; Sv teknikhist, ed S Rydberg (1989).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Curt F Rosenblad, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/6908, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kaiserfeld), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:6908
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Curt F Rosenblad, urn:sbl:6908, Svenskt biografiskt lexikon (art av Thomas Kaiserfeld), hämtad 2024-04-25.