Meriter

2 Rudenschöld, Carl, före adl Rudeen, son till R 1, f 12 okt 1698 i Åbo (egen uppg), d 10 juni 1783 i Sthlm, Klara. Inskr vid Abo akad 08, vid UU 9 sept 13, utsedd att medfölja Thure Gabriel Bielkes (bd 4) beskickn till Wien 11 maj 19, adl jämte sina syskon för faderns förtjänster 23 maj 19, kanslist hos ambassadör Erik Sparre i Paris 19, kanslist på stat vid den sv beskickn till kongressen i Braunschweig 31 maj 20–22, kansliex 22, e o kanslijunkare 27 april 22, medföljde Axel Wrede Sparre o senare C G Tessin på bildningsresor till Leipzig, Wien o Lunéville i Lothringen 22–27, sekr vid Gustaf Zülichs ambassad till Polen 9 maj 29, ord kanslijunkare 20 maj 29, chargé d'affaires 18 dec 32, ministre plénipotentiaire 23 april 33–19 juli 34, deltog i riksdagarna 34, 38–39, 46–47, 51–52, 55–56 o 60–62 (led av SU 38–39, 55–56 o 60–62, av mindre sekreta deput 55–56), minister ablegatus med hovråds karaktär dec 34–38, minister i Berlin 2 april 39, kansliråd o e o envoyé 22 okt 41, statssekr i utrikesexp 22 april 47, frih 16 dec 47, sekr vid KMO 17 april 48–27 nov 58, led av dir för Lappmarkens ecklesiastikverk 20 dec 50, hovkansler 9 nov 56, president i Kommerskoll 2 mars 58, riksråd 9 april 61–27 maj 66 o 29 maj 69–12 maj 72, greve 14 maj 70 (ej introd), ordf i Tyska förs:s i Sthlm kyrkoråd från 71, i Uppfostringskommissionen från 21 okt 71, kansler vid UU från 21 okt 71, en av Serafimerlasarettets styresmän från 76. – LVHAA 53, LVA 62 (preses 71 o 79), serafimerriddare 21 nov 63, stiftare o LMA 71, konstituerande o LPS 72, HedLVS 77.

G 14 dec 1756 i Sthlm, Jak o Joh, m grev Christina Sophia Bielke, f 19 jan 1727 (broderns uppg i Originalgeneal, RHA), d 5 april 1803 i Sthlm, Klara, dtr till riksrådet greve Thure Gabriel B (bd 4) o grev Charlotta Christina Piper.

Biografi

R tillbringade sina barnaår i Åbo. Han var äldste sonen i faderns andra äktenskap och hade en tre år äldre bror och sex yngre syskon. Fadern var professor vid Åbo akademi, från 1706 i teologi. R uppger i sin levnadsbeskrivning att han som barn ofta drabbades av sjukdom men alltifrån ungdomsåren haft god hälsa. 1709 utnämndes fadern till superintendent i Karlstad och familjen lämnade Finland före ofredsåren.

Syskonskaran fick sin grundläggande undervisning av preceptorer i hemmet. Vid UU studerade R till 1719; från 1716 åtnjöt han, på Karl XII:s initiativ, ett k stipendium för medellösa studerande, och han lämnade universitetet med utmärkta betyg. 1719 kom R till Sthlm. Hans mor hade under 1690-talet vistats vid hovet, och Ulrika Eleonora dy upprätthöll genom åren kontakten med R:s familj. På hennes initiativ utsågs R att följa den nyutnämnde ministern Thure Gabriel Bielke till Wien s å. Efter några månader där fortsatte R som kanslist med riksrådet och ambassadören Erik Sparre till Paris. Följande år utsågs han att medfölja den sv beskickningen under ledning av generalguvernören Mauritz Vellingk till kongressen i Braunschweig.

Återkommen till Sthlm 1722 avlade R kansliexamen och utnämndes till e o kanslijunkare utan lön. Fadern, nu biskop i Linköping men utan förmögenhet, försörjde vid denna tid fem vuxna söner och fyra döttrar. För att avlasta sin far accepterade R s å ett erbjudande från Erik Sparre att som handledare resa med dennes 14-årige son Axel Wrede Sparre på utbildningsresa i Europa. De första två åren till-bragtes vid universitetet i Leipzig, där även R fick tillfälle att studera. Efter ett kort besök i Sverige reste de med Sparres blivande svåger Carl Gustaf Tessin till Wien. För R blev det en erfarenhetsrik tid i Wien där Hannoverska och Wienska allianserna bildades och Sverige erbjöds att delta i båda. Mellan Tessin och R knöts vänskapsband som varade livet ut. Tessin kom tillbaka till Sverige 1726, R och Wrede Sparre återvände följande sommar.

Efter hemkomsten fortsatte R sin tjänstgöring i Sthlm. Hans diplomatiska karriär började på allvar då han i maj 1729 ingick i Gustaf Zülichs beskickning till Polen. Zülichs uppdrag var att sluta förlikning med Polen. I Warszawa fick Zülich och R arbeta underhand medan de inväntade beslut från polska riksdagen, vilket drog ut på tiden. R fick sköta större delen av underhandlingsarbetet då Zülich vissa tider var tvungen att vistas i Stralsund vid sitt regemente; i dec 1732 utnämndes Zülich till generalkommendant i Stralsund.

1728 hade Zülich träffat förlikning med Sachsen; det återstod bara ratificering, vilken inte kunde göras av en sekreterare. R fick därför fullmakt som chargé d'affaires. Då kung August av Polen, tillika kurfurste av Sachsen, avled i febr 1733 och R skulle bevaka Sveriges intressen under den kommande valriksdagen utnämndes han till minister i Polen. R uppmanades hemifrån att samverka med den franske ambassadören som arbetade för att återuppsätta Stanislaus Leszczynski på den polska tronen. R höll en relativt låg profil och gjorde inga utfästelser för Sveriges del. Stanislaus valdes men tvingades snart fly från Warszawa. Sedan han lämnat Polen och August III utropats till kung, kunde R återvända till Sverige 1734.

Vid R:s återkomst till Sthlm var 1734 års riksdag ännu ej avslutad, och han avlade rapport om utvecklingen i Polen och sitt agerande inför såväl kungen och rådet som ständerna. R deltog även i riksdagen 1738–39, där han som ledamot av SU främst fick ta hand om utrikes ärenden och sammanfatta utskottets svar på kungens sekreta proposition om den nya inriktningen av utrikespolitiken som innebar en närmare anknytning till Frankrike.

R:s nära vän Tessin valdes till lantmarskalk vid denna riksdag. R kom att stå hattpartiet nära, även om han sade sig vara emot partibildningar. I frågan om riksrådens licentiering röstade R för en lindrigare behandling än avsättning. Även samtiden var osäker om R:s partisympatier; man har vid denna riksdag tillagt honom såväl mössympatier som betecknat honom som moderat hatt. Den franske ministern Casteja framhöll att R var välsinnad och vän till Tessin men svår att placera.

När det blev bestämt att Sverige skulle sända en minister till Preussen anmälde R sitt intresse. Han utnämndes och avreste efter riksdagens avslutning i maj 1739 till Berlin. R reste med viss farhåga att ej bli väl mottagen av kung Fredrik Wilhelm I, som ogillade svenskar och föraktade ickemilitärer. Strax efter ankomsten lärde han emellertid känna den preussiske kronprinsen Fredrik. Följande år avled Fredrik Wilhelm och hans son besteg tronen som Fredrik II. Denne uppskattade R och rådgjorde ofta med honom i olika ärenden. R upptogs som ende främmande diplomat i Fredriks förtroligaste krets.

I R:s instruktion för tjänsten i Preussen stod att han skulle ha fortsatt kontakt med sina vänner i Polen, som Sverige vid behov kunde ha nytta av. I samband med kriget Sverige-Ryssland som bröt ut 1741 blev det aktuellt för R att agera i Polen. Han blev nu invecklad i den s k Bona-affären: Bona, en italienare som tjänstgjort som överste i Polen och tillhörde den f d kungen Stanislaus' vänner, skulle agera för Sveriges intressen i Polen. Affären misslyckades och Bona tillfångatogs 1742; vid frigivningen följande år fick han lova att ej vidare blanda sig i Polens angelägenheter. Denna affär var besvärande för R, som allvarligt funderade på att begära rappell under hösten 1742.

R var inte förmögen och hans största bekymmer i Berlin var de utgifter hans ställning fordrade, då hans lön från Sverige långt ifrån täckte hans representations-och resekostnader. Till riksdagen 1741 insände R en redogörelse över sitt arbete i Preussen, vilken godkändes av SU, och R tilldelades en gratifikation på 2 000 rdr. Samtidigt fick han kansliråds titel och fullmakt som envoyé. 1743 vägrades han lönetillskott trots att preussiske ministern i Sthlm förklarade att Fredrik II önskade ha honom kvar i Berlin. Under hela sin tid där umgicks R med Fredrik och var ofta bjuden till Potsdam.

I början av 1744 fick R från sv hovet i uppdrag att förbereda ett eventuellt giftermål mellan kronprins Adolf Fredrik och en av kung Fredrik II:s systrar. När R upprättat förslag till giftermålskontrakt mellan kronprinsen och prinsessan Lovisa Ulrika kom Tessin med stort följe för att som Sveriges ambassadör tillsammans med R underteckna kontraktet. R lyckades även utverka att Lovisa Ulrikas fadersarv, 30 000 rdr, utbetalades till henne vid avfärden till Sverige.

I april 1747 utnämndes R till statssekreterare i utrikesexpeditionen. R ville helst stanna i Berlin, men han ansåg sig ej kunna avböja denna befordran, kanske påverkad av att Tessin s å utnämnts till kanslipresident. Det tog "le ministre favori", som R kallades i Berlin, till oktober att avsluta sitt arbete och att introducera sin efterträdare. Strax efter återkomsten till Sthlm i nov 1747 upphöjdes R i friherrligt stånd.

Som statssekreterare för utrikes ärenden hade R stor nytta av den erfarenhet han som diplomat skaffat sig liksom sin lätthet att klart och koncist avfatta skrivelser. Ett av de första ärenden R fick ta itu med var en konflikt i Sthlm mellan engelske ministern Guy Dickens och sv staten. Grosshandlaren Christoffer Springer som häktats i Sthlm under den s k principalatsstriden hade flytt och tagit skydd hos Guy Dickens. Denne tvingades att lämna ut Springer. Den engelske ministern klagade och R fick i uppdrag att skriftligen meddela England bakgrunden och orsaken. Någon reaktion avhördes ej från England men Guy Dickens lämnade omedelbart Sverige utan att ta avsked. Inte förrän 1763 kom en ny engelsk minister till Sthlm.

När R återkom till Sthlm deltog han i de sista sammanträdena under riksdagen 1747. Han deltog även i senare riksdagar och var bl a ledamot av SU. När Lovisa Ulrika instiftade Vitterhetsakademin 1753 blev R en av de först invalda. Han utnämndes ett par år senare till hovkansler och 1758 till president i Kommerskollegiet. Ämbetstiden vid kollegiet uppskattade han mycket på grund av det förtroende och den vänskap han där fann hos ledamöterna.

När R 1761 kallades till riksråd och två år senare blev serafimerriddare hade han nått höjdpunkten i sin karriär. Han var dock tveksam till en riksrådspost; han hade tidigare bett rådselektorerna att ej nämna honom då han "hade haft tillfälle att för väl känna rådsämbetets vikt, ansvar och slippriga belägenhet" (Levnadsteckn, s 62). Han hade rätt; efter fem år, då mössorna fick makten, blev det regimskifte i riksdagen. Merparten av riksråden förklarades skyldiga till "sjuårskriget" mot Preussen och den franska alliansen, och de licentierades. Från början diskuterades om de tre riksråd som invalts 1760 eller senare, Hans Henric v Liewen (bd 22), Gustaf Adolf Hiärne (bd 19) och R, skulle straffas lindrigare. Frågan kom att diskuteras i så- väl ständerna som SU nästan ett år, innan SU i maj 1766 biföll ett förslag att de tre skulle bibehållas i rådet. Mössorna, som ansåg R vara en farlig motståndare med sina djupa kunskaper i diplomati och utrikespolitik, lyckades ändå få R avsatt genom att anklaga honom för vad som under hans tjänst som hovkansler och bi-sittare i Kanslikollegium skedde i krigsfrågan, trots att R då ej hade någon beslutande funktion.

Licentieringen drabbade R och hans ekonomi hårt. När Fredrik II informerades om R:s öde erbjöd han genast R att få en generös livstidspension och bostad nära slottet Sanssouci. R avböjde kungens invit, då han, med tanke på de tjänster han innehaft och de kunskaper han ägde om Sveriges viktigaste angelägenheter, ej ansåg sig kunna flytta till den preussiske kungen. Officiellt angav R familjeskäl som orsak till att han tackade nej.

Strax efter avsättningen erbjöds R att bli kansler vid Åbo akademi, vilket han undanbad sig. Han invaldes som ledamot i VA 1769, och R:s tal när han nedlade presidiet 1771, Svenska språkets art och nu varande bruk, trycktes och anses vara hans främsta publicerade verk.

Vid riksdagen 1769-70 fick hattarna åter majoritet i riksdagen, och riksrådet förändrades igen. Några av de vid föregående riksdag licentierade råden, bl a R, återinsattes. Under denna riksdag beslöts även att till R skulle utbetalas hans från 1765 innehållna lön. 1770 upphöjdes R till greve men tog aldrig introduktion. – Vid riksdagen 1772, som sammankallats i anledning av tronskiftet, ändrades partimajoriteten och R blev åter avsatt. Efter Gustav III:s statskupp i aug s å erbjöd kungen R en plats i sitt nya riksråd, men R avböjde av åldersskäl; han var nu 74 år och hade under 52 år tjänat Sverige. Kungen accepterade R:s beslut och tilldelade honom rådspension.

Under sina sista tio år kom R huvudsakligen att ägna sig åt UU och åt verksamheten inom de samfund och föreningar han tillhörde. Som kansler var han uppskattad; han var samvetsgrann, hans skrivelser sades utmärka sig för sunt förnuft och klarhet. R var också noga med att sätta sig in i universitetets ärenden. Gustav III kom med åren att allt mindre uppskatta R som kansler; denne hade endast universitets bästa som sitt riktmärke och ogillade kungens slöseri när det gällde universitetets ekonomi. R:s sparsamhet och aktning för lag och ordning ansåg kungen vara pedanteri och fördomar. Även om Gustav III gärna sett att R trätt tillbaka, tvingade han ej R därtill utan denne satt kvar till sin död.

R var ledamot respektive hedersledamot i ett flertal akademier och lärda sällskap. Själv kände sig R hedrad då han 1771 av Tyska församlingen i Sthlm valdes till dess kyrkorådsordförande, ett uppdrag han innehade till sin död. I VA var R mycket aktiv och försummade sällan någon sammankomst; där intresserade han sig speciellt för akademins språkliga ambitioner.

R kom från en familj utan stora tillgångar, och under större delen av sitt liv hade han svårigheter att få ekonomin att gå ihop. Flera år innehade han tjänster utan lön. När R inledde sin diplomatiska bana på avlönad tjänst uppbar han en lön som långt ifrån var tillräcklig när han skulle representera Sverige. Generellt undergrävdes de sv diplomaternas privata ekonomi om de ej hade egen förmögenhet. Under de sista åren i Preussen förbättrades dock R:s ekonomiska situation. Vid återkomsten till Sthlm ackumulerade R sina besparingar då han köpte ett stenhus i Gamla stan för 42 000 daler kmt och ett par år senare sålde det för 54 000 daler kmt.

Genom äktenskapet med Christina Bielke, dotter till hans förste principal, erhöll R och hans familj Beatebergs herrgård i Rö, Sth. Där uppfördes en ny huvudbyggnad och familjen flyttade dit 1766, sedan R första gången avsatts som riksråd. R:s ekonomi försämrades ytterligare då hans riksrådslön och pension innehölls 1765–69. 1771 såldes Beateberg och familjen flyttade åter till Sthlm. När R avled var han bosatt på Klara södra kyrkogata.

R fick ett långt, aktivt och framgångsrikt liv. Han föddes under karolinska epokens envälde, upplevde frihetstidens uppgång och fall och dog under den gustavianska epoken. R är ett exempel på hur en begå- vad prästson, som tog vara på den utbildning som bjöds, genom idogt arbete under frihetstiden hade möjlighet att nå de högsta tjänsterna i riket. Han hade inte några förnäma släktförbindelser; däremot hade hans familj vunnit Karl XII:s och Ulrika Eleonoras vänskap, vilket gav R en bra start i karriären. Hans befordran gick till en början trögt men accelererade från mitten av 1740-talet. Samtiden ansåg R vara "en redlig, nitfull, trogen och oegennyttig ämbetsman". Han bör även ha haft ett behagligt sätt och ett kultiverat uppträdande som gjorde att hans vänner, bl a Tessin och Fredrik II, uppskattade honom. R har i åminnelsetal och minnesteckningar beskrivits som opolitisk och som motståndare till frihetstidens partibildningar och hårda styrningar. Det bör dock beaktas att de flesta av dessa äreminnen till stor del baserades på hans egenhändigt nedskrivna levnadsteckning (i UUB), som tillkom efter det partiriksdagarna upphört.

Ulric R (1704–65) var R:s yngste bror. Han studerade samtidigt med sina bröder vid UU, men på grund av sjuklighet fullföljde han inte studierna. Han kom att stå sin bror Carl nära, och från 1747 och till sin död bodde han hos honom.

Ulric R antogs som e o kanslist i Kommerskollegiet 1726. Av ständerna erhöll han ett anslag på 300 dukater för att resa utomlands och studera de europeiska ländernas hushållning. Resan tog tre år varav R tillbringade mesta tiden i Tyskland; han återvände till Sverige via Frankrike. Vid hemkomsten befordrades han till vice notarie och två år senare blev han notarie i kollegiet, från 1738 med lön. Han utnämndes till kommissionssekreterare i Madrid 1741 men hemkallades 1744, blev 1746 assessor i Kommerskollegium och 1757 e o kommerseråd. Han utnyttjades i ett flertal olika kommissioner och deputationer. Han avgick från sin tjänst med bibehållen lön 1763.

Från 1727 deltog Ulric R i alla riksdagar fram till 1765, utom 1731, 1740–41 och 1742–43, ofta som fullmäktig för någon annan ätt. Han var ledamot av flera deputationer; 1751–52 och 1755–56 satt han i bankodeputationen, där han var en av de flitigast närvarande ledamöterna. Mer än 20 år före sin bror Carl invaldes han 1740 som ledamot i VA. Där liksom i Kommerskollegiet intresserade han sig främst för skogsärenden. I sitt presidietal 1748, Tal om skogarnes nytjande och vård, drog Ulric R upp riktlinjer för en mer rationell skogsvård. Flera av hans företagsekonomiska skrifter har utgivits liksom en del skaldestycken. Under sitt sista år ägnade han mesta tiden till författarskap.

Författare

Ulla Johanson

Arkivuppgifter

Carl R:s arkiv (7 vol: självbiogr, brev, handkar rör hans diplomatiska verksamhet) i UUB. – Brev från R i KB (bl a dll C F Mennander o O Fleming), RA (bl a till C Ekeblad, E M v Nolcken o C Leuhusen samt många till C G Tessin) o i UUB (bl a till C Aurivillius, T Bergman, J Ihre, J H Liden, T Rudeen o S Älf samt många till B Rudenschöld).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vnderdånig fägnad då Hennes kongl. höghet... Ulrica Eleonora Sveriges ... allernå-digste arf-princessa sin hugneliga födelse-dag begick den 23Januarii 1718. U o [1718]. Fol. (4) s. [Undert Carl Rudeen.] - Svea-rikes underdånige fägnad vid Hennes kongl. maj:ts vår... drottnings Ulricae Eleonoras ... högtidelige krönings-fest som skedde i Upsala den 17. Mardi 1719. [Sthlm 1719.] Fol. (4) s. [Undert C. Rudeen.] - En skälig critique, anstäld til et försök, i anledning af en nyligen utkommen öfwersättning. Sthlm 1755.14 s. [Anon; om Montesquieu, Tankar öfver orsakerna ull de romares fall, övers av O v Dalin.] – Réponse ... datée de Stockholm le 15 avril 1768 (Variétés litéraires & politiques, T 1, P 1, Sthlm 1769, s 110; övers i Stats-journalen, d 4, Sthlm 1769, s 74–76). – Beschreibung der Universität zu Upsal und ihres Zustandes um das J. 1781 (C W Lfideke, Allgemeines Schwedisches Gelehrsamkeits-Archiv T 2, Leipzig 1784, s 215–227). – En stor mans bref til en lärd, rörande de publique informationsvärken i riket. Sthlm 1772. 4:o. (7) s. [Undert C. R.]-Tal om svenska språkets art och nu varande bruk; hållet för K vetenskaps acad, vid prassidii nedläggande, d 5. Febr 1772. Sthlm 1772. 22 s. [Inkl PWWargentin, Svar ...] Övers: Rede iiber die Beschaffenheit und den gegenwärtigen Gebrauch der Schwedischen Sprache (Schwedisches Museum, hrsg v C. G. und G. H. Gröning, Bd 1, Wismar 1783, s 159–180). – Upläst i Consist. acad. den 8 febr. 1772 (Kongl. maj:ts den 9 december 1771. utfärdade nådigste resolution, angående Consistorii aca-demici i Upsala fördelande uti divisioner, jämte ... derom under d. 23 Jan. 1772 till Consistorium aflåtna skrifvelse, Upsala 1772, s [5]) i). – Tal hållit til H:s maj:t konungen å rådets vägnar i Fittja d. 30 Maji 1771 (Allmänna tidningar, 1772, Sthlm, s 269 [U/2]). -Tal [i Consistorium academicum 15/10 1772] (Tidningar utg i Upsala, 1773, s 235–237 [1/2]). – Tal, hållne, under Kongl. majestets höga öfvervaro, uti dess Vetenskaps academie, den 21 nov. 1779, då praesidium nedlades. Sthlm 1779.14 s. [Även var.] – Promemoria till Em. Swedenborg (Allmänna journalen, 1813, Sthlm, 4:o, n:o 10 [13/10], s [1]). – Lefverne, upptecknadt af honom sjelf år 1774. Linköping 1856. 89 s. [Med anm utg av C. F. Ridderstad.] (Även: [Historiskt mémoire-bibliothek årg 1,1855, h 29 (: 2)–30 (: 1).], o Minnen från äldre och nyare tid, h 3.) Overs: La vie du sénateur comte de Rudenschöld (Bibliothéque Suédoise, [utg avj P Catteatt(-Calle-ville),] Sthlm 1783–84, s 137–159). – Gravskrifter över: Christina Ehrenspetz 30 okt 1718 (enl uppg) o l:e statskommissarie Bengt Rudenhielm 22 dec 1723, u o o å, fol, (4) s (undert tills med B Rudenschöld); medv med personalier i likpredikningar, vanl Sthlm 1754, 4:o (anon), av S Troilius över frih Vilhelm Ludwig Taube 11/8 1750, s 17–26, o av J Schröder över: överståth frih Rutger Fuchs 13/4 1753, u å, s 15–28, frih Carl Johan Stjernstedt 24/11 1753, s 18–23, greve Arvid Posse 5/2 1754, u å, s [17–29], o presidenten i Statskontoret greve Carl Gustaf Bjelke 18/2 1754, s 20–26; mindre tal i VA 1769 o 1772; förord till A Sahlstedt, Svensk grammatika ... af Kongl. vetenskaps academien gillad o ... utg, Upsala 1769, 2.-[3.] uppl Sthlm 1787, 1798, o övers i Grammaire svédoise Sthlm [1771]; vers tr främst i Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin ... Utg av P. Hanselli, d 8. Märta Berndes ... [m fl], Upsala 1867, s 329–352, 383–388, en dikt i Samlaren, årg 1, 1880, Upsala, s 93 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: R 2650-2651 o R 3272–3274 (SU:s prot 1738–39 o 1765–66), RA. Taxerings- o mantalslängder, Sthlm 1735–83, o Sthlms rådhusrätts uppbuds-prot o -handl:ar 1748-51, allt i SSA.

AdRP från o med 1719, 7-28, 1734-70 (1884-1964); G G Adlerbeth, Lefvernes beskrifn öfver ... CR ... (VHAAH 5, 1788); C Annerstedt, UU;s hist, 2:1 o 3:1–2 (1913); G Behre, Underrättelseväsen o diplomati (1965); Biographiskt lexicon öfver namnkunnige sv män, 13 (1847); I Carlsson, Parti – partiväsen -partipolitiker 1731-43 (1981); H Danielson, Sverige o Frankrike 1727–1735 (1920); dens, Till C R:s biogr (1922); B Ferrner, Åminnelse-tal öfver ... C R ... [VA] 27 april 1785 (1785); A F v Fersen, Hist skrifter, 1–3 o 5 (1869); FM Franzén, Minne af... C R (SAH ifrån år 1796, 22, 1847); A Fryxell, Berättelser ur den sv hist:en, 34, 37 (1903), 40, 46 (1904); H Hofberg, Sv biogr handlex, 2 (1906); W Holst, Carl Gustaf Tessin under rese-, riksdagsmanna- o de tidigare beskickn:åren (1931); S Högberg, PS:s hist (1961); S Lindroth, VA:s hist 1739–1818, 1:1–2 (1967); L Linnarsson, Riksrådens licentiering (1943); Malmström, 5–6 (1900–01); Minne af... C R (Upfostrings-sälskapets tidn:ar 1784, bd 1); G Nilzén, Studier i 1730-talets partiväsen (1971); SMoK; Åminnelse-tal hållna i sällsk Utile Dulci ... 3 dec 1785 (1785). – Ulric R: Förutom under Carl R nämnda lexika, AdRP o a a av Lindroth även: R 4560 (Bankodeput:s prot 1755–56) o Barnhus- o hos-pilalsdeput:s prot 1757, Serafimerordensgillets arkiv, allt i RA.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Rudenschöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7014, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Johanson), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7014
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Rudenschöld, urn:sbl:7014, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Johanson), hämtad 2024-04-24.