Meriter

Persson, Erik Yngve, f 7 febr 1911 i Rengsjö, Gävl, d 21 aug 1991 i Sthlm, S:t Göran. Föräldrar: sågverksarbetaren Johan P o Anna Vestlin. Sågverksarb i Ljusne, Gävl, 24, ombudsman för Sv sågverksindustriarbetareförb 37–47, andre förbundssekr där 47–49, andre förbundssekr vid Sv träindustriarbetareförb 49–53, andre förbundsordf 53, förbundsordf där 54–71, led av södra Sveriges skogsindustriutredn mars 53–okt 56, av styr för Sv träforskn:inst 54–67, av Landsorganisationens (LO) landssekretariat o avtalsråd 56–71, av styr för Sv trä- o pappersindustriarbetarekartellen 57–71, av studiesociala utredn nov 59–dec 63, av Allm pensionsfondens tredje fondstyr 59–65, av styr för Nord byggnads- o träarbetarefederationen 59–71, av 1958 års jordlagsutredn mars 60–jan 68, av 1960 års jordbruksutredn juni 60–maj 66, ordf i 1961 års sjukförsäkr:utredn dec 61–sept 70, led av FK 64–70 (led av allm beredn:utsk 65–70), av enkammarriksdagen 71–73 (led av socialutsk 71, av socialförsäkr:utsk 72–73), av skogspolitiska utredn juni 65–mars 73, ordf i styr för Möbelinst 67–69, led av pensionsålderskomm maj 70–maj 75, ordf i Riksförb för ett narkotikafritt samhälle 75–78.

G 1) 11 april 1936 i Gävle (enl vb för Ljusne) m Hilda Sigrid Ramqvist, f 16 sept 1911 i Stora Kopparberg, Kopp, d 6 juni 1968 i Sthlm, S:t Göran, dtr till maskinisten Johan Axel R o Hilda Hedberg; 2) 8 aug 1991 i Sthlm, S:t Göran, m Margit Anita Bergqvist, f 15 okt 1930 i Västerås (enl fdb för Kumla, Vm), dtr till virkesmätaren Sven Ragnar Sjöman o Agnes Margit Johansson.

Biografi

Yngve P kom från enkla förhållanden och började redan som 13-åring att arbeta vid sågverk. Han upplevde klassorättvisorna på nära håll och engagerade sig fackligt i Sv sågverksindustriarbetareförbundet. På fritiden studerade han och var en trogen mötesbesökare som kunde få andra med sig när han lade fram förslag. I 1920-talets Sverige, där alla skarpa kanter fanns kvar, fostrades P att aktivt kämpa för ett samhälle där alla skulle kunna umgås som sociala jämlikar. För att nå detta mål valde han den reformistiska vägen. Kommunismen lockade aldrig P, som tidigt höll för självklart att socialismen också måste vara demokratisk.

P blev 26 år gammal ombudsman i sitt förbund med ansvar för organisationsfrågor och utsågs tio år senare till andre förbundssekreterare. Denna befattning tog han med sig när förbundet 1949 gick samman med Sv träindustriarbetareförbundet. Den nya organisationen samlade närmare 60 000 arbetare på sågverk och snickeri-, möbel- och plywoodfabriker. P valdes 1953 till andre ordförande och efterträdde året därpå Knut Larsson som förbundsordförande; på denna post kvarstannade han till sin pensionering. Som facklig företrädare sökte P utjämna löneskillnaderna i samhället, och 1968 lade han fram ett uppmärksammat förslag om lönestopp för alla som tjänade mer än 40 000 kr om året. Han arbetade också aktivt för att upphäva de olikheter som fanns mellan arbetare och tjänstemän beträffande sociala förmåner. På grund av sin radikala jämlikhetsprofil kom P att kallas "tjänstemännens fiende nr 1".

Vid sidan om det krävande arbetet inom fackföreningsrörelsen engagerade sig P också politiskt. Han bar upp ett socialdemokratiskt mandat i riksdagen, och inom det offentliga utredningsväsendet togs hans arbetsförmåga och idérikedom tidigt i anspråk. För P var det viktigt att ungdomar även från icke penningstarka familjer skulle kunna få möjligheter att läsa vidare vid universitet och högskolor. Som ledamot av studiesociala utredningen, under ordförandeskap av Olof Palme (bd 28), fick han tillfälle att agera i detta syfte. P engagerade sig också för ett via Domänverket bevarat statligt ägande av skogsmarker. Han vägrade att acceptera försäljning av verkets skogsområden och beskylldes av detta skäl för att motarbeta det bondeägda skogsbruket. P var under sin aktiva tid mycket upptagen av sociala frågor, och under 1970-talet ställde han sig i spetsen för kampen mot narkotikamissbruket.

Med sitt dubbla engagemang som fackföreningsman och politiker var det naturligt för P att betona fackförbundens samhällsansvar. Han framhöll också det folkvalda parlamentets överordnade roll och höll inte den fria förhandlingsrätten för helig. P var en skicklig talare och debattör, ordsnabb, vältalig och övertygande. Han var inte rädd för att ta ställning i kontroversiella frågor och gav aldrig upp kampen mot vad han såg som orättvisor i samhället. Som facklig ledare formade han sina förbund till slagkraftiga organisationer, väl förankrade i verkligheten.

Författare

Sive Hallgren

Källor och litteratur

Källor o litt: G A Karlsson, F förbundsordf i Trä död (DN 27 aug 1991); C Kassman, Arne Geijer o hans tid, 1–2 (1989-91); H Å Nire, "Radikalast av pampar" (SvD 7 febr 1986); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 1 (1988). – Nekr över P i SvD 28 aug 1991.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Yngve Persson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7124, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sive Hallgren), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7124
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Yngve Persson, urn:sbl:7124, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sive Hallgren), hämtad 2024-04-25.