Meriter

von Psilander, Gustaf, före adl Psilander, f 16 aug 1669 i Sthlm, d 18 mars 1738 i Karlskrona, begr 24 mars där, Amiralitetsförs. Föräldrar: inspektorn i K klädkammaren Petter Pettersson P o Elisabet Johansdtr. Kompaniskrivare vid flottan 1 febr 87, konstapelmat 21 juni 88, konstapel 1 maj 89, i nederländsk örlogstjänst 89–95, underlöjtn i sv flottan 1 juli 94, överlöjtn 7 okt 97, kapten 20 mars 00, holmmajor 22 febr 10 (stadf 22 dec 12), adl 15 sept 12 (ej introd), schoutbynacht 29 dec 12, led av Amiralitetskoll enl k brev 30 dec 12, viceamiral o varvschef i Karlskrona 11 dec 14, amiral 4 aug 15, landsh på Gotland 5 okt 16, frih 23 maj 19 (introd s å), tf president i Amiralitetskoll 11 juli 19, landsh i Kalmar län 6 maj 28, president i Amiralitetskoll från 16 dec 34.

G 7 dec 1697 i Karlskrona, Amiralitets-förs, m Ingrid Lepin, f 18 juli 1676 i Kristianopel, Blek (Marks v Würtenbergs geneal:er, RHA), d 10 okt 1729 i Kalmar, dtr till kh Hans L o Anna Hansdtr Birkopp.

Biografi

P blev faderlös vid elva års ålder och omhändertogs av en vän till fadern, rådman Johan Hagemeister. Han medföljde 1682 denne till sv Pommern där han även fick envoyén Mathaeus v Hartmansdorff (bd 18, s 302) som gynnare. Han återvände 1685 med denne till Sverige. P, som i ungdomen visade studiebegåvning, inledde 1687 i likhet med sina två äldre bröder en civil karriär vid flottan. Aret därpå övergick han emellertid till den sjömilitära karriären och blev underofficer, ett nödvändigt steg för officersbefordran. 1688–89 gjorde han sina första expeditioner med sv örlogsfartyg.

I likhet med många andra unga män med officersambitioner sökte P skaffa sig erfarenhet genom krigstjänst i utlandet. 1689 började han tjänstgöra som matros och underofficer i den nederländska flottan i kriget mot Frankrike. P deltog bl a i det stora sjöslaget vid Beachy Head 1690. Vid hemkomsten 1695 var P sedan ett år sv underlöjtnant. Trots fredsförhållandena var P nästan varje år till sjöss, bl a under två konvojresor till Västeuropa och 1698 vid prinsessan Hedvig Sofias överfart till Kiel ombord på skeppet Västmanland under amiralgeneralen Hans Wachtmeisters befäl. Befordran gick snabbt och vid krigsutbrottet 1700 var P amiralitetskapten. Han tjänstgjorde detta år först som fartygschef på amiral Kornelius Ankarstiernas (bd 2) flaggskepp Enigheten och därefter under Ankarstierna ombord på Västmanland när detta skepp förde Karl XII till Pernau. Tjänstgöring direkt under flottans båda främsta amiraler och vid k resor tyder på att P sågs som en lovande och yrkesskicklig officer.

1701 tjänstgjorde P som chef på fregatten Fröken Eleonora i Finska viken. Två år senare blev han chef på 50-kanonersskeppet Öland som utsändes på konvojresa till Västeuropa. Uppdraget gällde att skydda sv handelsfartyg mot övergrepp under kriget mellan Frankrike och sjömakterna, en uppgift som P med sin långa erfarenhet från nederländsk tjänst förmodligen ansågs särskilt lämpad för. Resan avlöpte väl. När P 1704 gjorde en ny konvojresa med Öland inträffade den händelse som gjorde honom till en av Sveriges mest berömda sjöofficerare.

Sv fartygschefer var i sina instruktioner strikt förbjudna att stryka flagg eller segel för att visa underdånighet gentemot utländska makter. När P och konvojen 28 juli 1704 seglade in i Engelska kanalen möttes de av en engelsk eskader om åtta linjeskepp av ungefär samma storlek som Öland samt en fregatt. När P vägrade att stryka märssegel för att symboliskt erkänna drottningens av England överhöghet i dessa farvatten öppnade de engelska skeppen eld. Under drygt fyra timmar angreps Öland av hela den engelska eskadern. Skeppet fick svåra skador i rigg och skrov och flera bränder uppstod men släcktes. Av besättningen stupade 16 man medan 37 sårades. När fartyget skjutits redlöst lät P hissa flaggan i schau – en nödsignal – vilket var ett sätt att komma förbi kravet på flagg- och segelstrykning. P:s hanterande av sitt skepp i strid tyder på att han ägde stor skicklighet som fartygschef.

Öland bogserades till engelsk hamn där P och besättningen en tid hölls i arrest. Både Sverige och England var angelägna om att affären inte skulle försämra de inbördes relationerna och den ordnades upp i tysthet. P kunde endast provisoriskt reparera sitt skepp och på hemresan strandade Öland i jan 1705 vid Skagen. Huvuddelen av besättningen och en del utrustning kunde räddas.

Under det förnyade kriget mot Danmark förde P 1710 befäl på 70-kanonersskeppet Nordstjärnan och deltog i sept i slaget i Köge bugt. 1711–12 var han chef på skeppet Wenden, och 1713–15 var han periodvis till sjöss som flaggman. P hade redan 1710 utsetts till näst högste chef (holmmajor) för örlogsvarvet i Karlskrona. Fyra år senare blev han varvschef och var därmed ansvarig för flottans underhåll. Som en av de mest erfarna officerarna var emellertid hans närvaro till sjöss under viktiga expeditioner angelägen.

1712 adlades P. Adelsvapnet hade en tydlig hänsyftning på striden vid Orfordness där P uppträtt på ett sätt som uppskattades av Karl XII. Den fortsatta karriären gick snabbt, delvis till följd av att äldre amiraler tog avsked eller stupade, men även därför att P – till skillnad från flera andra flaggmän – uppenbart åtnjöt kungens förtroende. Utsedd till amiral var P vid 46 års ålder flottans näst högste officer. Endast den yngre och aristokratiske överamiralen Claes Sparre stod före honom i rangrullan.

P:s karriär vid flottan avbröts när han utnämndes till landshövding på Gotland. Uppgiften var föga avundsvärd. Ön hade hamnat i frontlinjen under det pågående kriget med Ryssland men saknade i stort sett militär trupp. Ryssarna gjorde upprepade strandhugg och plundringar. Det ålåg P att organisera bönderna i ett hemvärnsartat uppbåd, men detta visade sig föga stridsdugligt när ryska flottan i juli 1717 genomförde en veckolång plundring av delar av ön. I huvudsak fick P ägna sig åt att rekrytera manskap och skaffa proviant och skattemedel för Karl XII:s sista militära operationer. – P hörde till de höga ämbetsmän som efter kungens död gynnades av den nya regimen. Han upphöjdes till friherre och var på riksdagen 1719 uppförd på riksrådsförslag. Hösten s å förde han befäl över en eskader som blockerade en rysk flottstyrka i Danzig.

P:s adelskap gav honom tillträde till landets politiska maktelit, och han utnyttjade detta genom att delta i samtliga riksdagar från 1719 till 1731. Han sattes åter på förslag som riksråd vid riksdagen 1727 men detta torde mer ha varit en hedersbetygelse. Någon aktivare politisk roll förefaller P inte ha spelat men hans betydelse för sjöförsvaret var erkänd. Flottan led under 1720-talet brist på dugliga administratörer. Bl a för att underlätta för P att vid behov kunna hjälpa Amiralitetskollegiet i Karlskrona förflyttades han till landshövdingeposten i Kalmar.

Vid riksdagen 1734 stod den riksrådsbefattning ledig som enligt regeringsformen skulle innehas av en sjöofficer. P var en av de tre amiraler som ständerna föreslog, men kung Fredrik utnämnde Amiralitetskollegiets president Evert Didrik Taube; P utsågs istället att efterträda Taube som kollegiepresident. Han hade därmed nått den högsta ställningen inom flottan. Några märkligare insatser hann han inte med under sina tre år där, men kollegiet kunde under hans presidentskap med gott resultat börja tillämpa 1735 års instruktion för ämbetsverket och dess personal.

P är ett exempel på hur en ofrälse man med ursprung i det lägre ämbetsmannaskiktet genom energi och yrkesskicklighet kunde nå de högsta posterna i samhället. Han visade en ovanlig kombination av militär och administrativ kompetens och förefaller ha lyckats undvika att råka in i personkonflikter. Både under det karolinska enväldet och frihetstidens ständervälde var P en efterfrågad kapacitet. Han har beskrivits som en högväxt person som gjorde ett imponerande intryck och som genom välvilja och uppmuntran kunde utöva ett gott ledarskap i svåra situationer. P uppges ha haft stort intresse av lärda studier och skall ha samlat ett betydande bibliotek (Bechstadius). Någon förmögenhet kunde han dock inte bygga upp under ett skede när ämbetsmännens löner utbetalades oregelbundet.

Författare

Jan Glete

Arkivuppgifter

Brev från P i KB, LUB (till C Ekeblad) till N Posse).

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Kort och sanfärdig berättelse om dhen action som den 28 Julii innewarande åhr 1704 sig hafwer tildragit emellan Kongl. majts af Sverige convoy-skepp Öhland, under mit i nåder anförtrodde commando, och åtta engelske örlogsskepp ... (Svenskt historiskt magazin, [utg av G O Hyltén-Cavallius,] 1*, Sthlm 1849, s 48–51).

Källor och litteratur

Källor o litt: Skriv:er till K Maj:t från landshövdingarna, Gotlands o Kalmar län; M 1736, 1856 (P:s rapporter 1 o 8 aug 1704 om striden vid Orfordness), 1860, 1863 o 1865; Biographica; allt i RA. Amiralitetskoll, Inkomna handl:ar från ämbetsverk ...; Meritförteckn:ar, Flottan; H Börjeson, Biogr anteckn:ar om officerare vid örlogsflottan 1600–99 (otr ms), allt i KrA.

Amiralitetskoll:s hist, 2 (1974); C N Bechstadius, Then adelige o lärde swenske sjöman (1734); Boken om Gotland, 2 (1945); F M Franzén, Minne af ... P (SAH ifrån år 1796, 15, 1833); C C Gjörwell, Brefväxl, 2 (1802[-03]); [S W] G[ynther], biogr över P (TiS 1836), s 91–99; H Hammargren, Gotland, en försvarshist o ekon-geogr studie (1938);J Häggman, Studier i frihetstidens försvarspolitik (1922); Karlskronavarvets hist, 1 (1993); Malmström, 2 (1895), s 32–37 o 214; A Munthe, Sv sjöhjältar, 1. G v P (1899; 2 uppl 1922); A Psilander, Slägten Psilander. Geneal notiser (1886); C v Rosen, Bidr till känned om de händelser, som närmast föregingo sv stormaktsväldets fall, 2 (1936), s 51–55; S Schartau, Om försvarsväsendet på Gottland 1710–1721 (KFÅ 1910).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Psilander, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7415
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Psilander, von, urn:sbl:7415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Glete), hämtad 2024-04-20.