Meriter

1 Raab, Adam Christian, f 11 aug 1801 i Nättraby, Blek, d 8 juni 1872 i Sthlm, Klara. Föräldrar: landshövdingen frih Claes Jacob R o Anna Beata Ehrenborg. Inskr vid UU 7 febr 15, sergeant vid Kalmar reg 15, fanjunkare 8 dec 15, fänrik 17 sept 16, officersex 16, fänriks lön 7 dec 19, förste adjutant 3 dec 23, allt vid Kalmar reg, hovjunkare 11 maj 26, kammarjunkare 4 juli 27, löjtn vid Kalmar reg 11 juli 27, deltog i riksdagarna 34–66 (led av bl a bevilln:utsk 44–48, ordf i särsk utsk 53–54), led av FK 67–72 (led av särsk utsk 67), kammarherre 2 nov 37, kapten vid Kalmar reg 26 okt 38–18 dec 45, v ordf i Kalmar läns hushålln:sällsk 38–51 o 54–55, ordf där 51–54, led av komm ang förändrade stadganden för brännvinsbränning juni 45–juli 47, ordf i styr för Nord nationalfören från 64. – LLA 45.

G 1) 19 sept 1826 i Ed, Kalm, m frih Carolina Charlotta Fleetwood, f 24 juli 1800 i Loftahammar, Kalm, d 13 febr 1837 i Ryssby, Kalm, dtr till löjtnanten frih Fredrik Vilhelm F o Lovisa Christina Key samt tidigare g m kaptenen Emil Key (bd 21, s 82); 2) 20 dec 1839 i Dörby, Kalm, m Engel Maria Linnerhielm, f 27 okt 1792 där, d 25 jan 1856 i Ryssby, dtr till kanslirådet o författaren Jonas Carl L (bd 23) o Helena Maria Ehrenstråhle; 3) 5 aug 1862 i Rowmor, Row, Dunfermline county, Skottland, m Christian Young, f 12 aug 1813 i Glasgow, d 14 febr 1866 i Huddinge, Sth, dtr till handlanden John Y o Agnes Tennant.

Biografi

Adam R föddes på egendomen Marielund i Blekinge men kom vid tre års ålder till Ryssbylund i Ryssby några mil norr om Kalmar. Denna egendom övergick 1825 i R:s ägo, och han förvärvade senare även flera andra gårdar i Småland. Ryssbylund och övriga fastigheter sålde R 1856 efter andra hustruns död. För att komma närmare Sthlm köpte han först gården Vårby och tio år senare, efter att Vårby förvärvats av Sthlms stad, Stora Sickla i Nacka.

I enlighet med rådande traditioner inom adeln inledde R tidigt en militär bana, men den förde honom inte längre än till kaptens grad och 1845 tog han avsked med pension. Som civil ägnade han sig med rastlös iver åt jordbrukets utveckling. R har själv beskrivit sitt verksamhetsbehov och de möjligheter han såg för Sverige. Där fanns enligt honom "strömmar att rensa, vattenfall att begagna, berg att bryta och jord att odla. Vi hava, nästan i varje län, mera att göra till det helas förkovrande än som kan under mansåldrar medhinnas". "Fattiga är vi", fortsatte han, "endast för att vi beslutat att så vara och så ihärdigt fasthålla vid detta beslut" (Tiselius 1954, s 191).

Då R visade intresse för praktiska förbättringar och en önskan att sprida nyttiga upplysningar både på jordbrukets och på andra områden, lokalt och nationellt, kan han ses som en god representant för tidens associationsliberaler. Han var t ex direktör i den 1846 grundade Smålands m fl provinsers hypoteksförening, och han var också en av männen bakom den nio år äldre Smålands privatbank, en av de första sv enskilda bankerna.

För jordbruket, som var det fält där R framför allt kom att spela en roll som förnyare, hämtade han idéer från Skåne, Danmark och Tyskland. Uppslagen omsatte han på sina egna egendomar. Han införde t ex växelbruk och satsade på odling av rotfrukter, foderväxter och sockerbetor, samtidigt som han verkade för att höja kvaliteten på boskapen. R intresserade sig också för förbättringar inom skogsbruk och nyodling. R använde emellertid inte bara de egna egendomarna som åskådningsexempel. Han verkade också för att sprida kunskap om det nya jordbruket genom Kalmar läns hushållningssällskap. 1846 började bl a Södra Kalmar läns lantbruksskola sin verksamhet på R:s egendom Bo i Dörby. Han kunde också genom sin ställning i sällskapet påverka utformningen av 1857 års regeringsbeslut i den för det rationella jordbruket viktiga stängselfrågan.

För R och hushållningssällskapet i Kalmar län gällde det inte bara att skapa opinion för ett modernt jordbruk. På programmet stod också att föra ut "livande idéer" som det uttrycktes av hans samtida Johan Gabriel Richert, Edvard Nonnen (bd 27) och Lars Vilhelm Kylberg (bd 21) i Skaraborgs läns hushållningssällskap. Skaraborgarnas synsätt influerade med all säkerhet på R:s samhällsuppfattning. Konkret gällde det närmast att införa ett praktiskt och framåtsyftande tänkande även på det lokalpolitiska planet. R:s politiska ambitioner bar tydligen frukt. 1850 varnade landshövdingen i Kalmar, Claes Ulric Nerman (bd 26), sällskapet för att ha passerat gränsen för sina befogenheter.

På det övervägande konservativa riddarhuset intog R en moderatliberal hållning, vilket innebar att han knappast kunde räkna med någon framskjuten utskottsplacering. Inte heller i FK, som var hans rikspolitiska bas 1867–72, hade hans hållning stöd från majoriteten. Trots sin svaga politiska position kunde R dock i flera för honom angelägna frågor inverka på de beslut som riksdagen fattade. Sålunda lyckades han framgångsrikt driva frågor som gynnade hushållningssällskapen och inte minst deras mera långsiktiga arbete. På hans initiativ beslutade nämligen 1853–54 års riksdag att parallellt med det partiella husbehovsbränningsförbudet låta en del av skatteinkomsterna från den ökade brännvinsförsäljningen tillfalla hushållningssällskapen. R upprördes av brännvinets sedefördärvande verkningar, och han var också ordförande i det särskilda utskott vid riksdagen som utformade det begränsade förbudet.

I representationsfrågan intog R en mellanställning. Han sympatiserade liksom andra liberaler med tanken att ersätta de fyra stånden med en på grundval av samfällda val sammansatt riksdag. R:s synsätt i representationsfrågan ledde honom till att förhålla sig avvaktande till den liberala oppositionens enkammarförslag vid riksdagen 1840–41 och att stödja regeringens av oroligheterna 1848 framtvingade tvåkam-marförslag. Samtidigt tog han avstånd från de radikala krav som väcktes inom det s å tillkomna Sthlms reformsällskap, vars ursprungliga "bestyrelse" han tillhörde. R:s odogmatiska hållning fick honom också att verka för det av de reformkonservativa junkrarnavid riksdagen 1850–51 framlagda och preliminärt antagna förslaget om att både reformera ståndens sammansättning och att motverka ståndssplittringen genom att inrätta en de enskilda stånden överordnad riksnämnd. R ställde sig slutligen bakom Louis De Geers framgångsrika tvåkammarförslag 1863, vilket han stödde i riddarhusdebatten inför det sludiga avgörandet 1865.

I FK, där R företrädde sina tidigare hemtrakter, Kalmar läns södra del, sökte han inta en medlande ställning mellan de skilda intressen som var representerade i riksdagens båda kamrar. Han slöt sig till den lilla grupp som strävade efter samförstånd med AK:s majoritet och som så småningom kom att kallas Lantmannapartiets filial i FK

I den utrikespolitiska debatten framträdde R från slutet av 1840-talet som en övertygad anhängare av skandinavismen. Hans uppfattning på den punkten fick honom att verka för återhållsamhet i den inflammerade ståthållarstriden 1859–60. Mot bakgrund av vissa norska ställningstaganden, som av sv opinion uppfattats som nationalistiska markeringar, opponerade sig den sv riksdagen mot den nye kungen Karl XV:s löfte till norrmännen att tillgodose deras krav på ståthållarämbetets avskaffande. R:s hållning i frågan är så mycket mera anmärkningsvärd som det var just bland liberaler som initiativet till riksdagens opposition mot det kungliga handlandet togs. I konsekvens med sina sympatier engagerade sig R också i den på initiativ av Adolf Hedin (bd 18) i Sthlm 1864 bildade Nordisk nationalförening. Då var emellertid skandinavismen som politisk realitet redan överspelad genom Sveriges vägran att aktivt bistå Danmark i konflikten med Preussen om hertigdömena Slesvig och Holstein.

Författare

Staffan Förhammar

Arkivuppgifter

Brev från R i KB (bl a till H Wieselgren), LUB, RA (bl a till A v Hartmansdorff o många i Ericsbergsarkivets autografsaml), NordM (till J A Hazelius) o i SSA.

Källor och litteratur

Källor o litt: S Förhammar, Reformvilja eller riksdagstaktik? Junkrarna o representationsfrågan 1847–54 (1975); T Jansson, Adertonhundratalets associationer (1985); T Lidman, Adlig partipolitik vid 1800-talets mitt (1979); G B Nilsson, Banker i brytmtid. A O Wallenberg i sv bankpolitik 1850–1856 (1981); F Rudelius, Kalmar reg:s personhist 1623–1927, 2 (1955); SMoK; Sv biogr lex, N F, 8 (1879–81); E Tiselius, A C R o Hugo Raab. Frisinne o försvar 1834–1881 (PHT 1931); dens, A C R, reformvän o skandinav (1954); Tvåkammarriksdagen 1867–1970, 2 (1985).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adam C Raab, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7469, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Förhammar), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7469
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adam C Raab, urn:sbl:7469, Svenskt biografiskt lexikon (art av Staffan Förhammar), hämtad 2024-04-23.