Meriter

1 Reinius, Leif Axel, f 24 maj 1907 i Sthlm, Engelbr, d 14 febr 1995 i Kville, Göt. Föräldrar: bankkamrer Karl Axel Richard R o Thora Gunhilde Larsen. Studentex vid H reallärov å Norrmalm, Sthlm, 11 maj 25, elev vid KTH ht 25, avgångsex från dess fackavd för arkitektur 31 maj 29, anställd hos arkitekt Hakon Ahlberg, drev egen arkitektverksamhet, delägare i arkitektfirman Backström & Reinius (från 66 Arkitekter Sven Backström Leif Reinius ab), 36–80, red för tidskr Byggmästaren 44–50, allt i Sthlm. – LFrKA 55.

G 24 maj 1936 i Sthlm, Hedv El, m Ingrid (Linnér) Eva Maria Bergsten, f 18 febr 1913 i Danderyd, Sth, d 25 juni 1995 i Kville, dtr till professor Carl Gustaf B (bd 3) o Agnes Maria Moberg.

Biografi

Efter avslutade studier vid KTH anställdes Leif R på Hakon Ahlbergs arkitektkontor, där han kom att göra en betydande insats. Under dessa år skedde funktionalismens genombrott i Sverige och R arbetade under Ahlbergs ledning bl a med det banbrytande smalhusområde i Hjorthagen i Sthlm som senare fick stor betydelse för 1940- och 50-talens bostadsbyggande. När Sven Backström och R startade egen verksamhet var det också i nära kontakt med Ahlberg. De delade länge kontor med honom även om verksamheterna hölls skilda. Backström och R var personligen mycket olika och kompletterade varandra på ett sällsynt lyckligt sätt; den förre var glad och utåtriktad, medan R framstod som mera sluten och känslig. De hade ett nära samarbete; karakteristiskt var att de ofta bytte arbetsplats med varandra för att bearbeta varandras idéer och lösningar. De var bägge självständiga och innovativa konstnärer som kom att sätta sin prägel på sv och även europeisk arkitektur under perioden efter andra världskriget då folkomflyttningarna var stora och bostadsutvecklingen snabb.

R tog redan under studieåren till sig funktionalismen men nöjde sig inte med den nya riktningens ambitioner att skapa funktionella byggnader. Både invändiga och yttre rum måste enligt honom gestaltas; rum fick inte bli utrymmen. Le Corbusiers arkitektur liksom mycket av den tidiga sv funktionalismen betraktade han som alltför kylig och steril. Själv sökte han en sinnligare och mer personlig hållning, ett synsätt han under 1940-talet också kom att förmedla i sin viktiga roll som redaktör för Byggmästaren, som var den tidskrift där arkitetkturdebatten fördes. Det starkaste intrycket tog R av den amerikanske arkitekten Frank Lloyd Wright, i vars hem och arkitektkontor Taliesin East han 1938 vistades som stipendiat.

Ett tidigt exempel på försöken att berika funktionalismens uttryck är flerbostadshuset i kvarteret Tegelslagaren, Nytorgsgatan 36–38, i Sthlm. Det byggdes 1936 för Öhmanska bageriet och var det nystartade arkitektkontorets första uppdrag, tillika det första av många följande projekt i samarbete med den framstående, experimentlystne och socialt engagerade storbyggmästaren Olle Engkvist. I kvarteret Tegelslagaren lät arkitekterna med hjälp av tegel, trä och burspråk i fasaden betona material, färg, textur och variation i stark kontrast till det rådande idealet med slätputsade, enhetliga fasader. Bostadslösningarna skapade vackra rum och god funktion och var de första i raden av de många välstuderade bostadsplaner för smålägenheter som de båda arkitekterna kom att utföra. Sin skicklighet på detta område hade R visat redan vid utformningen av Hjorthagens bostadsbebyggelse.

Ett projekt som speglar de nya teateridéerna ute i Europa är deras bidrag till tävlingen om Malmö stadsteater 1933. Det belönades med tredje pris. Den hästskoformade salongen placerade scenen närmare åskådarna och gav rika variationsmöjligheter. Också i tävlingen om rådhus, konserthus och teater i Lund, där de belönades med första pris, vidareutvecklade de teaterrummet. Projektet kom dock ej till utförande.

Några av R:s mest intressanta insatser gällde bostäder för ensamstående kvinnor och för äldre. Kvinnornas hus på Kungsholmen i Sthlm från 1938 och Elfvinggården i Alvik från 1940 följdes av anläggningar i Björnbo på Lidingö 1953–55 och i Nockeby vid Drottningholmsbrons fäste 1974–81. Alla dessa anläggningar med kollektiv service lyckades R och hans kompanjon utveckla till verkliga hemmiljöer som bevarat sin attraktivitet genom åren. Samma ambitioner finns i Nockeby familjehotell från 1952.

Världskrigets avspärrning gav tid för eftertanke och under de första efterkrigsåren skedde en arkitektonisk omorientering, särskilt inom bostadsbyggandet. För de viktigaste innovationerna svarade Backström och R. Deras verk kom också att framhållas som förebilder över hela Europa, bl a i Italien, där det sociala bostadsföretaget INA-Casa arbetade med influenser från Sverige. Med Olle Engkvist som uppdragsgivare ritade Backström och R en serie experimentlägenheter, bl a en märklig, senare riven, villabyggnad i Västberga med en stor inomhusträdgård, och en vacker takvåning vid Västerbroplan. Engkvist stod också som byggherre för de båda arkitekternas kanske främsta verk, stadsdelen Gröndal i Sthlm 1944–62.

Med stor hänsyn till terrängen och med en för tiden ovanlig omsorg om den äldre bebyggelsen skapade Backström och R i Gröndal en miljö som förenade en lyhörd anpassning till aktuella bostadskrav med en djärvt innovativ formgivning. En vacker terrasshuslänga med hängande trädgårdar fogades mjukt in mellan höga träd och äldre hus. Den innehöll de kanske bästa tvårumslägenheter som någonsin producerats, lägenheter som förenade knappa mått med god möblerbarhet och vackra rumssamband. Strax ovanför byggdes de första s k stjärnhusen, i vilka tre genomlysta lägenheter grupperats kring ett trapp- hus. Husen byggdes dels som fria punkthus i starkt kuperad terräng, dels som en bikakeliknande tätbebyggelse med förbluffande hög exploatering. Mönstret fullföljdes 1947–52 i det stora stjärnhusområdet i Rosta i Örebro, där den okonventionella färgsättningen vållade en livlig diskussion. Stjärnhuset blev en innovation som gick ut över Europa och som kopierades i olika faser av efterkrigstidens återuppbyggnadsarbete. Också inom Sverige blev det efterbildat men oftast utan den fina anpassning till terrängen som präglade bebyggelsen i Gröndal.

Den småbrutna mellansvenska terrängen lämpar sig illa för tätbebyggelse. Men också Backströms och R:s punkthusområde vid Danvikstull i Sthlm från 1944–45 anpassades till den starkt kuperade platsen, vars ursprungliga karaktär bevarats sällsynt väl. Bostadsplanerna var även här föredömliga med vackra vardagsrum i hörnläge. Direkta samband mellan rummen gav en ovanlig rymlighetskänsla även åt mycket små lägenheter.

Under 1950-talet vidgades arkitektkontorets arbetsfält. I Sthlms generalplan från 1952 skisserades en rad s k ABC-städer, autonoma satelliter med spårförbindelse, arbetsplatser, bostäder och centrumbebyggelse, med rötter i de principer som prövats i engelska och sv trädgårdsstäder vid seklets början. I Vällingby och Farsta arbetade Backström och R med hela centrummiljön, från stadsplanen till den omväxlande och infallsrika bebyggelsens detaljer. De båda satellitstäderna blev Sveriges ansikte mot världen. Vid en inbördes jämförelse framstår Vällingby som den överlägset bästa miljön, främst eftersom bilismen där inte tilläts styra planeringen. Erforderliga bilplatser fogades naturligt in i efterhand utan att som i Farsta skilja centrum från omgivningen.

Även ett inflytelserikt arkitektkontor har svårt att kämpa mot strömmen. R, som alltid talade för en organisk arkitektur och ofta på ett övertygande sätt lyckades att förverkliga den i sitt arbete, kände sig inte tillfreds med den växande skalan i de uppgifter han ställdes inför. Han riktade på senare år skarp kritik mot en alltför enkelspårig arkitektur och sökte en rikare gestaltning. Ändå lyckades han hela livet bibehålla sin ungdomliga entusiasm och sitt djupa engagemang i varje enskild arbetsuppgift. De stora varuhus som på ett så förödande sätt brutit skalan i gamla stadsmiljöer gay han ofta övertygande lösningar, som i Åhléns byggnad vid Klarabergsgatan i Sthlm där han istället för en stor försäljningsindustri skapade ett palats med festivitas. Femte höghuset vid Sergels torg i Sthlm är med sin artikulerade fasad ytterligare ett exempel där de inom givna ramar föärsökte berika arkitekturen.

Några år före sin död ritade R för sig och sin sängbundna hustru ett eget hus i den bohuslänska skärgården. Här skapade han på minimal yta en sällsynt kombination av intimitet och rymd. Byggnaden blev en sammanfattning av R.s arkitektursyn: "God arkitektur är levande", skrev han, "den skall spela på vårt känsloliv, vara en skapelse som sjunger. Hus skall kunna tala till oss och vi till dem. God arkitektur är något ytterligt sällsynt men det man längtar efter ständigt".

Författare

Eva Rudberg John Sjöström

Arkivuppgifter

Handl:ar efter R i arkitektfirman Backström & Reinius arkiv, Arkitekturmuseet, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: H O Andersson o F Bedoire, Sv arkitektur. Ritn:ar 1640–1970 (1986); Backström & Reinius (Arkitektur, 6,1982; innehåller bl a en fört över Backström & Reinius projekt 1936–81); Fyrtiotalets sv bostad, ed S Backström o S Ålund (1950); G Sidenbladh, Planering för Sthlm 1923–1958 (1981); J Silvander, Hjorthagens bostadsbebyggelse (Hjorthagen, ed K-O Arnstberg, 1985); dens, Gröndal (Gröndal o Aspudden. "Ett mönstersamhälle utanför stadens hank o stör", 1993); SMoK.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Leif A Reinius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7584, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Rudberg John Sjöström), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7584
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Leif A Reinius, urn:sbl:7584, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Rudberg John Sjöström), hämtad 2024-04-19.