Meriter

Olin, Elisabeth, dp 8 dec 1740 i Sthlm, Kat, d 26 mars 1828 där, Nik. Föräldrar: organisten k hovmusicus Peter Lillström o skådespelerskan Elisabeth Söderman. Erhöll sångundervisn av fadern o av hovkapellmästaren F Zellbell d y, debuterade på K teatern 18 jan 73, verksam där 73–84 (dock uppförd på teaterns pensionsstat först 04), erhöll av K M:t livstidspension 19 sept 78, första hovsångerska 83, led av MA:s musikaliska utsk 12 febr 88. – Honorär led av MA 82.

G 7 febr 1760 i Sthlm, Kat, m assessorn Gabriel Olin, dp 19 maj 1728 i Växjö, d 1 aug 1794 i Sthlm, Nik, son till vaktmästaren Andreas O o Catharina Blix.

Biografi

O hade "teatern i blodet"; hennes mor var anställd vid "Kongl svenska skådebanan", där O gjorde sin sceniska debut vid sju års ålder. Även O:s far var utövande konstnär; kanske hade han också någon befattning vid samma teater. Os konstnärliga bana är ett gott exempel på den lyckliga förening av arv och miljö som kännetecknar många skapande konstnärers liv och gärning. Sin musikaliska utbildning fick hon rimligen av fadern, sin sceniska av modern. Någon mer gedigen undervisning i dramatisk sång torde knappast ha stått att få i Sthlm.

Sin sångkonst utövade O länge vid privata framträdanden; hon skall också ha framträtt i konserter vid hovet, och hon tycks allmänt ha gjort sig känd och uppskattad både för sin vackra sång, sin musikaliska inlevelse och sin skönhet. Någon musikdramatisk uppgift fick hon veterligt inte förrän vid fyllda 33 år – men då skedde också debuten i ett synnerligen remarkabelt sammanhang: hon blev av Gustav III själv utvald att kreera den kvinnliga huvudrollen i det första verk som uppfördes på den av honom skapade K teatern, Thetis och Pelée. Verket var delvis författat av kungen själv och tonsatt av den i Sthlm boende italienaren Francesco Uttini. Gustav III lär ha haft vissa svårigheter att övertala henne – eller kanske snarare hennes man – eftersom det ansågs föga reputerligt att en gift kvinna var skådespelerska eller operasångerska. Teatrar, liksom deras aktörer, åtnjöt inget anseende för "goda seder". För att skänka respektabilitet åt den nya operascenen och dess anställda beslöt Gustav III att den skulle benämnas Kongl musikaliska akademin för befordrande av deklamation och musik.

Efter debuten 1773 kreerade O under säsongerna 1773–81 en rad roller av vilka flera blev stora framgångar för Bollhusteatern: Galathea i Händels Acis och Galathea, Eurydike i Glucks Orfeus och Eurydike, titelrollerna i Berton-Trials Silvie och Uttinis Aline, drottning av Golconda, Venus i Walthers Adonis, Procris i Lalins Procris och Cephal, Antiope i Naumanns Amphion, Klytaimnestra i Glucks Ifigenia i Aulis och Zulma i de Monsignys Cora och Alonzo. Bland O:s talroller märktes hennes tolkning av Athalie i Racines Atalja. "I många år var hon scenens (Bollhusets) härligaste prydnad. En skönare och mer kunglig fruntimmersgestalt hade där aldrig framträtt, än då hon i tragedien 'Athalie' utförde titelrollen" (Crusenstolpe, s 184). En av hennes levnadstecknare framhöll vältaligt inte bara hennes sköna stämma och musikaliska insikter utan också hennes behag i åtbörderna, hennes livlighet i deklamationen och hennes "eld och uttryck i vart ögonkast och varje rörelse" (Lindgren).

Ända in i sena ålderdomen skall O ha bibehållit både sin skönhet och sin vackra stämma. När den italienska sopranen Angelica Catalani sjöng i Sthlm 1827 och då besökte den 87-åriga O lär denna ha sjungit en aria utan att darra på rösten.

Gustav III visade sin stora uppskattning av den mycket populära O. Som pensionär fick hon behålla sin lön oavkortad. Hon fick bl a rätt till fri loge på Operan och en rad förmåner såsom egen vagn till och från Bollhuset och operahuset, skor, strumpor, handskar och blommor. Kungen yttrade om livstidspensionen att den var ett "vedermäle av den gunst, varmed Hans Maj:t erinrar sig, det bemälda assessorska varit den första person, som genom dess engagement bidragit till verkställande av K Maj:ts nådiga avsikt att inrätta en kungl svensk opera" (Hedberg, s 19).

Till O:s förmåner får kanske också räknas att både hennes syster och hennes tolvåriga dotter Elisabeth fick anställning vid Operan. Kring förhållandet mellan modern och denna dotter som vuxen skulle skvallerkrönikan förtälja något som kanske var ett bittert sorgespel. O uppgavs ha haft ett förhållande med teaterns förste älskare, sångaren Carl Stenborg. Denne vände sina känslor från O till hennes dotter, som besvarade hans känslor. O reagerade med oblidkelig svartsjuka, och en ättling till henne talar långt senare om hennes "oförsonlighet emot sin dotter". Historien ledde till "mycket buller och oenighet" inom den Olinska släkten (Flodmark, s 169 f). Inte förrän efter många år kunde O förmå sig att acceptera dotterns giftermål med Stenborg.

Författare

Nils-Olof Franzén

Källor och litteratur

Källor o litt: M J Crusenstolpe, Medaljonger o statyetter (1882); F A Dahlgren, Anteckn:ar om Sthlms theatrar (1866); J Flodmark, Stenborgska skådebanorna (1893); C C Gjörwell, En stockholmskrönika ur C C Gjörwells brev, ed O Sylvan (1920), s 69, 78 f, 118, 130 f, 134, 137 f, 143, 145, 153, 180, 209 f; Gustavian opera (1991); F Hedberg, Sv operasångare (1885); O Holmberg, Leopold o Gustaf III. 1786-1792 (1954); A Lindgren, E O (NF, 2. uppl, 20, 1914); Ny ill tidn 1873, nr 4, s 25 f; N Personne, Sv teatern, 1–3 (1913–15) o 5–6 (1919–25); Sohlman.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Elisabeth Olin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7707, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Olof Franzén), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7707
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Elisabeth Olin, urn:sbl:7707, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils-Olof Franzén), hämtad 2024-04-20.