Meriter

Ollers (tidigare Olsson), Edvin, f 28 mars 1888 i Norrtälje, d 2 dec 1959 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: bokbindaren Karl Daniel Olsson o Maria Dorotea Karlsson. Teckningslär:utbildn vid Högre konstindustriella skolan i Sthlm 06–09, elev vid Gbgs musei rit- o målarskola 09–10, bitr teckningslär vid h a l på Östermalm i Sthlm 10–16, underlär vid Tekn skolan, Sthlm, 11–43, överlär där 35, konstnärl rådgivare vid Upsala-Ekeby ab 17–18 o vid ab S:t Eriks lervarufabriker, Uppsala, 21 o 26–28 samt vid ett flertal glasbruk, bl a Kosta, Reijmyre, Limmared o Flygsfors, formgivare bl a hos ab Schreuder & Olsson i Sthlm 24–50, grundade en privat målarskola i Sthlm 41, ordf i Sv konstnärernas fören 42–45, facklär vid Konstfackskolans konstindustriella dagskola 46–48. Konsthantverkare, målare.

G 5 nov 1916 i Leksand, Kopp, m teckningsläraren Ebba Hilda Elisabeth Ekelund, f 13 maj 1886 i Lima, Kopp, d 15 nov 1954 i Sthlm, Joh, dtr till provinsialläkaren Johan Alfred E o Hilda Axelina Selinda Berg.

Biografi

O gjorde studieresor dels som stipendiat, dels privat i flera europeiska länder och i Nordafrika, där han fick ett bestående intresse för afrikanskt konsthantverk, vilket återkom i hans stilleben. Hans målningar är harmoniska och förmedlar stämningsfulla och rena landskapsbilder från Västkusten, Skåne och Italien. Kolorit och uppbyggnad har O sökt och funnit hos Cézanne.

O kom att bli en av de främsta, kanske den främste, vid förnyelsen av den sv bruksvaran genom en förening av det vackra, praktiska och billiga. Han tillhörde andra generationen konstnärer som engagerades av i första hand glasbruk och keramiska industrier för att söka höja smakuppfattningen hos allmänheten. De första försöken i denna riktning gjordes kring sekelskiftet 1900 med Ellen Keys skrift Skönhet för alla som riktmärke. Inför den s k Hemutställningen på Liljevalchs i Sthlm 1917 verkade Sv slöjdföreningens förmedlingsbyrå för att skapa kontakter mellan konstnärerna och industrin. O har kommenterat sina minnen från 1917: "När förmedlingsbyrån skickade Hald och Gate till Orrefors och Kåge till Gustavsberg, tyckte jag att jag skulle få komma nånstans och det gick jag upp och sa till Elsa Gullberg och så skickades jag till Kosta..." (Form 1947).

När O kom till Kosta var han full av iver att börja arbeta. Länge hade han stått vid museernas montrar och sett på de gamla glasen, de gråtonade, de med blåsor och sliror, de svagt gröna och Waldglasen som de tyska glasarbetarna förde till de sv glasbruken. I 0:s kontrakt stod emellertid att han skulle medverka vid den traditionella slip- och konstglasutformningen i Kostas stolthet, den klara kristallmassan.

O:s skisser från 1917 (hos förf) visar bl a ett förslag till prydnadsskålar "i gjutglas ... tillverkningskostnad ytterligt billig", där formen har böhmisk karaktär. O anger att glasmassan är tänkt att vara densamma som i buteljglas. Andra skisser utförda i pastell har mjukhet och rondör. – O:s första produkter på Kosta var tunna vaser och pokaler sirade med gravyr. Han utförde över 40 ritningar. Men en dag fann O framför hyttan två högar av glasskärv, en blå och en grön. O såg de gamla museiglasen framför sig och han ombesörjde att skärven blandades till en smälta. En del källor gör gällande att O i ett obevakat ögonblick kastat sand i smältan för att få en "oren" massa.

Det var med stor glädje O såg glasen ta form i hyttan. Så nära den vackra vardagsvaran, tidens appell, hade ingen kommit. Glasen visades på Hemutställningen; kritiken var enig: Detta var vacker vardagsvara. Ledningen på Kosta hade dock en annan uppfattning. Den kristallklara traditionen höll på att luckras upp. O fick lämna bruket. Han återkom dock 1931 och sökte sig tillbaka till ungdomstidens glas, men det ville sig inte. Juvelerna från 1917 blev en legend i sv glashistoria. En strejk utbröt på Kosta och 1932 blev O uppsagd.

O var en vandrare i glasriket. 1918 fanns han på Reijmyre, där han under knappt två år ritade eleganta pokaler och vaser tonade i gult, grönt och grått. Vid Elme glasbruk var han engagerad 1926–30. Han ritade bl a graverade praktpjäser i samma anda som Gate och Hald på Orrefors. Den största insatsen gjorde O med det s k Eolglaset. Det annonserades som "nyheter i gjutet konstglas med tonad massa" i bärnsten, lila och stålblått. På Limmareds glasbruk 1929–40 anförtroddes O formgivning av flakonger för parfym, eau de cologne och hårvatten, vilka visades på Stockholmsutställningen 1930. Han ritade utsökta parfymflaskor i klart och färgat glas inspirerade av kinesiska snusflaskor men också med omisskännliga funkisdrag. Enligt kritikern Gotthard Johansson var de tillverkade med "en elegans i formen och en ädel must i färgen som ger ... en högre konstnärlig rang än många dyrbara praktpjäser".

O var full av förtröstan. Orderingången var god och bruket satte igång en större produktion. Vid samma tid började emellertid bakelitkapsylen komma i bruk, och O:s flaskor var ämnade för glasproppar. O fortsatte dock under hela 1930-talet att sända ritningar på förpackningsglas som bruket framställde. På Kosta upprättades 1931 ett kontrakt vari ingick anvisningar om hur O skulle fördela sina tjänster mellan Kosta och Alsterfors så att ingen inbördes konkurrens skulle uppstå – båda bruken ingick i gruppen Sv kristallglasbruken. Han fick också förbinda sig att inte låta anställningen vid Limmared påverka formgivningen.

Den omfattande provsamling som Smålands museum övertog från Alsterfors vid nedläggningen av bruket visar att O varit mycket verksam med bruksglas tonade i gult, grönt och brunt, varav en del har drag av glaset vid Sandvik. – 1934 övergick O till Åfors där de hyttarbetade tjockt böljande glasen var särskilt anmärkningsvärda. O:s slipade glas blev utmärkande för Ekenäs glasbruk 1946–47. O ritade även belysningsglas på Flygsfors omkr 1945.

O:s insatser för den sv bruksvaran och konsthantverket omfattade också keramik vid Upsala-Ekeby och S:t Eriks lervarufabriker. De unika fajansskålarna, faten och vaserna från Upsala-Ekebytiden är med sina former och känsligt utförda dekorer av utsöktaste slag. Några har bevarats och finns på museer. – O ägnade sig även hos Schreuder & Olsson i Sthlm åt formgivning av tenn i en stram och vårdad stil inspirerad av barocken, ritade silver- och nysilverföremål och formgav bokband. Han gjorde bl a illustrationer till Befriaren i högtidssägner och bilder av Emilia Fogelklou (1925).

Målningen och teckningen hade hela livet den största betydelse för O. Många av hans elever har berättat om hans pedagogiska och medryckande sätt att förmedla konsten. Formgivaren Karin Björquist var en av dem som följde hans föreläsningar: "Han kunde tala om japanska träsnitt och afrikansk konst så lyriskt och poetiskt att det var en njutning att lyssna. Han inpräntade vikten att teckna, alltid teckna om så på den minsta pappersbit. Han lärde oss konsten att se ..."(intervju).

Författare

Ann Marie Herlitz-Gezelius

Arkivuppgifter

Brev från O i GUB (till Gbgs konstfören), LUB o i UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Kontrakt mellan ab Kosta glasbruk o O 6 mars 1931, hos förf.

AB Schreuder & Olsson Sthlm. Gjutet tenn (priskurant 1946); H Dahlbäck Lutteman, Sv 1900-talskeramik (1985); E O som konsthantverkare (NM, utställn:kat 256, [1960]); A-M Ericsson, Sv 1920-tal. Konsthantverk o konstindustri (1984); A Hedstrand, Produktionen vid kakel-fabriken 1907–1937 [ab S:t Eriks lervarufabriker] (Uppland 1971); A M Herlitz-Gezelius, Vackra ting o bruksting från 10- o 20-tal (1974); dens, En målares vandring från bruk till bruk (Sverige är fantastiskt, 1986, s 30 f); dens, Kosta, glaset o konstnärerna (1987); E Kölgren o C G Tengström, Läroverks- o seminarie-matr 1914–1915 (1915); Limmared. Bygden, bruket, samhället 1740–1990 (1990); Å Nisbeth o T Fogelberg, Reijmyre glasbruk (1960); H Rabén, Keramik från S:t Eriks lervarufabriker i Upsala (Form 1932, s 227); H Ricke o U Gronert, Glas in Schweden 1915–1960 (1986); SKL; E Steenberg o B Simmingsköld, Glas (1958); M Sterner, Konstnärlig keramik från S:t Eriks lervarufabriker (Boet 1931, s 227); G Svensson, Modern sv bokkonst (Bokvännens bibl, 15, 1953); E Wettergren, Möderne schwedische Werkkunst (1926); dens, Kostaglaset 1917–1942 (Kosta glasbruk 1742–1942, 1942); D Widman, nekr över O (Form 1959); dens, Konsthantverk, konstindustri, design 1895–1975 (Konsten i Sverige, 1975); N G Wollin, Från ritskola till konstfackskola. Konstindustrieli undervisn under ett sekel (1951). – Intervju med formgivaren vid ab Gustavsberg prof Karin Biörquist.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvin Ollers, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ann Marie Herlitz-Gezelius), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:7737
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvin Ollers, urn:sbl:7737, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ann Marie Herlitz-Gezelius), hämtad 2024-04-25.