Meriter

2 Nilsson, Barbro, f 18 juli 1899 i Malmö, S:t Petri, d 11 okt 1983 i Lerberget, Väsby, Malm. Föräldrar: disponenten Carl Theodor Ansgarius Lundberg o Emma Lovisa Bong. Elev vid Johanna Brunssons vävskola i Sthlm 13–18, lär i vävning där 18–20 o 24–41, elev vid Högre konstindustriella skolan i Sthlm 20–24, lär i fackteckn o vävning vid Tekn skolan där 24–45, konstnärlig ledare för nyproduktionen vid Märta Måås-Fjetterströms verkstad för sv mattor o vävnader, Båstad, 42–71, facklär o huvudlär vid Konstfackskolans i Sthlm fack-avd för textilarbete 43–54, gästlär vid Kunsthaandvaerkerskolen i Khvn 58–59. Textilkonstnär. – Litt et art 48.

G 13 okt 1928 i Lidingö m skulptören Robert Karlheim Nilsson (NI).

Biografi

N började sin utbildning redan som fjortonåring i Johanna Brunssons vävskola i Sthlm, där hon under fem år fick en gedigen teknisk och konstnärlig träning. Hon inspirerades bl a av skolans rika garnlager, som tidigt väckte hennes intresse för färg.

Under en stor del av sitt aktiva liv lyckades N framgångsrikt förena undervisning och eget skapande. Som huvudlärare vid den nybildade Konstfackskolan i Sthlm ledde hon under drygt tio år utbildningen av vad som skulle bli en betydande generation textilkonstnärer, av vilka några – Marianne Richter, Ann-Mari Forsberg och Barbro Sprinchorn – knöts till verkstaden i Båstad, där de bidragit med konstnärligt självständiga insatser.

N:s mångsidiga och färgstarka livsverk avtecknar sig mot bakgrund av sekelskiftets blomstrande utveckling inom sv textilkonst. Efter Märta Måås-Fjetterströms (bd 25) död övertog N ledningen av hennes ansedda verkstad i Båstad och fick därigenom möjlighet att föra vidare det konstnärliga arvet från sin föregångare, samtidigt som hon utvecklade en självständig konstnärlig stil. N uttryckte ofta beundran för men sökte aldrig imitera hennes vävnader, som karaktäriseras av en bildrik framställning i stramt geometriserande kompositioner med horisontal-vertikal orientering. N utgår, liksom Måås-Fjetterström, från förebilder i naturen men driver abstraktionen längre, använder starkare färger och låter ytan genomströmmas av vågrörelser.

Till skillnad från Måås-Fjetterström var N utbildad tekniker och textillärare, något som möjliggjorde ett fruktbart samarbete med en rad olika bildkonstnärer. I denna verksamhet intog N rollen som den skapande uttolkaren. N:s tekniskt orienterade utbildning hade gett henne kunskaper som var ovärderliga bl a när det gällde arbetet med att överföra en bildidé till en mönsterförlaga, en av de viktigaste uppgifterna vid verkstaden i Båstad. För att inspirera väverskorna och ge dem största möjliga konstnärliga frihet föredrog hon att måla upp kompositionerna i naturlig storlek i stället för att använda numrerade skisser.

N:s tekniska kunnande och välutvecklade färgsinne spelade också en viktig roll i samarbetet med bildkonstnärerna. Denna del av hennes verksamhet som textilkonstnär inleddes redan 1928 med en gobeläng som komponerats av Bertil Damm för M/S Kungsholm. 1936 deltog hon i en tävling om den konstnärliga utsmyckningen av Gbgs konserthus med ett förslag utformat i samarbete med maken. Segrare blev emellertid X:et med skissen till Melodier vid torget, som N fick utföra i gobelängteknik. Inför det färdiga arbetet påpekade X:et att han som målare inte kunnat få fram sådana valörer och en sådan lyster: "Så bra kan man helt enkelt inte måla." För N blev detta ett genombrottsverk, som ledde till en rad liknande uppdrag för främst X:et, Olle Nyman och Robert N. Bland övriga konstnärer hon samarbetat med märks Endre Nemes, Pär Siegård, Tom Krestesen och Sixten Lundbohm.

N:s egna kompositioner är i stor utsträckning inspirerade av den skånska naturen i Lerberget vid Öresund, där makarna N bodde från 1947 och där en gammal smedja inreddes till vävstuga och experimentverkstad. Stränder, vatten och vågrörelser återkommer ofta i N:s motivkrets, som ter sig på en gång modern och tidlös.

Bland N:s tidiga, typiska arbeten märks en rad mattor och väggbonader i gobelängteknik, t ex Kärnfrukt och Knappatång (1942), Snäckorna och Spättan (1943) samt Bärmattan i sina olika varianter (1946). Även när N väljer andra förebilder än hav och strand riktar hon rörelsen snett utåt-uppåt, såsom i Nejlika och Träd i skogen (1950). Denna karaktäristik gäller även sena arbeten, såsom Marina (1960), Solvägen (1964), Solfläckar (1965) och Blåsväder (1967) för stadsbibl i Helsingborg. Samma rörelse utmärker också sju vävnader för Sydsvenska kraftbolaget i Malmö (1966), vilka komponerats tematiskt med bäckahästen som symbol för naturkraften; genom sin utsökt varierade färgverkan bör de räknas till hennes främsta skapelser.

En mycket väsentlig del av N:s livsverk utgörs av en rad kompositioner skapade för offentlig miljö, där hennes förmåga till koloristisk samverkan med omgivningen kommer särskilt väl till sin rätt. Genom samarbete med brodern Erik Lundberg (bd 24), flitigt verksam bl a som kyrkorestauratör, kom hon tidigt in i en verksamhet som byggde på att textilierna utgjorde viktiga inslag i rumsbilden. Hon har framställt kyrkliga textilier för ett drygt fyrtiotal sv kyrkor och ett italienskt sjukhuskapell, i Salerno. Tidiga sådana arbeten återfinns i kyrkorna på Gräsö och i Viksta i Uppland samt i bl a Skarhult och Skårby (1934), Stora Hammar (1935), Lilla Harrie och Vä (1942) i Skåne. I Sthlm har hon varit verksam för Kungsholms kyrka samt Storkyrkan med flossamattan Livets träd (1955). Tillsammans med maken svarade hon också för den textila utsmyckningen av Markuskyrkan i Björkhagen i Sthlm (1961). Särskilt rikt inredd är Gustaf Adolfskyrkan i Helsingborg, där akustiken förbättrats genom N:s omfattande textila utsmyckning (1965–68).

Författare

Anne-Marie Ericsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Art:ar om N i NM:s klipparkiv.

G Gustafsson, Så enastående självklart (Form 1983, nr 5); U Hård af Segerstad, Modern sv textilkonst (1963); T Lundgren, Märta Måås-Fjetterström o vävverkstaden i Båstad (1968); E Martin o B Sydhoff, Sv textilkonst (1979); V S Möller, En bok om B N (1977); G Reimers, Tio textilkonstnärer (1965); I Simonsson, Hamnen i Lissabon, Sven Erixsons o B N:s senaste bildvävnad (Form 1946, nr 8); SKL o där anf litt; Verkstad Måås-Fjetterström (NM:s utställmkat 308, 1967); E Wettergren, Melodier vid torget (Form 1939, nr 10).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Barbro Nilsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8094, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8094
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Barbro Nilsson, urn:sbl:8094, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-19.