Meriter

2 Nyblom, Helene (Helena) Augusta, f 7 dec 1843 i Khvn, Vor Frelser, d 9 okt 1926 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: konstnären, prof Jørgen Roed o Emilie Mathilda Kruse. Förf. – Litt et art 23.

G 15 sept 1864 i Sorø, Danmark, m prof Carl Rupert Nyblom (N 1).

Biografi

Helena N växte upp i ett högborgerligt hem präglat av intellektuell och estetisk kultur. Fadern var konstprofessor och framstående målare, modern var litterärt inriktad, och i hemmet umgicks talrika konstnärer, musiker, ämbetsmän och författare. I denna miljö fick dottern en tidig skolning i uppmärksamhet och smak; dessutom utbildade hon sig i pianospelning där hon uppnådde stor skicklighet. Hennes estetiska fostran fullbordades med en utlandsresa 1861–62 tillsammans med fadern, varvid han på de stora museerna lärde henne att se och analysera konstverken. I Rom träffade hon den blivande professorn i estetik Carl Rupert N (N 1), som tre år senare skulle bli hennes make.

Makarna N:s hem i Uppsala blev snart en samlingspunkt för konstnärligt inriktade människor från hela Norden. Man idkade där kulturell samvaro och aktivitet under informella förhållanden; talrika vittnesbörd prisar denna miljö som en hemvist för det klara vettet och de sköna konsterna. Särskilt gärna ägnade man sig åt musik; N:s talanger som pianist kom här till sin rätt. När Oscar II:s söner under första hälften av 1880-talet tillbragte sina terminer vid universitetet följde de professor N:s föreläsningar och umgicks i det N:ska hemmet. Särskilt kom prins Eugen att stå familjen nära, och makarna N bidrog verksamt till att han tilläts skaffa sig professionell målarutbildning. N blev tidigt hans förtrogna, och deras nära vänskap, dokumenterad i flera hundra brev, skulle bestå ända till hennes död.

Sex barn växte upp i äktenskapet; familjens ekonomi var och förblev alltid prekär, och detta blev en bidragande orsak till att N började syssla med skriftställarskap. Hon skrev noveller, som först publicerades i Ny illustrerad tidning och sedan i snabb följd kom ut i fyra band, översatta från danskan av hennes make. De är skrivna med lätt hand, poetiskt sinne och humor men utan egentliga litterära anspråk; hon fäste själv ingen större vikt vid dem. Betydligt intressantare, och för N själv väsentlig, är hennes lyrik; hon började tidigt skriva dikter och fortsatte därmed långt upp i åldern; hennes sista diktsamling utkom bara några år före hennes död. För N:s musikaliska begåvning var den bundna formen med rim och fast rytm ett naturligt uttryck, och många av hennes dikter inspirerade också samtida tonsättare, bl a Peterson-Berger och Emil Sjögren. Kritiken prisade särskilt föreningen av formell säkerhet och frisk spontanitet. N:s starka, rentav passionerade naturkänsla har inspirerat många av hennes bästa dikter, där årstidsväxlingarna smälter samman med sinnesstämningarna. Vemodsdraget, som finns med vid sidan av livsglädjen i hennes tidiga lyrik, blir med åren alltmer dominerande, särskilt i hennes – rätt fåtaliga – dikter på svenska.

Även som kulturskribent spelade N en betydande roll. Hon medarbetade i flera av de mest lästa tidskrifterna, som Nordisk tidskrift, Ny sv tidskrift, Ord och bild och Idun. Hennes skriftställarskap omfattade inte bara litteratur- och teaterkritik, nordisk och europeisk, utan också konst- och musikkritik. Material fick hon, förutom från läsning, genom de talrika resor som bragte henne i närmare kontakt med europeiskt kulturliv. Sammantaget utgör denna del av hennes skriftställarskap en personlig, global kulturvärdering som väl kunde förtjäna att bli ihågkommen. Den lidelsefulla tonen, den klara framställningen och de kvicka formuleringarna förmedlar mycket av hennes personliga temperament. Inte sällan var hon i sina bedömningar före sin tid; hon var en av de första konstkritiker i landet som visade uppskattning av impressionisterna, och när Gösta Berlings saga kom ut var N den enda recensent som genast hälsade debutanten Selma Lagerlöf som ett nytt stort löfte "efter en lång, kall och glädjelös period". Därmed är också sagt att hon hyste ringa uppskattning av det litterära åttiotalet. Som kritiker var hon lika snar till entusiasm som till skarpt ogillande och kunde ibland bli orättvis och ensidig, exempelvis när det gällde Ibsens dramer, som hon aldrig kunde uppfatta som annat än onaturligt konstruerade och i avsaknad av den medkänsla med de egna diktade gestalterna som hon ansåg vara en förutsättning för levande konst.

N producerade sig i de flesta litterära genrer; förutom lyrik och noveller skrev hon ett par flickböcker och en roman samt några små komedier, men sitt verkliga skönlitterära genombrott fick hon i slutet av nittiotalet med sina sagor. En bidragande orsak till den skapande förnyelse N då upplevde var hennes konversion till katolicismen 1895. Den hade föregåtts av ett långvarigt sökande och gav henne en glädje och trygghet som befriade hennes krafter. Däremot betydde den inte att hennes tro gav en ny färg åt hennes författarskap; hon berörde där aldrig konfessionella frågor och gick aldrig in på religiösa ämnen. Konversionen innebar heller ingen omvälvning i N:s livssyn eller åsikter utan var tvärtom en bekräftelse på den utveckling hon genomgått i kontakt med europeisk kultursyn.

I sagogenren fann N en frihet som lockade och tillfredsställde henne; här fick hon utlopp för sin lyriska begåvning liksom för sin förmåga till både skapande fantasi och psykologisk realism. I sagorna gav hon också fritt uttryck åt sin livserfarenhet och sina moraliska värderingar, okonventionella och kryddade av humor. Även på annat sätt innebar sagoformen en befrielse för N. Hon hade mer och mer, trots den allmänna uppskattning hon rönte, kommit att känna sig som en främmande fågel i det sv klimatet; hennes åsikter och idéer, alltid lika bestämda, gick ofta stick i stäv mot de rådande meningarna, hennes temperament var livligare och starkare än omgivningens. Nu kunde hon fritt spela ut de olika sidorna av sig själv i sagans olika roller: det allvarliga sökandet, den sorgsna resignationen, den livsbejakande arbetsglädjen och den obändiga frihetslängtan, satiren och skämtlynnet – men även ilska och upprördhet inför livet och människorna. Alla stämningarna finns med, inga behöver hon lägga band på.

När N 1 gått i pension flyttade makarna till Sthlm, vilket för N innebar en välkommen närhet till det kulturliv där hon kände sig mera hemma än i den akademiska miljön i Uppsala. Hennes liv fördystrades dock delvis av familjens ständiga ekonomiska problem, av makens långvariga sjukdom och död 1907 och så småningom också av hennes egen tilltagande ohälsa. Men ända till slutet omgavs hon av de talrika vänner som hon under ett långt liv skaffat sig – ty hon hade till allt annat också en sällsynt begåvning för vänskap. Därom vittnar inte minst N:s talrika brev till många av samtidens kulturpersonligheter, särskilt den omfattande korrespondensen med Ellen Key och prins Eugen.

Författare

Gunnel Vallquist

Arkivuppgifter

N:s arkiv (ms, korrespondens, skissböcker mm) i UUB. – Brev frän N i GUB, KB (bl a till B Bergman, A Engström, Lotten o U v Feilitzen, E A Karlfeldt, Agnes v Krusenstjerna, O Levertin, G Nordensvan o K Warburgsamt många till Ellen Key, Hildegard Thorell o Betty Warburg), LUB (bl a till A Lindberg), RA, UUB (bl a till C Annerstedt, Amelie Fibiger, Astrid Fleetwood, A Hillman, H Roed o G Wennerberg samt många till Anna Geete, Inger Marie Koch, Hilma Svedbom, Viveca Stiernstedt, Emilie Roed o Mathilde Salm-son) o i Prins Eugens Waldemarsudde.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Noveller af H. Saml [1]–4. Sthlm 1875–81. [Sign; anon övers av C R Nyblom.] [1.] 1875. 337 s. 2. 1876. 366 s. 3. 1879. 319 s. 4. 1881. 326 s. Övers ur 1: Titians Madonna und andere Novellen, 2. Aufl Norden 1886, 240 s (sign). Dansk utg med delvis nytt innehåll nedan 1881–89. – Lucia, berättelse af H(elene N.) (Finsk tidskrift, T 5, Hfors 1878, s 285–304, 367–383). – Farbror Elis. Berättelse ... (ibid, 7, 1879, s 207–226, 279–301). – Johan Waldenström. Upsala 1879. (4) s. [Dikt undert H.] – Digte . Saml [l]-3. 1881 –94. [1.] Khvn 1881. 144 s. [2.] Khvn 1886. 144 s. 3. Khvn & Sthlm (tr Sthlm) 1894. 151 s. – [Noveller.] [l]–5. Khvn 1881-89. [1.] Noveller. 1881. 336 s. 2. Nye Noveller. 1882. 330 s. 3. Fem Noveller. 1883. 311 s. 4. Ungdomskamp og to andre Noveller. 1885. 293 s. 5. En Kvindes Historie og Syv Skolekammerater. 1889. 422 s. [Ur Qvinnoöden, 1888.] – Estetiska frågor. Af H. A. N. [Rubr.] Sthlm 1882. 24 s. [Sign; ur Nordisk tidskrift s å.j – Sandhed på scenen. [Rubr.] Sthlm 1884. 15 s. - Under dansen. Hfors 1885. 25 s. (Helsingfors dagblads följetong-bibliotek, 1885:3.) – Opraab (Några blad utg af Göteborgs kvinnoförening [rubr], Gbg 1885, 4:o, s 7 f; dikt). – Ett barndomsminne från Dresden (Läsning för folket, N F, bd 17, 1885, Sthlm, s 307-315). - Til Sverrig (Saga, Minnesblad från Nordiska museet, 1885, Sthlm, fol, s 48; dikt). - Epigram (Framåt, tidskr utg af Göteborgs kvinnoförening, årg 1, 1886, Gbg, 4:o, s 11; dikt). - Embedet at vaere Husmoder (ibid, 2, 1887, s 173–179). – "Solskin, det er bedst" (Vårblommor, illustr kalender, Sthlm 1886, s 12 f; dikt). - En tårta och två förlofningar (Kalender för alla, större editionen, 1887, Sthlm 1886, s 97–121). - Fortaellinger og Skizzer. Khvn 1887. 141 s. – Qvinnoöden. Noveller. Sthlm 1888. 484 s. Dansk förk utg: Khvn 1889. 422 s. (Noveller, 5 [se ovan].) – Belysningar (Jul, utg af Konstnärsklubben [omsl], [årg 1,] 1888, Sthlm, fol, s 6 f). – Dikt och verklighet. Saml 1–2. Sthlm 1890. 175, 162 s. Dansk utg: Digt og Virkelighed. Khvn 1891. 346 s. Övers härur: Beleuchtungen / Terrakotta (Die Bucherhalle, Bd 5. S Lagerlöf mfl, Meisternovel-len nordischer Frauen, Leipzig [1909], s 208–241). – Til "Orfei drängar" den 9 april 1892. Upsala 1892. 4 s. [Undert dikt.] — Sverges Skans. Ett ord om o till svenskarne. Sthlm 1893. 16 s. (Minnen från Skansens vårfest.) – Emil Sjögren som viskompositör. [Rubr.] Sthlm 1894. 6 s. [Ur OoB så.] – Tre Digte (Festskrift udg i Anledning af Kvindernes Udstilling Fra Fortid og Nutid i Kobenhavn 1895 Odense 1895, 4:o, s 76-81). - Fantasier. Fyra berättelser. Sthlm 1896. 4:o. 93 s. – I kvinnofrågan: Embetet att vara husmoder. Kvinnans kallelse. Sthlm 1896. 45 s. – Det var en gång. Sagor för små och stora. Saml [l]–2. Sthlm 1897-98. 196, 220 s. 2. uppl: Sagor. 1–2. 1907-08. 169, 184 s. ([Omsl:] De bästa böckerna [10, 16].) 1: 3.-4. uppl 1908, 1911. 2: [Ny tr] 1911. [Ngt förk, illustr utg:] H 1–6. 1908. 4:o. 130 s, 6 pl. Ny [fullst] uppl Sthlm (tr Leipzig) 1919. 243 s, 5 pl. Dansk utg: Der var en Gang - /Eventyr for Smaa og Store. Saml [1–2]. Khvn 1897–98. 193, 189 s. Övers härur: Es war Einmal, Munchen 1905, 249 s, o i: Pohådky, Praha 1909, 110 s (Oseni ...,11).- Fosterlandskärlek. Sthlm (tr Upps) 1898. 14 s. (Föreningen Heimdals folkskrifter, n:r 53.) – Upsala på 1860-och 1870-talet (Från upländsk bygd, utg af Up-lands nation, Sthlm 1899, 4:o, s 23–29). – Den svenska och den danska nationalkarakteren. Föredr hållet vid Nordiska föreningens i Upsala årsmöte d 15 mars 1900. Upsala 1900. 19 s. ([Omsl:] I vår tids lifsfrågor ..., n:o 15.) – När trädgården vaknar (Varia, illustr månadsskr, årg 3, 1900, Sthlm, s 734-739). – "Det ringer!" Skämt i en akt. Sthlm 1902. 51 s. [Svenska teatern, 270.] 2. uppl 1910. (Ibid [omsl].) [Ny uppl] 1923. (Ibid.) [Ny utg:] "Det ringer", with notes and vocabulary ... Sthlm 1910. 73 s. (Bonnier's College series of Swedish text-books, vol 2.) [Ny uppl] 1923. Övers: "Soitetaan!", Kuopio 1904, 67 s (Näytelmäkirjal-lisuutta n:o 68). – Tonsättaren och hans tolk (Svea, årg 59, 1903, Sthlm 1902, s 204–210). -Ein Junggesellenleben. Bern 1903. 59 s. (Verein fur Verbreitung guter Schriften (Sektion Bern), Nr 48.) - En sagokrans. Sthlm 1903. 187 s. [Ny utg] 1918. 239 s. [Med annat urval se nedan 1965.] Dansk utg: En Eventyrkrans. Khvn 1903. 160 s. Övers härur i: Pohådky, Praha 1909, 110 s. – En trasslig härfva. Proverb i en akt. Sthlm 1904. 24 s. [Sv teatern, 278.] Övers: Sotkunen vyyhti, Kuopio 1904, 24 s (Näytelmäkirjallisuutta, 66); Sassis löng, Tallinn 1909, 28 s. – Hämnd. Lustspel i en akt. Sthlm 1904. 46 s. [Ibid, 279.] – Florens. Sthlm 1904. 20 s. ([Omsl:] Nordiska öresbiblioteket, [1904-05,] 3.) - Maleren J. Roed. Khvn 1904. 50 s. (Blade af dansk Kunsts Historie, [1, h] 6-7.) - Vaktombyte (Svea, 1905, tr 1904, s 173–183). – Till konung Oscar efter hans trontal 1905. [Rubr.] Sthlm 1905. (2) s. [Undert dikt.] – Frederi Mistral, diktare o landtman. Gavinana, en liten italiensk by. Sthlm 1906. 19 s. (Nordiska öresbibi, [N S, 1906,] 2.) – Gossen, som icke kunde ljuga (Barnbiblioteket Saga, 22. E Beskow mfl, Tomte-sagor, Sthlm 1906, s 20-33; [2. uppl] 1911, s22–35, 3.-7. uppl 1917, 1920, 1926, 1937, 1948). - Högvalla, familjeroman. Prisbelönad vid Iduns stora romanpristäfling år 1905. Sthlm 1907. 348 s. (Iduns romanbibliotek, 42.) [Annan utg:] 1907. 391 s. 2. uppl 1909. 189, 205 s. ([Omsl:] C. E. Fritzes en-kroneböcker, 3–4.) – En gammal historia och andra noveller. Gbg 1908. 134 s. [Ny, omdisponerad utg:] När löfvet faller (Ny uppl af "En gammal historia"). 1910. 166 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds enkronas böcker, 55.) – Ja och nej. Originalsagor. Sthlm 1908. 223 s. (Barnbibi Saga, 26.) [2.]-3. uppl 1915, 1920. 218 s. 4. uppl 1931. 220 s. 5. [ngt förk] uppl 1948. 203 s. 6. revid uppl: Ja och nej och andra sagor. 1961. 183 s. (Saga, 26.) – Då skogen slog ut (ibid, 28, Sthlm 1908, s 101 -117). - En påse full af troll (ibid, s 176–202). – The little maid who danced to every mood and The knight who wanted the best of everything. London 1908. 98 s, 7 pl. – Finns det något bättre? (H. k. h. kronprinsessans välgörenhets--soiré fredagen den 2 april 1909, [Program,] Sthlm 1909, 4:o, s [5] f; undert dikt). – Lyckobarnet. En berättelse från Tyrolen. [Rubr.] [Sthlm 1909.] 19. s. [Iduns romanbibliotek 48:2.] - I sista stund. Dramatisk scen. Sthlm 1910. 19 s. ([Omsl:] Sv. teatern, 324.) – En musik-kur. Dramatisk scen för två personer. Sthlm 1910. 22 s. (Ibid, 325.) – Porträttet. Komedi i en akt. Sthlm 1910. 24 s. (Ibid, 326.) – Till fredens vänner / To the friends of peace. [Rubr.] Sthlm 1910. (4) s. [Dikt jämte egen övers.] – Nye og gamle Digte och Dikter. Sthlm 1910. 256 s. – Kusinerna. Berättelse för unga flickor. Sthlm 1910. 273 s. 2. uppl så. [Ny utg] 1923. 269 s. – Har du sett Kalle? (Barnbibi Saga, 38. H N mfl, Svanevit och Rosenröd, sagor o berättelser ..., Sthlm 1911, s 42-63, 2.-3. uppl 1918, 1926, 4. omarb uppl 1950, s 3–26). – Sagospel ... tillägnade Sverges barn. Sthlm 1912. 174 s. (Ibid, 42.) 2. uppl 1921. – Dollarprinsessan. En gammal violin. Sthlm 1912. 126 s. ([Omsl:] Albert Bonniers 25-öresböcker, 16.) – Kusin Claudia och andra berättelser. Sthlm 1912. 127 s. (Ibid, 35.) – Väninnorna. Berättelse för unga flickor. Sthlm 1912. 309 s. 2. uppl så. 3. uppl 1924. 291 s. Övers: Freundinnen, Berlin &Jena [1919], 219 s, även Breslau ... [1919] (Phönix-Mädchen-Biicher, Bd 10). – Jolly Calle and other Swedish fairy tales. London & New York [1912]. V, 223 s, 7 pl-bl. - Djur och människor. Sthlm 1914. VIII, 348 s. [Ny utg så.] – Sju flickor. Berättelse för ungdom. 3. uppl Sthlm 1915. 176 s. [Tidigare uppl i Qvinnoöden 1888 osv.] Övers: Sieben Mädchen, Hamburg 1892, 245 s. – Flickornas julbok. Berättelserom flickor från slott o koja. Sthlm 1916. 110 s. -Gamla violinen och annat ur dikt och verklighet. Sthlm 1916. 287 s. 2. uppl så. [Ny uppl] 1926. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds bundna böcker, 2. Skandinaviska romaner [13].) – Katten från Siena och andra fantastiska berättelser. Sthlm 1917. 222 s. 2.-3. uppl så. – Håsjöstapeln. Sthlm [1917]. 3 s. [Dikt.] – Emil Sjögren (S Elmblad mfl, Emil Sjögren in memoriam, Sthlm 1918, s 7; dikt). – Öppet brev till Ellen Key (En bok om Ellen Key [red av A L Elgström mfl], Sthlm 1919, s 157–159). – En ostyringoch andra berättelser för flickor. Sthlm 1921. 158 s. – Min första lärarinna (Bog og Naal, nordisk Tidsskrift for kvindelig Undervisning og Opdragelse, Aarg 28, 1921, Odense, s 25-28, 43-45). – Mina levnadsminnen. 1–2. Sthlm 1922. 1. I Danmark 1843-1864. 330 s. 2. I Sverige 1864-1898. 497 s. 1: dansk utg: Livsminder fra Danmark. Khvn 1923. 229 s. – Du skall skynda dig! (Barnbibi Saga, 90. S Lagerlöf mfl, Pelle Frisk och Stygga Mimmi, berättelser, Sthlm 1922, s 66–86; 2.-3. uppl 1927,1943). – Valda dikter. Upps ... 1923. 155 s. – Gossen, som inte kunde ljuga. Der Knabe der nicht konnte lugen ... Fiir den Rundfunkunterricht bearb v G Mafhes-Wimermark. Langensalza [1926]. 16 s. – Ett samtal mellan hästar (Barnbibi Saga, 126. K. G. Ossiannilsson mfl, Puttefnask och Storebrask och andra sagor, Sthlm 1928, s 21-33; 2. uppl 1946). -Från hönsgården (ibid, 144. E Beskow m fl, Silvervit, sagor, Sthlm 1931, s 47T58; 2. uppl 1944). – Pojken och trollen eller Äventyret (Bonniers barnbibliotek, 7. A Wahlenberg mfl, Trollritten och andra sagor, Sthlm 1932, s 141–175; anon). – Två väninnor: H N o Anna Hamilton-Geete. Brev sammanst av Holger Nyblom. Sthlm 1950. 320 s, 5 pl-bl. – Nytaarsbon 1886 (Credo, årg 41, 1960, Upps, s 17 f; dikt). – En sagokrans. [Urval av H Nyblom-Ekroos.] Sthlm (även Hfors) 1965. 259 s. (Regnbågsböckerna, 3.) Övers: The witch of the woods, Fairy tales from Sweden, New York [1968], 209 s. – Tro vad ni vill! Sagor. Sthlm 1988. 220 s. – Bidrag i: Ny illustrerad tidning 1872–79, 1886-88, 1897-1900, Sthlm, fol & 4:o, Ny svensk tidskrift 1881-83 (sign H. A. N.), 1884–90, Upps, Lund, Sthlm, Svensk kalender 1882–92, Sthlm 1881-91, Nordisk tidskrift ... utg af Letterstedtska fören, 1882 (sign H. A. N.), 1884, 1887, 1889-91, 1897, 1903, 1912, 1917, Sthlm, Nornan, sv kalender för 1888-89, 1891–96,1898–1901,1906–07, Sthlm 1887-1906, Idun från 1889, Sthlm, fol, Svensk tidskrift 1891–92, Upsala (recensioner), OoB 1892–99, 1901–02, 1906, 1909, 1915–17, 1922, 1926, Jultomten, skolbarnens jultidn, 1896, 1907, Sthlm, 4:o, Barnens julrosor, 1899-1904, 1906, 1909, 1912, Sthlm, 4:o, Julafton, 1900, Sthlm, fol, Fågel blå, en barnkalender, 1901, 1903-04, 1908-10, 1912, Sthlm, Snöflingan, barnens jultidn, 1902, Sthlm, 4:o, Guldslottet, barnens julbok, 1902, 1911–15, 1917, 1920, Sthlm, Bland tomtar och troll, 1907–08, 1910-14, 1919–20, Gbg, 4:o, Sagoprinsen, julpublikation för små barn, 1908–09, Gbg, Maj, barnens vårkalender, 1908, 1915, Upps, Vid juletid, vinterblommor saml för de små, 1910, Rock Island, 111, Ro-sengull, tilläggshäfte till Lilleputt, 1910, 1913, Sthlm, Julbocken, 1911, 1917, Sthlm, 4:o, Lilleputt, barnens lilla julbok, 1914, Sthlm, I rosengård, flickornas årsbok 1920, Sthlm 1919, vidare Post och inrikes tidningar (följetong) o NDA; sign: H. eller H. A. N.

Utgivit: L Holberg, Comoedier i urval utg på originalspråket samt språkligt och estetiskt belysta. 1-12. Sthlm 1888-90. (Tills med Carl R. Nyblom; Fahlcrantz & Co1 universal-bibliotek, 3.) 1. Den politiske Kandst0ber. 1888. 80 s. 2. Jean de France ... 1888. 74 s. 3. Jeppe paa Bierget... 1889. 63 s. 4. Mester Gert Vestphaler ... 1889. 50 s. 5. Henrich og Pernille. 1889. 75 s. 6. Barsel-stuen. 1890. 100 s. 7. Mascarade. 1890. 82 s. 8. Jacob von Tyboe ... 1890. 96 s. 9. Ulysses von Ithacia ... 1890. 84 s. 10. Erasmus Montanus ... 1890. 76 s. 11. Den stundeslöse. 1890. 91 s. 12. Don Ranudo de Colibrados ... 1890. 96, XIV s.

Översatt: C R Nyblom, Et Aar i Syden, Khvn 1883, 256 s, 8 pl-bl (anon).

Källor och litteratur

Källor o litt: H Hamilton, Hågkomster (1928); S Hedström Huveröd, Kvinnor som murbräckor (1989); K Hård af Segerstad, H N:s diktn (OoB 1909); E Lundberg-Nyblom, Från Fyrisån till Capris klippor (1931); E Nordlinder, Sekelskiftets sv konstsaga o sagodiktaren H N (1991); C R Nyblom, En sjuttioårings minnen (1908); Holger Nyblom, Föräldraminnen (1949); dens, Två väninnor (1950); O Rabenius, Mellan Sthlms strömdrag (1943); G Vallquist, H N (1987); K Warburg, Carl Rupert o H N (Idun 1902, nr 13).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Helene (Helena) A Nyblom, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8447, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnel Vallquist), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8447
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Helene (Helena) A Nyblom, urn:sbl:8447, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnel Vallquist), hämtad 2024-04-19.