Meriter

Måås-Fjetterström, Märta Livia Vilhelmina, f 21 juni 1873 i Kimstad, Ög, d 13 april 1941 i Helsingborg (enl db for Båstad, Krist). Föräldrar: kontraktsprosten Rudolf Fjetterström o Hedvig Livia Charlotta Billstén. Elev vid Högre konstindustriella skolan i Sthlm (HKS) 90-95, teckn:lärare i Jönköping 96-01, förest för Kulturhist museets i Lund textilateljé 02—04, för Malmöhus läns hemslöjd i Malmö 05-09, teckn:lärare 09-12, förest för Fören:s för sv hemslöjd vävskola, Vittsjö, Krist, 13—19, förestod egen vävateljé i Båstad från 19. Textilkonstnär. — Litt et art 24. - Ogift.

Biografi

Märta M var näst äldst av åtta barn. Eftersom hon tyckte om att teckna, valde hon att söka in vid HKS, där hon var elev under 1890-talets första hälft. Hon ville helst bli bokillustratör men räknade med att nödgas försörja sig som teckningslärare.

Decennierna kring sekelskiftet var en storhetstid för sv textilkonst, och många målare, t ex Carl Larsson (bd 22), (bd 16) och Alf Wallander, komponerade förlagor till bildvävnader. Drivande krafter fanns bl a i Föreningen handarbetets vänner och inom hemslöjdsrörelsen. Bland tidens många eldsjälar märktes även den textilintresserade Georg Karlin (bd 20), skaparen av Kulturhistoriska museet i Lund. Det finns få dokument bevarade som belyser hur M fann vägen till textilkonsten. Under tiden på HKS arbetade hon gärna med komplicerade kompositioner, som gav möjlighet att, som hon uttryckte det, "fylla en yta på ett svårt sätt". Uppgifter tyder på att hon aldrig vävde själv.

1896 hade M tagit tjänst som teckningslärare i Jönköping, och från detta år finns brev bevarade som visar att hon ritade gobelängskisser åt Karlin (Lundgren 1968). Sex år senare anställdes hon som föreståndare för museets nyöppnade textilateljé. Bland de verk som tog form under dessa första år har ett litet antal bevarats som skisser, kartonger och/eller färdiga vävnader. Det rör sig huvudsakligen om jugendinspirerade scenerier med figurer insatta i ett komplicerat slingmönster, som för tanken till exempelvis William Morris eller Gerhard Munthe. Dessa ungdomsverk, med namn som Sven i Rosengård, Ljungby horn och pipa, Höga visan och Prinsessan och de elya svanarna, blev kända för allmänheten först 1965 då de ställdes ut på Kulturen. Trots en viss tidsbunden osjälvständighet visar M här en anmärkningsvärd förmåga att komponera så att klarhet uppstår bland en mångfald former.

1905 lämnade M Lund och det problematiska samarbetet med Karlin för att i stället bli föreståndare för Malmöhus läns hemslöjd. Till sin ansökan fogade hon en sakkunnig artikel om skånsk hemslöjd. Tjänsten gav henne rika tillfällen att fördjupa insikten i den skånska allmogetextilens bildvärld och tekniker. Uppgiften innebar främst att tillvarata den inhemska hemslöjden, uppmuntra tillverkningen i hemmen och väcka liv i döende traditioner, dock inte att skapa nytt. När M trots denna regel inte kunde lägga band på sin kreativitet utan vid Stockholmsutställningen 1909 presenterade två självständiga och därtill uppmärksammade verk, Tornegapsgatan (1905) och Staffan Stalledräng (1909), ansåg sig styrelsen nödsakad att avskeda henne.

För M blev denna händelse inledningen till en period av växande konstnärlig självständighet. Efter ett kort mellanspel som lärare flyttade hon till Vittsjö i norra Skåne. "Och i den härliga naturen med skogar, sjöar och rinnande vatten var det en skön tid under de första försöken att av de gamla svenska teknikerna göra mattor för moderna hem", skrev hon senare till kollegan Carl Malmsten (cit efter Lundgren 1968). I Vittsjö hade Föreningen för sv hemslöjd och dess initiativtagare, Lilli Zickerman, inrättat en provvävnadsanstalt, och hit knöts M som föreståndare för vävskolan.

Målsättningen var här en helt annan än vid hemslöjdsföreningen i Malmö. Zickerman hade just påbörjat sin omfattande inventering av sv allmogetextilier, och vittsjöväveriet var en viktig del av hennes arbete för en mer nationell, estetisk medvetenhet. Här skapades inhemskt präglade mattor som alternativ till de orientaliska som dominerade de borgerliga hemmen vid denna tid. För M innebar detta en visserligen sent förvärvad men oskattbar konstnärlig frihet. Bland de verk som tillkom under Vittsjötiden märks en rad flossamattor, som Blomsteräng, Blommande träd, Hjorthagen, Havamal eller Ordspråksmattan samt gobelängen Enhörningen i skogen (1919). Den sistnämnda är en mästerlig komposition, präglad av den fantasirikedom och formklarhet som är M:s speciella kännetecken.

Hjorthagen visades på Baltiska utställningen 1914. Liksom Enhörningen i skogen introducerade den ett ofta återkommande motiv med stiliserade djur, omslutna av olika växtformer. I en anmälan i Sv slöjdföreningens tidskrift 1914 kommenterade M själv sina mycket positiva intryck av den konstnärliga textilslöjden på mässan. Hon ansåg att den sv textilkonsten stod i särklass och endast tålde jämförelse inom sig. Men materialet måste vara bestämmande för kompositionen, en princip som dock ej fick övergå i fruktan för att överskrida dess möjligheter till skada för den skapande fantasin. Eftersom M var ganska fåmäld, särskilt om sig själv, och eftersom merparten av personliga handlingar och skissmaterial brändes efter hennes död, har denna text särskilt intresse och kan delvis uppfattas som en konstnärlig programförklaring.

Under krigsåren blev det svårt för Sv hemslöjd att leverera nödvändig ull till provvävnadsanstalten och 1919 valde M att övergå till egen verksamhet. Det skedde i Båstad, dit hon lockades av den inflytelserike ingenjören Ludvig Nobel, "Båstads skapare", som tidigare anlitat hennes tjänster, bl a vid inredningen av hotell Skånegården. I den vävateljé hon här byggde upp växte verksamheten gradvis och här fanns vid hennes död 23 vävstolar samt, förutom skisser, prover och garnlager, 662 arbetsritningar. M hade anställt ett antal högt kvalificerade väverskor, som hämtats från den närliggande landsbygden, där vävkunnigheten ännu var levande. Hon hade dessutom låtit uppföra ett bostadshus och anlagt en trädgård.

Under mellankrigstiden utvecklade M sina kompositioner mot allt större förenkling. Sagostämningen övergick i skarpsynt och kärleksfull naturiakttagelse. Stiliseringen blev djärvare. Draperivävnader som Rågen (1927) och Aprilsnö (1930) bygger på ett radikalt fåtal formelement. I flossamattan Lunden (1932) anas inflytande från van Gogh, en av de målare hon beundrade mest. M reste mycket under denna tid, bl a till England, Frankrike och Italien. I verk som Perugia (1927), Duvorna (1937) och Ladbroke Square (1937) skildrade hon stadsmiljöernas husfasader som ett rytmiserat rutmönster.

Den orientaliska mattkonsten gav M många inspirerande förebilder, men hon omvandlade dem till sv motiv på ett förunderligt sätt, t ex i flossamattorna Hästhagen (1923), Svarta trädgårdsmattan (1924) och Örtagården (1932).

M:s resor kan delvis knytas till utställningar hon deltog i. Hon belönades med hedersdiplom vid Parisutställningen 1925, hade separatutställningar i Malmö och Khvn 1931, deltog i utställningar i Sthlm 1930, 1932 och 1934, i Chicago 1933 och 1934 samt - inte minst betydelsefullt — i världsutställningarna i Paris och New York 1937 resp 1939.

Trots att M inte själv vävde och i strikt bemärkelse inte kan betecknas som konsthantverkare, förvärvade hon en mycket klar uppfattning om de olika teknikernas möjligheter och begränsningar. Haute-lisse, dvs stående varp, förekommer ofta i de tidiga verken där hon tog upp konkurrensen med den klassiska gobelängkonsten. Ett par antependier för Båstads och Lockarps kyrkor 1925 är också vävda i denna teknik. Senare valde hon hellre basse-lisse, liggande varp, som tillåter större vävar. Den manipuleras från framsidan och skonar väverskornas armar. Flossa- och röllakansteknik användes till mattor, ofta i mycket stor skala. Tränsflossa eller halvflossa förekom i en del intressanta verk från 1930-talet, t ex Vita spetsporten (1934) och Brunmark (1938). Ur röllakansväven utvecklade hon en egen blandteknik, M-teknik, som innebär inplock av ullgarn på linnebotten, såsom i Rosa rörans bonitatem (1924), den ovan nämnda Rågen och Crocus (1930). Slutligen komponerade hon gärna ryor, som hon helst ville se i små format med sparsam dekor, ett slags golvsmycken. Berömd är Fåren som vävdes till Stockholmsutställningen 1930.

M är en av sv textilkonsts främsta företrädare, med stor betydelse för senare generationers utveckling. Ur konsthistoriskt perspektiv markerar hennes verk övergången till det moderna genombrottet där bildvävnaden erkänns som en självständig konstart. Med sin höga kvalitet och sin harmoniska förening av tradition och förnyelse har hennes mattkonst mött stor efterfrågan, inte minst bland avnämare inom den offentliga miljön.

Efter M:s död räddades verksamheten från försäljning till USA genom ombildning till aktiebolag, Märta Måås-Fjetterström, verkstaden för sv mattor och vävnader ab. Initiativtagare var hennes samarbetspartner sedan 1920-talet Carl Malmsten, NM:s chef Erik Wettergren och advokaten Eric Wennerholm. Signaturen MMF ändrades nu till MMF ab.

Författare

Anne-Marie Ericsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Skånsk hemslöjd (Malmöhus läns K. hushållningssällskaps kvartalsskrift, 1905, Malmö, s 278-283; även sep, 6 s). - Konstnärlig textilslöjd på Baltiska utställningen (Svenska slöjdföreningens tidskrift, årg 10, 1914, Sthlm, 4:o, s 83-93).

Källor och litteratur

Källor o litt: Art:ar i NM:s klipparkiv.

G Engholm, art om M (M M-mattor o vävnader från Staffan Stalledräng till Ulriksdal, utställmkat, Malmö museum, 1954); G Haller-Augot, M M (Sv slöjdförems tidskr 1931); U Hård af Segerstad, Modern sv textilkonst (1963); T Lundgren, M M:s gärning (Form 1940); dens, M M o den sv textilkonsten (SvD 6 juli 1941); dens, M M o väv-verk-staden i Båstad (1968); SKL o där anf källor o litt; E Thorman, M M:s utställn i Galleri Modern (Sv slöjdförems tidskr 1931); Verkstad M (NM:s ut-ställmkat 308, 1967).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Märta L V Måås-Fjetterström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8649, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8649
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Märta L V Måås-Fjetterström, urn:sbl:8649, Svenskt biografiskt lexikon (art av Anne-Marie Ericsson), hämtad 2024-04-16.