Meriter

1 Nauckhoff, Hindric Johan, fl 3 okt 1744 i Kila, Söd, d 18 febr 1818 i Sthlm, Klara. Föräldrar: majoren Johan Henrik N o Margareta Christina Hederhielm. Volontär vid Upplands reg 61, underofficer där 14 dec 61, konstapel vid volontärreg i Karlskrona 30 maj 63, arklimästare vid sjöartilleriet 4 aug 64, konstapel där 18 dec 67, sjöofficersex i Karlskrona 26 april 68, löjtn vid k amiralitetet o örlogsflottan 8 febr 69, naturaliserad sv adelsman 17 dec 77 (introd 78), kapten vid amiralitetet 4 febr 78, löjtn vid franska örlogsflottan 78, major vid sv amiralitetet 4 juni 83, överstelöjtn där 21 juli 88, ordf i konvojkomm 13 nov 92–5 sept 95, överste 25 febr 93, led av komm ang flottans framtida utveckl april–aug 94, konteramiral 16 jan 97, ordf i konvojkommissariatet 24 febr 97, chef för Andra amiralitetsvolontärreg 19 febr 02, v amiral 29 juni 09, led av komm ang behovet av ved o kol för hovet o de publika verken aug–sept 09, av komm ang reglering av 1812 års fraktlikvider 12–nov 13, generaladjutant vid flottorna 12, frih 20 jan 13 (introd 19 mars 14), amiral 12 aug 17. —LOS 84.

G 1) 18 dec 1787 i Stigtomta, Söd, m Magdalena Sofia Wrangel, dp 2 sept 1764 i Sthlm, Svea livg:s livbataljonsförs, d 8 okt 1788 i Stigtomta, dtr till översten greve Johan Reinhold W o frih Charlotta Wachtmeister; 2) 23 febr 1790 i Sthlm (Inr tidn:ar) m Elsa Johanna v Schönfelt, dp 3 sept 1751 där, Hovf, d 5 juni 1798 i Håtuna, Upps, dtr till överintendenten Carl v S o Catharina Maria Franc; 3) 2 sept 1800 i Sthlm, Hovf, m Fredrika Christina Ehrenbill, f 22 maj 1773 (Marks v Würtenberg), d 12 mars 1844 i Håtuna, dtr till presidenten Ulrik Gottlieb E (bd 12) o Johanna Fredrika Lüning.

Biografi

N började sin militära bana som volontär vid Upplands regemente. Han gick sedan över till flottan där han 1764 blev arklimästare vid sjöartilleriet. Efter officersexamen hade han permission för att tjänstgöra i handelsflottan. Under denna period deltog han i åtskilliga resor till England, Spanien och Portugal.

När N 1770 återinträdde i örlogstjänst blev han efter en kortare tids garnisonstjänst i Karlskrona kommenderad på 34-kanoners-fregatten Jarramas under en expedition till Pommern. 17741665775 var han ombord på 60-kanoners-linjeskeppet Prins Carl under en expedition till Marocko. N kom därvid i en för en ung officer mycket stimulerande miljö. Fartygschef och samtidigt sv sändebud till sultanen var nämligen Abraham v Stauden, som var pionjär inom taktik och utbildning och dessutom hade tagit initiativet till Örlogsmannasällskapet. Som skeppskamrater hade N bl a Otto Henrik Nordenskjöld och Johan Puke, båda portalgestalter i den sv sjökrigshistorien.

1776 blev N fartygschef för första gången, på kronohuckerten (ett galeastacklat lastfartyg) Skeppsholmen. Med henne gjorde N många resor på "de tyska orterne". Förmodligen avsåg resorna hemtransport av det viktiga ekvirket. Två år senare fick han Gustav III:s tillstånd att tillsammans med fjorton andra sv sjöofficerare gå i fransk tjänst. Tjänstgöring i utländska örlogsflottor tillmättes under 1700-talet stor betydelse och uppmuntrades därför från högsta ort. Vid avresan fick officerarna respengar och två årslöner i förskott. Efter ankomsten till Brest 1779 embarkerade N på linjeskeppet Alex-andre och deltog i "hela årets sjöcampagne" under befäl av greve d'Orvilliers. Året därpå tjänstgjorde han på samma fartyg på en expedition i Spanska sjön och till Västindien.

N gick 1781 som andre löjtnant ombord på linjeskeppet Northumberland. Hans fartyg ingick i den franska flotta om 26 linjeskepp som under befäl av amiral de Grasse eskorterade en konvoj till Västindien för att förstärka de franska stridskrafterna där. Efter en strid med den engelska flottan under amiral Hood bringades konvqjen i säkerhet till Martinique. Därefter var N med vid ön Tobagos ockupation och deltog i en serie sjökrigshändelser av stor och avgörande betydelse, de Grasse avseglade nämligen 5 aug från Martinique med en förstärkningsarmé till general Lafayette, som vid Yorktown stod öga mot öga med den engelska armén under befäl av lord Cornwallis. Mitt under de franska truppernas debarkering uppträdde den engelska flottan under amiralerna Graves och Hood, vilka emellertid i sjöslaget i Chesapeake Bay besegrades av de Grasse. Därmed var kriget i Nordamerika slut och N hade deltagit i ett av historiens mest betydelsefulla sjöslag.

N var även med i sjöslaget vid ögruppen Les Saintes nära Guadelope 12 april 1782. Detta hade inte samma strategiska betydelse som det i Chesapeake Bay men var desto blodigare. Den franska flottan med amiralerna de Grasse, Vaudreuil och de Bougainville besegrades i grund av den engelska under amiralerna Rodney, Hood och Drake. Vid slaget tillämpade engelsmännen för första gången den sk genombrytningstaktiken, vilken senare fulländades av Nelson. Sedan alla äldre officerare stupat lyckades N svårt sårad föra Northumberland i hamn vid Cap Francoise. Därefter följde han med linjeskeppet Le Conquerant till Frankrike. Senare fick han en gratifikation på 200 pund samt en årlig pension om 400 pund. N hade redan året innan blivit riddare av den franska orden Pour les mérites militaires. Efter fredsslutet 1783 återkom N till Sverige.

Nästa stora sjökrigskampanj N deltog i inträffade under 1788—90 års krig med Ryssland. Han var i slaget vid Högland 17 juli 1788 fartygschef på 40-kanoners-fregatten Minerva som i detta slag hade en ovanlig roll. För att i någon mån kompensera underlägsenheten i antal linjeskepp sattes på den sv sidan in fregatter i slaglinjen. Dessa hade att slåss mot ryska 74-kanoners-linjeskepp men sökte kompensera underlägsenheten genom att "ladda dubbelt skarpt". Efter slaget fick N överta befälet på 60-kanoners-linjeskeppet Wasa, vars chef, överstelöjtnant B Horn (bd 19 s 404), hade stupat i drabbningen.

1789 tjänstgjorde N som fartygschef på 74-kanoners-linjeskeppet Kung Adolf Fredrik. Hans närmaste man ombord var den sedermera välkände amiralen Rudolf Cederström (bd 8). N utmärkte sig i slaget vid Öland 26 juli, då han – tidvis ensam – gav hertig Karl på flaggskeppet kraftigt stöd och verksamt bidrog till att skjuta en rysk tredäckare ur linjen. Han fick också officiellt erkännande av hertigen för att "med outtröttligt och modigt nit" ha bidragit till "segern".

Året därpå deltog N som chef på 64-kanoners-linjeskeppet Hedvig Elisabeth Charlotta i slaget på Revals redd 13 maj, i slaget vid Kronstadt 3–4 juni och i utbrytningen ur Viborgska viken 3 juli. Vid det sistnämnda tillfället, just när den sv utbrytningen höll på att bli en fullständig framgång, förorsakade den sv brännaren Postiljon genom en felmanöver att två fartyg exploderade. I den villervalla som uppstod gick i det trånga farvattnet flera fartyg på grund, bl a N:s, som så småningom sjönk. N blev rysk krigsfånge till krigets slut.

Under fredsperioden fram till 1808 hade N huvudsakligen uppdrag i land, bl a som ordförande i konvojkommittén, som ledamot av direktionen för amiralitetskrigsmanskassan och som chef för Andra volontärregementet. Han var även med i den af Chapman-Nordenskjöldska kommittén, som 1794 lämnade förslag om flottans framtida utveckling. 1796 var han divisionschef i en dansk-sv flotta för sjöfartsskydd. Samma år som N i en tjänsteduglighetsförteckning karaktäriserades som "amiralsämne att kommendera flottor" utnämndes han till konteramiral.

När kriget mot Ryssland började 1808 var N generaladjutant för flottorna men blev 1 juli s å beordrad att överta befälet över blockadeskadern vid Hangö efter R Cederström, som oförtjänt ådragit sig Gustav IV Adolfs misshag. N uppvisade därvid stor självständighet och injagade och blockerade tillsammans med de engelska amiralerna Hood och Saumarez en rysk eskader i Baltischport. Saumarez och N hade kämpat på motsatta sidor under slaget vid Les Saintes.

N:s karriär var typisk, men ovanligt innehållsrik, för en framgångsrik sv sjöofficer på 1700-talet. Under 45 år deltog han i ett stort antal sjöexpeditioner och ett tiotal stora sjöslag. Sitt sista befäl till sjöss hade han vid 64 års ålder.

Författare

Gunnar Grandin

Arkivuppgifter

Handl:ar (testamenten, bouppteckmar, brev mm) i N:ska arkivet, UUB. Geneal antecknrar i N:ska saml, RA. - Brev från N i RA (bl a till C R Nordenskjöld) o i UUB (bl a till Gustav IV Adolf o C E Carlheim-Gyllensköld).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Konvojkommissariatets prot 30 nov 1792; Fullm:er o meritförteckn:ar i Ansöknrar o meritförteckn:ar, flottan, vol M 1833, allt i RA. Meritförteckn o mönsterrullor, KrA. N W Marks v Wiirtenbergs genealogier, RHA.

P O Bäckström, Sv flottans hist (1884); C A Gyllengranat, Sveriges sjökrigshist (1840); J R Hale, Famous Sea Fights (1931); R Hough, The great Admirals (London 1977); E Hägg, Under tretungad flagga (1941); Inrikes tidn:ar 1790, nr 16; A Johnson, Swedish Contributions to American Freedom (1957); W Odelberg, Viceamiral Carl OlofCronstedt (1954); Sv flottans hist, 2 (1943); G Unger, 111 sv sjökrigshist, 2 (1923).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hindric Johan Nauckhoff, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/8799, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Grandin), hämtad 2024-11-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:8799
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hindric Johan Nauckhoff, urn:sbl:8799, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gunnar Grandin), hämtad 2024-11-05.