Meriter

Margareta "fredkulla", d 4 nov (Necr Lund), enl obestyrkt uppg (Annales Danici) 1117, möjl senare, dock senast 1130. Föräldrar: konung Inge d ä (bd 19) av Sverige o Helena (bd 18).

G 1) omkr 1100 (Bugge) m konung Magnus "barfot" av Norge, f omkr 1073, d 24 aug 1103 i Ulster på Irland, utomäktenskaplig son till konung Olaf "kyrre" av Norge o Tora Arnesdtr eller Jonsdtr; 2) få år därefter m konung Nils av Danmark, f senast 1076, d 25 juni 1134 i Slesvig, utomäktenskaplig son till konung Sven Estridsson av Danmark o omg m Ulfhild Håkansdtr (Tjøtta-ätten).

Biografi

M:s förnamn är – liksom hennes mors och hennes systrar Kristinas och Katarinas – ett exempel på de utländska namn som vann insteg i Sverige i samband med kristendomens införande, för vilket hennes far var nitiskt verksam. Hon är den som i Sverige tidigast kan beläggas ha burit detta senare så vanliga namn.

Enligt den norske munken Theodricus' kort före 1187 tillkomna Historia de antiquitate regum Norwagiensium gjorde konung Magnus "barfot" av Norge anspråk på stora delar av Dalsland. Det krig, som blev följden härav, slutade med en uppgörelse, genom vilken Magnus fick M till hustru. Därvid skall hon ha fått de omstridda områdena i Dalsland som hemgift. Utförligare skildringar av händelseförloppet föreligger i senare isländska källor, som uppger, att överenskommelsen ägde rum vid Göta älv i närvaro av den danske konungen Erik "ejegod", och att M därefter kallades "fredkulla". Enligt Snorre Sturlasson, som ej nämner hemgiften, var Kungälvs föregångare Konungahälla platsen för trekungamötet. Eftersom Magnus blev konung 1093 och Erik 1095 och båda dog 1103, torde M:s giftermål ha ägt rum omkr 1100.

M:s äktenskap med Magnus varade inte mer än några få år. Han stupade under ett krigståg till Irland utan att de fått några barn tillsammans. Norge delades nu mellan tre utomäktenskapliga söner till Magnus. Man har ansett (Bang; Olrik 1905), att M kan vara identisk med den drottning som misstänktes för att på den norske konungen Eysteins – en av M:s styvsöner – tid ha fört Olaf den heliges lik till Danmark (Passio et miracula beati Olaui).

M gifte nämligen snart om sig med Erik "ejegods" bror och efterträdare konung Nils av Danmark. I samband med att dennes motståndare Knut "lavard" helgonförklarades 1169 tillkom dennes s k passionslegend. Enligt denna saknade Nils regentegenskaper, varför den kloka M kom att styra Danmark. Att denna uppgift inte enbart vittnar om tendensen mot Nils i legenden torde framgå av att hon är den enda danska drottning från äldre medeltid, vars namn förekommer på mynt tillsammans med makens (Hauberg). Passionslegenden uppger också, att M visade samma moderskärlek mot Knut "lavard" som mot sin egen son Magnus (bd 24). På dödsbädden skall hon ha bett Knut tillrättavisa Magnus, om han genom andras tillskyndan eller egen dårskap skulle avvika från den rätta vägen. Enligt den med passionslegenden samtida nordtyske krönikeförfattaren Helmold skall hon emellertid i stället ha hetsat Magnus mot Knut.

Saxos omkring år 1200 tillkomna danska historieverk uppger, att M med Nils förutom Magnus – enligt dåtida sed (Hildebrand) uppkallad efter sin mors föregående make – även fick en son Inge, som i unga år omkom, då han skulle lära sig rida. Denne nämnes också i ett odaterat brev – visserligen känt endast genom referat från slutet av 1500-talet – genom vilket Nils för hans själ gjorde en donation till kyrkan i Odense. M nämnes i brevet bland vittnena, och detta är första gången en kvinna uppträder i ett brev i Danmark (Skyum-Nielsen).

Saxo uppger också, att M var givmild mot kyrkliga institutioner genom gåvor såväl av gods som av lösegendom, och att hon arrangerade det olyckliga äktenskapet mellan sin brorsdotter Ingrid och konung Nils' halte brorson Henrik (jfr bd 24, s 646) liksom även äktenskapet mellan sin systerdotter Ingeborg av Kiev (jfr bd 19, s 780) och Knut "lavard". Sina fädernegods skall M enligt Saxo ha delat i två hälfter, av vilka hon behöll den ena och lät Ingrid och Ingeborg dela på den andra.

M skall ha dött av vattusot (Saxo). Enligt den endast i sena avskrifter kända s k yngre Næstvedårboken dog hon 1117. Lunds domkyrkas nekrologium, som nämner, att hon till denna domkyrka donerade en kalk, prydd med bärnsten och ädelstenar, anger 4 nov som M:s dödsdatum. Saxos och Helmolds uppgifter om henne är emellertid placerade så sent i deras framställningar att Nsestvedår-bokens tidsangivelse blivit betvivlad av flera generationer historiker. Ovisst är emellertid, vilka slutsatser man får draga av uppgifters placering i historieverk utan tidsangivelser, särskilt som Næstvedårbokens årtal i fråga om kontrollerbara uppgifter ej företer några allvarligare fel. Den nämnda skildringen av M:s samtal på dödsbädden med Knut "lavard" innebär i varje fall, att hon torde ha dött, innan denne dräptes av Magnus den 7 jan 1131.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

M:s första giftermål har skönlitterärt behandlats av Selma Lagerlöf i Drottningar i Kungahälla (1899).

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Annales Danici medii sevi (1920); A C Bang, Fremdeles om Throndhjems Domldrke (NHT 3:1, 1890), s 273; O Brattö, L'anthroponymie et la diplomatique (GUÅ 62:3, 1956); A Bugge, Smaa bidrag til Norges historie paa 1000-tallet (1914), s 34; A E Christensen, Margrete Ingesdatter Fredkulla (DBL 9, 1981); V la Cour, Danevirke (1917), s 164; Diplomatarium Danicum, 1:2 (1963); G Galster, Danmarks Manter (Nordisk kultur, 29, 1936), s 151; M C Gertz, Vitae sanc-torvm Danorvm (1908–12); H Gillingstam, Utom-nordiskt o nordiskt i de äldsta sv dynastiska förbindelserna (PHT 1981); A Grape, Studier över de i fornsvenskan inlånade personnamnen (1911), s 81; P Hauberg, Myntforhold og Udmyntninger i Danmark indtil 1146 (1900), s 59, 140, 230 o Tab XIII; Helmolds Slavekranike (1881); Helmolds Sla-venchronik (1937); B Hildebrand, Handbok i släkt-o personforskn, 1 (1961), s 205, 357; R Hornby, Fornavne i Danmark i Middelalderen (Nord kultur, 7, 1947), s 220; H Koht, Norske dronningar (1926), s 18 f; dens, Margret Fredkolla (Norsk biografisk leksikon, 9, 1940); Morkinskinna (1867); P A Munch, Det norske Folks Historie, 2 (1855); S Muller o G Neergaard, Danevirke (Nordiske For-tidsminder, 1, 1890-1903), s 268 f; Necrologium Lundense (1923); H Olrik, Knud Lavards liv og gaerning (1888); dens, Danske helgeners levned (1893–94); dens, Konge og praestestand i den danske middelalder (1905);Passio et miracula beati Olaui (1881), s 103; Saxonis Gesta Danorum (1931); N Skyum-Nielsen, Kvinde og slave (1971); SMoK; Snorri Sturluson, Heimskringla, 3 (1951); ST 1 (1877); G Storm, Snorre Sturlassöns Historieskrivning (1873); dens, Monumenta historica Nor-vegiae (1880); A M Strinnholm, Sv folkets hist, 3 (1848); P F Suhm, Historie af Danmark, 5 (1792; personreg i bd 6, 1793); H Toll, "Ulvilda Norica" (NHT 5:5, 1924); C Weibull, Saxo (1915), s 134, 154.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Margareta, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9095, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9095
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Margareta, urn:sbl:9095, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-19.