Meriter

Medin, Anders Jonasson, f 3 mars 1803 i Moheda, Kron, d 18 dec 1870 i Stenbrohult, där. Föräldrar: mjölnaren Jonas Jonasson o Stina Andersdtr. Lantbrukare i Moheda 22, säteriägare på Möckelsnäs, Stenbrohult, 49–61, frälsehemmansägare i Taxas, där, från 61, led av kommunalnämnden i Stenbrohult, av bondeståndet vid riksdagarna 50–51, 53–54, 56–58, 62–63, 65–66 (led av bondeståndets ensk besvärsutsk 50 –51 o 53–54, av särsk utsk 53–54, av allm besvärs- o ekonomiutsk 56–58, 62–63 o 65–66, av förstärkta statsut-sk 56–58, av förstärkta bevilln: utsk 62–63 o 65–66, statsrevisor 57), led av AK från 67 (led av bevilln: utsk 67–68, av KU från 69), fullm i riksgäldskontoret 4 febr 63–3 maj 67, led av Kronobergs läns landsting 66–69, av lantmannapartiets niomannaråd från 68.

G 5 maj 1827 i Aneboda, Kron, m Elisabeth Jonsdtr, f 29 aug 1809 i Moheda, d 25 aug 1868 i Stenbrohult, dtr till brukaren Jon Nilsson o Märta Svensdtr.

Biografi

Som barn tog Anders M starka intryck av landets olyckor under 1808–09 års krig och inte minst av lantvärnsmännens lidanden. Som leverantör av proviant under 30 år åt Kronobergs regemente fick han en mycket låg tanke om nyttan av beväringens övningar och om förhållandena på övningsplatserna, där det ofta bedrevs "ofog" (BondRP 1850–51, 4 s 44; AK:s prot 1867, 2 s 502 f). Samtidigt kände han trycket av roteringen som vilade tungt på hans hembygd. Ehuru han ansåg sig vara en vän av försvaret, var han därför mestadels motvillig inför kravet på ökade bördor av olika slag. 1866 klagade han över att hundratals ynglingar från hans hemort hade begivit sig till Amerika för att slippa värnplikt. Dock förklarade han sig s å i princip vara anhängare av allmän beväpning. Han var en vän av viss aktivitet under Krimkriget 1854 men motsatte sig aktioner till förmån för Polen och Danmark 1863–64.

Vid sitt första inval i riksdagen uppmanades M av sina kommittenter att verka för ståndsförfattningens bibehållande, så länge inte någon bättre ordning kunde skapas. Han motsatte sig också 1850 övergången till tvåkammarsystem men stödde förslaget om en modifierad ståndsförfattning. Då liksom senare slog han vakt om bondeståndets "renhet" och motsatte sig att t ex jordägande fd statstjänstemän skulle få rösträtt och valbarhet. Politiskt tillhörde han under 1850-talet det konservativa sk kotteriet, som leddes av ångermanlänningen N Strindlund och skåningen O Månsson. Sedermera anslöt han sig självklart till L De Geers representationsförslag.

M:s allmänna konservatism, som utan tvivel svarade mot stämningarna bland hans kommittenter, vilkas åsikter han gärna åberopade i olika sammanhang, yttrade sig på många sätt. Han ville ha kvar bördsrätten till skydd för bondejordens bevarande i de gamla ägarfamiljerna. Han bekämpade energiskt införandet av decimalsystemet. Som en varm vän av statskyrkan – men inte alltid av olika rättigheter och förmåner för prästerskapet – vände han sig mot alla krav på utvidgad religionsfrihet; gentemot judarna anslog han antisemitiska tongångar. Han var en deciderad vän av dödsstraffets bibehållande, ehuru han i övrigt kunde tänka sig viss humanisering av straffutmätningen. M ansåg, att lanthandlarna var alltför talrika och tyckte inte om att smålänningar begav sig ut på arbetsvandringar till Danmark och Tyskland eller på handelsfärder, där de sålde vävskedar och andra produkter. Enligt hans mening hade "de fleste, ja snart sagt alla som från Kronobergs län givit sig ut i världen med påsen på ryggen återkommit som tiggare och fallit fattigvården till last" (BondRP 1856-58, 4, s 273).

Mot järnvägarna var M ännu 1851 allmänt skeptisk men hade 1854 ändrat ståndpunkt utan att anse sig själv som "järn vägs vän" eller gripen av den grasserande "järnvägsfebern". Han ivrade nu framfor allt för järnvägsbyggen inom den egna hembygden men stödde även järnvägsföretag norrut. Själv brännvinsbrännare slog han ihärdigt vakt om böndernas intresse av husbehovsbränning och lindrig brännvinsbeskattning, medan han ansåg ångbrännerierna och stadsintressena otillbörligt gynnade. Däremot sade han sig ogilla överflöd och missbruk i brännvinskonsumtionen.

Stor aktivitet utvecklade M i tulldebatterna. Han förklarade sig vara en vän av "måttliga" skyddstullar men företrädde en relativt avancerad protektionism och bekämpade det framväxande frihandelssystemet. Framför allt ivrade han för tullar på jordbruksprodukter. Under 1862–63 års riksdag tillhörde han den grupp av bondeståndsledamöter (C Ifvarsson m fl) som i protektionistisk och relativt konservativ anda organiserade sig till motvärn mot det mera liberala "östgötapartiet". M blev därigenom en av de ledamöter som banade väg för lantmannapartiet. Sedan han 1866 utan att vinna absolut majoritet (14 elektorsröster av 32) blivit invald i AK, anslöt han sig 1867 till detta parti och insattes året därpå i dess niomannaråd.

M:s konservatism uteslöt inte förståelse för åtskilligt av det nya i tiden. Han var en varm vän av folkskolor, folkskoleseminarier, teknisk undervisning och lantbruksundervisning, särskilt i Alnarp i Skåne. Han stödde själv två torparsöner som fick utbildning till folkskollärare (BondRP 1850-51, 5, s 523). Däremot ansåg han det onödigt att inrätta tjänster för folkskoleinspektörer (1853). Gentemot högre undervisning var M mer positiv än flertalet andra bonderiksdagsmän. Han ville ha fler provinsialläkare och hyste efter en lyckligt genomgången sjukdom en hög tanke om professorerna vid Kl, dit han ville flytta medicinska fakulteten i Uppsala (1857); däremot ville han inte överföra hela UU till Sthlm. Om huvudstaden och dess institutioner, t ex K teatern, yttrade han sig ofta kritiskt. Som värendsbo var han av gammalt vän av lika arvsrätt för bror och syster, och han stödde förslaget om att ogift kvinna skulle kunna bli myndig. Han förordade även, att utomäktenskapliga barn skulle fa arvsrätt efter modern. – Ehuru själv delägare i en privatbank var M kritisk mot de privata, sedelutgivande bankerna och mot fria räntor. Han slog vakt om riksbanken såsom en av ständerna kontrollerad institution.

Sedan 1830-talet var M efter ett illa läkt armbrott i viss mån invalidiserad (BondRP 1856–58, 6, s 284 f), och hans hälsa var tidvis vacklande. Mot slutet av sin bana uppfattades han som starkt konservativ "och nu mera bra trög" (Thermaenius 1931, s 274; jfr AK riksdagarne 1870–72). Av sina motståndare beskylldes han ibland för fåfänga, och det kunde heta, att han var "lika tjock om huvudet som om magen" (Thermaenius 1931, s 207, 260). Hans anföranden i riksdagen, som var många men korta, vittnar om sakkunskap på skilda områden och om förmåga till logisk argumentering. C Ifvarsson saknade honom efter hans död som "smålänningarnes säkraste sammanhållningslänk" (ibid, s 189).

Författare

Sten Carlsson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: AK riksdagarne 1870–72 (1872); AK:s prot 1867–70; G Andrén, Tvåkammarsystemets tillkomst o utveckl (Sveriges riksdag, 9, 1937); BondRP 1850–66; A Brusewitz, Riksdagen o utrikespolitiken. Statsrådets ansvarighet. Opinionsnämnden (Sveriges riksdag, 15, 1938); S Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); [V Granlund o E Key,] AK:s män under riksdagarne 1867–1869 (1869); E Key, Minnen av o om Emil Key, 2 (1916); T Larsson, Reformen i bränn vinslagstiftn, 1–2 (1945–47); E D Mellquist, Rösträtt efter förtjänst? (1974); G B Nilsson, Sv fattigvårdslagstiftn 1853–1871 (H Berggren o G B Nilsson, Liberal socialpolitik 1853–1884, 1965); [P Sahlström o P F Mengel,] Försök till en karakteristik öfver bondeståndets led:er vid 1854 års riksdag (1855); [des,] d:o vid 1856 års riksdag (1859); SMoK; SPG; Statistisk tidskr, 3 (1869); E Thermaenius, Lantmannapartiet (1928); dens, Sv bondepolitik (1931); P G Vejde, Kronobergs läns herrgårdar (HCA 1929); O Wennås, Striden om latinväldet (1966); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789–1939 (1939).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Anders J Medin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9227, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9227
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Anders J Medin, urn:sbl:9227, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Carlsson), hämtad 2024-04-25.