Meriter

Mickel Olofsson, f trol på 1550-talet, d 4 juni, begr omkr 9 juni 1615 i Sthlm, Ty. Skrivare i hertig Karls kansli omkr 72, sekr (kansliförvant) där 85, vid rikets kansli 99, led av beskickn till Danmark 10 aug 99, i slottsloven (ståth) på Sthlms slott 13 nov 03–nov 11, led av beskickn:ar till Ryssland 31 juli 06 o 16 aug 09, rikets sekr "i sv saker o handl:ar" 9 jan 12, häradsh i Linde o Nora bergslag 17 sept 12, assessor i Svea hovrätt från 16 febr 14.

G 1) med okänd, d 1588; 2) senast 1597 m Anna Simonsdtr, begr omkr 27 mars 1636 i Sthlm, Ty, dtr till hertig Karls kammarsven Simon Eriksson.

Biografi

M, som härstammade från Åland och ägde fädernejord där, hade endast genomgått latinskola, då han anställdes som skrivare i hertig Karls kansli i Nyköping. Som sådan tillhörde han hertigens följe på dennes resa till Tyskland för bröllopet 1579. Efter tretton år hade M avancerat till sekreterare och 1592 var han en av de främsta bland dessa. Han förvarade då hertigens sekret och hade hand om nyckeln till liksom vården av de viktigaste handlingarna i det furstliga kansliet. Från 1588 och möjligen till 1594 fungerade han dessutom som vikarie för häradshövdingarna i Oppunda och Villåttinge härader.

Som en av Karls av allt att döma mest betrodda tjänstemän kom M att brukas till mycket varierande uppgifter både inrikes och utrikes i såväl vardagliga rutinärenden som känsliga och betydelsefulla specialuppdrag. Hans verksamhet inom landet betingades naturligt nog dels av förhållandet mellan hertig Karl och Sigismund, dels – och framför allt – av motsättningarna mellan hertigen och rådsaristokratin. – Inför Sigismunds trontillträde hade såväl Karl som den mot honom dittills fientligt inställda delen av högfrälset ett gemensamt intresse av en förlikning. Under förhandlingarna mellan parterna var M en av medlarna. Hertigen använde honom också vid underhandlingarna med Sigismund om riksstyrelsens ordnande inför dennes återresa till Polen. Att M vid mitten av 1590-talet räknades som en inflytelserik tjänsteman framgår av de många skrivelser han mottog från bl a representanter för den kungatrogna högadeln såsom Arvid Eriksson (Stålarm), Klas Fleming (bd 16) och Erik Brahe (bd 5), vilka bad M främja deras ärenden hos Karl.

Under hela 1590-talet har M på hertigens uppdrag även besökt rikets kansli och arkiv och på grundval av där förvarade brev och andra handlingar utarbetat skrivelser och promemorior i ämnen som gällde den växande motsättningen till både Sigismund och rådsherrarna och som tjänat som underlag vid förhandlingar med dessa. Samtidigt har han också agerat budbärare mellan hertigen och medlemmar av rådet. M deltog i den av Karl inkallade men av rådet "bojkottade" riksdagen i Arboga i febr 1597 och läste bl a upp en skrivelse från hertigen for den församlade allmogen. – I juni så var han tillsammans med hertigen i Kalmar; där ingick han i en grupp som beordrats resa över danska gränsen till Lyckeby för att förmå en tjänare hos Erik Sparres kamrerare att återvända till Sverige i avsikt att komma över en enligt Karls mening förrädisk korrespondens.

M deltog i sept 1598, sannolikt både som förhandlare och protokollförare, i underhandlingar med Sigismund i samband med dennes krigståg till Sverige. Han medverkade även vid de fortsatta förhandlingarna med kungens sändebud under sommaren året därpå, då han bl a ingick i den delegation som överlämnande avskedsbud till dessa. Ungefär samtidigt var han verksam vid den pågående riksdagen i Sthlm, där kungen förklarades avsatt.

Inför uppgörelsen med de kungatrogna medlemmarna av högadeln vid riksdagen i Linköping 1600 hade M i uppdrag att gå igenom de handlingar som berörde de anklagade. Sedan domarna fallit skall han tillsammans med en kollega ha haft i uppgift att meddela de från livet dömda att bereda sig för döden. I samband med den förnyade rättegången mot Hogenskild Bielke (bd 3) 1605 befalldes M att tillsammans med Johannes Bureus (bd 6) göra husundersökning hos Axel Oxenstiernas mor, Barbro Bielke på Fiholm, i syfte att finna komprometterande handlingar, som de anklagade skulle ha deponerat där. S å fick M av Karl i uppdrag att författa en skrift om Sigismunds avsättning. En sådan färdigställdes men utgavs ej; i stället utkom en längre skrift författad av hovkanslern Nils Chesnecopherus (bd 8).

I aug 1600 reste Karl med en krigshär över till Estland. Kansliet företräddes på resan av bl a M, som stannade kvar där till i maj följande år. Han sändes då tillbaka till Sverige utrustad med så stora maktbefogenheter att han har betecknats som "hemmaregeringens" egentlige styresman. M har uppenbarligen varit chef för kansliet och till honom ställdes Karls viktigaste befallningar; han har därjämte haft till uppgift att övervaka kammarråden. Kansliet i Sthlm var hädanefter den plats där M för sin återstående levnad skulle verka med undantag för de perioder han hade diplomatiska uppdrag. – I nov 1603 blev M en av de personer som sattes i slottsloven på Sthlms slott med befogenheter även över dess underliggande län. Denna syssla innebar dock inte att han lämnade sin tjänst som sekreterare. Från 1605 tituleras han ofta även ståthållare. Till hans uppgifter som sådan hörde att vara bisittare i rådhusrätten i Sthlm, och i dess sammanträden deltog han regelbundet åren 1603–11.

1604 blev M utsedd att ingå i en lagkommission för att revidera landslagen. Det förslag som lämnades följande år har ansetts vara influerat av den aristokratiska oppositionens synsätt men kan också genom M ha påverkats av den k sekreterargruppens idéer.

M användes även för ett flertal uppdrag av utrikespolitisk art. Förhållandet till Danmark komplicerades efter Sigismunds avsättning, bl a eftersom man från dansk sida länge inte erkände Karl som sv regent. I sept 1599 ingick M i en beskickning till Khvn för att underrätta Kristian IV om vad som hänt och föreslå ett gränsmöte mellan representanter för de båda länderna. De sv önskemålen avvisades till en början, men under hösten 1600 accepterade Kristian ett möte, vilket blev inledningen till flera sådana mellan länderna. M deltog i de sv delegationerna vid mötena i Nylöse i aug 1601 och i Flabäck i febr–mars 1603. För Sjöarydsmötet i mars 1602 var han utsedd till ombud men blev under resan dit återkallad av hertigen. Även under förberedelsearbetet till förhandlingarna var M i flitig verksamhet. Han rådgjorde i förväg med sina kolleger i beskickningarna och tog i kansliet fram äldre handlingar som berörde de aktuella frågorna. – Vid Örebromötet 1602 deltog M i överläggningarna angående besvarandet av det manifest till ständerna som Kristian låtit sprida i Sverige och som innehöll de danska kraven. Inför 1603 års gränsmöte hade han tillsammans med sin kollega Peder Nilsson (Jacobsköld, bd 20, s 65) utarbetat ombudens instruktion.

I aug 1606 avreste M tillsammans med två kolleger för att med ombud for den nytillträdde tsaren i Systerbäck bekräfta freden mellan Ryssland och Sverige samt för Sveriges räkning ställa krav på vissa ryska gränsområden. Några ryska kommissarier anlände emellertid inte och efter att ha tröttnat på ryska undanflykter återvände M till Sthlm. I samband med den stora oro som rådde i Ryssland under denna period fann Karl situationen under sommaren 1609 vara lämpad för att genom en kuppartad intrig bemäktiga sig gränsfästningen Ivangorod vid Narva. M och Hans Nilsson utsågs till kommissarier och anlände i sept till Narva for att inleda underhandlingar om Ivangorods överlämnande. Dessa drog ut på tiden och urartade till sist till rena otidigheter. Utan att ha lyckats lämnade de båda ombuden Narva i okt.

Kort efter Karl IX:s död i okt 1611 ersattes M och hans ofrälse kolleger på Sthlms slott i sina funktioner och nya män av adel trädde till. Kring årsskiftet 1612 hade också så gott som alla Karls förtroendemän i kansliet fått lämna detta och fatt nya poster i änkedrottning Kristinas (bd 21) och så småningom i hertig Karl Filips (bd 20) kanslier. Av de mera betydande blev endast M kvar. I tidigare forskning, som betonat systemskiftet och den kraftiga reaktionen mot den gamla regimens män i och med Gustav Adolfs trontillträde, har orsaken till M:s kvarblivande i kansliet ansetts vara hans tidiga anslutning till de nya makthavarna och Axel Oxenstiernas förtroende för honom. Under senare tid har däremot M:s och även Johan Skyttes verksamhet i samband med utarbetandet av den nye regentens kungaförsäkran och adelsprivilegierna 1612 tagits till intäkt för att den gamla på kungamakten stödda och mot högadeln fientliga sekreterargruppen inte helt förlorat sitt inflytande.

Det av rådet och ständerna avfattade förslaget till kungaförsäkran överlämnades i dec 1611 för granskning till Skytte och M. Deras slutliga utformning skiljer sig på ett för kungamakten fördelaktigt sätt från det ursprungliga förslaget; något löfte om begärda reformer i kansli och kammare gavs t ex inte. – I samband med privilegieförhandlingarna med adeln under 1612 års riksdag författade M ett betänkande, som riktar grava anklagelser mot delar av detta stånd för missbruk av rättigheter, och som föreslår indragningar av gods och andra förmåner. Aktstycket kom dock inte att användas av kungen.

Som ännu ett bevis på M:s säkra ställning i kansliet måste hans utnämning till riksens sekreterare ses. I fullmakten och instruktionen betonas hans uppgifter vid handhavandet av rikets arkiv, vilket förklaras av den rådande situationen: vid inventering befanns stora delar av arkivet vara sammanblandade med hertigdömets handlingar i Nyköping. M fick i uppdrag att leda arbetet med att gå igenom och särskilja de båda arkiven och sända rikets handlingar till Sthlm. I arbetsordningen framstår han som kanslerns närmaste medarbetare vid expeditionsarbetet i kansliet; inga brev fick expedieras utan att de blivit granskade av kanslern eller M, och de övriga tjänstemännen var ansvariga inför någon av dessa två. M:s fullmakt har ansetts tyda på att han fått en om inte formellt så reellt jämbördig ställning med kanslern och alltså ej egentligen underställts denne. Han blev förtroendeman med uppgift att ingripa i kansliet om något ur kungamaktens synpunkt negativt skulle ske.

När inrättandet av en ny överdomstol diskuterades och sedan beslutades i febr 1614, föreslogs M som ledamot av den nya hovrätten av bl a Axel Oxenstierna; han utnämndes också som den äldste av de fyra ofrälse assessorerna. M:s stora erfarenheter av juridisk verksamhet från lagkommission och härads-och rådhusrätt torde ha gjort honom tämligen självskriven i denna funktion. Samtidigt kunde han även här tillvarata kungamaktens intressen. I hovrätten verkade M i något över ett år, tills han efter en veckas sjukdom avled i juni följande år. En del av uppgifterna i kansliet hade han sannolikt fått lämna i och med assessorskapet.

M, som ömsom kallats Karl IX:s beprövade gamle trotjänare, ömsom dennes handgångne man och verktyg, var en typisk representant för Karls personliga regim och sekreterarstyre. Han skiljer sig dock från de flesta av sina kolleger i det att han politiskt överlevde tronskiftet 1611. Detta torde inte enbart bero på Gustav Adolfs och Johan Skyttes stöd utan även på visad personlig smidighet i umgänget med rådsaristokratin. I likhet med sina medbröder i kansliet var M helt beroende av Karl och därför ett förträffligt instrument för kungens vilja. M framstår som kunnig, arbetsam och mångsidig. Han adlades inte men erhöll av Gustav Adolf donationer på frälse villkor med arvsrätt även på spinnsidan.

Om den endast sedan 1700-talet i litteraturen förekommande släktbeteckningen Dufva för M, se bd 11, s 496 f.

Författare

Lars-Olof Skoglund

Arkivuppgifter

Ämbetshandl:ar från M:s olika verksamheter i K arkiv K 355, Skriv:er till konungen: Karl IX, Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er vol 12 a, Strödda historiska handhar vol 22–22 1/2, Danica vol 15–16, Germanica DV, Muscovitica vol 15, Svea hovrätts arkiv Ala): 1 o E 589 (brev från M till A Oxenstierna), RA. Ett 70-tal notiser ur M:s dagboksanteckn:ar, Ephemerider (omfattande åren 1589–1614; avskr) i Johannes Messenius', Schedae, D 345:1, KB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica: Dufva; Hertig Karls räntekammare 1572–79 o 1581-88; K 349-350; Reduktionskolhs arkiv F 1:267; RR 10 o 19 aug 1599, 14 maj 1601, 13 nov 1603, 7 dec 1604, 31 juli o 7 aug 1606, 16 aug 1609, 17 juni 1610 o 17 sept 1612; allt i RA.

N Ahnlund, Ståndsriksdagens utdaning (Sveriges riksdag, 3, 1933), s 112; dens, Axel Oxenstierna intill Gustav Adolfs död (1940), s 352; H Almquist, Sverge o Ryssland 1595–1611 (1907), s 107, 164 f; dens, Handkar rör mötet i Reval, konung Sigismunds resor till Sverige o polska legationen 1599 (HH 23, 1910), s 288, 311, 317; Anjou s 72; T Berg, Johan Skytte (1920), s 87 f, 90 ff; dens, Nils Ches-necopherus (SBL 8, 1929), s 431 f; S Bergh, Sv RA 1618–1837 (1916), s 10; A Brahe, Tidebok, ed C M o R Stenbock (1920–21), s 48; E Brännman, Frälseköpen under Gustav II Adolfs regering (1950), s 137; N Eden, Den sv centralregeringens utveckl till kollegial organisation ... (1902), s 95, 102, 163 ff; O Elimaeus, En eenfaldigh sermon, hållen i Sthlms stads kyrckia ... M:s ... begraffningh (1615); Frälseg 2:2 (1935), s 647; Handkar rör söndringen mellan hertig Carl o rådsherrarne 1594–1600, ed EW Bergman (HB 2, 1876), s 273, 349; G Hasselberg, Kungamaktens o adelns förhandkpositioner 1611 (Från medeltid till dataålder. Festskr till Sven Ulric Palme, 1972), s 100 ff, 110; Å Hermansson, Karl IX o ständerna (1962), s 34, 49, 55, 57, 199; Karl IX, Calendaria Caroli IX, ed A Lewenhaupt (1903), s 116 f; Lags o doms, s 101 f; S Ljung, Erik Jöransson Tegel (1939), 33, 49, 67; S Lundkvist, Riksens arkiv o makten (Arkivvetensk studier, 5, 1981), s 276, 282; SA Nilsson, Reaktionen mot systemskiftet 1611 (Sc 1950), s 25; dens, Gustav II Adolf (SBL 17, 1967–69), s 445, 448; H Olsson, Johannes Messenius' Scondia illustrata (1944), s 61; SU Palme, Sverige o Danmark 1596-1611 (1942), s 115, 169 ff, 177, 209, 248, 275 f, 278, 287, 294, 322, 405, 509, 562; S Petrén, S Jägerskiöld, T 0:son Nordberg, Svea Hovrätt (1964), s 49, 63 ff; A Posse, Bidrag till sv lagstiftms hist (1850), s 19; Prot vid ransakningen ... i Linköping år 1600 ... (HSH 19, 1834), s 316; JA Pärnänen, Le premier séjour de Sigismond Vasa en Suéde 1593–1594 (1933), s 167; Saml af instructioner ... ed C G Styffe (1856), s 294; STb 5–7 (1959-64); W Tham, Axel Oxenstierna. Hans ungdom o verksamhet intill år 1612 (1935), s 112; D Toijer, Sverige o Sigismund 1598–1600 (1930), s 108; S Tun-berg, Sigismund o Sverige 1597–1598, 2 (1918), s 111: UFT 1:5 (1871–76), s 4 f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Mickel Olofsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9344, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9344
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Mickel Olofsson, urn:sbl:9344, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars-Olof Skoglund), hämtad 2024-04-19.