Meriter

I Micrander, Julius, f 25 dec 1640 trol i Tierp, Upps, d 2 mars 1702 i Säbrå, Vnl. Föräldrar: kh Eric M o Benedikta Ersdtr. Inskr vid UU juli 50, mag 10 dec 68, v akad:sekr 13 okt 69, fil adjunkt 17 nov 69, allt vid UU, resor i utlandet juli 70–febr 71, ord akad:sekr vid UU april 76, eo prof i grekiska 8 april (tilltr 19 juni) 76, prof i samma ämne II dec 77 (tilltr 24 sept 78), inspektor för Upplands nation nov 78, rektor juni–dec 85 0 dec 91–juni 92, (trol tredje) teol prof 16 sept 85 (tilltr 17 aug 86), allt vid UU, prästv 86, kh i Börje, Upps, 1 maj 86, andre teol prof vid UU 87 (före 30 april), kh i Vaksala, Upps, 30 jan (tilltr 1 maj) 88, deltog i riksdagarna 89 o 97 (led av SU 89 o 97, av bankoutsk 89), TD vid UU 2 mars 93, inspektor för Roslagens nation där nov 93, superintendent i Härnösand 30 jan 94 (tilltr 1 maj 95)

1 maj 95), kh o prost i Härnösand o Säbrå. G 24 juni 1674 (bröllopsvers) m Anna Halenia, d 24 febr 1717 i Vaksala, dtr till kontraktsprosten Johan Halenius (bd 17, s 770) o Elsa Enstadia.

Biografi

Ännu inte fyllda tio år inskrevs M vid UU. Som andra minderåriga i samma situation läste han de första åren under en preceptor. Prästhemmets förväntningar och tidens allmänna kulturella värderingar torde ha utstakat en rak väg för honom mot en akademisk framtid. För magistergraden disputerade han under professorn i grekiska S Skunck på avhandlingen De educatione liberorum. M:s första akademiska tjänst var ett vikariat som akademisekreterare. I april 1676 blev han ordinarie på tjänsten. Samma månad blev han dessutom eo professor i grekiska "med förtröstning" om första lediga ordinarie tjänst vilken uppstod året därpå. Flertalet avhandlingar under M:s presidium härrör från hans tid i den filosofiska fakulteten (Liden). Om M:s insatser som forskare och lärare i grekiska är emellertid föga känt.

Sensommaren 1685 utsågs M till professor i teologi. Han hade då enligt kanslern Magnus Gabriel De la Gardie länge visat "sin berömlige flit och industri så med sekretariatet som professionen" (UU, Akad konsistoriets prot 1685). Ett par år senare påstods emellertid att M "skötte sig illa" och att han knappast var "vuxen de offentliga föreläsningarna samt försummade kollegierna alldeles" (Erik Lindschöld, cit efter Annerstedt). M:s akademiska gärning var alltså inte okontroversiell, sannolikt beroende på hans klara ställningstagande i striden om cartesianismen.

M medverkade i arbetet på en ny psalmbok, bl a ägnade han mycken möda åt fakultetens uppdrag 1693 att granska den svedbergska psalmboken. Vid de senare angreppen mot denna för bristande renlärighet slöt M upp till Svedbergs försvar, framför allt mot superintendenten i Narva Jacob Lang (Wahlström). Också i katekesarbetet förekom M. Han gav sitt stöd åt principer om ungdomens undervisning och förhörande (Lindholm). I bibelarbetet delade han med övriga stiftschefer uppdraget att granska bibelkommissionens översättning (Tottie; M till KM:t 31 okt 1696).

M deltog i riksdagarna 1689 och 1697. I ståndets överläggningar var han fåmäld. Vid dess rådslag 1697 om prästerskapets rang "i anseende till andra ståndspersoner" tog han dock till orda. Han förde på tal, hur norrlandsprästerna mötte "förakt och vanvördnad utav politicis". Säkerligen föresvävade honom då den segslitna rangtvisten om bänkplatserna i hans egen stadskyrka, som först ett kungligt utslag kunde bringa till ett avgörande (Bucht, Näsström).

I den uppslitande cartesianska striden på 1680- och 90-talen stödde M troget den nitälskande och intrigante Henrik Schütz. Båda hade rönt påverkan av J A Osiander, professor i Tübingen och ivrig bekämpare av cartesianismen. Genom M gjordes dennes Collegium theologicum tillgängligt också i Uppsala. Teologerna såg den nya filosofin – tydligast i J Bilbergs (bd 4) gestalt – som ett hot mot aristoteleismen och därmed också mot den traditionella ortodoxin, den rena evangeliska läran, och sökte därför tillförsäkra sig en läromässig kontroll över det akademiska dis-putationsväsendet. Disputationerna fick inte, hävdade M, i varje fall inte så länge den cartesianska striden inte var avgjord, strida mot den gamla filosofin eller behandla materier, som kunde vara "anstötliga" (UU, Akad konsistoriets prot 1687). Vid riksdagen 1689 insattes M i den kommission som skulle yttra sig till kungen för ett avgörande om den nya filosofin (PrRP 4, s 360). Men först sedan Schütz dött 1693 och Bilberg blivit kyrkoherde i Örebro och M stiftschef kunde den cartesianska striden sägas ha fått ett slut. Dessförinnan hade M tillsammans med juristen C Lundius (bd 24) på kungens uttryckliga befallning rensat akademiprotokollen från kränkande förlöpningar (Annerstedt, Göransson, Lindborg).

Som superintendent inträdde M i sitt ämbete i maj 1695, och i juli så tog han säte i domkapitlet i Härnösand. Han fullföljde sina företrädares strävanden att i de erövrade landskapen Jämtland och Härjedalen skapa uniformitet med stiftet i övrigt när det gällde undervisning, kyrkoceremonier och prästrättigheter. M synes väl ha fogat in sig i raden av enväldets trogna och nitiska tjänare. Efter särskilt medgivande av KM:t 1696 hölls synoderna i stiftet växelvis i Härnösand och (i regel) Piteå. M höll sin första synod i Härnösand i febr så – vinterföret underlättade kommunikationerna – då han framträdde med "en berömlig oration de ministerio ecclesiastico" (Norrl kyrkostadgar ...). M ivrade för att gudstjänstdagar och predikoserier skulle bringas i överensstämmelse med kyrkolagens föreskrifter och med prästeståndets beslut 1689 (Söderlind).

M:s tid i stiftet fördystrades av den missväxt, dyrtid och svält som slog hårt under tre på varandra följande år 1695–97. Hjälpen söderifrån var uppenbarligen otillräcklig. – Som superintendent var M också kyrkoherde i Härnösand och Säbrå. På M:s initiativ renoverades stadskyrkan, framför allt dess inre.

M höll med fast hand om det som tillkom honom. Men nödtid och dyrtid gjorde greppet osäkert. Härnösands dombok – med bl a prostetingsprotokoll – speglar således tvistiga överläggningar om borgerskapets skyldighet att hålla prästgård i staden – "biskopsgården" låg i Säbrå – om pastoralier och om kaplanslön. M tycks dock på det hela taget väl ha klarat övergången från det akademiska livets speciella krav till den ofta mycket praktiskt inriktade verksamheten som superintendent. Till herdaminnets bild av M som "en lärd, samvetsgrann och nitisk man, som höll på yttre dekorum" bör därför fogas också dragen av en praktiskt dugande man.

Författare

Henrik Gladh

Arkivuppgifter

Enstaka brev från M i RA (bl a 4 st till K M: t) o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 43 akad avh 1664–94 se Liden, 1, s 350-353; akad progr se Meyer, 1905; företal, undert J. M., i J A Osiander, Collegium theologicum, in praecipuas controversias theologicas habitum olim ..., Upsaliae ... 1690; verser till Johannes Elai Terserus 1659, Laurentius Stigzelius 1670, Johannes Schefferus' begravning 1679 samt Isaak Krafts o Christina Halenias bröllop 1694, allt Upps.

Källor och litteratur

Källor o litt: Härnösands domkapitels arkiv, Härnösands stadsarkiv, HLA; Uppsala domkapitels prot A I, 1670-1699, ULA.

C Annerstedt, UU:s hist 2:1–2 (1908-09); R Askmark, Sv prästutbildn fram till år 1700 (1943); N Beltzén, Den kyrkliga försvenskn av Jämtland-Härjedalen (KÅ 1944–45); G Bucht, Härnösands hist, 1 (1935); S Göransson, De sv studieresorna o den religiösa kontrollen (1951); Hernösands hm, 1 (1923); Liden; R Lindborg, Descartes i Uppsala (Lychnos-bibl, 22, 1965); S Lindholm, Catechismi forfremielse (1949); Norrländska kyrkostadgar o synodalakter (öre 1812, 2, ed N Söderlind (Forum theologicum 1960); R Norrman, Superintendenter o biskopar (Från ådalar o fjäll 1968); G Näsström, Forna dagars Sverige, 2 (1948); PrRP 4, 1680–1714 (1962); A Rhyzelius, Episcoposcopia Svio-gothica (1752); Å Ström, Series professorum exegeseos biblicae ordinariorum Upsaliensium a refor-matione (Sv exegetisk årsb 1936); N Söderlind, Stiftssynoder o kyrkostadgar (Härnösands stift i ord o bild, 1953); HW Tottie, Jesper Svedbergs lif o verksamhet, 1–2 (1885-86); UFT 1, h 5 (1876), s 71; UU, Akad konsistoriets prot, ed H Sallander, 8–22 (1971–77); B Wahlström, Studier över tillkomsten av 1695 års psalmbok (1951).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Julius Micrander, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9345, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Gladh), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9345
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Julius Micrander, urn:sbl:9345, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik Gladh), hämtad 2024-04-20.