Meriter

5 Montgomery, Hampus Edvard, f 12 maj 1852 i Boo, Sth, d 5 nov 1911 på Rottneros, Sunne, Värml. Föräldrar: kaptenen Carl Hampus M o Sofia Carolina Dahlqvist. Mogenhetsex vid h elementarlärov i Örebro 5 juni 73, elev vid Linderoths mek verkstad i Sthlm 73–74, vid Teknolog inst 15 sept 74, vid Motala mek verkstad 75, utex från Teknolog inst:s fackavd för metallurgi o hyttkonst 31 okt 77, förest för Sävsjöströms mek verkstad o ångsåg, Lenhovda, Kron, 78–80, bruksförvaltare vid Bäckefors bruk, Backe, Alvsb, 80–82, led av Värmlands läns hushålln:sällsk:s förvaltn:utsk från 85, av Värmlands läns landsting 86–06 o 08–09, förest för Värmlands läns mejeristation på Rottneros 90, led av styr för Skandinaviska trämassefören 90 (ordf i sv sektionen 00–05), ordf i Sv trämassefören från 99, led av FK 03–08 (led av särsk utsk 04 o 06), av styr för Sveriges industriförb 10. LLA 01.

G 30 dec 1878 i Sthlm, Klara, m Ebba Christina Wærn, f 5 febr 1859 i Gbg, Kristine, d 22 sept 1943 i Sunne, dtr till statsrådet Carl Fredrik W o grev Maria Augusta Carolina Coraldina Lagerberg.

Biografi

Edvard M, som i enlighet med släkttraditionen egentligen var ämnad for en militär bana, utbildade sig till bergsingenjör. Under studietiden fick han även, bl a som elev vid Motala mekaniska verkstad, erfarenhet av praktiskt verkstadsarbete. Efter examen vid Teknologiska institutet var han en period anställd som föreståndare för sågen och den mekaniska verkstaden vid Sävsjöströms bruk i Småland och därefter ett par år förvaltare vid Bäckefors bruk i Dalsland. Genom sitt gifte blev M knuten till en släkt med stora intressen i värmländsk industri, och 1882 köpte han den sägenomspunna järnbruksegendomen Rottneros – bl a förebild för Majorskans Ekeby i Selma Lagerlöfs genombrottsroman Gösta Berlings saga, som kom till vid samma tid.

Det var svåra tider för de värmländska järnbruken. De små, traditionsbundna bruken hotades av konkurrensen från moderna stålföretag som utnyttjade ny teknik. Resultatet blev en omfattande strukturrationalisering. Ett stort antal bruk lades ned. Andra kunde dock överleva genom att överge den traditionella järnhanteringen och utnyttja brukens tillgångar på skog, vattenkraft, byggnader och arbetskraft för annan produktion. M tillhörde den krets av framsynta brukspatroner som förstod att dra fördel av utvecklingen, och Rottneros blev ett av de bruk som klarade omställningen.

När M övertog bruket var redan den gamla järnhanteringen där under utdöende. Det officiella slutet kom 1884, då M anmälde till kommerskollegium att stångjärnssmidet var nedlagt vid Rottneverken. Han valde att i stället utvidga den befintliga mekaniska verkstaden och gjuteriet för att satsa på en specialiserad produktion av lantbruksmaskiner. Jordbruket genomgick vid denna tid en första mekanisering, och de slåttermaskiner, hästräfsor, ringvältar, radsåningsmaskiner, zick-zackharvar m m som började tillverkas vid Rottneros fann en god marknad. Under M:s ledning utvecklades bruket till en av Sveriges främsta anläggningar för tillverkning av jordbruksmaskiner. Efter sekelskiftet fick dock verkstaden svårare att klara konkurrensen från andra företag, och verksamheten minskade i omfattning.

M, som efter sin tid som bruksförvaltare vid Bäckefors bruk hade erfarenhet av skötseln av ett större lantbruk, ägnade även stort intresse åt det egna jordbruket vid Rottneros. Han satsade framförallt på boskapsskötseln och mejerihanteringen och lade ned stort arbete på att intressera andra jordbrukare för andelsmejerier. 1890 blev han föreståndare för Värmlands läns mejeristation, som inrättades vid Rottneros. Där anordnades bla en mejeriskola för utbildning av mejerskor.

I det nya bruksföretag som växte fram under M:s ledning var det dock pappersmassetillverkningen som blev kärnan. För Rottneros, liksom för flera andra värmländska järnbruk, blev den nya tekniken att tillverka pappersmassa i träsliperier räddningen från den hotande bruksdöden. I träsliperiet kunde fördelarna av de gamla brukens tillgångar på skog och vattenkraft utnyttjas till fullo. 1887 togs träsliperiet vid Rottneros i bruk. Det omfattade ursprungligen två slipverk med en beräknad årlig kapacitet av 1 500 ton torr trämassa. Under M:s tid kom sedan kapaciteten att fördubblas. Träsliperiet utnyttjade bla ett nytt torkningssystem, en torkugn enligt det sk Rottnerossystemet, som hade konstruerats och patenterats av M. Torkugnen, som tillverkades vid brukets verkstad, kom även att säljas till andra träsliperier inom och utom landet.

M spelade en viktig roll för samarbetet inom den unga trämasseindustrin. Han var en av initiativtagarna till Sv trämasseföreningen 1890 och under 12 år dess ordförande. M ingick även i styrelsen för den sv sektionen av Skandinaviska trämasseföreningen och var dess ordförande i fem år.

Brukspatron M – i folkmun kallad Storherrn – hade många kommunala uppdrag. Han var även mångårig ledamot av landstinget och tillhörde under många år förvaltningsutskottet i Värmlands läns hushållningssällskap. 1902 valdes han av landstinget till ledamot av FK. I rikspolitiken synes dock M ha spelat en undanskymd roll. Hans riksdagsinsatser begränsades till smärre inlägg i näringspolitiska frågor. M avsade sig också riksdagsuppdraget 1908, dvs innan hans nioåriga mandatperiod hade utgått.

1910 valdes M till ledamot av styrelsen för Sveriges industriförbund vid dess konstituerande stämma. Det var förmodligen i egenskap av representant för trämasseindustrin som M valdes in i ledningen för det nybildade förbundet. Pga sjukdom undanbad han sig återval efter det första verksamhetsåret.

M:s sista år var bekymmersamma. Hans tidiga bortgång har förklarats med att hälsan var undergrävd av hård arbetsbörda och ekonomiska bekymmer. Under sitt sista levnadsår sökte han avveckla hela bruksrörelsen vid Rottneros. Han hann emellertid inte realisera dessa planer. Sterbhuset, som bestod av makan och de elva barnen, förvaltade egendomen till 1916, varefter den ombildades till ab Rottneros bruk. Under ledning av M:s svärson, S Påhlson, konsoliderades företaget och utvecklades till en modern brukskoncern, som bl a blev Sveriges ledande tillverkare av slipmassa.

Författare

Bosse Sundin

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: L Brodin, De sista kavaljererna (1944); A Prydz, Slipmasseindustriens tekn utveckl i Sverige 1857-1950 (1952); riksdagstrycket 1902-08; Rottneros. Ett värmländskt bruks hist (1982); Sveriges industriförb 1910–1920. Min-nesskr utg med anledn av förb:s tioåriga tillvaro (1920); SvTeknF. – Nekr över M i Sv papperstidn 1911, nr 21.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
H Edvard Montgomery, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9473
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
H Edvard Montgomery, urn:sbl:9473, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bosse Sundin), hämtad 2024-04-24.