Meriter

1 Munck, Petrus, f 3 juli 1732 i (Trolle-) Ljungby, Krist, d 18 (19 enl db för Lund) juli 1803 i Ramlösa vid Helsingborg (Sundius). Föräldrar: kh Zacharias M o Catharina Sophia Winding. Inskr vid LU 19 okt 45, ex theologicum 5 dec 47, ex stili 48, respondent på en avh under S Munthe 21 okt 49, disp pro gradu 20 mars 51, mag 4 juli 51, doc i österländska språk 6 mars 53, allt vid LU, inskr vid UU 25 april 54, teol adjunkt vid LU 21 juni 57–69, prästv i Lund 17 dec 57, kh i prebendeförs:arna Hällestad, Dalby o Bonderup, alla i Malm, 1 maj 65 (enl k brev 11 jan 64 o kanslersbrev 30 nov 64)–30 april 72, prost där, disp för teol drsgrad vid LU 14 juni 69, TD 23 juni 69, prof i grekiska o österländska språken 28 nov 69, tredje teol prof 22 maj 75, andre teol prof okt 76, allt vid LU, förste teol prof där o domprost i Lund 18 mars 78, rektor vid LU 80 (vald 22 nov 79), riksbanksrevisor 91 o 01, deltog i riksdagarna 92 o 00, biskop i Lund o prokansler vid LU från 19 juni 94, biskopsvigd i Uppsala 7 sept 94, revisor vid riksgäldskontoret 99 o 01. – Led av Teol-homiletiska sällsk i Uppsala 83, av Samf Pro fide et Christianismo 91.

G 1) 14 maj 1765 i m Anna Christina Bring, f 5 juni 1747 i Ausås, Krist, d 24 nov 1767 i Hällestad, dtr till prosten kh Jöns Ebbesson B o Christina Elisabet Lagerlöf; 2) 13 okt 1769 i Lund m Ulrica Eleonora Rosenblad, f 23 aug 1750 där, d 20 okt 1793 där, dtr till prof Eberhard Rosén, adl R, o Ulrika Hermansson, adl v Hermansson.

Biografi

M:s far var kyrkoherde i Villands kontrakt. Sedan denne dött 1741 flyttade modern till Lund. Hon var dotter till kyrkoherden i S:t Peters Klosters församling där Petrus Winding. Från nioårsåldern fram till sin död vistades M i Lund blott med undantag för några år i Sthlm på 1750-talet. Han påbörjade sina studier vid LU tretton år gammal där han studerade hebreiska och österländska språk under ledning av S Munthe och en tid följde historikern S LagerBrings (bd 22) undervisning. Under den senares presidium disputerade han 1751 på en lokalhistorisk avhandling om Villands härad och promoverades till magister. För framtiden betydelsefullt var att han också följde undervisningen för professorn i natur- och folkrätt Johan Nelander.

1753 flyttade M till Sthlm där han kom att vistas i två år som informator, längsta tiden hos dåvarande stadskommissarien B R v Hauswolff. Under denna tid försvarade han vid UU två mycket uppmärksammade avhandlingar i statskunskap. J Ihre (bd 19) lär ha haft planer på att knyta M fastare till UU. Samtidigt sökte denne sig emellertid tillbaka till Lund. M prästvigdes där och utgav för att meritera sig flera teologiska disputationer. Han erhöll adjunktur i teologisk fakultet och undervisade flera år där. Under denna tid utgav han två stora teologiska läroböcker, som kom att användas såväl inom den akademiska undervisningen som inom läroverken, företrädesvis i Lunds stift.

Professur nådde M först inom filosofisk fakultet i grekiska och österländska språken. Dessförinnan hade han promoverats till teol dr sedan han publicerat en skrift mot den lärobok A Knös (bd 21) utgivit. Doktorsavhandlingen var ett led i en häftig dispyt med Knös. Under sex år verkade M som professor vid filosofisk fakultet. Under denna tid utkom under hans presidium ett mycket stort antal dissertationer inom den hebreiska filologin och inom exegetiken. Någon mer framstående språkforskare har han uppenbarligen inte varit, och studierna i grekiska, som också låg inom hans professur, har inte intagit någon mer framstående plats vid denna tid.

På sedvanligt sätt överflyttade M till teologisk fakultet och kom att verka som professor där i 19 år. Även under denna tid utkom ett mycket stort antal avhandlingar under hans presidium även om intensiteten med tiden mattades. Hans verksamhet som teolog är mer differentierad än vad man tidigare föreställde sig. T Thorild myntade om M epitetet "terribel ortodox". Senare forskning har dock betydligt nyanserat bilden av hans teologiska åskådning.

Den under senare delen av 1700-talet genom engelsmannen Benjamin Kennicott framväxande textkritiken inom den gammaltestamentliga bibelvetenskapen tog M bestämt avstånd från. I ett brev skrev M: "Jag protesterar nu och för framtiden emot grundtextens ändring" (till J C Stricker 6 sept 1773). Ungefär samtidigt kunde han i ett annat brev framhålla att han som teolog måste göra vissa anmärkningar mot Kennicotts resonemang (till J Björnståhl 30 aug 1775, KB). Hans dogmatiska uppfattning var ortodox, men i den fanns också viktiga nya inslag av en mer upplysningspräglad kyrko- och statsuppfattning. Härtill hade M fått influenser främst från Nelander. Dessa nyansatser kom också till uttryck i hans två stora teologiska läroböcker 1760 och 1764. I grunden kvarstod han likväl på en konservativ linje. Den radikalare filologin och filosofin bekämpade han. Hans kraftfulla försvar for en äldre teologi är väl dokumenterat i forskningen.

Det var närmast självklart att M så småningom skulle komma att bli biskop i Lunds stift. Sedan O Celsius d y (bd 8) avlidit uppfördes M på biskopsförslaget, fick vid valet 1794 en knapp röstpluralitet, 219 röster mot N Hessléns 211 och J J Hellmans 122, och utnämndes till biskop. Trots den ställning han hade i stiftet under domprosttiden är det ingen tvekan om att hans intriganta väsen, förenat med den polemiska akademiska färdigheten vid disputationer, föranledde mer än en att frukta hans biskopsutnämning. En av de mer kända prostarna i stiftet framhöll att M var "obetänksam, stundom bitter i sin hämnd, och större delen vänta i honom en tyrannisk biskop, om staven skulle falla i hans hand. Men Gud vet, kanske han torde bliva bättre än någon tror" (A Lannærus till Stricker 11 juli 1785, KB).

M hade en lång akademisk och prästerlig bana bakom sig då han 62 år gammal tillträdde episkopatet. Redan 17 år tidigare hade han uppförts på andra förslagsrum till biskopsstolen men då fått träda tillbaka för kungagunstlingen Celsius. Med sin bakgrund som akademisk lärare, prebendekyrkoherde och professor var M väl kvalificerad för biskopsstolen. Han hade god kännedom om de skiftande kyrkliga förhållandena i det stora stiftet och åtnjöt stort anseende bland dess prästerskap. Hans teologiska och filologiska lärdom var för sin tid betydande och omvittnad i en mängd akademiska dissertationer och i flera mycket använda teologiska läroböcker. I förhållande till den samtida teologiska utvecklingen stod han emellertid på en kvardröjande konservativ ortodox försvarslinje, som tvingade in honom i polemiska positioner. Som biskop kom han att verka under nio år. De sista åren präglades av hans tilltagande ohälsa.

Redan före biskopsvigningen tog M plats som preses i domkapitlet. Under hela sin biskopstid ledde han kapitlets sammanträden med fast hand. Endast uppdrag av rikskaraktär förhindrade honom att närvara. En skicklig administrativ medhjälpare hade han i konsistorienotarien V Faxe (bd 15). I huvudsak försiggick sammanträdena i kollegial anda, då ledamöterna kände varandra väl sedan gammalt.

Celsius hade inte varit en kraftfull biskop sett från lundastiftets horisont. Prästmöte hade inte hållits på 14 år, han hade endast mycket sporadiskt visiterat och intensiteten i kontraktsprostarnas visitationer hade högst avsevärt avtagit. M grep sig kraftfullt an det stora stiftet. För att skaffa sig en aktuell bild av utvecklingen lät han 1795 utarbeta och i domkapitelscirkuläret trycka en särskild visitationsordning efter vilken prostarna förelades att enhetligt och samtidigt företa visitationer i alla församlingar. Det material som inkom utgjorde grundvalen för hans första prästmöte i slutet av året, i vilket två hundra präster deltog. Under mötet framstod M som en verklig ledare för stiftet. Förhandlingarna leddes med fast hand och de frågor som diskuterades var väsentliga för prästerskapet.

Fyra år senare höll M sitt andra och sista prästmöte. Även detta föregicks av kontrakts-prostvisitationer enligt instruktionen 1795. Utöver de mer praktiska stifts- och församlingsfrågorna diskuterades även de mer principiella kyrko- och statsvetenskapliga spörsmålen om den världsliga maktens rätt i kyrkofrågor. Ursprungligen hade M själv tänkt författa en prästmötesavhandling härom, men eftersom det ansågs vara en chikan att det i lundastiftet inte kunde finnas någon annan än biskopen som kunde framträda som författare till en sådan, hade uppdraget lämnats till A Hylander (bd 19). Avhandlingen utarbetades dock i nära samarbete med M och var ett led i kampen mot den frambrytande kantianismen. Den var även insatt i ett religionspolitiskt perspektiv. Även vid detta prästmöte framstod M som en kraftfull ledare både när det gällde det ortodoxa kristendomsförsvaret mot upplysningstänkande och kantianism och i de mer praktiskt orienterade frågorna som föranletts av visitationerna.

Som stiftschef anförtrodde M många uppgifter åt kontraktsprostarna. Veterligt har han som biskop ej visiterat en enda församling. Han förrättade inte heller kyrkoherdeinstallationer. Men genom att delegera dessa uppgifter till prostarna och avkräva dem regelbundna rapporter erhöll han en fortlöpande information om kyrkolivets utveckling. M höll även ett vaksamt öga på renlärigheten. Det kunde gälla pietistiska eller herrnhutiska influenser eller den teologiska censuren av böcker, som fortfarande låg under domkapitlen. I synnerhet vakade han över att mer radikal tysk och dansk teologisk litteratur ej skulle vinna fotfäste i stiftet. Som ett led i denna kamp initierade han som prokansler offentliga apologetiska föreläsningar vid LU. Hans gamle vän A Hylander höll dessa under en följd av. år. Även på riksplanet hade M framgångar genom att han lyckades utverka några k brev rörande skyddet av religionen. Hans arbete härför fördes delvis bakom kulisserna och genom påpassligt tillvaratagande av personliga försänkningar.

Ett bevis på det främlingskap M kände för den nya teologi och filosofi som utbredde sig vid seklets slut men också för de möjligheter som erbjöds genom lagstiftningen är det k brevet 29 okt 1799. I detta stramades gränserna för tryckfrihet och censur åt. Ytterligare möjligheter till kontroll erbjöds genom det beryktade cirkuläret till domkapitlen 27 dec så rörande religionsvården. Det hade tillkommit under M:s medverkan och innehöll en uppmaning att skydda den rena läran och försvara den mot villfarelser. Som prokansler hade M också låtit läsa upp detta brev inför det akademiska konsistoriet, en mycket ovanlig åtgärd.

Vid riksdagarna 1792 och 1800 samt vid jubelfesten i Uppsala 1793 kom M att spela en obetydlig roll. Med hans tilltagande ohälsa de sista åren blev hans agerande på riksplanet allt mer betydelselöst. – För M:s framgångar i en del rikspolitiska sammanhang och för hans utnämning till biskop spelade hans svåger Mathias Rosenblad en viktig roll.

Författare

Ingmar Brohed

Arkivuppgifter

M:s antecknrar vid J Nelanders föreläsn:ar i kyrkorätt 1749 i LUB. Anteckmar rör M:s föreläsmar i dogmatik 1755 i KB. – Brev från M i KB (bla till L v Engeström, C C Gjörwell o 180 st till J C Stricker), LSB (till J A:son Lindblom) o UUB (till J H Liden o S Alf).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Samtal om det oinskränkta qvinno-väldet. Sthlm 1755. 4:o. 12 s. [Anon.] – Praelectiones academicae in epistolam apostoli Judze catholicam. Londini Gothorum [1761]. 4:o. 62 s. – M Wöldicke, Compendium theologiae the-ticae cum notis B. Schnabel ... insigniter auctis et emendatis studio et opera. Londini Gothorum [1760]. 286 s. [Ny uppl:] ... notis dogmaticis & polemicis illustratum a B. Schnabel et P M. 1776. 301 s. Compendium theologiae theticae. Ed nova aucta et emendata. 1789. 301 s. [Enl uppg även utg Havnise o Lipsiae 1764, 1779.] – Orationes paren-tales in memoriam ... Andrea; Ol. Rhyzelii, ad Academiam Lundensem habitae (J Schröder, [predikan vid A O Rhyzelius' begravning 15 maj 1771, jämte skrifter av andra,] Linköping [1761], 4:o, s 223-294; tills med C B Trozelius). - Compendium theologise biblicse Novi Testamenti, seu Dicta Novi Testamenti jjlassica commentario exegetico & dogmatico illustrata. Londini Gothorum [1764]. (14), 718 s. – Disputatio theologica. De foederibus & testamentis divinis. Londini Gothorum [1767]. 4:o. 113 s. [Synodalavh; preses.] – Fråga: Om man, utaf den theologiska lärdomens närvarande tilstånd, kan göra sig något vist hopp, om theolo-giens tilkommande tilväxt? Förestäld, vid den theo-logiae doctors promotion, som hölts vid Carolinska academiens jubel-fest i Lund, den 25 Junii 1768. Ifrån latinska språket öfvers, jämte några til frågans uplysning bifogade anm. Sthlm 1768. 31 s. 2. upl: ... visst ... hölls ... 1799. 29 s. - Bref til herr Spectator, med svar och uplysning. [Rubr.] U o o å [undert Lund 1769], 16 s. [Undert; till M Orre-lius.] – Predikan: på 15. sond efter trefaldighet 1760 i Efveröd o Sönnarslöf, Lund [s å], 27 s, på 19. d:o 1761 i Stockholms storkyrka, Sthlm [s å], 23 s, på 22. d:o i S Clara kyrka, Sthlm 1761, 28 s, på 26. d:o i S Nicolai, Sthlm 1761, 20 s, på 3. sond i fastan 1762 i Lunds domkyrka, Lund [s å], 28 s, vid kyrkoherden i Biörnekulla o Broby Petrus Lundegårds begravn i Biörnekulla kyrka 19 okt 1774, Lund 1775, 42 s, vid kontraktsprosten över Ingel-stads härad Magnus Sommars begravn i Ingels-torps kyrka 28 juli 1782, Lund s å, 54 s, på den allm klagodagen över Gustaf III:s död 6 juni 1792 i Lunds domkyrka, Sthlm s å, 23 s, [annan uppl] 27 s, vid riksdagens öppnande i Norrköping 15 mars 1800, Norrköping s å, 15 s, 2. upl Lund s å, (16) s; verser till Z Muncks begravn 1741, A Hellmans o H Sommelius' bröllop 1753 samt SJ Munthes rek-torat 1761, stenstil vid S C Hackers död 1755 o A Westrings begravn 1762, samtl Lund; akad avh i Upps 1754–55 o Lund 1752–92 se Liden, 1, s 355 (2 st), o 2, s 13, 19, 96-104, 105, 193 (112 st), samt Marklin, 1:2, s 86 f (13 st); rektorsprogram 1780–81 se P Sjöbeck, Program utg vid Lunds univ 1667–1867, Lund 1912–15, s 72 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: M af Rosenschöldska släktfören:s handl:ar (stencil), 4, s 7–16, SBL; I Brohed, P M (Lunds hm, 2: 1, 1984), o där anf källor o litt; H Pleijel, P M:s biskopsutnämn år 1794 – svågern Mathias Rosenblads smarta kupp? (PHT 1980); N J Sundius, Konungens troman ... P M:s ... lefnadsomständigheter (1803).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Munck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9551, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9551
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Munck, urn:sbl:9551, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingmar Brohed), hämtad 2024-04-19.