Meriter

1 Ljungström, Birger, f 4 juni 1872 i Uddevalla, d 17 nov 1948 i Sthlm, Osc. Föräldrar: kartografen Jonas Patrik L o Amalia Bernhardina Falck. Studier vid Östermalms lärov i Sthlm, elev vid Tekn skolan där 86-89, verkstadspraktik, bedrev uppfinnarverksamhet från 89, extra elev vid KTH 2 nov 93, ritkontorschef vid New Cycle Co, London, 96, managing director i The Ljungström Engine Syndicate, Newcastle on Tyne, 00–02, ing vid ab Separators experimentverkstad i Sthlm 03–08, VD o ordf i styr för ab Ljungströms ångturbin, Lidingö, 08 (bolagsordn 29 febr 08)–24, i Sv turbinfabriks ab Ljungström (STAL) i Finspång, Risinge, Ög, 13 (bolagsordn 12 febr 13)–dec 16. – VA:s Adelsköldska medalj 14, LIVA 22, HedLIVA 37, IVA:s större GM 45.

G 14 juli 1896 i Sthlm, Hedv El, m Hildur Berta Kristina Sjöholm, f 1 sept 1872 där, Nik, d 13 april 1954 där, Osc, dtr till handl Berthel S o Ida Christina Engström.

Biografi

Redan som 14-åring fick L bidra till familjens försörjning genom arbete i faderns instrumentverkstad. Han hade emellertid möjlighet att genom kvällsstudier vid sidan av sitt arbete följa undervisningen vid tekniska skolan och följde senare som extra elev vid KTH en kurs i matematik. Han visade tidigt sin uppfinnarbegåvning och erhöll sitt första patent redan 1892. Det gällde en frihjulsmekanism som han utarbetade för ett flertal ändamål, till en början för inspärrning av verktyg.

L fann att mekanismen även skulle ge många fördelar som frihjulsnav och spärrmekanism för cyklar. Dåvarande velocipeder hade varken frihjul eller navbroms. I hans Svea-velociped rördes två pedaler upp och ned, och krafterna från dessa överfördes genom en spärrmekanism till hjulnavet. Bromsverkan erhölls om man samtidigt trampade ned båda pedalerna. Genom förmedling av en lärare vid KTH erhöll han kontakt med intresserade finansiärer, bl a med Alfred Nobel. Sverige var fortfarande outvecklat som industriland, och på inrådan av Nobel flyttade L till England, där ett bolag bildades för exploatering av Svea-velocipeden. Då han var 23 år, föreföll det som hans lycka var gjord i England. I dagens valuta var det ett mångmiljonbolag som startades, och bolagets framtidsutsikter bedömdes mycket optimistiskt mot bakgrund av den snabbt expanderande cykelindustrin i Europa. Emellertid skötte ledningen av företaget rörelsen mycket illa, och L avskedades. 1897 var hela det insatta kapitalet förbrukat, och strax därefter var konkursen för företaget oundviklig.

L stannade emellertid i England och utvecklade där en kolpulvereldad motor. Idén var i många avseenden parallell och samtidig med Rudolf Diesels konstruktioner, som så småningom resulterade i dieselmotorns tillkomst. Redan i begynnelsen visade sig emellertid L:s konstruktion medföra så stora svårigheter vid försöken att realisera den, att projektet nedlades. I stället ägnade han sin tid åt att utveckla en roterande kolvångmaskin. Denna ansåg såväl han som finansiärerna vara lättare och mera lovande alt realisera. L kombinerade sin roterande ångmaskin med en högtryckspanna, utvecklad av brodern Fredrik (L 2). Bröderna fick en från början betydande finansiell uppbackning, men barnsjukdomarna blev många och svåra. Finansiärerna ledsnade, då det visade sig svårt att uppnå några praktiska resultat och driftsdugliga maskiner.

1903 återvände båda bröderna Ljungström till hemlandet, desillusionerade men med dyrköpt erfarenhet hur svårt det är att utveckla en uppfinning från ritbordet till en färdig produkt och hur beroende av finansiärer en uppfinnare är. Vid 31 års ålder tog L anställning vid det av Gustaf de Laval utvecklade Separatorbolaget i Sthlm. Detta var då Sveriges största industriella företag, som sedan sekelskiftet raskt exploaterat de Lavals uppfinningar. L utvecklade under sina fem år i bolagets tjänst ett flertal nykonstruktioner av separatorer för sockerindustrin och för slamavskiljning inom kalkindustrin.

1908 slutade L sin anställning vid Separator för att helt ägna sig åt att utveckla en roterande ångmotor, men nu av ett helt annat slag än den roterande kolvmaskin som han arbetat med i England. Redan 1894 hade han gjort vissa skisser på en ångturbin med radiell genomströmning och med två motroterande axlar. Arbetet på denna idé hade legat nere under londonvistelsen och under större delen av Separatortiden. 1906 återtog han sina funderingar på motrotationsturbinen och fick nu hjälp av några kolleger vid ab Separator för att beräkna skövlar och skivor för de höga rotationshastigheter som krävs vid ångturbiner. Han fann att han genom motrotationsprincipen kunde uppnå dubbla relativa hastigheten mellan de två axlarnas skovelringar jämfört med den traditionella ångturbinkonstruktionen med axiell genomströmning. Därigenom kunde han i ett skovelsteg tillgodogöra sig fyra gånger så stort värmefall och tryckfall. Han kunde sålunda vid samma periferihastighet minska antalet skovelsteg till fjärdedelen av de konkurrerande axialturbinernas. En rad utomordentligt svåra konstruktionsproblem återstod emellertid att lösa. Med hjälp av L 2 och sedermera överingenjören Oscar Wiberg och professor K G Karlsson, båda skickliga konstruktörer och hållfasthetsexperter, lyckades han på förvånande kort tid konstruera och tillverka en försöksturbin. Denna provkördes i slutet av 1909 efter mindre än ett års tillverkningstid.

Sedan världens ledande turbinexpert, professor Aurel Stodola, vid tekniska högskolan i Zürich givit sin välsignelse till Ljungströmturbinens princip, hade L inga större svårigheter att få samman kapital för att exploatera uppfinningen. Ab Ljungströms ångturbin bildades 1908 med ett aktiekapital på en halv milj kr. Den först beställda turbinen provades 1910 och gav utomordentligt goda resultat. Verkningsgraden visade sig vara 10–15% bättre än hos samtida axialturbiner i samma storleksklass. En enormt snabb utvecklingsperiod för Ljungströms motrotationsturbin inleddes nu. Bland annat tecknades licensavtal med turbinfirmor i Frankrike och Storbritannien. Sv turbinfabriks ab Ljungström (STAL) bildades 1913 för att tillgodose den sv tillverkningen. Finspångs bruks fabriksfastigheter inköptes, och konstruktionskontoren flyttades till denna ort och förlades till det gamla De Geerska slottet.

L blev VD såväl i patentbolaget ab Ljungströms ångturbin med säte i Lidingö som i tillverkningsbolaget STAL i Finspång. Motrotationsturbinen visade sig vara en klart överlägsen konstruktion då det gällde mindre effekter och speciellt vid mottrycksdrift. Den vann snabbt internationellt erkännande. Licenskontrakt tecknades med turbinfirmor i hela världen såsom Siemens i Tyskland och General Electric i USA. Nobelföretagen fick ensamrätt att sköta försäljningen på den stora ryska kraftverksmarknaden. Finspångstillverkade STAL-turbiner exporterades i stort antal. För fartygsdrift introducerades turbo- elektrisk drift. Världens första handelsfartyg med sådan drift gick provtur 1914, och ett stort antal liknande anläggningar beställdes. Första världskriget medförde emellertid stora och oförutsedda omställningar och stora kapitalbehov för STAL-bolaget. 1916 såg sig L nödsakad att få in friskt kapital genom nyemissioner. Han avslog till en början inviter från ASEA, som önskade gå in som delägare. Till slut fick dock ASEA teckna en post på två milj kr och blev därmed bolagets största aktieägare. Revolutionen i Ryssland innebar att Nobels ej längre ansåg sig kunna hålla sin stora aktiepost i STAL-bolaget utan överlät denna på ASEA. Härigenom fick ASEA aktiemajoritet, och vid stämman 1916 fick båda bröderna Ljungström lämna sina styrelseplatser och sina befattningar i STAL, som blev helägt dotterbolag till ASEA.

L flyttade nu till Lidingö och fortsatte vid ab Ljungströms ångturbin sin uppfinnarverksamhet och sitt samarbete med brodern (för gemensamma uppfinningar se L 2 nedan). En experimentverkstad byggdes. Patentinkomsterna var till en början goda, och nya konstruktioner, bl a ett turbinlok kom till. Loket blev ett ekonomiskt misslyckande, och bröderna lämnade patentbolaget.

Till L:s många egna uppfinningar hörde en hydraulisk bilväxel (brodern kom in på samma problemområde), ett trafikflygplan av monoplantyp och en flerspolsreamotor med i varandra gående axlar för sv flygvapnet. Ekonomiskt hade den rastlöst verksamme L ingen framgång med sina senare uppfinningar. Bröderna ansågs föredömliga som arbetsgivare och var kända för sin hjälpsamhet.

Författare

Ingvar Jung

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: The Ljungström steam-turbine. Sthlm 1914. 4:o. 169 s. [Dedik o föret; jämte:] STAL steam-turbines and turbine-generators. Sthlm 1914. 4:o. 48 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ASEA:s hist, 2 (1956), s 107 ff; S A Hansson, Birger o Fredrik L – uppfinnare (1955); SvTeknF. – Nekr:er över L i SvD 18 o 19 nov 1948.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Birger Ljungström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9628, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Jung), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9628
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Birger Ljungström, urn:sbl:9628, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingvar Jung), hämtad 2024-04-24.