Meriter

2 Lundbohm, Yngve Sixten Vilhelm, brorson till L 1, f 12 (enl fdb 11) jan 1895 i Rännelanda, Alvsb, d 15 sept 1982 i Sthlm, Nik. Föräldrar: landsfiskalen Sixten Elis Augustin L o Thekla Ferdinanda Lundbom. Studentex vid Gbgs h reallärov juni 13, inskr vid GH 11 sept 13, studier i teckn o måln vid Valands konstskola i Gbg 13, elev vid Carl Wilhelmsons målarskola i Sthlm 14–15 o 16–17, konststudier i Khvn 18, företog flera studieresor till Spanien, Italien o Frankrike 19–55, till Grekland 56, led av Eva Bonniers donationsnämnd 46–50, av styr för Konstnärernas riksorganisation (KRO) 46–53, av Statens konstråd 52–55, facklär i fri måln vid Konstfackskolan i Sthlm 1 juli 53–30 j uni 61. – LFrKA 51, Prins Eugen-medaljen 60.

G 14 april 1940 i Sthlm, Ad Fredr, m Margit Elisabet Norberg, f 25 maj 1905 där, Kat, dtr till sjökaptenen Sven Rudolf N o Hilda Elisabet Pihlstrand.

Biografi

Efter studentexamen studerade Sixten L konsthistoria för Axel Romdahl vid GH. Samtidigt tecknade han kroki i Valands aftonskola; så småningom studerade han också måleri i dess dagskola. Efter ett år var han klar över att han ville bli målare. Hans farbror, Hjalmar L, hängiven konstsamlare och vän till många konstnärer, ordnade så att han fick bli elev vid Carl Wilhelmsons målarskola i Sthlm. Där gick samtidigt Edvard Wallenqvist och Hugo Zuhr. Genom Wilhelmsons förmedling kom de i kontakt med Konstnärsförbundets målare under de sista åren före dess upplösning 1920. De fick tom utställa tillsammans med dem. Vid den tiden var de influerade främst av Wilhelmson själv och genom honom av Gösta Sandels' måleri men också av norrlänningen Leander Engström genom Hjalmar L:s förmedling.

Första världskrigets sista år for de tre kamraterna till Khvn, där de tog kontakt med den radikala konstnärsgruppen Grønningen, som bildats tre år tidigare, och blev elever till Ernst Goldschmidt. L studerade emellertid också på museerna. Han lärde känna den danska guldålderns konst, som väckte hans medfödda känsla för klassisk jämvikt i färg, form och komposition. Under de närmaste tjugo åren fick den känslan tidvis vika för intryck från många andra håll.

Dittills dominerades L:s måleri av en ljus kolorit och lätt penselföring. Den fördunklades, blev mer dramatisk, sedan han tillsammans med Wallenqvist och Zuhr 1919 begett sig till Spanien. De influerades alla till en viss grad av den sju år äldre Vera Nilssons expressionism och i någon mån av El Greco. Då L senare visade sina spanska målningar på utställning i Sthlm, fann DN:s kritiker, Tor Hedberg, hans kolorit "morbid".

Efter ett år i Spanien med avstickare till Marocko for L till Paris, där han studerade i André Lhotes skola och sålunda drillades i dennes försiktiga kubism. Samtidigt fördjupade han sig i studiet av Cézanne. Hans intresse för det klassiska väcktes därmed på nytt. I slutet av 1920 sammanträffade han i Italien med Hjalmar L, som var prins Eugens ressällskap i Grekland och Italien. Prinsen tog dem båda med till Arezzo för att visa Piero della Francescas väggmålningar i kyrkan S Francesco, vilka blev en bestående upplevelse för L. Tillsammans med prinsen gjorde han utfärder på Campagnan.

1925 var L på nytt i Spanien, men efter de nya övningarna i klassisk balans och sedan han under de gångna tio åren trevat i alla riktningar, var han nu osäker och tveksam. Hans spanska måleri blev underligt kraftlöst. "Målningarna ger en stämning av overklig stillhet, ett fjärran från den ljusuppfyllda påträngande verkligheten. ... Koloriten är ljus; för det mesta härskar en dämpad mollstämd gråton" (Widman 1951).

1928 bosatte L sig, efter en sommar i Dordogne, i Fritsla i Västergötland, där han under många år arbetade intensivt i frivillig isolering, avbruten av tillfälliga sommarutflykter till Halland eller Bornholm. Under denna tid vidgade han sin motivkrets; han målade inte bara landskap utan också porträtt och stilleben. Han experimenterade med såväl färg och form som teknik. Färgklangerna intresserade honom vid denna tid mera än den klassiskt stränga kompositionen och den distinkta formen. Hans måleri var på 1930-talet påverkat av Carl Kylberg och de jämnåriga danskarna.

Våren 1937, sedan Ester Lindahls stipendium tilldelats honom, for L tillsammans med de yngre målarvännerna Roland Kempe och Olle Nyman till Italien (Florens, Rom, Venedig, Ravenna), där han tog inte oväsentliga intryck av Olle Nymans arkitektoniskt disciplinerade måleri. L:s målningar gick nu upp i format och närmade sig åter de klassiska idealen. Nästa vår begav sig L på nytt söderut, även denna gång med Olle Nyman. De for genom Holland, studerade på museerna, fortsatte via Paris till Normandie, där de målade hela sommaren. Münchenkrisen och krigshotet tvang dem hem till Sverige i sept 1938. L, som hade ett år kvar som Lindahl-stipendiat, reste ut även 1939 men tvingades hem i aug av andra världskrigets utbrott.

Under krigsåren levde sv konst på sparlåga. Även L:s måleri var påverkat av isoleringen. Hans kolorit blev torrare och hans penselteknik mindre flödig. Men efter krigsslutet lossnade det för honom, och han växlade slutgiltigt in på det klassiska spåret. 1948 besökte han åter Italien och Frankrike, även denna gång med Olle Nyman. 1950 valde de Cadaqués i Spanien som resmål. L hade upptäckt den lilla staden med dess monumentala bebyggelse. Den blev nu under några år målet för många sv konstnärer. L:s målningar därifrån är monumentala, stränga och asketiska, mörka med dominerande grå, bruna, svarta och vita toner.

I febr 1951 ordnade L en retrospektiv utställning i Sthlm. Han var då 56 år, och man uppfattade utställningen som ett bokslut över 35 års konstnärlig verksamhet. Man anade inte att L hade sin betydelsefullaste skapar-period kvar. 1952 och 1953 for han på nytt till Spanien och 1954 till Frankrike. 1955 koncentrerade han sina studier till Florens, Urbino och Arezzo for de stränga mästarna Masaccios, Uccellos och Piero della Francescas skull. De skärpte ytterligare hans känsla for stor och enkel och uttrycksfull form. Piero inspirerade honom dessutom till detta tidlöst klara, serena ljus som är så karakteristiskt för L:s sena måleri.

Först 1956 ansåg L tiden mogen för Grekland. Resan blev en avgörande upplevelse; det var då han började måla antika kolonner, ensamma eller i fragment av en tempelfasad, i ett silvergrått eller vitt ljus. Hans fantasi hade lekt med dessa klassiska motiv i nästan 40 år, alltsedan han i Khvn mötte den danska guldåldern, Eckersberg, Constantin Hansen och Kabke, som alla älskade kolonner. Han hade visserligen varit sina ideal otrogen långa perioder, men han kom ständigt tillbaka till dem, för alltid sedan han äntligen upplevt Grekland.

Under L:s återstående tjugosex år präglades hans måleri – vilket motiv han än valde – av upplevelsen av det grekiska ljuset och av den tidlösa klassiska stämningen, som inte hade med konventionell klassicism att göra. Då han dog, visades i Galerie Cupido i Sthlm en utställning av hans sista målningar: "Där hänger en serie gouacher från de senaste åren, då målaren rullstolsbunden suttit vid sitt arbetsbord inför några krus eller inför den ateljéutsikt han haft under 40 år. Det är helt små målningar fyllda av en inre storhet och skälvande ljus" (Zetterberg).

Författare

Bo Lindwall

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Kattor o litt: Minnestal 27 sept 1982 över L av N Zetterberg i FrKA.

GH:s studenter 1891–1916 (1916); SKL; E Wallenqvist, S L (Konstrevy 1952); B Wall, D Widman o N Zetterberg, S L (1982); D Widman, S L (Paletten 1951); Väd. – Nek:er över L i DN 21 sept 1982.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Y Sixten V Lundbohm, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9778, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9778
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Y Sixten V Lundbohm, urn:sbl:9778, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bo Lindwall), hämtad 2024-04-19.