Meriter

1 Lundgren, Ludvig Persson, f 3 mars 1789 (enl vb för Nik, Sthlm, 1822) i Trolle-Ljungby, Krist, d 15 sept 1853 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: trädgårdsmästaren Petter L o Johanna Christina Cronander. Skolgång i Kristianstad, inskr vid LU 12 febr 06, studier i medicin där 06—09, informator, inskr vid FrKA ht 13-ht 16, bitr lär vid GCI i Sthlm 11 sept 16—18, bitr Jaktmästare vid Karlberg 18, verksam som medaljgravör från 18, studier bl a i stålgravyr för hovgravören Salm Salmson 20 — 22, gravör vid K myntet efter L Grandels avgång 13 nov 30 (kontrakt 5 mars 31).

G 6 jan 1822 i Sthlm, Nik, m Rebecca Johanna Salmson, f 4 dec 1796 där, Mosaiska, d 18 aug 1861 där, Kungsh, dtr till hovgravören Salm S o Lea Moses.

Biografi

L:s far var trädgårdsmästare på Ljungby gård (nu Trolle-Ljungby), som vid denna tid förvaltades av förre landshövdingen Gabriel Sparre. Denne kom att bekosta L:s tidiga skolgång i Kristianstad. De medicinska studierna i Lund måste L avbryta på grund av bristande medel. Redan då hade han gjort bekantskap med P H Ling, som några år senare hjälpte honom till anställning i Sthlm. Han bereddes nu möjlighet att mera systematiskt utveckla sina konstnärliga anlag, som redan avsatt några verk, t ex etsningar efter Sergel och Rafael.

Vid denna tid fick L intresse för stålgravyren och särskilt medaljkonsten. Sin första minnespenning graverade han redan 1818. Två år senare fick han kompetent undervisning i denna teknik av hovgravören av judisk släkt Salm Salmson d ä, som invandrat 1789. De många barnen Salmson hade ärvt faderns anlag och flera av dem blev aktiva inom medaljkonsten. Kort före Salmsons död gifte sig L med en av döttrarna. Hon var likaså konstnärligt begåvad och hade redan som 14-åring ställt ut på FrKA.

Under 1820-talet fick L allt fler uppdrag, även vid K myntet, då den sjuklige och åldrade Lars Grandels (bd 17) arbetsförmåga var starkt nedsatt. Den utomstående konkurrensen var därtill obetydlig, särskilt sedan två av L:s kunniga svågrar flyttat till Paris. Till en början fick han emellertid nästan uteslutande arbeta efter andras förlagor, när det gällde officiella beställningar, så t ex beträffande den större medaljen till minne av drottning Desiderias kröning 1829. Samtidigt graverade han emellertid påpassligt på eget initiativ en liten minnespenning, av vilken hovet inköpte ett stort antal exemplar för utdelning; man hade nämligen förbisett att slå kastpenningar.

Från senhösten 1830 fick L anställning som Sveriges mynt- och medaljgravör; efter företrädarens död (1836) hade han också tjänstevåning på K myntet, vilken fick bytas då detta 1850 flyttade till Kungsholmen. De sena myntporträtten under Karl XIV Johan och de flesta under Oscar I (använda till 1855) är utförda av L, även om han vad beträffar den förre till en början var beroende av Sergels gamla förlaga och den senare av C G Qvarnströms vaxpousseringar. Han visade dock en tilltagande självständighet och arbetade bla i en högre relief än sin företrädare. Karl Johans åldrande skildrar han också med en viss försiktig realism. Några av hans kungliga medaljer är utförda utan motsvarande beställning från högre ort men blev alltid uppskattade och beställdes i ganska stora upplagor för att användas som gåvor (vissa restupplagor av L:s och sonens medaljer överlämnades 1952 till K myntkabinettet som gåva av Gustav V:s sterbhus). Till dessa minnespenningar hör "dynastimedaljen" 1842, vars rika utsmyckning kring porträtten direkt inspirerats av ett motsvarande verk av Barre över Ludvig Filip av Frankrike och dennes familj.

Utöver mynten kom L att gravera omkr 100 medaljer. Åtskilliga av dessa var över privatpersoner, och kvaliteten är ganska växlande. En del av dessa uppdrag har tydligen varit föga inspirerande. Ibland är hans frånsidor skickligt modellerade, men han hade lärt sig sitt yrke under en av denna konstgrens mest oinspirerade perioder, den franskpåverkade klassicismen med dess akademiska torka. Något far också skyllas på beställare och förlagetecknare. Emellertid synes föga i hans graverade arbeten av vad en minnestecknare talar om, nämligen L:s varma och levande känsla för naturen.

I sitt äktenskap hade L fem barn, av vilka tre visade konstnärliga anlag. Av dessa kom dottern Lea, g Ahlborn (bd 1), att efterträda honom och därigenom bli Sveriges första statsanställda kvinna. Så var emellertid inte från början L:s och ännu mindre K myntets avsikt. Den äldste sonen Pehr Henrik L (f 22 juli 1824 i Sthlm, Nik, d där på Danvikens hospital 12 juni 1855) visade lika goda anlag för gravyrkonsten som systern. Han hade fått lära yrket av sin far och studerat vid FrKA samt för J N Byström. Även om de flesta av hans medaljer — redan vid 1840-talets mitt utförde han en del av de beställningar som influtit till K myntet — är utförda efter förlagor, t ex den till Oscar I:s och Josefinas kröning (C G Qvarnström), visade han stora anlag för yrket och var, såvitt man kan döma av hans korta karriär, en större begåvning än L själv. Efter att 1852 ha fått FrKA:s resestipendium (han hade fö fått flertalet av dess priser och medaljer) reste han med systern till Paris, där de bägge studerade yrket. Här fullbordade han ett reliefporträtt av prins Gustav. Det blev hans sista arbete innan han drabbades av en obotlig sinnessjukdom. Vid hemkomsten måste han tas in på Danviken.

Kort efter denna tragiska händelse avled L i den pågående koleraepidemin. Korta minnesteckningar i dagstidningar ger bilden av en gladlynt och sympatisk människa, vars raska väsen passade "en Lings vän och lärjunge". Bilden styrkes av några brev från Lea Ahlborn till fadern (Olsén) och anteckningar av C G Ahlborn.

Författare

Lars O Lagerqvist

Arkivuppgifter

10 brev från L till J H Schröder i UUB.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Bergskollegii skriv:er till K M:t 14-nov 1836, RA.

C G Ahlborn, Biogr över gravörsfamiljen Lund-gren-Ahlborn (D Holmbergs mynthandels, Sthlm, lagerkat nr 61, 1932); B E Hildebrand, Minnespen- ningar öfver ensk sv män o qvinnor (1860); dens, Sveriges o sv konungahusets minnespenningar ..., 2 (1875); B E Hyckert o V E Lilienberg, Minnespenningar öfver ensk sv män o kvinnor, 1—2 (1905-15); K Myntet 1850-1950, ed T Swensson (1950); T Lindgren, Kring den Bernadotteska ättemedaljen (Myntkontakt/Sv numismatisk tidskr 1982:6, s 145); B Olsén, Lea Ahlborn, en sv medaljkonstnär under 1800-talet (1962); N L Rasmusson, art:arna L P L o Pehr Henrik L (SKL). - Nekr:er i Post- o Inrikes Tidmar 22 sept 1853 o nr 145, 1855, o i AB 23 sept 1853.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ludvig Persson Lundgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9836, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9836
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ludvig Persson Lundgren, urn:sbl:9836, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars O Lagerqvist), hämtad 2024-04-25.