Meriter

Lybeck, Bertil, f 8 aug 1887 i Gbg, Domk, d 31 mars 1945 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: dir Anders Fredrik L o Jenny Katarina Ericsson. Elev vid Slöjdfören:s skola, Gbg, vid Camberwell School of Arts and Crafts, London, 05–08, studier i Paris 09–14, vid Konstakademins etsningsskola 15–16. Tecknare, bokillustratör. – LFrKA 41.

G 9 juli 1921(–24) i Paris (enl vb för Ad Fredr, Sthlm) m konstnärinnan Karin Siri Derkert, f 30 aug 1888 i Sthlm, Ad Fredr, d 28 april 1973 i Lidingö, dtr till grosshandl Karl Edward Johansson D o Emma Charlotta Valborg Fogelin.

Biografi

Det var mot sin fars vilja L valde konstnärsbanan (om L:s familj se nedan s 427). När konstnärsdrömmarna kom på tal, såg fadern framför sig Ivar Arosenius och hans kumpaner, som han kallade artistlurkar. Motsättningarna mellan far och son ledde småningom till fullständig brytning, och när L sände honom sitt genombrottsverk som illustratör, Decameron (1918), fick han paketet oöppnat i retur. Knagglig skolgång – därav några gymnasieterminer på Lundsberg – gjorde att han till sist tilläts följa undervisningen vid Slöjdföreningens skola. Han fick fortsätta denna "merkantilt" inriktade konstutbildning i London vid en hantverksteknisk skola, Camberwell School of Arts and Crafts, där han under tre år följde kurserna i reklamkonst, typografi och anatomi 1905–08. Under dessa år grundlade han också sina djupa kunskaper i bokkonst och litteratur och skaffade sig en bred kulturhistorisk orientering, där han blev särskilt observant på dräktskickets och den yttre miljöns skiftningar, socialt, lokalt och tidsmässigt.

Sommaren 1908 återvände L till hemlandet och hyrde en primitiv liten lya i Sthlm på Fjällgatan. Han tecknade nu för veckopressen, aktualiteter för Idun som kejsarfartyget Hohenzollern på Strömmen och luncher på Gripsholm för tsaren, president Fallières och kung Georg. För SöndagsNisse-Strix gjorde han illustrationer till skämtbitar, föga i samklang med hans intellektuella mentalitet. 1909 gav honom fadern äntligen möjlighet att flytta till Paris för vidare studier; L hade varit där på en kort visit från London redan 1907 och då sett både fauvister och kubister. Vid sidan av trägna museibesök breddade han sina bokkunskaper, fördjupade sig i grafiska tekniker, ritade kroki och målade på Marie Wasilieffs konstskola, där bl a F Léger var lärare. Men lika mycket ägnade han sig åt kamratlivet.

L hörde till parissvenskarnas krets åren kring första världskriget och därmed till den generation som skapade bilden av ett konstens Paris, ansvarslöst och "bohemiskt". I memoarlitteraturen kring konstnärslivet skymtar L ofta, och i kamratkretsen spelade han en viktig roll. L stod tillsammans med konsthandlare Gösta Olsson och den parissvenske journalisten Gunnar Cederschiöld bakom tanken på ett sv konstcentrum med utställningar och konsthandel i Paris, som förverkligades 1919 av skulptrisen Lena Börjeson, dotter till John Börjeson. Institutionen utvecklades till en skandinavisk konstskola, Maison Watteau, där L kom att bo tillsammans med Lena Börjeson (bd 7, s 140) i åtta år. Hon har gett en ingående karaktäristik av den åtta år yngre L i sina memoarer: "Han var om någon två människor". När han visade medaljens framsida var han oemotståndlig, full av humor, älskvärdhet, esprit, han vann människor fullkomligt. Han spelade gitarr, dansade spanskt, blev själen i sällskapet. Var frånsidan framme, var han hård, hänsynslös, obarmhärtig, aldrig brutal, utan just hård och obeveklig. Han var slav under sitt lynne. Lena Börjeson har också framhållit både hans stora begåvning och hans arbetshämningar. Det är svårt att avgöra om hans intensiva festande och krogliv var orsak härtill eller verkan härav.

Kriget 1914 tvingade till uppbrott; de flesta utländska konstadepterna reste hem, och L hade nu nära tio års utlandsstudier i London och Paris bakom sig, när han i Sthlm fick sitt första stora illustrationsuppdrag. Bonniers hade tydligen stimulerats att ge honom ett större uppdrag med anledning av hans illustrationer till en novell av Sigfrid Siwertz i en jultidning 1915. Han fick göra bilderna till en saga ur Tusen och en natt, Berättelsen om Es-Sindibad sjöfararen och Es-Sindibad bäraren, som kom ut som praktutgåva 1916 med konstnärens i romersk lapidarskrift tecknade bokband. Den innehöll 31 illustrationer och åtta stora lavyrer.

Från jan till sept 1918 genomförde L illustreringen av den omfångsrika första delen av Boccaccios Decameron. Den gjorde honom i ett slag till den ledande sv illustratören, endast konstnärskamraten från paristiden, den jämnårige Yngve Berg kunde göra honom rangen stridig. Dennes Bellmansedition låg samtidigt på bokhandelsdisken. Där möttes två helt motsatta temperament, det svala, elegant pastischartade hos Berg och det blodfulla, dramatiskt mättade, fast uppbyggda, originella greppet hos L vid skildringen av de tio ungdomarnas berättelser under lika många dagar i digerdödens skugga. L arbetade med gåspenna och äkta sepia, som återgavs i ljustryck. Den andra delen av verket, 1922, är framställd i kopparljustryck. Någon stilförskjutning är trots mellanliggande år inte märkbar. Kubismen ligger dold men ger bilderna stadga; konturerna ersätts av skurar av streck av olika täthet och riktning.

I Sthlm hade han 1917 åter träffat Siri Derkert; de hade mötts tillfälligt i Paris redan 1913. Siri födde L:s första barn, Liv, i Khvn 1918, två år senare den andra dottern Sara, också i Khvn. På försommaren 1920 mötte Siri och de två barnen L i Paris, och han gick till sist med på ett äktenskap pro forma, som ingicks i Paris; det upplöstes 1924 i Sthlm.

Under det fortsatta 20-talets Parisår illustrerade L dels en novellsamling av Siwertz, Vattenvärlden 1925, dels Strindbergs Giftas-noveller 1928. I stilen söker han behålla element från Decameron men når inte över ett visst manér. Han ägnade sig mer åt fri målning, vars resultat Dardel jämförde med torr champagne. Det stora antal stilleben som kom till under 20-talets nya saklighet och purism ställdes ut på minnesutställningen 1952. De kompletterar bilden av L:s konstnärskap utan att lägga till några extra positiva element.

Efter återkomsten från Paris fick L uppdraget att illustrera en ny upplaga av Nils Holgersson. Typbilden för hela arbetet blir en utsökt skildring av pojken som trollats ihop till tummelitenformat och tagit sig upp i den uppslagna postillan på bordet. Här visar han nya friska grepp, på håll inspirerade av engelsk illustrationskonst och framför allt av Erik Werenskiold, "Snorrestilen". Boken kom 1931, året därpå följd av en utsökt utgåva av Törneros' brev som Föreningen för bokhantverk lät trycka hos Oscar Isacson i Gbg. Till 30-talets fina insatser hör också hans bilder till Sven Barthels Loggbok, där L också är medförfattare. "Artistens berättelse" lyder flera rubriker. Boken är ett resultat av de bådas resa till Medelhavet 1934. Här visar L ett livfullt naturiakttagande. 1937 gjorde han sitt känsligt karaktäriserande porträtt av Karl Otto Bonnier, som reproducerades i förlagets hundraårsskrift. Med Evert Taubes Ultra marin gjorde L 1936 sin sista större insats som illustratör.

En äldre bror till L blev i mogen ålder skulptör. En av L:s två döttrar med Siri Derkert, Liv Derkert (1918–38), förenade i sina pasteller, teckningar och akvareller de bästa sidorna i föräldrarnas särart, berättarlust och vision.

Författare

Åke Meyerson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Illustrationer i bl a: Berättelsen om Es-Sindibad sjöfararen o Es-Sindibad bäraren ur Tusen o en natt, 1916, G Boccaccio, Decamcron, 1918-22, Svea, litt kalender för 1925, tr 1924, S Siwertz, Vattenvärlden, 1925, A Strindberg, Giftas, 1928, [ny utg] 1949 (B*okklubben Svalan), S Lagerlöf, Nils Holgerssons underbara resa ..., 1931, [lörk uppl] 1931, 1934, 1938, 1943, 1948, 1952 o 1956 [Läseböcker för Sveriges barndomsskolor], [fullst utg:] bd 1-2, 1934, 1938, 1941-42, 1945 - 46, 1947-48, 1949-50, 1952 (bd 1), 1953, 1956-57 o 1959 (ibid, 1), 1-2, 1973 (Delfinserien, 474-475), 1957, 1958 o 1962 (Bonniers folkbibi), 1981 o 1982 samt bla Tartu 1932, 1934 (ryska), Beograd 1952, Oslo 1979 o Sofija 1980, A Törneros, Sommar-odyssé, 1932, R G Binding, Offervandring, 1933, S Barthel, Loggbok, 1934 [s 45 f: Artistens berättelse om hunden Barry], V Hugo, Samhällets olycksbarn, 1935, T Hardy, Tess av d'Urberville, 1935, L Tolstoy, Uppståndelse, 1935, E A Poe, Sällsamma berättelser, i 935, A Dumas d ä, Greven av Monte Cristo, 1935, J London, Skriet från vildmarken / Varghunden, 1935, A Dumas d y, Kameliadamen, 1936, C Dickens, David Copperfield d y, 1936, I Turgenjev, Vårströmmar / Min första kärlek, 1936, E Taube, Ultra Marin, 1936, 2. uppl 1937, [nya utg] 1947, 1950, 1956, 1961, 1975 samt i E Taubes bästa, 1937, o Hjärtats nyckel heter sång, 1960, [nya tr] 1961, 1962, 1964, 1965, 1966, 1972, 1973, 1974, 1976, 1979, 1981, Levande svensk litteratur 15, 19, 21, 1937-38, K D Wiggin, Rebecka, 1940, J L Runeberg, Fänrik Ståls sägner, folkuppl 1940, R L Stevenson, Arvingen till Ballantrae, 1944, dens, Catriona, 1944, dens, David Balfours sällsamma äventyr, 1944, dens, Skattkammarön / Dr Jekyll o mr Hyde, 1944, dens o L Osbourne, Vrakplundraren, 1944, Vännernas bok... [till] Ragnar Holmström, 1945, S Siwertz, Klas o Bob, 1947, jfr Nyman, a a, s 51 ff o om bokomsl s 54 ff; vidare i Idun 1909, Bonniers månadshäften 1911 — 12, 1914-18, Midvinter 1911-12, 1914-16, Lucia 1913, Lutfisken 1913-15, Julkvällen 1915, Naggen 1915-17, 1919, Revyn 1928, Bonniers novell-magasin 1928, Bonniers veckotidning 1924, 1926, 1928-29, Bonniers månadstidning 1930-31, BLM 1935, Vintergatan 1929, 1936-44, Segel och motor 1937, Till rors 1942, Konstvännen 1939, Trots allt 1944, Sotarens jul 1944, DN 1928-38, 1940, 1942, Söndagsnisse-Strix 1930-31, 1933, 1938, Konstvärlden 1942 - 43, Julstämning 1932, 1934-35, 1939, se Nyman s 61-83; grafik se ibid, s 84.

Källor och litteratur

Källor o litt: Rec i NM:s klipparkiv.

B L, tecknaren, bokillustratören. Biografiskt o bibliografiskt, ed T Nyman (Sällsk Bokvännerna 1966); L Börjeson, Mitt livs lapptäcke (1957); A Elvin, Kring B L:s Decameron (Biblis 1979); R Hoppe o G Jungmarker, Svart o vitt (1947); Hultmark; SKL o där anf litt; A Sköld, Otte. En bok om Otte Sköld (1960); R Söderberg, art i katalog till B L:s minnesutställn i Konstnärshuset (1952); dens, Siri Derkert (SAK:s publ 83,. 1974); 25 nutida sv tecknare, ed A Meyerson o I Öhman (1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bertil Lybeck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/9937, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Meyerson), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:9937
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bertil Lybeck, urn:sbl:9937, Svenskt biografiskt lexikon (art av Åke Meyerson), hämtad 2024-04-23.