August Wilhelm Malm

Malm, August Wilhelm, f 23 juli 1821 i Lund, d 5 mars 1882 i Gbg, Kristine. Föräldrar: skräddarmästaren Johannes M o Anna Brita Gyberg. Inskr vid LU 14 juni 38, biträde vid naturhist riksmuseet 40, studieresa i Lappland o norska Finnmarken jan 41–sept 42, studier i Khvn juli 43–juli 44, inventerade Skånes o s Blekinges djurvärld 44–48, intendent för Gbgs museums naturhist avd 1 jan 48, lärare i zoologi vid Gbgs realgymn från 15 juni 52, tillsyningsman över Gbgs o Bohusläns fiskerier april 56–dec 66, prof:s n h o v 22 jan 81. – LVVS 55. G 1 mars 1844 i Khvn, Trinitatis, m Caroline Mathilde Christensen, f 28 maj 1822 där, ibid, d 14 sept 1904 i Lysekil, dtr till arbejdsmand Niels C o Karen Christensen.

Vid 17 år blev M student i Lund och var halvtannat år zoologiprofessor Sven Nilssons elev och medhjälpare. Då ekonomin lade hinder i vägen för fortsatta studier, blev han på Nilssons rekommendation anställd som C J Sundevalls biträde på riksmuseets zoologiska avdelning. 1841 sändes han av VA på en insamlingsresa till Nordkalotten, där han uppehöll sig i 20 månader och särskilt ägnade sig åt ornitologi. Han gästade här olika prästgårdar, och pastorn i Jukkasjärvi ansåg sig ha orsak att klaga på hans uppförande, vilket, efter rapport av L L Laestadius till Nilsson och Sundevall, förde med sig förlust av anställningen vid riksmuseum och Nilssons mångåriga onåd. Efter hemkomsten från Lappland tillbringade M ett år i Khvn, där han studerade zoologi, gifte sig och i H Kröyers Naturhist Tidsskrift redogjorde för sina ornitologiska iakttagelser i lappmarkerna. Senare slog han sig ner i Kristianstad för att driva trädgårdsodling och handel med insamlade naturalier.

M kom i förbindelse med det av VVS grundade naturhistoriska museet i Gbg, där han 1848 fick anställning först med titeln konservator men snart som intendent. M ägde en ovanlig arbetsförmåga och ihärdighet och ordnade museets samlingar, över vilka han uppgjorde mönstergilla förteckningar. Samlingarna ökades snabbt, främst genom hans eget arbete. Sommartid skrapade, draggade och jagade han med stor framgång i skärgården. Han vann förtroende och uppskattning i Bohuslän och fick trogna skaffare både bland hemmafiskare och dem som drev fiske på Nordsjön. Han hade goda förbindelser med Gbgs sjökaptener och med sv upptäcktsresande, särskilt med L Lloyds (s 74) son Charles Andersson (bd 1). De nya samlingarna krävde större lokaler för museet, som vann ökad uppmärksamhet hos allmänhet och vetenskapsmän.

M var flitigt verksam även som bearbetare och beskrivare. Några av hans uppsatser och skrifter ger intryck av naivitet och mycket stort självförtroende. Som autodidakt togs han inte heller alltid på allvar av fackzoologerna. Han förde dock vetenskapen framåt och rönte erkännande då han uppmärksammade lancettfiskens yngelstadium och när han genom en lång serie samvetsgranna undersökningar 1854 påvisade, att den blivande blindsidans ögon under flundrefiskarnas utveckling vandrar på utsidan och inte som man dittills trott genom huvudet. Till Linnéjubileet 1878 trycktes med statsbidrag Göteborgs och Bohusläns fauna, där M på 674 s ger en bild av Västsveriges djurliv och i samband med märkliga reflektioner över människans ursprung fick tillfälle att hylla Darwin.

Känd i vida kretsar blev M efter att ha bärgat en val, som 1865 strandat i Askimfjorden. Valskinnet monterades på en isärtagbar träställning, och museibesökare fick möjlighet att komma in i valens i blått tapetserade buk, där bänkar och bord var utplacerade. Den "Malmska valen" blev en uppskattad sevärdhet och var bl a en av attraktionerna på Sthlmsutställningen 1866. M ansåg, att han funnit en ny art, och beskrev valen i skrifter på svenska och franska – till sin hustrus ära under namnet Balaenoptera Carolinae. Senare visade det sig, att det var fråga om en ung blåval. M blev fil hedersdr vid universitetet i Breslau för sina förtjänster om den sv havsfaunan. Det tog honom hårt, när han vid ansökan till zoologiprofessuren i Lund 1879 blev inkompetensförklarad. Två år senare hugnades han emellertid av K M:t med professors n h o v.

M var verksam på många områden, bl a som gymnasielärare och tillsyningsman över länets fiskerier. I flera år var han eldsjäl och ordförande i de av honom stiftade Hortikulturens vänner och Småfåglarnas vänner. Den sistnämnda, som grundades 1869, torde ha varit landets första djurskyddsförening och hade bland hedersledamöterna M:s vän Viktor Rydberg. – 1881 fick M i uppdrag att bestämma zoologiskt material från Nordenskiölds Vega-färd. Hans krafter blev svårt nedsatta av en blodförgiftning, som drabbade honom under arbetet, och han dog följande år i lunginflammation. M var stolt över ett präktigt skägg, som under hans arbete med skalpell och mikroskop hölls undan i en väldig knut bakom nacken.

M:s son August Hugo Malm (1844–1907) disputerade 1874 på en iktyologisk avhandling i Lund. De närmaste åren var han lärare i Gbg, samtidigt som han under faderns ledning studerade Västkustens fauna. 1878 blev han amanuens vid Gbgs naturhistoriska museum. Efter att utan framgång ha sökt intendenttjänsten efter sin far, utsågs han till intendent vid Gbgs och Bohusläns havsfiske och bosatte sig i Lysekil. Han företog flera studieresor till England och prövade ombord på olika fartyg yrkesfiskarnas vedermödor till havs. Genom skrifter och föredrag bidrog han till västkustfiskets uppsving och blev en banbrytare för nya metoder och redskap. Han var politiskt intresserad och bl a kommunal- och senare stadsfullmäktiges ordförande men avsade sig alla politiska uppdrag, när han 1904 blev fiskeriintendent för hela västra distriktet.