Sigrid A Leijonhufvud

11 Leijonhufvud, Sigrid Amalia, f 5 juli 1862 i Sthlm, Svea livg, d 14 nov 1937 där, S:t Göran. Föräldrar: översten frih Axel Hjalmar L o grev Ebba Ulrika Sparre af Söfdeborg. Mogenhetsex vid Lyceum för flickor i Sthlm 17 maj 83, inskr vid StH 13 sept 84, vid UU 29 maj 85, FK där 31 jan 88, lär vid Ahlinska skolan i Sthlm 92–09, bibliotekarie vid VHAA febr 01–30 juni 26. Förf. – LSkS 07, led av Samf De Nio 18, Litt et art 22, fil hedersdr vid LU 31 maj 37. – Ogift.

Sigrid L hade litterärt påbrå på både fäderne o möderne. Nära kontakter hade hon med morfadern, den lärde medeltidsgenealogen o samlaren excellensen G A V Sparre, i vilkens hem i Sthlm o på Sköndal hon långa tider bodde som flicka. Med stöd av sin faster, Sophie Adlersparre, f Leijonhufvud, den bekanta Esseide, lyckades hon enligt sin egen uppgift övervinna sin fars motstånd mot hennes önskan att studera. Av stor betydelse för L:s bildningsgång var en halvårslång resa till Tyskland, Italien o Frankrike i sällskap med danske ministern Billes familj nov 1883–maj 1884. I L:s kandidatexamen ingick latin, teoretisk filosofi, nordiska språk, botanik, romanska språk samt estetik o litteratur- o konsthistoria, däremot inte historia. Särskilt intresse tycks hon ha ägnat språkstudierna o behärskade t ex italienska. Konventionella hänsyn komplicerade L:s yrkesval men hon fann sig småningom tillrätta som lärare o bibliotekarie. Hon undervisade bl a i latin. I Vitterhetsakademin ägnade hon särskild omsorg åt handskrifterna.

Framförallt var L produktiv personhistorisk författare. Esseide ledde sin brorsdotter in på den litterära banan, o L fick hjälpa henne att avsluta den stora biografin om Fredrika Bremer. Själv författade hon arbetets två sista kapitel om Fredrika Bremer i Sthlm 63–65 o på Årsta 64–65. Kvinnorörelsen kom att inta en central plats i L:s liv, o hon levde sig in i rörelsens äldre sv historia. Hon blev en verksam medlem av Fredrika Bremer-förbundet o en flitig medarbetare som recensent o uppsatsförfattare i förbundets tidskrifter Dagny o Hertha. 10 utgav hon arbetet om Ernst Ahlgren och Esselde, en brevväxling, o 22–23 biografin (i två delar) Sophie Adlersparre (Esselde), ett liv och en livsgärning. Den stora monografin över fastern intar en rangplats i vår personhistoria genom sin rika dokumentation o den skickliga teckningen av den sociala o kulturella tidsmiljön. L hade nära kontakter med ett flertal av de ledande i samtida sv kvinnorörelse. Ofta hyllade hon dem i födelsedags- o minnesartiklar. Hon tillhörde den trogna stamtruppen i sällskapet Nya Idun.

Som historiker trädde L i den 00 avlidna Ellen Fries fotspår i sitt intresse för adelns historia o våra herrgårdsarkiv. Hon författade ett kapitel, Grefvinnan på Bergshammar, i den 01 postumt utgivna andra delen av Fries Teckningar ur svenska adelns familjelif i gamla tider. Hon fullbordade vidare 08 publiceringen av Agneta Horns lefverne efter den av Ellen Fries i UUB påträffade handskriften. L lyckades tolka många oklara passager o utarbetade register o brevbilagor. Hon kritiserades från filologhåll för att ha moderniserat språkdräkten. Handskriften har utgivits på nytt av en språkforskare.

Sitt första större egna arbete, tillägnat minnet av morfadern G A V Sparre, publicerade L 02 under den talande titeln Ur svenska herrgårdsarkiv. Hon byggde framför allt på material i arkiven på Bergshammar, Ericsberg o Sjöholm. De med vetenskaplig o litterär akribi tecknade porträtten o skisserna fyllde enligt en kritiker (Emil Hildebrand i HT) en vacker uppgift att göra allmänheten mera förtrogen med den äldre sv kulturen. Nästa större arbete (11) ägnade L åt en anförvant på mödernet, karolinen Erik Sparre, o hans andra maka Stina Lillie. Det är främst grundat på brev i Bergshammararkivet. Arbetet äger stort värde som tids- o sedeskildring o utmärks av en livlig o medryckande stil. Det mottogs positivt på vetenskapligt håll (utförlig rec i HT).

Mest känd har L blivit genom sina arbeten om Carl Gustaf Tessin, som var gift med Ulla Sparre, Erik Sparres o Stina Lillies dotter. Redan som ung måste hon under vistelse på det av anförvanter inom släkten Leijonhufvud ägda Åkerö ha fängslats av traditioner om Tessin. Hans omfångsrika dagbok fanns då till största delen kvar på denna egendom. Redan 06 publicerade L ett par Tessinuppsatser. Med inledning, kommentar o personregister gav hon 15 ut en mindre, i England återfunnen del av Tessins dagbok (för åren 1748–52). Utgåvan följdes efter några år av arbetet Omkring Carl Gustaf Tessin (1–2, 17–18). Det behandlar framför allt kvinnorna kring Tessin: makan Ulla Sparre, hennes brors hustru Augusta Wrede Sparre, f Törnflycht, o Lovisa Ulrika. Med djup inlevelse tecknar L de dramatiska relationerna mellan Tessin o drottningen — en recensent (Stavenow) menade, att hon kanske besjälats av väl stor pietet mot Tessin. Arbetet kompletterades 20 av en dokumentsamling, Lovisa Ulrika och Carl Gustaf Tessin. Sina forskningar på området avslutade hon 31 o 33 med de båda volymerna Carl Gustaf Tessin och hans Åkerökrets.

L:s Tessinböcker äger enligt hennes främste efterföljare på forskningsområdet Walfrid Holst ett betydande vetenskapligt o litterärt värde. Med beundransvärd flit har hon arbetat sig igenom Tessins dagbok o familjekorrespondens o Fredrik Sparres i arkivet på Ericsberg förvarade journaler. "Men på äkta 1700-talsmanér har hon i sin framställning trollat bort alla spår av vittra mödor, hennes stil flyter fram lätt, lekande och elegant, charmerar och intager."

Bland L:s större arbeten må till sist nämnas Två människoöden. Blad ur släktkrönikan från Gustaviansk tid (27), där hon behandlar fränder på mödernet, Vivika Trolle, g Bonde, Ebba Bonde, g Sparre, o Gustaf A Sparre samt miljöer på Trolleholm o Tosterup.

L publicerade sina böcker under en period då personhistorien hade högkonjunktur i vårt land o de mottogs med stort intresse av recensenter i tidningar o tidskrifter. Hennes metodiska sinne o krav på ordentlig källredovisning gav från början hennes arbeten en seriös karaktär som högt skattades på fackvetenskapligt håll. Stavenow berömmer ett av hennes arbeten för "en ovanlig vederhäftighet, konkretion och intimitet".

L förenade på ett lyckligt sätt traditionalism o en modern frisinnad livssyn. Det aristokratiska ursprunget röjdes i hennes fina, allvarliga, en smula högtidliga yttre med de tunga ögonlocken. Hennes liv o verk präglades av hennes starka släktkähsla. Hon var djupt förbunden med föräldrar o syskon. I sitt hem, Johannesgatan 22 i Sthlm, bevarade hon pietetsfullt sina släktminnen. Här samlade hon också gärna sina många vänner. Diskussionerna spände över vida områden. L hade stort intresse också för aktuella frågor o följde med i den moderna skönlitteraturen. Hon charmerade med sin konstnärsnatur o sitt ungdomliga o generösa väsen o var oförliknelig som brevskrivare.