Gyldenstolpe, släkt

Gyldenstolpe, släkt, härstammande (Bång; Miltopæus) från Olof Olai Angermannus (d trol senast 1630), frände till biskopen i Växjö Petrus Jonæ Angermannus. Han inskrevs vid Uppsala univ 1606, var 1608 kaplan hos sin svärfar kh Erland Petri i Pjätteryd (Kron) o blev 1615 syssloman vid Växjö hospital. Söner till honom var professor Michael Olsson Wexionius (G 1) o professor Olaus Wexionius. Om den senare, enligt uppgift född i Växjö 1626, o hans son skalden Olof W se Wexionius.

Professor Michael Olsson Wexionius adlades 1650 med namnet Gyllenstolpe, bildat på namnen Gyllenhielm (G 3:s levernesbeskr i Sjöholmssaml) o Stolpe. Karl Karlsson Gyllenhielm var hans främste gynnare, o hans mormorsmor hade tillhört den då nyligen på manssidan utdöda adliga ätten Stolpe (Laitinen). I början av 1660-talet (Skokl II Fol vol 33, RA) övergick han till att skriva sig G. Hans son kanslipresidenten Nils G (G 2) blev friherre 1687 o greve 1690.

Nils G:s bror, Samuel G (1649–92), blev 1671 politices et historiarum professor i Åbo o var 1681–91 häradshövding i Övre Satakunda. En tredje bror var assessor Daniel G (1645–91), som en tid var sekreterare hos Per Brahe d y. Han blev farfar till major Edvard G (1726–89), som deltog i franska fälttåg o gjorde vidsträckta resor. Han vann 1771 pris i en elogetävling i Vetenskapsakademin med ett äreminne över J A v Lantingshausen. Det innehåller drag av samhällskritik, som förefaller anmärkningsvärt öppenhjärtiga (Delblanc). Hans största arbete är romanen Östgötha furstens Harald Ulfssons händelser (1782), en mera genom politiskt o moraliskt tankeinnehåll än genom konstnärlig form intressant efterbildning av den franske upplysningsförfattaren Marmontels Bélisaire. Edvard G:s brorson geheimerådet Carl Edvard G (1770–1831) blev 1827 finländsk friherre, men denna gren utdog med honom. Nils G blev far till bl a kaptenerna Edvard G (1679–1709) o Carl Adolf G (1681–1709), som båda dog i Ukraina. De har efterlämnat dagboksanteckningar (KB, UUB; refererade av Lewenhaupt och Nachmanson) från en gemensam resa genom flera länder i Europa 1697–1701, Edvard även från en resa till Konstantinopel 1701–02 (Sjöholmssaml, RA).

Deras yngre bror Ulric Nils G (1689–1768) var kammarherre 1719–26 o levde därefter utan tjänst på sitt möderneärvda gods Forsby i Österåker (Söd), vars huvudbyggnad av sten han lät uppföra på 1740-talet. Han blev far till överkammarherren Nils Philip G (G 3). Söner till denne var landshövdingen Nils G (G 4), överstekammarjunkaren Carl Eduard G (1770–1852) o generalmajoren Ulric G (1774– 1855). Carl G var förlovad med Lolotte Forsberg, senare g Stenbock. Han gifte sig emellertid med en dtr till sin morbror fideikommissarien på Lövsta Charles De Geer. G har efterlämnat teckningar (UUB) o gravyrer (KB) o var även verksam som målare; han blev elev vid FrKA 1783 o ledamot 1796. Han var också tekniskt intresserad o blev 1826 ledamot av VA.

Hans son Anton Gabriel G (1801–57) blev 1834 kapten vid Svea artilleriregemente o 1836 kammarherre hos kronprinsen samt var 1837–48 tf chef för artilleristaben. Från 1828 var han livligt verksam i riksdagen, där han var ordförande i konstitutionsutskottet 1844–45 o senare i bevillningsutskottet o bankofullmäktige. G var känd för konservatism o stridbarhet. Då riddarhuset 1844 fällde det vilande förslaget om förstärkt lagutskott, som Oscar I hoppats skulle underlätta hans planer på strafflagsändringar, var G bland de i detta sammanhang särskilt aktiva. Då kungen därför förbigick honom vid utnämning till kabinettskammarherre, avsade sig G sin kammarherretjänst 1846. Han var även känd som en hängiven beundrare av skådespelerskan Emilie Högqvist, som han följde under hennes resa till Österrike o Italien 1842–43. Senare var G hennes förmyndare o boutredningsman o drog försorg om hennes söner med Oscar I. Enligt bouppteckningen var hon skyldig honom 17 000 rdr. Hans bror överceremonimästaren o överstelöjtnanten Ulric Wilhelm G (1808–63) deltog 1838 i en fransk expedition till Spetsbergen.

Den ovannämnde Nils G (G 4) blev far till Gustava Charlotta Jacquette Aurora G (1797–1839), gift 1817–29 med sedermera landshövdingen o generallöjtnanten greve Carl Gustaf Löwenhielm o från 1838 med sv ministerresidenten i Konstantinopel Uno v Troil. Jacquette G sägs 1816 ha fått en dotter med prins Oscar. Bröder till henne var riksmarskalken Adolph Fredrik Nils G (G 5) o kammarherren Carl August G (1800–72). Den senare gifte sig med Sveriges rikaste arvtagerska, Louise v Fersen, den sista av grevliga ätten v Fersen (jfr bd 15, s 649), men makarna förslösade både hennes o hans arv bl a genom hasardspel o dyrbara utländska resor o måste 1866 avstå all sin egendom till sina fordringsägare. Carl August G:s söner var överhovstallmästaren generalmajor August Gustaf Fersen G (1839–1919) o envoyén August Louis Fersen G (1849–1928). August G blev kabinettssekreterare i UD 1889 o var minister i Brüssel o Haag 1896 (tf 95)–99 o i S:t Petersburg 1899–1904. När unionskrisen blev akut på hösten 1904 o utrikesminister Alfred Lagerheim begärde avsked, beslöt statsminister E G Boström att utse G till hans efterträdare. Efter Boströms avgång i april 1905 kvarstod G i den nya ministären Ramstedt, tills denna ersattes med samlingsministären Lundeberg i augusti s å. G återgick då till diplomattjänsten, nu som envoyé i Paris, där han stannade till 1918. Under unionskrisen synes han trots sin ställning som utrikesminister ha spelat en underordnad roll. Gustaf G:s dtr Augusta Charlotta Alice G (1872–1953) blev g m riksmarskalken Eric Birger Trolle o har skildrat sin släktkrets i memoarverket De voro ett lysande följe (1944).

Alice G:s bror Nils Carl Gustaf Fersen G (1886–1961) blev assistent 1914 vid Naturhistoriska riksmuseets vertebratavdelning o intendent 1953. Nils G var specialist på framför allt tropiska fåglar, som han studerade vid expeditioner till Algeriet 1910, Siam 1911–12, Siam o Malackahalvön 1914–15, Centralafrika 1920–21 o Nya Guinea 1951. Sina forskningsresultat publicerade han i en rad avhandlingar och artiklar. 1924 blev han fil dr i Lund på en avhandling byggd på material från den centralafrikanska resan. Hans insatser belönades med VA:s Wahlbergsmedalj. Han var även hedersledamot, ledamot o korresponderande ledamot av ett flertal utländska zoologiska sällskap. G blev kammarherre hos drottningen 1916 o kabinettskammarherre hos konungen 1940. Han var den siste manlige medlemmen av släkten G.